Till huvudinnehållet

Viktigt: Säkerställ att du får Dietisten framåt.  Läs mer

Tema

Individuella kostråd viktigt vid läkemedelsbehandling

De nya aptithämmande läkemedlen ska inte ses som en fristående behandling. Den bör gå hand i hand med kost- och livsstilsförändringar. Men hur ser kostråden ut när aptit och mättnadskänsla på kort tid kan förändras dramatiskt?

Nina Granberg 17 maj, 2024 Uppdaterades 28 maj, 2025 5 minuters läsning
Man tar en insulinspruta i magen.
Stock.adobe.com

När patienter startar läkemedelsbehandling med aptithämmande läkemedel, så kallade GPL-1 analoger, är det viktigt att det kombineras med råd om kost och livsstil.

– Dietister spelar en väldigt viktig roll för en god och säker vård vid behandling av obesitas, säger Elinor Medhammar, dietist hos Yazen, Sveriges största digitala vårdgivare med fokus på medicinsk behandling vid obesitas.

Som dietist har hon tidigare arbetat inom primärvården och mycket med obesitasbehandling. Hon har också en master i e-­hälsa som handlar om digitalisering av hälso- och sjukvård.

Elinor Medhammar poängterar att man bör utgå från den enskilda patienten och ge anpassade råd.

– Det är väldigt viktigt att patienterna får individualiserade kostråd kring livsmedelsval och måltidsordning. Det ska göras utifrån mående och effekt av läkemedel, preferenser, allergier eller specialkost.

När aptiten minskar så är det extra viktigt att äta näringsrikt för att täcka kroppens näringsbehov.

– Man ska inte se medicinen som hela lösningen utan att det är ett hjälpmedel som underlättar att genomföra livsstilsförändringar. Här kan dietisten ha en betydelsefull roll och stötta patienten i att genomföra kostförändringar som är hållbara över tid.

En annan betydelsefull uppgift för dietister är att ge råd för att förebygga och lindra biverkningar.  Medicinerna påverkar mag-tarmkanalen och fördröjer magsäckens tömning. Den vanligaste biverkningen som man noterat hos Yazen är illamående, speciellt i början och vid ökad dos. Förstoppning, magkatarr och diarré förekommer också.

Hur kan man lindra besvären?

– Kosten spelar en viktig roll för att både förebygga och min­ska biverkningar så att patienten mår bra under behandlingen, säger Elinor Medhammar och förklarar att det vid illamående kan vara bra att äta mindre portioner men oftare, att välja magrare alternativ och att använda skoningsamma tillagningsmetoder.

För att lindra magbiverkningar som illamående, förstoppning och magkatarr är det de vanliga kostråden som bör ges.

– Men vi har väldigt få avhopp på grund av biverkningar. Dels för att våra läkare är noga med att trappa upp läkemedlet långsamt. Dels för att våra patienter får råd och uppföljning kring kosten i början.

Elinor Medhammar betonar att det inte handlar om att gå ner i vikt så snabbt som möjligt utan om en hälsosam livsstilsförändring. Kroppen har fortfarande behov av näring och energi. Man ska också må bra under behandlingen.

– Utgångspunkten är NNR. Vi förordar också att man prioriterar proteinhalten på tallriken när aptiten minskar. Detta för att minska risken för att tappa mycket muskel­massa vid snabb viktminskning. Magra proteinkällor är ofta näringsrika och mättande och de kan därigenom främja viktminskningen. Det är också bra att försöka få in proteinkällor i andra måltider som frukost och eventuella mellanmål.

Elinor Medhammar.

Hur påverkas aptiten?

– Det ser väldigt olika ut för olika patienter. Vissa upplever att aptiten minskar kraftigt initialt, men sedan ökar efter ett tag. Andra upplever precis tvärtom, att aptitminskningen kanske kommer lite mer smygande. Då behöver man anpassa kostråden lite efter var patienten befinner sig.

I början av behandlingen är det också viktigt att patienten får råd och blir medveten om sitt ät­beteende.

–  Vi försöker att inte bara jobba med vad man äter utan också hur man äter. Vissa behöver kanske minska portionsstorleken medan andra istället behöver minska småätandet.

