De senaste framstegen inom diabetesbehandling har radikalt förbättrat vården för både typ 1- och typ 2-diabetes. Avancerad teknik som glukossensorer och insulinpumpar ger patienter större kontroll och bättre livskvalitet. Nya läkemedel förbättrar inte bara blodsockerkontrollen utan kan även skydda mot hjärt-kärlsjukdom och bidra till viktminskning. Men finns det risk att livsstilsfaktorer hamnar i skymundan?

Sedan slutet av 1990-­talet har en rad nya läkemedel introducerats för framför allt typ 2-diabetes. I dag finns det nio olika läkemedelsklasser att välja mellan, vilket ökar möjligheterna att hitta en individuell behandling för varje patient. Samtidigt gör den ökade valmöjligheten behandlingsbesluten mer komplexa jämfört med för 30 år sedan, då endast tre typer av diabetesläkemedel fanns tillgängliga.

– Farmakologisk behandling bör individualiseras utifrån vikt, kost, fysisk aktivitet, risk för hypoglykemi, njurfunktion, hjärt-kärlsjukdom, hjärtsvikt, ålder, beräknad livslängd, samsjuklighet samt patientens motivation och kapacitet. Ju yngre patienten är desto viktigare är det med bra kontroll på alla riskfaktorer och intensiv blodsockerbehandling, säger Peter Fors, överläkare vid medicinkliniken och ansvarig för diabetesmottagningen på Alingsås lasarett.

Målet med att sänka blodsockret vid diabetes är att förebygga långsiktiga komplikationer. Vid både typ 1- och typ 2-diabetes handlar det om att minska risken för skador på ögon, njurar, nerver och fötter. För personer med typ 2 är risken för hjärt-kärlsjukdom dessutom särskilt hög, eftersom patientgruppen ofta har andra riskfaktorer såsom högt blodtryck och störda blodfetter. Därför betraktas typ 2 ofta som en kärlsjukdom – sju av tio patienter avlider i någon form av hjärt-kärlkomplikation.

Effekten på hjärt-kärlsjukdom vid typ 2-diabetes har länge varit omdiskuterad. Här spelar riskfaktorer som rökning, fetma, stillasittande, onyttig kost, högt blodtryck, höga blodfetter, psykosociala faktorer och alkohol minst lika stor roll.

Nya läkemedel kan ge hjärt-kärlskyddande effekt

Under de senaste åren har omfattande kliniska studier visat att läkemedel ur två olika klasser kan minska risken för hjärt-kärldöd, hjärtinfarkt och stroke hos patienter med typ 2. Det handlar om SGLT2-hämmare (Forxiga, Jardiance) samt GLP-1-receptor­agonister som semaglutid (Victoza, Ozempic, Trulicity, Rybelsus). Dessa läkemedel har också fått stor uppmärksamhet för sina positiva effekter vid obesitasbehandling.

Nästan hälften av alla med typ 2 har ett BMI över 30 (obesitas) och framförallt en ökad mängd bukfett.  Fetma medför fettinlagringar i kroppens alla celler vilket leder till sämre insulinkänsligheten. I buksporttkörteln påverkas betacellsfunktionen.

 – Speciellt allvarligt är mängden fett i bukhålan som påverkar insulinkänsligheten i levern. Går du ner tio procent i vikt och har typ 2 förbättras insulinkänsligheten med mer än 50 procent. Detta innebär både ett lägre blodsocker och en förbättrad lipidprofil. Det har alltså en enorm effekt, säger Peter Fors och fortsätter:

– Ökar man däremot muskelmassa och förbättrar sin kondition (syreupptagningsförmågan) re­glerar man upp antalet insulinreceptorer i musklerna och ökar sin basalmetabolism.

 Konsten att gå ner i vikt på ett sunt sätt handlar alltså inte bara om kalorirestriktion. Målet är nyttig mat i nyttig mängd och fysisk aktivitet som gör att man bygger muskler, förbättrar konditionen och samtidigt minskar kroppens fettprocent (framförallt midjemåttet).

Metformin, som introducerades på 1950-talet, är fortfarande förstahandsvalet för nästan alla patienter med typ 2-diabetes. Men för patienter med samtidig hjärt-kärlsjukdom har SGLT2-hämmare och GLP-1-­receptoragonister blivit viktiga andrahandsalternativ när metformin inte är tillräckligt. Därför kan en betydande andel patienter nu behöva justera sin behandling.

– Alla med diabetes och hjärt-kärlsjukdom eller övervikt ska inte sättas över på dessa läkemedel. Men för de patienter som inte har några hinder mot att ta läkemedlen och har många levnadsår att vinna bör detta definitivt tas i beaktande.

Finns det en risk att livsstilsfaktorer som till exempel kost och motion kan hamna lite i skymundan när så mycket fokus läggs på de nya läkemedlen?

– Det finns en stor sådan risk. Jag tycker det är viktigt att trycka på att det ska vara en helhetsbehandling. Läkemedlen löser inte alla problem. Det handlar inte bara om blodsockret och vikten, utan det handlar också om att äta nyttig mat och röra på sig också, säger Peter Fors och tillägger:

– Det kommer nu dessutom i snabb takt nya läkemedel i denna grupp som i mycket höga doser påverkar mättnadscentrum hos icke diabetespatienter och leder till 20-25 procents viktnedgång. Det finns anledning att fundera över hälsoeffekterna av en okontrollerad hög förskrivning av dessa läkemedel för enbart viktnedgång, sammanfattar Peter Fors.

