Barnobesitas: Dags att kavla upp ärmarna
Barnobesitas är en av de mest påtagliga hälsoutmaningarna i vår tid och den påverkar inte minst Sverige. Här följer en sammanfattning av det aktuella läget och den befintliga evidensen.
Prevalensen av övervikt och obesitas bland 4-åringar i Sverige har ökat under covid-19-pandemin och mellan åren 2018 till 2020 med 16,6 procent. Ökningen var större för obesitas (31,8 %) än för övervikt (13,3 %) (1). Obesitas påverkar inte bara barnets fysiska hälsa, utan även deras psykiska hälsa och sociala liv. Det är en multifaktoriell, komplex, kronisk, återfallande sjukdom som definieras av överdrivet kroppsfett. Hos barn och ungdomar definieras övervikt och obesitas utifrån ålders- och könsspecifika BMI-gränsvärden (tillväxt-BMI-för-ålderskurvor) (2,3).
En kombination av genetiska, miljömässiga och livsstilsfaktorer påverkar utvecklingen av barnobesitas. Några av de biologiska faktorerna som bidrar till obesitas hos barn är obesitas hos modern och graviditetsdiabetes. Individuella skillnader i energiomsättning och genetisk predisposition spelar också en roll (3). Låg hälsokunskap och köpkraft, ökad konsumtion av billig, ohälsosam mat, ökad tillgänglighet av snabbmatsrestauranger och mattillgänglighet samt förändringar i livsmedelsindustrin, har alla stark inverkan på människors sårbarhet för utveckling av obesitas redan från tidiga livsstadier (2,3). Marknadsföring av ohälsosam mat kan också öka risken. Den omfattande användningen av sociala medier och onlinespel, tillsammans med exponering för matreklam, har omedelbara effekter på barns ätmönster (2,6). Viktiga kostrelaterade faktorer inkluderar ökat intag av energität, näringsfattig högprocessad mat, sockersötade drycker samt snabbmat tillsammans med frekventa mellanmål och ökade portionsstorlekar (2,3,5). Ökat stillasittande och skärmexponering förskjuter den tid som annars finns tillgänglig för fysiska aktiviteter och tillräcklig sömn. Störda sömnmönster är tydligt kopplade till insulinresistens och nedsatt reglering av aptithormoner (2,3).
Barnobesitas ökar risken för typ 2-diabetes, hjärtsjukdomar, högt blodtryck, stroke, cancer och leverproblem. Det kan också leda till sömnapné, andningssvårigheter, muskuloskeletala problem och psykiska hälsoproblem som depression och ångest. Utöver dessa fysiska konsekvenser upplever barn med övervikt eller obesitas ofta sociala problem som mobbning och diskriminering (7).
Konsekvenser och preventionsstrategier
Förebyggande interventioner som kombinerar kost- och fysiska aktivitetsparametrar har visat sig vara måttligt effektiva när de tillämpas på barn 0–5 år. Dock blir interventionseffekten lägre när man riktar sig till äldre barn och ungdomar (6,8). Dietister spelar en viktig roll i kopplingen mellan familjen och vården genom att utbilda familjer i att etablera hälsosamma matvanor. Dessutom når de ett bredare spektrum av patienter när kostutbildning ges till annan vårdpersonal. Hemmiljö och skolmiljö är viktiga arenor att fokusera på. Samverkan mellan vården och skolhälsovård kan ha betydande positiva förebyggande resultat (6,8) och dietister kan ta initiativ till sådana insatser. Dietisterna utgör en värdefull resurs när det gäller att utbilda andra som kommer i kontakt med barn och familjer. Detta kan även bidra till effektivisering av vården.
En välkomnande, icke-stigmatiserande och stödjande miljö är grunden i alla behandlingskomponenter (3,4). Beteendeförändringsterapi kan minska stigma, depression, ångest och stress (9). Digital vård i förebyggande syfte och vid behandling ger lovande möjligheter, eftersom hela familjen kan engageras. Den visar sig även vara kostnadseffektiv och stödja bättre följsamhet till behandling (4,7,9).
Läkemedel och obesitaskirurgi
Farmakoterapi är en ny, framväxande behandlingsaspekt inom området, men den är ännu inte definierad och väletablerad i befintliga riktlinjer. De flesta tillsynsmyndigheter i Europa, inklusive Sverige, har godkänt Liraglutid (glukagonliknande peptid 1-receptoragonist) för muskuloskeletala ungdomar> 12 år gamla med svår obesitas och komorbiditeter (2,3,7). Andra mediciner har varit under utvärdering och visat mycket lovande effekter, men är ännu inte allmänt godkända (2,3,9).
Bariatrisk kirurgi betraktas som ett möjligt behandlingsalternativ endast vid extremt svår obesitas och/eller svår samsjuklighet (som diabetes typ 2) när mer konventionella ingrepp inte har gett gynnsamma effekter (11). I sådana fall är operation den mest effektiva och varaktiga behandling som kan leda till komorbiditetsremission (2,3,11). Ungdomskandidater för kirurgi bör uppfylla uttryckliga kriterier (11). Bristen på långvarig postbariatrisk uppföljning och utvärdering av resultat är betydande nuvarande nackdelar och där kan dietisterna spela en viktig roll och bidra. Det är av yttersta vikt att en sådan intervention tillhandahålls av högt specialiserade multidisciplinära expertteam, med lämplig grund för noggranna uppföljningar (7,9,11).