Förändras smakpreferenser hos era patienter?

– Absolut, de gör det. GPL-1 analoger påverkar belöningssystemet och minskar sug efter feta kaloritäta livsmedel och även alkohol. Många av våra patienter beskriver att alkohol inte smakar lika gott, att de mår illa av fet mat och att de föredrar fräschare mat. Så medicinen är också till hjälp för att göra mer hälsosamma livsmedelsval, säger Elinor Medhammar och tillägger:

– När smakpreferenser förändras kan man behöva uppmuntra patienter att testa sådant som de  tidigare inte gillat. Till exempel att prova grönsaker om man tidigare inte tyckt om det.

En annan vanlig förändring är att många tänker mindre på mat.

– Det här brukar beskrivas som ett minskat matbrus. På engelska använder man begreppet food noise.  Mat kan finnas i huvudet, men det tar inte upp all tankeverksamhet så det finns utrymme att fokusera på annat, säger Elinor Medhammar och tillägger:

– Det här förändrar verkligen människors liv. Att effekterna av de nya medicinerna är så bra tror jag gör det tydligare för många att obesitas faktiskt är en sjukdom.


Dela artikeln

Ätstörningar

Stor genetisk studie ger nya ledtrådar om ätstörningar

Hetsätningsbeteende och anorexia nervosa delar genetiska kopplingar till flera psykiatriska tillstånd – men skiljer sig när det gäller gener kopplade till bland annat kroppsvikt. Det visar en stor internationell studie som breddar den genetiska forskningen om ätstörningar.

Dietisten
Redaktionen 21 september, 2026 Uppdaterades 22 september, 2026 2 minuters läsning
Ätstörning
Hetsätning och anorexia delar genetiska kopplingar. Adobe.stock

Genetisk forskning om ätstörningar har hittills till stor del koncentrerats på anorexia nervosa. I en ny studie, publicerad i Nature Mental Health, har en stor internationell forskargrupp även undersökt genetiken bakom hetsätningsbeteende och jämfört resultaten med anorexia nervosa och olika undergrupper av sjukdomen.

Forskarna genomförde så kallade genomvida associationsstudier, GWAS, där genetiska variationer hos ett mycket stort antal människor jämförs. Analysen av hetsätningsbeteende omfattade drygt 39 000 personer med beteendet och mer än 1,2 miljoner kontroller. För anorexia nervosa ingick drygt 24 000 personer med diagnosen och närmare 1,25 miljoner kontroller. Deltagarna i huvudanalysen hade europeisk genetisk härkomst.

Likheter - men också tydliga skillnader 

Forskarna identifierade sex genetiska områden som var kopplade till hetsätningsbeteende. Bland dessa fanns områden som även tidigare har förknippats med högre BMI och beteenden relaterade till impulskontroll. För anorexia nervosa identifierades åtta genetiska områden.

När forskarna jämförde de genetiska mönstren framträdde både likheter och skillnader. Hetsätningsbeteende och anorexia nervosa hade liknande positiva genetiska samband med flera psykiatriska tillstånd. Däremot gick sambanden med kroppsliga egenskaper, som BMI och andra antropometriska mått, i motsatta riktningar.

En viktig observation var samtidigt att merparten av de genetiska signalerna för både hetsätningsbeteende och anorexia nervosa inte kunde förklaras av BMI. Resultaten talar därmed för att biologin bakom ätstörningsbeteenden är mer komplex än en genetisk benägenhet för hög eller låg kroppsvikt.

Studera symtom och beteenden

Forskarna framhåller också värdet av att studera symtom och beteenden över diagnosgränserna. Ätstörningsdiagnoser kan överlappa och förändras över tid, medan exempelvis hetsätning förekommer vid flera olika ätstörningar. Genom att studera sådana beteenden separat kan forskningen ge ytterligare kunskap om den bakomliggande biologin.

De betonar samtidigt behovet av framtida studier som inkluderar fler ätstörningsdiagnoser och människor med olika genetisk härkomst.

