Till huvudinnehållet

Viktigt: Säkerställ att du får Dietisten framåt.  Läs mer

Forskning

Ett skräddarsytt program för långsiktig förändring

Hur kan de positiva hälsoeffekterna från Finger-studien implementeras på ett skalbart och kostnadseffektivt sätt i kommunal verksamhet? En ny­utvecklad modell har nu lanserats med framgång i Stockholmsområdet.

Nina Granberg 9 januari, 2025 Uppdaterades 28 maj, 2025 4 minuters läsning
Privat

2015 publicerades resultat från den banbrytande FINGER-studien, som visade att parallella livsstilsförändringar inom fem områden kunde förbättra minne och andra kognitiva förmågor hos äldre personer.

Arbetet med att omsätta studien till praktiskt til­lämpbara åtgärder i stor skala startade med ett brev från en amerikansk forskare adresserat till teamet bakom studien på Karolinska Institutet.

– Vi fick ett väldigt smickrande brev från en amerikansk forskare som vi hade skrivit en bok ihop med. Han skrev något i stil med ”Ni är ju bäst i världen på det här med hälsa och livsstil. Ni borde se till att den här kunskapen kommer ut till befolkningen”, berättar Krister Håkansson, kognitionsforskare och en av dem som arbetade med FINGER-studien.

Men hur skulle forskningen kunna tillämpas i större skala? För Håkansson blev svaret att utveckla en ny modell som skulle vara tillgänglig för en bredare befolkning och som skulle passa den kommunala strukturen.

– Vi ville skapa en modell anpassad till kommunal verksamhet som skulle vara realistisk och kostnadseffektiv. Den skulle vara möjlig att skala upp för att nå många människor med relativt små resurser, säger Krister Håkansson.

Fria val ökar motivationen

Den huvudsakliga skillnaden mellan FINGER-studien och det nya programmet ”Livsstil för hjärnhälsa” är att deltagarna själva får utforma sina livsstilsplaner i dialog med en coach. I den ursprungliga studien fanns ett fast program, men i den nya modellen anpassas aktiviteterna efter varje individs behov och intressen.

– En nyckel till framgång är att låta deltagarna själva välja vad de vill förändra för att skapa långsiktig motivation, säger han.

Fokus ligger på aktiviteter som känns inspirerande och uppnåeliga. Deltagarna får stöd att sätta konkreta, realistiska mål som de själva har valt utifrån sina egna individuella förutsättningar. Det handlar om att deltagarna successivt ska ta små steg mot en hälsosammare vardag

Ett första steg i processen är en kartläggning av varje deltagares nuvarande livsstil, där de kan identifiera områden för förbättring. Med hjälp av en grafisk profil blir det enkelt att se vilka livsstilsförändringar som skulle ge störst effekt för individen. Det leder till ett motiverande samtal med en coach, där deltagaren själv får välja vilka förändringar de vill göra.

Tillsammans är roligare

Modellen innefattar också en social dimension. De tre första samtalen genomförs oftast i små grupper om fem-sex personer, där de kan dela sina mål och inspirera varandra. De erbjuds också olika typer av föreläsningar, till exempel om stress eller konflikthantering.

– Det viktiga är att det blir en regelbundenhet i de här träffarna menar Håkansson.

Genom att träffas återkommande kan de fördjupa sina relationer, tipsa varandra och hitta på aktiviteter tillsammans. Det kan till exempel handla om gemensamma måltider, volontärarbete eller motion i vardagen.

En deltagare satte upp en lapp i trapphuset och bjöd in grannar att laga mat tillsammans. Idén väckte stort intresse, och nu träffas gruppen regelbundet. Någon annan valde att börja lära sig portugisiska via appen Duolingo, något som snabbt spred sig i gruppen och inspirerade fler att testa.

– Vi har någon som dansar linedance och andra som är läxhjälpare. Det är det som är grejen, att hjälpa deltagarna hitta aktiviteter som de verklig­en trivs med och som är lagom utmanande.

Deltagarna erbjuds också ett digitalt, kognitivt träningsprogram, CogMed, som de kan göra hemma.

Skalbar modell för kommunerna

Ett av de viktigaste målen har varit att skapa ett resurssnålt och skalbart program som kan användas i större skala. Håkansson och hans team har redan börjat implementera programmet i samverkan med flera kommuner och stadsdelar i Stockholmsområdet såsom Järva, Sundbyberg, Upplands Väsby och Vaxholm.

– I dag har jag utbildat coacher i Norra Innerstaden här i Stockholm. Jag hinner inte med alla som vill delta just nu så vi har kö inför våren. Vi ser också ett stort intresse från resten av landet, säger han och tillägger att de skapat ett nätverk för projektledare som vill arbeta med programmet.

