Till huvudinnehållet

Beställ Dietisten Plus – ett år för 790 kr. Tidning ingår! Beställ idag!

Fyll i din profil för att få mer ut av ditt besök! Gå till mina sidor!

Obesitas

Fetmakirurgi – positiva effekter försvinner fort

En ny studie av forskare vid Lunds universitet väcker frågor om hur effektivt det är med fetmaoperation genom gastric bypass. Redan ett år efter operationen närmade sig koncentrationen av metaboliter och fetter samma nivå som före operationen.

21 augusti, 2023 Uppdaterades 28 maj, 2025 3 minuters läsning
Fetmakirurgi – positiva effekter försvinner fort

Foto: Pressbild

Tidigare forskning har visat att en majoritet av dem som genomgår fetmakirurgi ökar i vikt inom fem år efter gastric bypass-operationen. Det är fortfarande inte klarlagt vad som händer med ämnesomsättningen hos personer som har fått en fetmaoperation. I en ny studie som publiceras i tidskriften Obesity har forskarna studerat ämnesomsättningen hos personer med övervikt före och efter att de genomgått en gastric bypass-operation. Studien visar att de största förändringarna skedde strax efter operationen. Ett år senare närmade sig koncentrationen av metaboliter och fetter samma nivå som före operationen hos alla deltagare.

– Att enbart följa upp vikten hos personer som har genomgått fetmaoperation kan vara ett trubbigt instrument för att studera effekterna av ingreppet. Vår studie ger ökad förståelse av vad som händer med ämnesomsättningen i samband med en gastric bypass-operation, säger Peter Spégel, docent i molekylär metabolism vid Lunds universitets diabetescentrum (LUDC) som lett studien.

Snabba förändringarStudien baserar sig på data från 148 personer med och utan typ 2-diabetes som fick en gastric bypass-operation i Sverige. Deltagarna har lämnat blodprover strax före operationen och vid minst två tillfällen efter operationen. Deras BMI (body mass index) mättes före operationen och vid tre tillfällen efter operationen. Forskarna gjorde detaljerade analyser av fetter och metaboliter i blodet för att studera förändringar i ämnesomsättningen. Redan ett år efter operationen var en del personer tillbaka på exakt samma nivå som före operationen, medan återgången för andra inte var lika markant.

– Vi kunde se förändringarna när deltagarna fortfarande hade ett lågt BMI efter operationen. Genom att studera ämnesomsättningen kan vi få en tidig indikation om att ohälsosamma förändringar är på väg. Vi hoppas att kunskapen kan användas för att följa upp individer efter fetmakirurgi och sätta in förebyggande åtgärder som kan förhindra en kommande viktuppgång, säger Nils Wierup, professor i neuroendokrin cellbiologi verksam vid LUDC och en av huvudförfattarna av artikeln.

En slutsats forskarna drar är också att risken för att utveckla typ 2-diabetes minskar kraftigt efter operationen hos individer utan sjukdomen, men ett år senare syns återigen en ökad risk. Hos personer som redan hade typ 2-diabetes vid tiden för operationen sågs en tillbakagång av sjukdomen, men risken för att återgå i sjukdom ökar sedan med tiden.

Nyttan med fetmaoperationerPersoner som opereras för fetma behöver gå ner i vikt innan operationen med hjälp av en diet. En tidigare studie av samma forskarlag studerade effekterna av lågkaloridieten och gastric bypass-operationen var för sig. Studien visade att dieten hade störst effekt på ämnesomsättningen, medan kirurgin ledde till små förändringar. Nu visar forskarnas senaste studie att de positiva effekterna på ämnesomsättningen avtar hos många redan efter ett år.

– Vi behöver göra fler och större studier för att dra säkra slutsatser. En fördel med fetmaoperationer är att en majoritet av personer med typ 2-diabetes ser en tillbakagång av sin sjukdom efteråt. Och även om en stor andel av de personer som får en fetmaoperation går upp i vikt efteråt så blir det oftast inte en återgång till samma vikt som tidigare. Framöver vill vi titta närmare på vad som händer med ämnesomsättningen på individnivå eftersom det kan se olika ut, säger Nils Wierup.

"Metabolic remission precedes possible weight regain after gastric bypass surgery"


Dela artikeln

Diabetes

Typ 1-diabetes: svårt att räkna kolhydrater 

Även erfarna användare av kontinuerlig glukosmätning (CGM) upplever stora svårigheter att bedöma kolhydratintag korrekt. Det visar en ny svensk studie om vuxna med typ 1-diabetes som också pekar på ett tydligt behov av ökat dietiststöd i vården.

Nina Granberg 17 december, 2025 Uppdaterades 17 december, 2025 2 minuters läsning
IMG_1364

Foto: AdobeStock



Forskning

40 % av tonårsflickor har järnbrist – stark koppling till blödning och kost

Mer än varannan tonårsflicka har riklig menstruationsblödning och fyra av tio har järnbrist. Det visar en ny svensk tvärsnittsstudie som pekar på tydliga samband mellan menstruationsförluster, kostmönster och risken för järnbrist.

Nina Granberg 17 december, 2025 Uppdaterades 19 december, 2025 1 minuts läsning
AdobeStock_179140824

Foto: AdobeStock

Studien är genomförd på två gymnasieskolor i Sverige och omfattar 394 flickor i åldern 15 år och uppåt, samtliga efter menarche (flickor som börjat menstruera).

Resultaten visar att 53 procent av deltagarna rapporterade riklig menstruationsblödning. Andelen med järnbrist, definierad som ferritin <15 µg/L, var 40 procent.

I den univariata analysen var riklig menstruations-blödning associerad med tre gånger högre odds för järnbrist jämfört med normal menstruation. En köttrestriktiv kost var också associerad med ökad risk, med 3,5 gånger högre odds för järnbrist jämfört med allätarkost.

Kombination ger kraftigt ökad risk

Den tydligaste ökningen sågs när dessa faktorer sammanföll. Flickor som både hade riklig menstruationsblödning och åt köttrestriktivt hade 13,5 gånger högre odds för järnbrist jämfört med flickor med normal menstruation och allätarkost.

Anna Stubbendorff, en av studiens författare som är dietist och doktorand i hållbar nutrition vid Lunds universitet, skriver på LinkedIn:

”Våra resultat visar att ett fokus på kosten ensamt är otillräckligt. Järnbrist är starkt kopplad till menstruationsförluster.”

Studien pekar på vikten av att inkludera frågor om menstruationsmönster vid bedömning av järnstatus hos tonårsflickor, särskilt i kombination med köttrestriktiva kostmönster. Författarna lyfter att både låg tillförsel och höga förluster kan bidra till att järnbrist förblir oupptäckt i denna åldersgrupp.

Läs mer om studien HÄR.



Cookies

Den här webbplatsen använder cookiesför statistik och användarupplevelse.

Driva eget använder cookies för att förbättra din användarupplevelse, för att ge underlag till förbättring och vidareutveckling av hemsidan samt för att kunna rikta mer relevanta erbjudanden till dig.

Läs gärna vår personuppgiftspolicy. Om du samtycker till vår användning, välj Tillåt alla. Om du vill ändra ditt val i efterhand hittar du den möjligheten i botten på sidan.