Vid typ 1-diabetes är läkemedels­valet betydligt mer okomplicerat. Insulin i olika former är den enda behandlingen.

– Typ 1-diabetes beror på att kroppens egna celler som producerar insulin går under och man behöver en substitutionsbehandling. Det man försöker göra är att efterlikna kroppens egen insöndring av insulin så mycket som möjligt, säger Jan Bolinder, professor i diabetesforskning vid institutionen för medicin, Huddinge, Karolinska Institutet i en artikel i tidskriften Medicinsk Vetenskap.

Behandlingen bygger på en kombination av långtidsverkande basinsulin, som upprätthåller en grundnivå i kroppen, och snabbverkande måltidsinsulin, som tas i samband med måltider för att hantera blodsockerhöjningar.

Trots att insulinmolekylen har modifierats genom åren är grundprincipen för behandlingen densamma. De största framstegen inom typ 1-diabetes har istället skett inom den tekniska utvecklingen, med insulinpumpar och glukossensorer.

Insulinpumpar erbjuder ett alternativ till injektioner med spruta eller insulinpenna. Dessa kan styras av patienten och har varit särskilt framgångsrika bland barn, då de underlättar doseringen av måltidsinsulin, minskar behovet av nålstick och bidrar till bättre glukoskontroll.

– Ungefär två tredjedelar av alla barn och ungdomar i Sverige har pumpar, medan motsvarande siffra för vuxna med typ 1-diabetes ligger på ungefär en fjärdedel, säger Jan Bolinder.

Parallellt med utvecklingen av insulinpumpar har möjligheten till egenkontroll av blodsockret förbättrats avsevärt. Tidigare har patienter behövt kontrollera blodsockret genom enstaka mätningar med hjälp av ett stick i fingret. Problemet är att blodsockernivåerna varierar kraftigt under dagen, vilket gör att enstaka mätvärden kan ge en missvisande bild.

I dag används istället glukossensorer, som placeras i underhudsfettet och kontinuerligt mäter blodsockret. Sensorerna kan larma vid höga eller låga blodsockernivåer och därmed möjliggöra en mer proaktiv hantering. De har blivit en ännu större framgång än insulinpumparna och används i Sverige av sex av sju barn och sex av tio vuxna.

– Lanseringen av ett enklare och billigare sensorsystem som kräver en aktiv avläsning av användaren har bidragit starkt till detta ”paradigmskifte” för självkontroll. Kliniska studier har också dokumenterat att användning av sensorer leder till förbättrad sockerkontroll, mindre risk för lågt blodsocker och – inte minst viktigt – en förbättrad livskvalitet, säger Jan Bolinder.

Den senaste utvecklingen inom diabetesvård är att kombinera sensor och pump i ett mer självreglerande system, ofta kallat hybrid closed-loop.

Dessa system kan automatiskt minska insulintillförseln om blodsockret blir för lågt och öka den vid höga nivåer. På så vis efterliknas en del av bukspottkörtelns naturliga funktion. Systemet fungerar automatiskt under natten och mellan måltider, men patienten måste fortfarande dosera måltidsinsulinet manuellt via pumpen.

– På kort sikt får man en förbä­ttrad glukoskontroll och livskvalitet och på lång sikt ger den förbättrade blodsockerkontrollen minskad risk för senkomplikationer. 

Andra delen om nya tekniska hjälpmedel grundar sig på en intervju pub­licerad i Karolinska Institutets tidskrift Medicinsk Vetenskap.

Överläkare vid Alingsås lasarett och ansvarig för diabetesmottagningen. Han har skapat den faktaspäckade webbsajten diabeteshandboken.se  Peter är också ordförande för terapigrupp diabetes i Västra Götalandsregionen.

Professor emeritus i diabetesforskning vid institutionen för medicin, Huddinge, Karolinska Institutet.

Nya läkemedel och teknik revolutionerar behandlingen

Kosten har alltid spelat en central roll i diabetesbehandlingen. Men råd och rekommendationer har förändrats över tid i takt med nya forskningsrön och teorier.

Ganska tidigt stod det klart att det söta i urinen hos diabetiker härrörde från kolhydraterna i kosten (honungsurin). Från och med 1797 till det insulinet började användas 1923 var kosten den huvudsakliga behandlingen för diabetiker.

Målsättningen i behandlingen var att eliminera socker i urinen. En kemisk analysmetod för att bestämma B-glukos kom strax före insulinet. Innan dess fick man smaka på urinen. Exempel på några koster som utifrån denna princip tillämpades :

Rollos diet från 1797 var ett behandlingsprogram för diabetes utvecklat av John Rollo, en skotsk läkare och kirurg i den brittiska armén. ”As long as the stomach will bear”. Han rekommenderade en i stort sett kolhydratfri kost: Vilt eller fett kött (som snabbt blev härsket). Kosten var inte bara kolhydratfattig utan även energilåg och svår att stå ut med. När patienten blivit bättre tilläts en liten mängd grönsaker – grönsaker som inte gav glukosuri och som inte ”störde magen för mycket”.