En utmaning framöver är att rekrytera fler deltagare som verkligen har behov av livsstilsförändringar, men som inte själva söker till den här typen av aktiviteter.

– Det är ofta de mest aktiva som först deltar, medan de som skulle ha störst nytta är svårare att nå, berättar Håkansson.

En lösning som han skissar på kan vara att samverka med vårdcentraler och erbjuda programmet till äldre patienter via primärvården.

Positiva resultat

För att utvärdera programmet får deltagarna efter ett halvår göra om livsstilsenkäten och därefter efter ytterligare ett år.

– Då kan de se hur det gått och de kan också revidera sitt livsstilskontrakt. De kan till exempel höja ribban för något som inte längre är samma utmaning.

De första utvärderingarna från programmet har visat på positiva resultat både vad gäller deltagarnas hälsa och välbefinnande.

Hos vissa deltagare har man sett förbättrade blodvärden redan efter några månader.

– Flera berättar hur mycket bättre de mår, och att deras hälsovärden har förbättrats, säger Håkansson, som vittnar om att många deltagare upplever programmet som en positiv vändpunkt.


Dela artikeln

Geriatrik

Undernäring får egen diagnos ”Ett paradigmskifte”

För första gången får sjukdomsrelaterad undernäring hos vuxna en egen diagnos i WHO:s klassifikationssystem ICD-11. Bakom beslutet ligger ett mångårigt internationellt arbete där svenska forskare varit drivande.

Nina Granberg 8 juli, 2026 Uppdaterades 9 juli, 2026 5 minuters läsning
AdobeStock
AdobeStock

För Elisabet Rothenberg, dietist och professor i geriatrisk nutrition, innebär beslutet betydligt mer än en ny diagnoskod. Tillsammans med Tommy Cederholm, professor i klinisk nutrition, har hon varit drivande bakom det svenska förslaget till WHO. Arbetet skedde i nära samarbete med ESPEN och med stöd av fler än 40 nationella och internationella nutritionsorganisationer.

– Det här innebär ett paradigmskifte, säger hon.

Hittills har sjukdomsrelaterad undernäring hos vuxna saknat en egen diagnos i WHO:s klassifikationssystem. Däremot har ICD-systemet innehållit diagnoser för andra former av undernäring, men inte för den sjukdomsrelaterade undernäring som är vanlig inom dagens hälso- och sjukvård.

– I den nuvarande ICD-10 finns många specifika diagnoser kopplade till undernäring, till exempel olika mikronäringsbrister och tillstånd som främst är förknippade till svält. Utmaningen, framför allt i västerländsk hälso- och sjukvård, har varit att det inte har funnits någon diagnos för den sjukdomsrelaterade undernäring vi möter hos vuxna patienter.

Elisabet-Rothenberg-1
Elisabet Rothenberg, dietist och professor i geriatrisk nutrition.Kristianstad university

Avsaknaden av en egen diagnos har gjort det svårare att identifiera och dokumentera sjukdomsrelaterad undernäring på ett enhetligt sätt. Enligt Elisabet Rothenberg är det just den bristen som den nya ICD-koden ska råda bot på.

– Nu får vi en formell etikett på problemet. Det gör att hälso- och sjukvården aktivt kan identifiera och dokumentera undernäring på ett helt annat sätt än tidigare.

Beslutet väntas också få betydelse långt utanför den enskilda patientens journal.

– Syns man inte så finns man inte. Finns det ingen diagnos går det inte heller att följa förekomsten av undernäring på ett systematiskt sätt. Det blir svårt att visa hur stort problemet är, att bedriva forskning och att planera vårdens resurser.

Den nya diagnosen skapar också bättre förutsättningar för uppföljning och forskning.

– Med en diagnos kan vi börja samla statistik och följa utvecklingen över tid. Vi får bättre möjligheter att jämföra data mellan länder och att utvärdera effekten av olika nutritionsinsatser.

Diagnosen är samtidigt inte ett mål i sig, betonar Elisabet Rothenberg.

– En diagnos behandlar förstås ingen patient. Men den är en viktig förutsättning för att vi ska kunna synliggöra problemet och ge undernäring den uppmärksamhet som tillståndet förtjänar.

Lång väg till ny diagnos

När GLIM-kriterierna hade publicerats såg Elisabet Rothenberg och Tommy Cederholm en möjlighet att ta nästa steg. GLIM-kriterierna beskrev hur sjukdomsrelaterad undernäring skulle diagnostiseras – nu behövde de också bli en del av WHO:s internationella klassifikationssystem.

För Elisabet Rothenberg och Tommy Cederholm blev nästa steg att ta reda på hur ett ändringsförslag kunde lämnas till WHO.