Källa: Termorshuizen JD et al. Genomic meta-analyses of binge-eating behavior and anorexia nervosa yield insights into the unique and shared biology of eating disorder phenotypes. Nature Mental Health, 2026.


Dela artikeln

Gastroenterologi

Oxalat kan spela roll vid inflammatorisk tarmsjukdom

Personer med inflammatorisk tarmsjukdom kan ha en förändrad förmåga att hantera oxalat från maten. Det visar en studie som väcker frågor om vilken betydelse ämnet kan ha för inflammationen vid Crohns sjukdom och ulcerös kolit – och om samspelet mellan kost, tarmflora och sjukdom kan vara viktigare än man tidigare trott.

Dietisten
Redaktionen 18 september, 2026 2 minuters läsning
Sötpotatis
Adobe.stock

Oxalat är ett naturligt förekommande ämne som finns i många vegetabiliska livsmedel, bland annat spenat, nötter, rödbetor och sötpotatis. Ämnet har framför allt uppmärksammats i samband med njursten, eftersom oxalat kan binda till kalcium och bilda kristaller.

Men oxalat bryts också ned och transporteras i tarmen, bland annat med hjälp av tarmbakterier och särskilda transportproteiner. Forskarna bakom den aktuella studien ville därför undersöka om den processen fungerar annorlunda hos personer med inflammatorisk tarmsjukdom, IBD.

Högre nivåer vid Crohns sjukdom

Studien kombinerar analyser av prover från patienter med Crohns sjukdom och ulcerös kolit med försök i celler och flera olika musmodeller.

I tarmvävnad från personer med IBD fann forskarna lägre nivåer av två transportproteiner som är involverade i kroppens hantering av oxalat. Hos personer med Crohns sjukdom uppmättes dessutom högre halter av oxalat i avföringen än hos personer utan IBD, trots att det rapporterade intaget av växtbaserade livsmedel var ungefär likartat.

Resultaten skulle kunna tyda på att det inte enbart är mängden oxalat i maten som spelar roll, utan också hur tarmen kan ta hand om ämnet.

I de experimentella delarna av studien såg forskarna också tecken på att oxalat kan förstärka en redan pågående inflammation i tarmen. När möss med experimentell kolit fick en kost med högre oxalatinnehåll förvärrades inflammationen, medan en kost med lägre innehåll gav motsatt effekt.

Inga nya kostråd ännu 

Resultaten innebär dock inte att personer med Crohns sjukdom eller ulcerös kolit bör börja undvika oxalatrika livsmedel. Patientmaterialet är begränsat och en stor del av studien bygger på experimentella modeller. Forskarna beskriver själva resultaten från patienterna som hypotesgenererande och efterlyser större och längre studier innan några kostrekommendationer kan ges.

Det är en viktig reservation eftersom många oxalatrika livsmedel också bidrar med fiber, vitaminer, mineraler och andra näringsämnen. Att begränsa dem utan tydliga skäl kan därför få andra konsekvenser för kostens kvalitet.

Forskarna pekar i stället på flera möjliga vägar för fortsatt forskning. En är att undersöka om tarmfloran kan påverkas så att oxalat bryts ned mer effektivt. På sikt skulle kunskapen också kunna bidra till en mer individanpassad kostbehandling, där både kostintag, tarmfunktion och mikrobiom vägs in.

För dietister blir resultaten därför framför allt en intressant pusselbit i forskningen om IBD – snarare än ett skäl att redan nu förändra kostråden.

Källa: Salvador AC et al. Dietary Oxalate and Intestinal Inflammation: Evidence From Experimental Colitis and Inflammatory Bowel Disease Patient Cohorts. Cellular and Molecular Gastroenterology and Hepatology, 2026.



Cookies

Den här webbplatsen använder cookiesför statistik och användarupplevelse.

Driva eget använder cookies för att förbättra din användarupplevelse, för att ge underlag till förbättring och vidareutveckling av hemsidan samt för att kunna rikta mer relevanta erbjudanden till dig.

Läs gärna vår personuppgiftspolicy. Om du samtycker till vår användning, välj Tillåt alla. Om du vill ändra ditt val i efterhand hittar du den möjligheten i botten på sidan.