Enligt socialstyrelsens nya riktlinjer ska vården identifiera obesitas och erbjuda evidensbaserad behandling, det vill säga en kombination av levnads­vanebehandling, läkemedel och kirurgi.

Ingrid Larsson, docent, näringsfysiolog och överdietist vid Regionalt Obesitascentrum vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset, är bekymrad över hur osynlig kostens roll är i dokumentet.

– Det är ledsamt att nutritionsbehandling inte syns tydligt, man får gräva väldigt djupt.

Det var en snabb process att ta fram riktlinjerna och tillstånds- och åtgärdsraderna i dokumentet begränsades till ett minimum.

Tidigt i förloppet lyfte hon vikten av att få med olika perspektiv av kostinterventioner, bland annat vid genomgången av det vetenskapliga underlaget. Men i analysen slogs olika typer av interventioner ihop.

– Allt ifrån kostrådgivning utan restriktion för energiintaget till olika kostvarianter och lågenergipulver har analyserats tillsammans. Därför kan dietistens roll enligt riktlinjerna tolkas som underordnad i obesitasbehandlingen. Det är helt uppåt väggarna.

I SBU:s projektgrupp ”Mat vid diabetes” (2022) utgick man i stora delar från samma vetenskapliga underlag, men grupperade studierna utifrån olika kostinriktningar. Det leder, enligt Ingrid Larsson, till helt andra slutsatser.

– Vi som arbetar med obesitas behöver vara tydliga med att läkemedel inte ska ges som ensam behandling. Samtidig kostbehandling är nödvändig, bland annat för att tillgodose behovet av näringsämnen och för att motverka biverkningar. Vi kan även stötta patienten med verktyg för att få till nya matvanor i vardagen, exempelvis mat som mättar och regelbunden måltidsordning. Patienter med obesitas är en väldefinierad patientgrupp och det handlar om behandling – det är givet att legitimerade dietister ska utföra nutritionsbehandlingen.

Dietisten kan stödja patienten och förklara fysiologin och mekanismerna bakom aptit, mättnad och energirestriktion. Ingrid Larsson menar att det behövs kunskap kring hur aptiten förändras över tid och att aptitökningen i samband med viktminskning är övergående.

– Läkemedel kan hjälpa patienten genom den initiala tuffa första tiden, det ger nya perspektiv på obesitasbehandlingen. Mer forskning behövs om hur långtidsbehandlingen ska se ut, såsom doser, hur länge den ska pågå och vad som händer på sikt.

DRF:s ordförande Kjell Olsson tror att medicinerna kan bli en revolution, förutsatt att person­anpassad läkemedelsbehandling kombineras med förändrade matvanor. Men han är orolig för patienter som får recept på obesitasläkemedel utan kontakt med dietist.

– Om läkemedel förskrivs utan samtidigt adekvat stöd för att förändra matvanorna riskerar man att de förblir relativt ohälsosamma. Även om viktnedgången innebär stora hälsofördelar så optimeras inte hälsoutfallet av behandlingen. Om en levnadsvaneförändring inte uppnås ökar också risken att man behöver fortsätta använda dessa läkemedel livet ut, säger han.

Ingrid Larsson menar att oron är befogad, bland annat då privata aktörer erbjuder medicinerna även utanför indikation. Obesitasläkemedel ska alltid kombineras med kostbehandling av dietister, inte allmänna kostråd, det gäller oavsett indikation och oavsett typ av läkemedel.

– Medicinerna är inte en komplett behandling utan ska ses som verktyg i behandlingen. Patient­erna måste få hjälp att äta hälsosamt och förändra sina mat­vanor. Det handlar om energirestriktion, men också om en hälsosam sammansättning och att matcha patientens individuella behov.