– Vi insåg ganska snart att vägen gick via Socialstyrelsens ICD-enhet.

År 2020 lämnade enheten in det svenska ändringsförslaget till WHO. Därefter följde flera års granskning och dialog innan organisationen fattade sitt beslut.

– Det här är inget som händer över en natt. Det är resultatet av många års arbete tillsammans med kollegor från hela världen.

Från beslut till praktik

WHO:s beslut är fattat, men innan diagnosen börjar användas i svensk hälso- och sjukvård återstår införandet av ICD-11. Enligt nuvarande plan väntas Sverige gå över till det nya klassifikationssystemet 2028.

– Från att det formellt finns en diagnos till att den börjar tillämpas på bred front är nästa utmaning.

Införandet kommer enligt Elisabet Rothenberg att ta tid.

– Bland oss kliniska dietister är detta inget problem. Det är helt underbart att vi har fått en diagnos som vi kan sätta. Men innan läkare på bred front börjar använda den här diagnoskoden kommer det att ta ytterligare ett antal år.

Utmaningen handlar enligt henne inte bara om en ny diagnoskod, utan också om att förändra synen på sjukdomsrelaterad undernäring.

– Det har ju varit undernäringsproblematikens stora utmaning i alla år att många ser inte problemet. Och ser man det så förknippar man det med att det är naturligt när man blir gammal. Eller att någon är så sjuk att det inte är konstigt eller snarast naturligt att vikt förloras. 

Den nya diagnosen får också konsekvenser för dietisternas kliniska arbete.

– För dietistprofessionen är det här en oerhört viktig diagnos. Dessutom är det en diagnos som dietisten kan ställa självständigt. 

Men ytterst handlar förändringen om patienterna.

– Till syvende och sist är det helt uppenbart att ur patientens synvinkel är det förstås en fördel att alla de problem som man har identifieras och åtgärdas på ett adekvat sätt.

FAKTA

Därför spelar en diagnoskod roll

ICD (International Classification of Diseases) är WHO:s internationella klassifikationssystem för sjukdomar och hälsotillstånd. Diagnoskoder används i hälso- och sjukvården för dokumentation, statistik, forskning och planering.

Den nya diagnoskoden för undernäring hos vuxna (5B72) innebär att sjukdomsrelaterad undernäring för första gången får en egen plats i ICD-11. Det kan få flera konsekvenser:

  • Enhetligare diagnostik – vården får en gemensam diagnos för sjukdomsrelaterad undernäring hos vuxna.
  • Bättre uppföljning – förekomsten av undernäring kan följas systematiskt över tid.
  • Bättre forskningsförutsättningar – en gemensam diagnos gör det lättare att samla in och jämföra data.
  • Bättre planeringsunderlag – vården får bättre möjligheter att synliggöra behov och planera resurser.

Från GLIM till ICD – lång väg till ny diagnos

  • 2016: Det internationella samarbetet GLIM (Global Leadership Initiative on Malnutrition) bildas.
  • 2019: GLIM publicerar internationella diagnoskriterier för undernäring.
  • 2019: Elisabet Rothenberg och Tommy Cederholm kontaktar Socialstyrelsens ICD-enhet för att undersöka hur kriterierna kan omsättas i en ny ICD-diagnos.
  • 2020: Socialstyrelsens ICD-enhet lämnar, med stöd från fler än 40 nationella och internationella nutritionsorganisationer, in ett svenskt ändringsförslag till WHO.
  • 2025: WHO beslutar att införa den nya diagnosen Undernäring hos vuxna (5B72) i ICD-11.
  • 2027: Den nya diagnoskoden träder i kraft internationellt.
  • 2028: Sverige planerar att införa ICD-11.

Läs mer:



Kvinnohälsa

Kosttillskott i klimakteriet – mellan marknadsföring och vetenskap

Klimakteriet har fått allt större uppmärksamhet de senaste åren. Samtidigt växer marknaden för kosttillskott som utlovar allt från hormonell balans till bättre energi och minskade vallningar. Men hur väl stämmer löftena överens med forskningen?

Nina Granberg 30 juni, 2026 Uppdaterades 1 juli, 2026 3 minuters läsning
AdobeStock
AdobeStock

Dela artikeln

Cookies

Den här webbplatsen använder cookiesför statistik och användarupplevelse.

Driva eget använder cookies för att förbättra din användarupplevelse, för att ge underlag till förbättring och vidareutveckling av hemsidan samt för att kunna rikta mer relevanta erbjudanden till dig.

Läs gärna vår personuppgiftspolicy. Om du samtycker till vår användning, välj Tillåt alla. Om du vill ändra ditt val i efterhand hittar du den möjligheten i botten på sidan.