Vid mitten av 1800-talet föreslog en annan läkare, Bourchardat, en variant av Rollodieten. 
Den bestod av fett kött + gröna grönsaker där man kokat dem för att få bort stärkelsen! Han rådde sina patienter att äta så lite som möjligt och föreslog fasta om nödvändigt för att undvika glukosuri.

Frederic Allen, Rockefeller Institutet, var en av giganterna inom diabetesforskningen i början av seklet och upphovsman till ”Allen starvation treatment”. Hans bok ”Studies Concerning Glycosuria and Diabetes” kom 1913 och blev en normgivare för diabetesbehandling i hela världen. Behandlingen utgjordes av en kost med lågt energiinnehåll där kolhydratmängden reducerats till 10g/dag. Allvarliga ketoacidoser behandlades med alkali och även med alkohol samt rikligt med vatten. En del patienter överlevde flera år. Allendieten började med några dagars fasta. Därefter byggdes matsedeln steg för steg upp tills socker i urinen visade sig igen. Dieten döptes snabbt till ”svältkuren” och var svår att acceptera både för omvärlden och för patienterna. Att vara välnärd i början av seklet var ett tydligt tecken på god hälsa. Valet stod mellan att dö av sockersjuka eller svält. Allen-dieten bildade skola även om många läkare ryggade inför sina utmärglade patienter och på olika sätt mot bättre vetande försökte mildra kuren.

Fettkuren utvecklades framför allt i Tyskland och byggde även den på kraftig nedskärning av kolhydrater men istället för att svälta patienterna ersattes kolhydraterna med fett. Fett inte bara tilläts, patienterna uppmanades äta så mycket de någonsin mäktade. Den svenske företrädaren för fettdieten var Lundaläkaren Karl Petrén (tidigt 1900). Hans behandlingar och inflytande sträckte sig långt utanför Sveriges gränser. Hans basdiet bestod av 225 g fett om dagen, 60g kolhydrater, 25 g protein.

En smördag i veckan. Vin, upptill en flaska om dagen, gjorde det lättare att härda ut. Även starksprit var tillåtet. Öl, söta viner och likörer var förbjudna. Till vindrickandet lades opiumdroppar tre gånger om dagen. Den lilla mängd kolhydrater som kunde accepteras skulle helst komma från kolhydratfattiga rotfrukter och grönsaker, gärna gurka, rabarber, spenat, bönor och kål, speciellt vitkål ”som passade att kokas i fettdrypande soppor”. En Petrénsk specialitet var lingon. Det var inte ovanligt att hans patienter åt mer än ett halvt kilo lingon och ett halvt kilo vitkål varje dag. Kött och fisk tilläts i små mängder. Potatis, bröd och annan mjölmat var bannlyst.

1923 går Nobelpriset i fysiologi och medicin för upptäckten av insulinet till Macleod och Banting. I februari 1923 behandlades ungefär tusen diabetiker dagligen med insulininjektioner. Ett par år senare var antalet omkring 25 000. Bukspottkörteln återvann inte sin förmåga att producera insulin trots stödet av dagliga injektioner. Men insulinet revolutionerade ändock den tidigare så tröstlösa diabetesbehandlingen.

Under de första åren var insulinbehandlingen långt ifrån enkel, Varje pulverdos måste först lösas upp i kokt vatten och sprutan måste kokas före varje injektion, kanylerna var grova och skulle slipas för hand. Injektionerna var i regel smärtsamma och ofta blev det bölder vid instickstället. Insulinet var det första läkemedlet som patienterna själva lärde sig injicera.

I och med insulinet kunde man öka kolhydratmängden i kosten vilket var önskvärt! Diskussionen om detta, typ ”fria koster” kontra kolhydratbegränsade, vägda koster startade då.

Att kosten för diabetiker kännetecknats av kolhydratbegränsning beror väl dels på teorier man hade innan insulinet kom dels på den allmänna uppfattningen att kolhydratrika koster försvårade insulinbehandlingen. I och med insulinet avtog intresset för kosten. Detta kan man spåra i handböcker för blivande läkare.

Fortfarande på 60-talet var kolhydratbegränsning den alltjämt förhärskande teorin och från denna tid härrör ”utbyteslistorna” – hjälpmedel vid kostrådgivning, portionslistor för måltidsplanering utarbetade av the American Diabetic Association och the American Dietetic Association. I listorna grupperas livsmedlen mjölk, grönsaker, frukt, bröd, kött och fett så att portioner med vikten angiven är i det närmaste likvärdiga i sammansättningen i fråga om energi och de tre energigivande näringsämnena. Ett livsmedel kan alltså bytas ut mot ett annat i samma grupp för att få variation i kosten.

På 1970-talet började man omvärdera ”standard diabeteskosten”. Epidemiologiska data talar för att den genom sitt låga kolhydratinnehåll och relativt höga fettinnehåll skulle kunna öka risken för hjärtkärlsjukdom. Bara det faktum att 75 procent av alla diabetiker dör i någon form av hjärtkärlsjukdom gjorde att man började inrikta sig mer på en sänkning av fettet i kosten och intresset riktade sig mer mot fettkvalitet!

