Till huvudinnehållet

Viktigt: Säkerställ att du får Dietisten framåt.  Läs mer

Forskning

Kostens påverkan på hälso­utfall hos patienter med ankyloserande spondylit

Syftet med forskningen är främst att undersöka om näringsintag skiljer sig åt mellan personer med ankyloserande spondylit (AS) jämfört mot personer utan AS, samt om näringsstatus korrelerar med inflammation, sjukdomsaktivitet eller sjukdomens svårighet.

31 oktober, 2023 Uppdaterades 28 maj, 2025 3 minuters läsning
AdobeStock

Bakgrund  

AS är en av de vanligaste kroniska reumatiska inflammatoriska sjukdomarna. Sjukdomsdebuten sker ofta tidigt i livet, i regel före trettio års ålder och leder till en förhållandevis stor sjukdomsbörda under lång tid. Behandlingen av har förvisso förbättrats under de senaste decennierna med hjälp av nya läkemedel. Trots detta är komplett remission över längre tid ovanligt. Associationer mellan kosten och kroniska sjukdomar så som hjärt- och kärlsjukdomar, cancer och diabetes är sedan länge etablerat, och för dessa sjukdomar finns evidensbaserade kostriktlinjer. I motsats finns det inga specifika kostråd för patienter med inflammatoriska sjukdomar så som AS, vilket speglar avsaknaden av evidens. I dagsläget finns det enligt forskaren Erik Hulander inte en enda RCT-studie på kost och AS, endast på kosttillskott.

Det pågår en studie i Frankrike och en i Portugal, men det finns inga resultat från dessa än.

Betydelse

Eftersom kostens påverkan på patienter med AS i princip är outforskad syftar detta projekt till att bli ett av de första som undersöker huruvida kosten skiljer sig åt mellan patienter och friska, och om kosten kan påverka sjukdomsförloppet. 

Enligt Erik Hulander har tidigare nutritionsforskning inom reumatologi ofta fokuserat på patienter med reumatoid artrit. Syftet är nu att överbrygga kunskapsluckan när det gäller näringsintagets relation till kliniska utfallsmått vid AS.

Metod

Den senaste publicerade artikeln beskriver en studie på AS-patienter i norra Sverige, Backbone-studien. För jämförelse mot personer utan AS används data från Cardio Pulmonary BioImage Study (SCAPIS)-studien.

Patienter som uppfyllde diagnoskriterier för AS identifierades i Umeå universitetssjukhus diagnosregister. Det återstod 155 patienter efter att man exkluderat patienter med annan inflammatorisk reumatisk sjukdom, de som flyttat, de som var dementa samt de som inte kunde besvara enkäter på grund av bristande språkfärdigheter. 

För varje patient har kontrollpersoner från SCAPIS-studien tagits ut. Dessa är matchade på kön, ålder och region för att få bästa möjliga statistiska underlag. SCAPIS-studien rekryterade 30 154 slumpvist utvalda män och kvinnor i åldrarna 50 till 64 år.

Av 155 patienter i Backbone--studien kunde 81 matchas mot kontroller. 

Statistisk analys

I en konditionell logistisk regressionsanalys jämfördes intaget av olika näringsämnen. Analysen justerades för faktorer som antogs kunna påverka kostintaget så som hushållsstatus (om man bor ensam eller inte), utbildningsnivå, rökstatus, födelseland (Sverige eller utlandet), samt kroppsvikt. För de näringsämnen som inte angavs som E procent eller näringstäthet justerades det även för energiintag.

Resultat

Patienterna hade ett lägre intag av marina omega-3-fettsyror, ett högre E% från kolhydrater men lägre fiberdensitet. Utöver detta ett lägre intag av vitaminerna A, D, E och K samt kalcium, folat, fosfor, kalium, selen och β-karoten. De huvudsakliga resultaten var alltså att kostkvaliteten verkar vara nedsatt hos patienter med AS.  Resultatet som nyligen publicerats (Arthritis Reserach & Therapy) är det första från detta forskningsprojekt.


