Till huvudinnehållet

Viktigt: Säkerställ att du får Dietisten framåt.  Läs mer

Gastroenterologi

Studie om IBS väcker nya frågor – forskare söker svar i tarmarnas svarta låda

I en ny studie om IBS fick patienter en transplantation med avföring – en grupp fick feces från en frisk donator och en grupp fick … Läs mer,

Dietisten
Redaktionen 29 mars, 2023 Uppdaterades 28 maj, 2025 3 minuters läsning

I en ny studie om IBS fick patienter en transplantation med avföring – en grupp fick feces från en frisk donator och en grupp fick sitt eget. Resultaten visar att patienter i båda grupperna mår bättre efter behandlingen. Något som förvånar forskarna vid Örebro universitet.

–Det var inte vad vi väntade oss. Gruppen som fick avföring från en frisk donator mådde något bättre än den andra gruppen, men båda grupperna fick lite mindre symptom och en förändrad tarmflora. Vi trodde att det skulle bli en större skillnad mellan grupperna, säger Savanne Holster, doktorand i medicin vid Örebro universitet.\n–Svaren på frågan ”varför” finns i vad jag kallar den svarta lådan och det kommer vi undersöka i uppföljande studier, säger Robert Brummer, överläkare och professor vid Örebro universitet som leder forskningsprojektet.\nI tarmen finns över tusen olika typer av bakterier som utvecklas i samspel med varandra och med resten av kroppen. Hos patienter med IBS (Irritable bowel syndrom), det vill säga känslig tarm, kan sammansättningen av bakterierna vara förändrad – ofta med sämre mångfald än hos en frisk person.

Med en transplantation från en donator kan forskarna tillföra ett helt ekosystem av bakterier till tarmen. Donatorn är handplockad och har en tarmflora rik på gynnsamma bakterier. Före transplantationen rengörs tarmen ordentligt och sedan förs bajs in i tjocktarmen.\nI studien deltog 16 patienter, åtta i varje grupp. De har lämnat avföringsprover och genomgått undersökningar av tarmen både före och efter transplantationen. Dessutom har de fyllt i enkäter om symtom och om hur de mår. Och resultaten var nästan likadana i båda grupperna.\n–Vi kan alltså inte säga att en transplantation från en donator är mycket bättre utan det kan vara andra aspekter av behandlingen som spelar en viktig roll, säger Robert Brummer.\n–För trots att hälften av patienterna fick sitt egna bajs tillbaka förändrades deras tarmflora. Det kan ha att göra med att avföringen har behandlats som förberedelse för transplantationen och inte är likadan som tidigare, säger Savanne Holster.\nBland patienterna med en donator fick vissa en tarmflora mer lik den som donatorn har, men inte alla.\n–Vi vet ännu inte vilka som är mottagliga för behandlingen. Vi vet inte heller hur länge behandlingen har effekt. I vår studie fanns effekten inte kvar hos de flesta deltagare efter sex månader, säger Julia König, projektkoordinator och Savanne Holsters handledare tillsammans med Robert Brummer.

Detta är Savanne Holsters första publicerade artikel i den kommande avhandlingen. I nästa artikel fortsätter hon att beskriva vad som händer i samspelet mellan bakterier, tarm och hjärna och det är detta som Robert Brummer hänvisar till som den svarta lådan.\n–Vi måste förstå mekanismerna bakom – det är ingen idé att göra stora studier med patienter innan vi har fått svar på flera av de frågor vi har, säger Robert Brummer.\nDe vill kunna svara på vem som har nytta av behandlingen, hur de kan påverka symtomen och hur länge effekten av behandlingen varar. Forskarna har till exempel mätt vad som händer i slemhinnan i tarmen – bakterierna där är i nära kontakt med och påverkar vårt immunförsvar.\n–Just nu undersöker jag hur immunförsvaret reagerar efter en transplantation, säger Savanne Holster.\n–Patienter väntar verkligen på en bra behandling men i nuläget finns det många frågor kvar att besvara, säger Julia König.

Fakta:

Irritable bowel Syndrome, IBS, är en störning i mag- och tarmkanalen. Typiska symtom är förstoppning, diarrée och gasbesvär. Undersökningar har visat att mellan 10 – 15 procent av den vuxna befolkningen i Sverige har IBS. Det är en kronisk sjukdom och forskarna letar efter behandlingar som kan lindra symtomen.