I och med Burkitt och hans teorier om fibrer i kosten gjordes åtskilliga studier som visar att koster som är rika på kolhydrat/fibrer minskar hyperglykemi hos diabetiker. Sedan börjar man uppmärksamma olikheter i hur sockerarter, sammansatta kolhydrater och stärkelserika livsmedel påverkar blodsockret (glykemisk effekt). Några av de vanligaste livsmedlen med sammansatta kolhydrater till exempel bröd, cerealier, potatis ökar snabbt blodsockret, ja, till och med snabbare än glukos och sackaros medan pasta och baljväxter orsakar en mer moderat höjning.

Man fastställde att det primära målet i kost­rekommendationerna bör vara att upprätthålla så normala B-glukos- och blodfettvärden som möjligt och att se till att personer med diabetes tillförsäkras optimal näring genom maten.Rekommendationer för måltidsplanering skiljer sig inte särskilt mycket mellan diabetiker och icke-diabetiker, men vid behandling med insulin eller blodsockersänkande läkemedel är det extra viktigt ta hänsyn till: mängden mat, matens fördelning över dagen och tidpunkter för matintag för att undvika hyper/hypoglykemi. 

Sjukdomen finns beskriven på 3 500 gamla papyrusrullar och 600 år f Kr beskriver indiska läkare en sjukdom som kallades för ”honungsurin”. Honungsurin drabbade framför allt rika människor och berodde på för hög konsumtion av ris, mjölmat och socker. Symtomen var svaghet, viktförlust, stor törst och stora urinmängder. Ett säkert tecken på att en person led av honungsurin var att myror och flugor flockades runt den sjukes urin.
Den första riktiga ledtråden till sockersjukans säte bidrog britten Thomas Cawley med år 1788. Han obducerade en avliden diabetespatient och lade märke till grava förändringar i bukspottkörteln. Även om han själv trodde att diabetes var en njursjukdom utgjorde hans rapport ett viktigt spår för efterkommande forskare. Bukspottskörtelns funktion i kroppen, liksom de andra körtlarna, var fortfarande höljd i dunkel.

Historien om diabetes nr 15 utgiven av Svenska Diabetesförbundets 1998. Innehållet publicerat i en bilaga till tidningen Diabetes nr 4/96 i samband med 75-årsfirandet av insulinets upptäckt. ”Bra mat vid diabetes”, ICA förlaget som trycktes 1960 (6:e upplagan) av Ulla Sahlén samt en föreläsning som Gerd höll i början av 2000-talet.

Från honungsurin till genmanipulerad jäst

Tack vare ny forskning kan vi i framtiden få personliga kostråd som hjälper oss att undvika hjärtsjukdom. Professor Rikard Landberg vid Chalmers leder ett projekt som nu får sex miljoner kronor från Norhedsstiftelsen via Hjärt-Lungfonden.

Trots tydliga kostrekommendationer från bland andra Livsmedelsverket är det få som följer dem – och dessutom reagerar människor olika på samma mat. Det vill forskare nu ändra på.

– Vi vet generellt vad som är bra att äta, men vi ser att individanpassade kostråd kan vara mer effektiva än generella riktlinjer. Vi vill ta reda på exakt hur vi kan skräddarsy kostråd för att optimera hälsan och minska risken för hjärt-kärlsjukdom, säger Rikard Landberg, professor i mat och hälsa vid Chalmers tekniska högskola.

Forskningsprojektet, som nu tilldelas Norhedstiftelsens preventionsanslag via Hjärt-Lungfonden på sex miljoner kronor över tre år, bygger på data från 4 500 deltagare i Göteborg och Umeå som ingår i den stora SCAPIS-studien.

I studien delas deltagarna slumpmässigt in i grupper som får äta en av fyra standardiserade frukostar med varierande innehåll av kolhydrater, fett och fullkorn. Dessutom får de drycker rika på fett och kolhydrater med sig hem, som de dricker vid tre tillfällen samtidigt som de tar blodprov på sig själva. Forskarna analyserar sedan hur deltagarnas kroppar reagerar.

– Vår hypotes är att vi kan anpassa kosten så att kroppens nedbrytning av maten och reaktioner på denna blir mer gynnsam, vilket i sin tur kan minska risken för sjukdom. Först behöver vi kartlägga hur en optimal måltidsrespons ser ut, och därefter hitta den bäst anpassade kosten för varje individ, säger Landberg.

Även om det redan finns appar som erbjuder individanpassade kostråd, är dessa ofta kommersiella och bygger på slutna algoritmer.

– Vi vill ta fram en transparent och vetenskapligt validerad metod som kan vara tillgänglig för alla och ge en mer komplett bild av hur kost påverkar hälsan på lång sikt, säger Rikard Landberg.

Forskningsprojektet tilldelas nu Norhedsstiftelsens preventionsanslag via Hjärt-Lungfonden på totalt sex miljoner kronor under tre år.

– Det känns fantastiskt att få detta anslag! Det säkrar att vi kan genomföra vår datainsamling fullt ut och analysera resultaten enligt plan, säger Rikard Landberg.