Dela artikeln

Geriatrik

Undernäring får egen diagnos ”Ett paradigmskifte”

För första gången får sjukdomsrelaterad undernäring hos vuxna en egen diagnos i WHO:s klassifikationssystem ICD-11. Bakom beslutet ligger ett mångårigt internationellt arbete där svenska forskare varit drivande.

Nina Granberg 8 juli, 2026 Uppdaterades 9 juli, 2026 5 minuters läsning
AdobeStock
AdobeStock

För Elisabet Rothenberg, dietist och professor i geriatrisk nutrition, innebär beslutet betydligt mer än en ny diagnoskod. Tillsammans med Tommy Cederholm, professor i klinisk nutrition, har hon varit drivande bakom det svenska förslaget till WHO. Arbetet skedde i nära samarbete med ESPEN och med stöd av fler än 40 nationella och internationella nutritionsorganisationer.

– Det här innebär ett paradigmskifte, säger hon.

Hittills har sjukdomsrelaterad undernäring hos vuxna saknat en egen diagnos i WHO:s klassifikationssystem. Däremot har ICD-systemet innehållit diagnoser för andra former av undernäring, men inte för den sjukdomsrelaterade undernäring som är vanlig inom dagens hälso- och sjukvård.

– I den nuvarande ICD-10 finns många specifika diagnoser kopplade till undernäring, till exempel olika mikronäringsbrister och tillstånd som främst är förknippade till svält. Utmaningen, framför allt i västerländsk hälso- och sjukvård, har varit att det inte har funnits någon diagnos för den sjukdomsrelaterade undernäring vi möter hos vuxna patienter.

Elisabet-Rothenberg-1
Elisabet Rothenberg, dietist och professor i geriatrisk nutrition.Kristianstad university

Avsaknaden av en egen diagnos har gjort det svårare att identifiera och dokumentera sjukdomsrelaterad undernäring på ett enhetligt sätt. Enligt Elisabet Rothenberg är det just den bristen som den nya ICD-koden ska råda bot på.

– Nu får vi en formell etikett på problemet. Det gör att hälso- och sjukvården aktivt kan identifiera och dokumentera undernäring på ett helt annat sätt än tidigare.

Beslutet väntas också få betydelse långt utanför den enskilda patientens journal.

– Syns man inte så finns man inte. Finns det ingen diagnos går det inte heller att följa förekomsten av undernäring på ett systematiskt sätt. Det blir svårt att visa hur stort problemet är, att bedriva forskning och att planera vårdens resurser.

Den nya diagnosen skapar också bättre förutsättningar för uppföljning och forskning.

– Med en diagnos kan vi börja samla statistik och följa utvecklingen över tid. Vi får bättre möjligheter att jämföra data mellan länder och att utvärdera effekten av olika nutritionsinsatser.

Diagnosen är samtidigt inte ett mål i sig, betonar Elisabet Rothenberg.

– En diagnos behandlar förstås ingen patient. Men den är en viktig förutsättning för att vi ska kunna synliggöra problemet och ge undernäring den uppmärksamhet som tillståndet förtjänar.

Lång väg till ny diagnos

När GLIM-kriterierna hade publicerats såg Elisabet Rothenberg och Tommy Cederholm en möjlighet att ta nästa steg. GLIM-kriterierna beskrev hur sjukdomsrelaterad undernäring skulle diagnostiseras – nu behövde de också bli en del av WHO:s internationella klassifikationssystem.

För Elisabet Rothenberg och Tommy Cederholm blev nästa steg att ta reda på hur ett ändringsförslag kunde lämnas till WHO.

– Vi insåg ganska snart att vägen gick via Socialstyrelsens ICD-enhet.

År 2020 lämnade enheten in det svenska ändringsförslaget till WHO. Därefter följde flera års granskning och dialog innan organisationen fattade sitt beslut.

– Det här är inget som händer över en natt. Det är resultatet av många års arbete tillsammans med kollegor från hela världen.

Från beslut till praktik

WHO:s beslut är fattat, men innan diagnosen börjar användas i svensk hälso- och sjukvård återstår införandet av ICD-11. Enligt nuvarande plan väntas Sverige gå över till det nya klassifikationssystemet 2028.

