Kostens sammansättning, övervikt och risk för T1D
Kostens sammansättning under barndomen har betydelse för risken att utveckla typ 1 diabetes. Det öppnar upp för möjligheten till primär-prevention hos barn med förhöjd genetisk risk för typ 1 diabetes.
Foto: Providence Doucet / Unsplash
Att screenas positivt för typ 1 diabetes relaterade autoantikroppar (IA) beskrivs ofta som ett förstadium till typ 1 diabetes (T1D). Det vill säga när immunsystemet har börjat angripa betacellerna i bukspottkörteln, men blodsockret är fortfarande normalt och inga övriga symtom märks. Hög födelsevikt, men även snabb tillväxt, framför allt under de första tolv månaderna, har beskrivits som riskfaktorer för utveckling av både IA och T1D. Den multinationella födelsekohorten TEDDY har tidigare visat på samband mellan ökad tillväxt och risk för utveckling av IA och T1D (1, 2).
Det finns även bevis för samband mellan övervikt (definierat som högre BMI) och risk för T1D (3). Nyligen visade man i ytterligare en multinationell födelsekohort att det fanns en ökad risk för utveckling av T1D om barnet var överviktigt vid 2–10 års ålder (4). Då tillväxt hos barn är direkt relaterat till energiintag var syftet i den nyligen publicerade studien att studera kostens sammansättning, totalt energiintag, tillväxt och utvecklingen av IA hos barn med ärftlig risk att utveckla T1D.
Då det är svårt i matvaneundersökningar att få en korrekt bild av ammande barns totala energiintag sattes den nedersta gränsen för inklusion till analyserna vid 2 års ålder. Totalt ingick 5 084 barn från fyra länder som följdes från 2 till 8 års ålder med blodprovstagning och längd/vikt (4 gånger/år) och 3-dagars kostregistrering (2 gånger/år). Vid 8 års ålder hade 495 (10 %) barn utvecklat IA. Resultatet visade att ett högre energiintag var associerat med högre BMI (uttryckt som z-score) vilket i sin tur ledde till högre risk att utveckla IA. När vi analyserade kostens sammansättning visade det sig att en större andel energi från protein (uttryckt som energiprocent) hade en direkt effekt på utveckling av GADA (specifik autoantikropp) utan inverkan av BMI-status.
Att ett högt proteinintag under de första två åren är associerat med ökad tillväxt och högre BMI är känt (5). Förklaringen till detta kan vara att högre proteinintag ökar koncentrationen av cirkulerande grenade aminosyror som ökar utsöndringen av insulin och IGF-1, vilket i sin tur ökar viktökningen. Proteinbehovet hos barn från 1 års ålder ligger på cirka 0,9 g/kg kroppsvikt. Det är vanligt i höginkomstländer att intaget ligger mycket högre och i vår studie låg det rapporterade proteinintaget på 3,4 g/kg kroppsvikt vid 2 års ålder och minskade något (2,1 g/kg) vid 8 års ålder.
Nästa steg är att med hjälp av insamlad kostdata identifiera specifika kostmönster eller livsmedelsgrupper som är associerade med hög risk att utveckla IA och T1D, till exempel animaliska livsmedel; kött versus mjölk, vegetabiliskt protein. Vilka effekter har olika proteinrika livsmedel på tillväxt hos barn? Det är av stor vikt att identifiera förändringsbara riskfaktorer för IA och T1D. Är det möjligt att med hjälp av kostintervention reducera risken att utveckla T1D hos barn med förhöjd genetisk risk? x