Fakta om SCAPIS (Källa: Hjärt-Lungfonden)
Vision: Att minska risken för sjukdom i hjärta, kärl och lungor hos kommande generationer.
Övergripande mål: Att kunna förutsäga vem som riskerar att drabbas av hjärt-, kärl- eller lungsjukdom och förhindra sjukdomarna innan de uppstår.
Syfte: Att inhämta avsevärt mycket mer kunskap om sjukdomarnas uppkomst för att kunna:
• Förebygga dem.
• Ställa bättre och tidigare diagnos.
• Påverka sjukdomsförloppet.
• Hitta nya, bättre behandlingsmetoder och mediciner.
Vad är det för sorts studie? 

SCAPIS (Swedish CArdiopulmonary bioImage Study) är en befolkningsstudie inom hjärta, kärl och lungor. Med Hjärt-Lungfonden som huvudfinansiär leds SCAPIS av en nationell styrgrupp bestående av forskare från universitetssjukhusen i Göteborg, Linköping, Malmö, Stockholm, Umeå och Uppsala.
Varför? Dagens levnadsvanor och nya riskfaktorer kräver forskning baserad på aktuella data. Med Hjärt-Lungfonden som huvudfinansiär har de sex universiteten och universitetssjukhusen byggt upp en nationell forskningsbank av moderna hälsodata, som ger forskare möjlighet att skapa nya livsavgörande genombrott och kunskap för en bättre folkhälsa.
Hur? 30 000 slumpvis utvalda personer i åldern 50–64 år har på universitetssjukhusen i Göteborg, Linköping, Malmö, Stockholm, Uppsala och Umeå genomgått omfattande undersökningar av hjärta, kärl och lungor i form av bland annat skiktröntgen, ultraljud, lungfunktionstester och blodprover. Fysisk aktivitet har registrerats och en omfattande enkät om levnadsvanor har genomförts. Undersökningarna genomfördes under perioden 2013–2018. Den samlade informationen från alla undersökningar i form av data, blod och bilder har samlats i en gemensam nationell databas. De biologiska proverna har sparats i en nationell biobank för framtida analyser. Under 2024–2026 kommer hälften av SCAPIS-deltagarna att undersökas på nytt, SCAPIS 2. 15 000 slumpvis utvalda SCAPIS-deltagare bjuds in och genomgår i stort sett samma undersökningar som förra gången. På så sätt får forskarna en bild av hur kranskärlssjukdom lungsjukdom utvecklas över tid och får ännu bättre möjligheter att utveckla mer precisa metoder och behandlingar för att förebygga och förhindra sjukdom i hjärta, kärl och lungor.

Individanpassade kostråd kan förebygga hjärtsjukdom

Unga löper ökad risk för rygg- och nackbesvär samt idrottsskador om de slarvar med mat och är fysiskt inaktiva. Skaderisken är högre hos unga idrottskvinnor som följer de allmänna kostråden. Det är två slutsatser i Clara Onells avhandling i vårdvetenskap vid Sophiahemmet Högskola.

Varför valde du det här forskningsområdet?

– Jag är nutritionist och har länge haft ett stort intresse för ungas livsstil och dess påverkan på hälsa, särskilt i relation till fysisk aktivitet och kost. När jag såg att Sophiahemmet Högskola utlyste en doktorandtjänst inom detta område kändes det självklart att söka. Jag såg också en möjlighet att själv påverka forskningsinriktningen och utforma frågestäl­lningar, vilket har varit mycket lärorikt.

– Min forskning bygger på två omfattande studier: Sustainable University Life (SUN-studien) och Den svenska handbollskohorten. Syftet har varit att studera universitetsstudenters och unga idrottares levnadsvanor och deras betydelse för risken att drabbas av vanliga muskuloskeletala besvär, såsom rygg- och nackproblem, samt idrottsskador. Deltagarna har följts över tid genom upprepade enkäter och fått svara på frågor om sina matvanor, träningsrutiner och allmänna hälsotillstånd.

Studien av universitetsstudenter har främst fokuserat på hur en ohälsosam livsstil, såsom fysisk aktivitet, stillasittande, måltidsfre­kvens och konsumtion av alkohol och tobak, påverkar utvecklingen av aktivitetsbegränsande rygg- och nackbesvär. I handbollsstudien har vi istället undersökt hur matvanor påverkar risken för idrottsskador, med fokus på knän och axlar. Målet har varit att förstå vilka faktorer som kan bidra till att dessa hälsoproblem uppstår för att på sikt skapa skapa bättre förutsättningar för unga att leva ett hälsosamt liv.

– I studien av unga handbollsspelare fann vi att det är mer vanligt att kvinnor äter frukt och grönsaker, äter färre måltider per dag, väljer bort vissa typer av livsmedel och använder kosttillskott med vitaminer och mineraler jämfört med män. En av de mest oväntade insikterna var kopplingen mellan idrottares kostvanor och skaderisk. Vi såg att kvinnliga handbollsspelare som följde de allmänna kostrekommendationerna – med högt intag av frukt och grönsaker samt lågt intag av fett och snabba kolhydrater – hade en högre risk att drabbas av skador i knän och axlar. Detta kan bero på att de helt enkelt får i sig för lite energi i förhållande till sin träningsmängd.

I studien om universitetsstudenter fann vi att en ohälsosam livsstil – definierad som låg fysisk aktivitet, mycket stillasittande, oregelbundna måltider och riskanvändning av alkohol, tobak och droger – var kopplad till en ökad risk för aktivitetsbegränsande rygg- och nackbesvär. Vi såg en betydligt hög­re incidens av sådana besvär hos studenter med ohälsosamma levnadsvanor jämfört med dem som levde hälsosammare. 