– Från att det formellt finns en diagnos till att den börjar tillämpas på bred front är nästa utmaning.

Införandet kommer enligt Elisabet Rothenberg att ta tid.

– Bland oss kliniska dietister är detta inget problem. Det är helt underbart att vi har fått en diagnos som vi kan sätta. Men innan läkare på bred front börjar använda den här diagnoskoden kommer det att ta ytterligare ett antal år.

Utmaningen handlar enligt henne inte bara om en ny diagnoskod, utan också om att förändra synen på sjukdomsrelaterad undernäring.

– Det har ju varit undernäringsproblematikens stora utmaning i alla år att många ser inte problemet. Och ser man det så förknippar man det med att det är naturligt när man blir gammal. Eller att någon är så sjuk att det inte är konstigt eller snarast naturligt att vikt förloras. 

Den nya diagnosen får också konsekvenser för dietisternas kliniska arbete.

– För dietistprofessionen är det här en oerhört viktig diagnos. Dessutom är det en diagnos som dietisten kan ställa självständigt. 

Men ytterst handlar förändringen om patienterna.

– Till syvende och sist är det helt uppenbart att ur patientens synvinkel är det förstås en fördel att alla de problem som man har identifieras och åtgärdas på ett adekvat sätt.

FAKTA

Därför spelar en diagnoskod roll

ICD (International Classification of Diseases) är WHO:s internationella klassifikationssystem för sjukdomar och hälsotillstånd. Diagnoskoder används i hälso- och sjukvården för dokumentation, statistik, forskning och planering.

Den nya diagnoskoden för undernäring hos vuxna (5B72) innebär att sjukdomsrelaterad undernäring för första gången får en egen plats i ICD-11. Det kan få flera konsekvenser:

  • Enhetligare diagnostik – vården får en gemensam diagnos för sjukdomsrelaterad undernäring hos vuxna.
  • Bättre uppföljning – förekomsten av undernäring kan följas systematiskt över tid.
  • Bättre forskningsförutsättningar – en gemensam diagnos gör det lättare att samla in och jämföra data.
  • Bättre planeringsunderlag – vården får bättre möjligheter att synliggöra behov och planera resurser.

Från GLIM till ICD – lång väg till ny diagnos

  • 2016: Det internationella samarbetet GLIM (Global Leadership Initiative on Malnutrition) bildas.
  • 2019: GLIM publicerar internationella diagnoskriterier för undernäring.
  • 2019: Elisabet Rothenberg och Tommy Cederholm kontaktar Socialstyrelsens ICD-enhet för att undersöka hur kriterierna kan omsättas i en ny ICD-diagnos.
  • 2020: Socialstyrelsens ICD-enhet lämnar, med stöd från fler än 40 nationella och internationella nutritionsorganisationer, in ett svenskt ändringsförslag till WHO.
  • 2025: WHO beslutar att införa den nya diagnosen Undernäring hos vuxna (5B72) i ICD-11.
  • 2027: Den nya diagnoskoden träder i kraft internationellt.
  • 2028: Sverige planerar att införa ICD-11.

Läs mer:



Kvinnohälsa

Kosttillskott i klimakteriet – mellan marknadsföring och vetenskap

Klimakteriet har fått allt större uppmärksamhet de senaste åren. Samtidigt växer marknaden för kosttillskott som utlovar allt från hormonell balans till bättre energi och minskade vallningar. Men hur väl stämmer löftena överens med forskningen?

Nina Granberg 30 juni, 2026 Uppdaterades 1 juli, 2026 3 minuters läsning
AdobeStock
AdobeStock

Dela artikeln

Cookies

Den här webbplatsen använder cookiesför statistik och användarupplevelse.

Driva eget använder cookies för att förbättra din användarupplevelse, för att ge underlag till förbättring och vidareutveckling av hemsidan samt för att kunna rikta mer relevanta erbjudanden till dig.

Läs gärna vår personuppgiftspolicy. Om du samtycker till vår användning, välj Tillåt alla. Om du vill ändra ditt val i efterhand hittar du den möjligheten i botten på sidan.