Källa: Örebro universitet



Geriatrik

Undernäring får egen diagnos ”Ett paradigmskifte”

För första gången får sjukdomsrelaterad undernäring hos vuxna en egen diagnos i WHO:s klassifikationssystem ICD-11. Bakom beslutet ligger ett mångårigt internationellt arbete där svenska forskare varit drivande.

Nina Granberg 8 juli, 2026 Uppdaterades 9 juli, 2026 5 minuters läsning
AdobeStock
AdobeStock

För Elisabet Rothenberg, dietist och professor i geriatrisk nutrition, innebär beslutet betydligt mer än en ny diagnoskod. Tillsammans med Tommy Cederholm, professor i klinisk nutrition, har hon varit drivande bakom det svenska förslaget till WHO. Arbetet skedde i nära samarbete med ESPEN och med stöd av fler än 40 nationella och internationella nutritionsorganisationer.

– Det här innebär ett paradigmskifte, säger hon.

Hittills har sjukdomsrelaterad undernäring hos vuxna saknat en egen diagnos i WHO:s klassifikationssystem. Däremot har ICD-systemet innehållit diagnoser för andra former av undernäring, men inte för den sjukdomsrelaterade undernäring som är vanlig inom dagens hälso- och sjukvård.

– I den nuvarande ICD-10 finns många specifika diagnoser kopplade till undernäring, till exempel olika mikronäringsbrister och tillstånd som främst är förknippade till svält. Utmaningen, framför allt i västerländsk hälso- och sjukvård, har varit att det inte har funnits någon diagnos för den sjukdomsrelaterade undernäring vi möter hos vuxna patienter.

Elisabet-Rothenberg-1
Elisabet Rothenberg, dietist och professor i geriatrisk nutrition.Kristianstad university

Avsaknaden av en egen diagnos har gjort det svårare att identifiera och dokumentera sjukdomsrelaterad undernäring på ett enhetligt sätt. Enligt Elisabet Rothenberg är det just den bristen som den nya ICD-koden ska råda bot på.

– Nu får vi en formell etikett på problemet. Det gör att hälso- och sjukvården aktivt kan identifiera och dokumentera undernäring på ett helt annat sätt än tidigare.

Beslutet väntas också få betydelse långt utanför den enskilda patientens journal.

– Syns man inte så finns man inte. Finns det ingen diagnos går det inte heller att följa förekomsten av undernäring på ett systematiskt sätt. Det blir svårt att visa hur stort problemet är, att bedriva forskning och att planera vårdens resurser.

Den nya diagnosen skapar också bättre förutsättningar för uppföljning och forskning.

– Med en diagnos kan vi börja samla statistik och följa utvecklingen över tid. Vi får bättre möjligheter att jämföra data mellan länder och att utvärdera effekten av olika nutritionsinsatser.

Diagnosen är samtidigt inte ett mål i sig, betonar Elisabet Rothenberg.

– En diagnos behandlar förstås ingen patient. Men den är en viktig förutsättning för att vi ska kunna synliggöra problemet och ge undernäring den uppmärksamhet som tillståndet förtjänar.

Lång väg till ny diagnos

När GLIM-kriterierna hade publicerats såg Elisabet Rothenberg och Tommy Cederholm en möjlighet att ta nästa steg. GLIM-kriterierna beskrev hur sjukdomsrelaterad undernäring skulle diagnostiseras – nu behövde de också bli en del av WHO:s internationella klassifikationssystem.

För Elisabet Rothenberg och Tommy Cederholm blev nästa steg att ta reda på hur ett ändringsförslag kunde lämnas till WHO.

– Vi insåg ganska snart att vägen gick via Socialstyrelsens ICD-enhet.

År 2020 lämnade enheten in det svenska ändringsförslaget till WHO. Därefter följde flera års granskning och dialog innan organisationen fattade sitt beslut.

– Det här är inget som händer över en natt. Det är resultatet av många års arbete tillsammans med kollegor från hela världen.