Clara Onells avhandling heter ”Levnadsvanor och muskuloskeletala tillstånd hos universitetsstudenter och idrottare på gymnasiet”.

Ökad skaderisk hos unga idrotts­kvinnor kan bero på för lågt energiintag

Med ett mångårigt engagemang för forskning, utbildning och professionell terminologi lyfter Elin Lövestam dietistyrket till nya höjder – i Sverige och internationellt. Nu uppmärksammas hennes insatser när hon tilldelas utmärkelsen Årets dietist 2025.

Elin Lövestam, professor vid Institutionen för kostvetenskap vid Uppsala universitet, har länge varit en drivande kraft bakom utvecklingen av dietistprofessionen i Sverige. I år får hon motta utmärkelsen Årets dietist, en hedersbetygelse som delas ut av Dietisternas riksförbund. Hennes arbete, som spänner över allt från akademisk utbildning till internationellt samarbete kring standardiserad terminologi, har haft en djupgående inverkan på dietisters vardag och framtid.

– Det är jätteroligt att uppmärksammas på det här sättet. En total överraskning! säger Elin Lövestam.

Som studierektor för forskarutbildningen i kostvetenskap i Uppsala och koordinator för den nationella forskarskolan InSyNC, har Elin Lövestam spelat en avgörande roll i att säkra kompetensförsörjningen för framtidens dietistutbildningar. Tack vare ett betydande anslag från Vetenskapsrådet har tio doktorander kunnat knytas till utbildningarna vid universiteten i Göteborg, Uppsala och Umeå.

– Det blir ett bra tillskott av disputerade dietister som sedan ska kunna arbeta och säkerställa framtida kompetens på Sveriges dietistutbildningar.

En av Elin Lövestams mest betydelsefulla insatser är arbetet med att utveckla en gemensam terminologi inom dietistprofessionen. Under många år har hon haft en ledande roll i arbetet med Nutrition Care Process (NCP) och standardiserad dokumentation, vilket inte bara effektiviserar journalföring utan även stärker yrkets vetenskapliga grund. För närvarande leder hon en internationell studie som involverar 22 länder – däribland Australien, Kanada och Nigeria – med syftet att ytterligare förfina och sprida NCP.

– Även om man ser på det på olika sätt och olika länder har kommit olika långt i processen, så är det mycket som är gemensamt. Arbetet är viktigt för utvecklingen och för att lyfta dietistens roll, säger Elin Löwestam.

Sverige betraktas i dag som ett föregångsland när det gäller implementeringen av NCP, inte minst tack vare Lövestams insatser. Terminologin är numera en självklar del av dietistutbildningen och tillämpas inom vården på flera nivåer.

– Vi har kommit långt och har erfarenheter att dela med oss av i förbättringsarbetet, både till andra professioner och till dietister i andra länder.

Förutom sina akademiska meriter beskrivs hon i nomineringen som en person som generöst lyfter fram sina kollegor och studenter, snarare än att framhäva sig själv. Hennes ledarskap har skapat bestående avtryck – inte bara på individnivå, utan för hela yrkeskåren.

Priset till Årets dietist 2025 delas ut vid Dietisternas riksförbunds årsmöte den 2 april i Uppsala. Där hyllas en forskare, utbildare och visionär som gjort det möjligt för dietistprofessionen att tala med en starkare, gemensam röst.

Årets dietist 2025 – Elin Lövestam

Trots nya kostråd och ökad miljömedvetenhet tvekar svenskarna att välja växtbaserade alternativ. En ny undersökning visar att smakfördomar utgör det största hindret – inte tillgång eller pris.

En färsk undersökning från Norstat, på uppdrag av Danone, visar att många svenskar fortfarande är skeptiska till växtbaserade livsmedel. Trots Livsmedelsverkets nya rekommendationer om ökad konsumtion av frukt, grönsaker och växtbaserade produkter, är det just smaken – eller snarare förutfattade meningar om smaken – som sätter käppar i hjulet.

– Det är vanligt att man pekar på pris eller tillgänglighet som hinder, men undersökningen visar tydligt att det snarare handlar om inställning. Många har aldrig ens provat de här alternativen, säger Helena Herlitz, Senior Corporate Affairs Manager på Danone.

Skepsisen är alltså ofta inte grundad i erfarenhet, utan i vana. Helena Herlitz menar att det krävs en mental förändring för att fler ska våga ta steget mot nya matvanor.

– Vi behöver utmana oss själva i att prova något nytt och bryta gamla mönster. Det måste bli enklare att göra rätt – och vi måste våga vara tydliga med kostråd som främjar både hälsan och planeten, säger hon.

Undersökningen lyfter därmed en viktig samhällsutmaning: att förändra attityder för att förbättra både folkhälsa och miljö.

Fakta från undersökningen – Svenskarnas inställning till växtbaserad kost

Hinder för att byta: Smak och pris upplevs som de största hindren, särskilt bland dem som främst äter animaliska produkter (55 %).

Aldrig testat: 30 % av de som främst äter animaliska produkter har aldrig provat växtbaserade alternativ, jämfört med 17 % av befolkningen i stort.

Anledning till att byta: Enkelhet (44 %) och att det smakar likadant (36 %) väger tyngst. Miljöhänsyn (14 %) och hälsa (21 %) spelar mindre roll, särskilt i hushåll med barn (17 %).

o   Växtbaserat konsumeras främst vid egna inköp (43 %).

o   Endast 4% väljer växtbaserat när de unnar sig något ute.

Populära produkter: 51 % anger bättre smak som skäl att prova växtbaserat.

Havre- och mandelmjölk testar flest (>50 %), medan färre provar:Växtbaserad yoghurt (20 %)Växtbaserade färdigrätter (25 %)Växtbaserad glass (22 %)

Köttintresse: Svenskar är minst intresserade av att ersätta kött med växtbaserade alternativ.

Regionala skillnader: Rikssnittet för de som främst äter kött är 26 %.Minst andel i Norra Mellansverige (24 %), mest i Övre Norrland (34 %).

Åldersgrupper: Yngre provar fler växtbaserade produkter, endast 9 % har inte testat något.Äldre (76+) är minst extrema – 13 % äter främst animaliska produkter, 0 % uteslutande växtbaserat, och 84 % en blandning.

Hushåll med barn: 31 % äter främst animaliska produkter.61 % har provat växtbaserad mjölk.

Undersökningen utfördes av Norstat och inkluderade ett brett urval av svenska konsumenter. Den syftar till att kartlägga svenskarnas inställning till växtbaserad kost och de barriärer som finns för att inkludera mer av dessa alternativ i dagliga måltider. 

Fördomar bromsar växtbaserad kost

Patienters glukosnivåer påverkas troligtvis mer av kostens kolhydratinnehåll efter obesitaskirurgi jämfört med innan. Större svängningar i vävnadernas glukosnivåer och hypoglykemi är vanligt efter gastric bypass och sleeve gastrektomi. Detta är några av slutsatserna i dietisten i Inger Nilsens avhandling.

exton procent av Sveriges vuxna befolkning uppgav i en enkätundersökning 2022 att de har sjukdomen obesitas (BMI>30 kg/m2) (2). Gastric bypass eller sleeve gastrektomi bör enligt nationella riktlinjer för vård vid obesitas erbjudas vuxna patienter med BMI ≥35 kg/m2 (3). Gastric bypass bör även övervägas vid BMI mellan 30-35 kg/m2 med samtidig allvarlig obesitasrelaterad sjukdom (3).

I Sverige utfördes cirka 5 000 obesitasoperationer under 2023 där gastric bypass var den vanligaste operationsmetoden (figur 1) (4). Obesitaskirurgi bidrar till minskad risk att drabbas av typ 2 diabetes, hjärt-kärlsjukdom och cancer, samt till förbättring av obesitasrelaterad samsjuklighet (5,6).

Innan obesitaskirurgi är det rutin att patienter genomgår förbehandling med lågenergidiet med syftet att minska mängden fett i bukhålan och reducera leverns volym (7). Därigenom kan operationens tekniska utförande underlättas och risken för komplikationer minska (8). Då behandling med lågenergidiet ser olika ut vid kirurgiska centra i Sverige och internationellt, genomförde vi en systematisk litteraturgenomgång av 33 vetenskapliga artiklar inom området. Vi kom fram till att 2-4 veckors behandling med 800-1200 kilo­kalorier/dag (low-energy diet) resulterade i liknande viktnedgång som 450-800 kilokalorier/dag (very low-energy diet) (9). Vidare har studier demonstrerat att den största minskningen av levervolymen sker under de första 2-4 veckorna av behandlingen (7). Sammanfattningsvis är 2-4 veckors behandling med lågenergidiet innehållande 800-1200 kcal/dag troligtvis en tillräcklig behandling för flertalet patienter inför obesitaskirurgi.

Obesitaskirurgi medför anatomiska förändringar i mag-tarmkanalen samt ett förändrat hormonsvar efter kostintag. Detta ger ett snabbare upptag av kolhydrater från tarmen till blodbanan och kan hos vissa patienter leda till mer svängande glukosnivåer och episoder med hypoglykemi (10, 11). I en longitudinell observationsstudie studerade vi kvinnor utan diabetes före och efter gastric bypass och sleeve gastrek­tomi med kontinuerlig glukosmätning och kostregistrering (12). Här såg vi att den genomsnittliga glukosnivån per dygn reducerades efter obesitaskirugi, men att glukosnivåerna varierade mer över dygnet (Figur 2). Vidare fann vi att episoder med låga glukosnivåer (<3.9 mmol/L) var vanligt både sex och tolv månader efter operationen. Ett högre intag av kolhydrater var kopplat till större svängningar i glukosnivåerna över dygnet.

Sammantaget innebär detta att patienter bör få information om att större glukossvängningar och låga glukosnivåer är vanligt efter gastric bypass och sleeve gastrektomi samt om hur olika kostfaktorer antas kunna påverka detta. Vidare bör screening för att upptäcka symtom på hypoglykemi övervägas efter obesitaskirurgi. 

Verksamhetsutvecklare och legitimerad dietist vid Dietist- och Logopedverksamheten och ansluten till Centrum för klinisk forskning, Region Dalarna. I slutet av förra året disputerade hon vid Uppsala universitet, Institutionen för kostvetenskap med avhandlingen ”Glucose – friend and foe. Glucose alterations and dietary intake in patients undergoing bariatric surgery” (1).