Från beslut till praktik

WHO:s beslut är fattat, men innan diagnosen börjar användas i svensk hälso- och sjukvård återstår införandet av ICD-11. Enligt nuvarande plan väntas Sverige gå över till det nya klassifikationssystemet 2028.

– Från att det formellt finns en diagnos till att den börjar tillämpas på bred front är nästa utmaning.

Införandet kommer enligt Elisabet Rothenberg att ta tid.

– Bland oss kliniska dietister är detta inget problem. Det är helt underbart att vi har fått en diagnos som vi kan sätta. Men innan läkare på bred front börjar använda den här diagnoskoden kommer det att ta ytterligare ett antal år.

Utmaningen handlar enligt henne inte bara om en ny diagnoskod, utan också om att förändra synen på sjukdomsrelaterad undernäring.

– Det har ju varit undernäringsproblematikens stora utmaning i alla år att många ser inte problemet. Och ser man det så förknippar man det med att det är naturligt när man blir gammal. Eller att någon är så sjuk att det inte är konstigt eller snarast naturligt att vikt förloras. 

Den nya diagnosen får också konsekvenser för dietisternas kliniska arbete.

– För dietistprofessionen är det här en oerhört viktig diagnos. Dessutom är det en diagnos som dietisten kan ställa självständigt. 

Men ytterst handlar förändringen om patienterna.

– Till syvende och sist är det helt uppenbart att ur patientens synvinkel är det förstås en fördel att alla de problem som man har identifieras och åtgärdas på ett adekvat sätt.

FAKTA

Därför spelar en diagnoskod roll

ICD (International Classification of Diseases) är WHO:s internationella klassifikationssystem för sjukdomar och hälsotillstånd. Diagnoskoder används i hälso- och sjukvården för dokumentation, statistik, forskning och planering.

Den nya diagnoskoden för undernäring hos vuxna (5B72) innebär att sjukdomsrelaterad undernäring för första gången får en egen plats i ICD-11. Det kan få flera konsekvenser:

  • Enhetligare diagnostik – vården får en gemensam diagnos för sjukdomsrelaterad undernäring hos vuxna.
  • Bättre uppföljning – förekomsten av undernäring kan följas systematiskt över tid.
  • Bättre forskningsförutsättningar – en gemensam diagnos gör det lättare att samla in och jämföra data.
  • Bättre planeringsunderlag – vården får bättre möjligheter att synliggöra behov och planera resurser.

Från GLIM till ICD – lång väg till ny diagnos

  • 2016: Det internationella samarbetet GLIM (Global Leadership Initiative on Malnutrition) bildas.
  • 2019: GLIM publicerar internationella diagnoskriterier för undernäring.
  • 2019: Elisabet Rothenberg och Tommy Cederholm kontaktar Socialstyrelsens ICD-enhet för att undersöka hur kriterierna kan omsättas i en ny ICD-diagnos.
  • 2020: Socialstyrelsens ICD-enhet lämnar, med stöd från fler än 40 nationella och internationella nutritionsorganisationer, in ett svenskt ändringsförslag till WHO.
  • 2025: WHO beslutar att införa den nya diagnosen Undernäring hos vuxna (5B72) i ICD-11.
  • 2027: Den nya diagnoskoden träder i kraft internationellt.
  • 2028: Sverige planerar att införa ICD-11.

Läs mer:



Kvinnohälsa

Kosttillskott i klimakteriet – mellan marknadsföring och vetenskap

Klimakteriet har fått allt större uppmärksamhet de senaste åren. Samtidigt växer marknaden för kosttillskott som utlovar allt från hormonell balans till bättre energi och minskade vallningar. Men hur väl stämmer löftena överens med forskningen?

Nina Granberg 30 juni, 2026 Uppdaterades 1 juli, 2026 3 minuters läsning
AdobeStock
AdobeStock

Dela artikeln

Cookies

Den här webbplatsen använder cookiesför statistik och användarupplevelse.

Driva eget använder cookies för att förbättra din användarupplevelse, för att ge underlag till förbättring och vidareutveckling av hemsidan samt för att kunna rikta mer relevanta erbjudanden till dig.

Läs gärna vår personuppgiftspolicy. Om du samtycker till vår användning, välj Tillåt alla. Om du vill ändra ditt val i efterhand hittar du den möjligheten i botten på sidan.