Nilsen. Glucose – friend and foe. Glucose alterations and dietary intake in patients undergoing bariatric surgery. https://uu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A1901985&dswid=-3729
Folkhälsomyndigheten 2024.
Socialstyrelsen 2023.
Scandinavian Obesity Surgery Registry 2023.
Sundbom et al. Ann Surg 2017.
Wiggins et al. PLoS Med 2020.
Edholm et al. Surg Obes Relat Dis 2015.
Anderin et al. Ann Surg. 2015.
Nilsen et al. Obes Rev 2024.
Al-Najim et al. Physiol Rev 2018.
Papamargaritis et al. Nutrients 2021.
Nilsen et al. Surg Obes Relat Dis 2024.

Större glukossvängningar vanligt efter obesitaskirurgi­

– Det känns fantastiskt att få den här utmärkelsen! Jag har under flera år försökt slå hål på kost- och hälsomyter med en evidensbaserad approach så det är roligt att se att mitt arbete uppskattas.

– Jag har alltid haft ett stort intresse för träning och idrott. Under gymnasiet insåg jag att jag behövde gå ner i vikt för att inte halka efter som fotbollspelare och när jag gjorde det upplevde jag att jag mådde så mycket bättre på många plan.  När det var dags att välja utbildning stod det mellan fysioterapeut och dietist, men jag tyckte att kostperspektivet var mest intressant. Jag insåg att jag kunde göra störst skillnad genom att arbeta med kost och hälsa. Under utbildningen startade jag mitt Instagramkonto Herr Aspartam, där jag ville gå ännu djupare in i kost och vetenskap än de vanliga råden om frukt, grönsaker och fullkorn.

Det sprids många felaktiga råd på sociala medier om kost och hälsa. Hur tror du att dietister kan bli mer synliga i debatten?

– Jag tror att det är viktigt att dietister hittar sin egen röst och ser vad de själva är bra på. Vissa är bra på att skapa näringsrika recept, andra är bra på att sprida vetenskaplig kunskap, och vissa är bra på att avdramatisera hjärnspöken kring mat. Själv har jag fokuserat på att försöka lära ut kost och hälsa från ett vetenskapligt perspektiv, blandat med humor.  Man behöver också tänka på hur man presenterar information – det räcker inte med att bara upprepa Livsmedelsverkets råd. För att nå ut måste man hitta ett mer engagerande sätt att presentera information så att den sticker ut i flödet bland underhållning, hundbilder och kändisnyheter.

Har du några tips till dietister som vill nå ut på sociala medier?

– Mitt bästa tips är att följa sin egen passion och inte göra det bara för att få likes eller uppmärksamhet. Det tar oftast tid att bygga en följarkrets och gör man det av yttre motivation blir man nog otroligt sårbar. Var sann mot dig själv och försök hitta din inre motivation. Är målet business och spridning av content, eller är det för att man tycker det är kul och spännande? Jag tror det ofta märks när någon brinner för något och då brukar det smitta av sig. Jag har själv aldrig varit beroende av att mitt innehåll ska bli populärt, utan jag gör det för att jag själv tycker att det är intressant och vill lära mig mer. Vissa ämnen ger mycket uppmärksamhet, andra mindre, men jag försöker att inte styras av det. För mig har det aldrig handlat om pengar och det är heller inget jag lever på. Men det har öppnat dörrar till spännande jobb, föreläsningar, samarbeten och möten med otroligt drivna och duktiga människor. 

Aktuell: Utsedd till ”Årets allmänbildare 2025”
Gör: Dietist hos Yazen, föreläsare. Driver Instagramkontot ”Herr Aspartam” och driver podden Hälsoveckan by tyngre med Jacob Gudiol.
Ålder: 31
Bor: Tranås
Familj: Fru och två barn.
Fritidsintressen: Läser gärna någon intressant studie även på kvällstid. Gillar olika former av träning och sport som golf och fotbol



Alla artiklar

Nya läkemedel och teknik revolutionerar behandlingen

Från honungsurin till genmanipulerad jäst

Individanpassade kostråd kan förebygga hjärtsjukdom

Ökad skaderisk hos unga idrottskvinnor kan bero på för lågt energiintag

Årets dietist 2025 – Elin Lövestam

Fördomar bromsar växtbaserad kost

Större glukossvängningar vanligt efter obesitaskirurgi

Dietisten Erik är årets allmänbildare: "Känns fantastiskt"

Alla artiklar

Nya läkemedel och teknik revolutionerar behandlingen

Från honungsurin till genmanipulerad jäst

Individanpassade kostråd kan förebygga hjärtsjukdom

Ökad skaderisk hos unga idrotts­kvinnor kan bero på för lågt energiintag

Årets dietist 2025 – Elin Lövestam

Fördomar bromsar växtbaserad kost

Större glukossvängningar vanligt efter obesitaskirurgi­

Dietisten Erik är årets allmänbildare: "Känns fantastiskt"

Ökad skaderisk hos unga idrottskvinnor kan bero på för lågt energiintag

Större glukossvängningar vanligt efter obesitaskirurgi