Tema

Tarmfloran länk mellan kost och hälsa

Ny forskning stärker kopplingen mellan matvanor och mikrobiota. Men hur kan vi påverka tarmfloran och hur ser sambandet ut med hälsa och sjukdomar?

Nina Granberg 26 mars, 2024 • Uppdaterades 28 maj, 2025 • 6 minuters läsning

Tarmfloran är ett av kroppens viktigaste organ och en länk mellan vad vi äter och hur vi mår. Det finns runt 1 000 olika bakteriearter och andra mikroorganismer som kan kolonisera mag-tarmkanalen. Vi har alla vår egen mix av några hundra av dessa arter. Totalt bär vi på cirka ett kilo bakterier i våra tarmar och antalet är ungefär lika stort som celler i kroppen.

– Det finns många mekanismer bakom samband mellan matvanor och hälsa och hur stor del som kan förklaras av tarmfloran vet vi än så länge inte, säger Ulrika Ericson, docent i nutritionsepidemiologi vid Lunds universitet.

Men tack vare moderna analysmetoder som lett till en revolution inom den medicinska vetenskapen kan man i dag beskriva en människas mikrobiota ganska bra. Man har hittat starka kopplingar mellan flera folksjukdomar och olika sammansättningar av tarmflora. Men fortfarande finns mycket att utforska i vår bakterieflora för att vi ska förstå kopplingen till hälsa och ohälsa.

– Det här är ett nytt forskningsområde. Det har tidigare varit väldigt svårt att dra några säkra slutsatser utifrån de studier som gjorts. Dels på grund av att de ofta är små studier. Dels för att man tidigare inte kunnat klassificera bakterier på så djup nivå. Det är först nu forskare kan börja titta på det här på riktigt, säger Ulrika Ericson.

Kan vi påverka tarmfloran med kosten?

– Ja, men om vi förändrar våra matvanor så påverkas tarmen bara kortsiktigt. Om vi återgår till den kosten vi åt tidigare återgår tarmfloran också till hur den var innan.

Hur ser en hälsosam tarmflora ut?

– Det man sett i många studier är att en artrikare, mer varierad tarmflora verkar vara gynnsam ur olika hälsoaspekter som till exempel diabetes och hjärt-kärlsjukdomar.

Modern västerländsk kost verkar inte vara den bästa?

– Tarmflorans sammansättning är mer varierad hos människor med traditionella matvanor i utvecklingsländer än i områden med en utpräglad västerländsk livsstil. Det tror man framförallt beror på att vi äter mindre fibrer, och högre andel fett och animaliskt protein.

Vilken mat främjar en rik tarmflora?

– En balanserad kost som inkluderar fiberrika livsmedel som frukt, grönsaker och fullkorn främjar tillväxten av gynnsamma bakterier i tarmen. Dessa bakterier har visat sig vara kopplade till en rad hälsofördelar, inklusive ett starkare immunförsvar och en bättre matsmältningsfunktion.

Ulrika Ericson sammanställer nu en studie som undersökt kopplingen mellan artrikedom och kost De har sekvenserat tarmfloran hos 10 000 individer i Malmö och Uppsala som var en del av den så kallade SCAPIS-studien.

– Vi kan bestämma vilka bakterier deltagarna har på artnivå. Sen har vi kopplat kostrekommendationerna till tarmfloran. Vi kan se att de som ätit framförallt mer frukt, grönt och fullkorn har en mer varierad flora. Lägre salthalt i kosten verkar också bidra till det sambandet, berättar hon och tillägger:

– Nästa steg blir nu att titta vidare på specifika bakteriearter.

Magens mångsysslare

Tarmbakterierna fyller många och olika viktiga funktioner. De använder olika näringsämnen i kosten för sin metabolism. Ett exempel är kostfibrer som räknas till prebiotika eftersom fibrer fungerar som bränsle för tarmbakterierna i och med att de inte bryts ner innan de når tjocktarmen och att de är gynnsamma för tarmfloran.

Väl i tjocktarmen fermenteras fibrerna och bildar bland annat hälsosamma kortkedjiga fettsyror som påverkar olika fysiologiska processer som inflammation, immunförsvar och tumörutveckling.

– Bakterierna kan påverka bildning av olika ämnen som fungerar som signalsubstanser i till exempel kolhydratmetabolism och på så sätt förmodligen påverka utveckling av typ 2-diabetes. Men exakt vad som är viktigast vet man ganska lite om. De kortkedjiga fettsyrorna är dock en intressant komponent i sammanhanget.

Stor släktstudie ser samband

En studie där man undersöker detta är Malmö familjestudie där man nu tittar på barn och barnbarn till vissa av de 30 000 som deltog i Malmö kost cancer studien på 1990-talet.

– Vi har sekvenserat deras tarmflora och mätt kortkedjiga fettsyror. Vi ser ett samband mellan fiberrik kost och högre nivåer i blodet av kortkedjiga fettsyror.

Men när det gäller till exempel proteinintag vet man inte lika mycket ännu. Samma gäller polyfenoler som det finns gott om i frukt, grönsaker och olivolja. Sambanden är inte helt klara.

– Vi vet att polyfenoler har flera positiva effekter, till exempel verkar de som antioxidanter. För att ge en positiv hälsoeffekt behöver de antagligen metaboliseras av bakterierna i tarmen.

En interventionsstudie med polyfenoler fann stora individuella skillnader i deras absorption och metabolism. Detta medför att hälsoeffekterna varierar. Något forskarna tror beror på skillnader i mikrobiotan.

Bakterier kan också bilda vitaminer från olika substanser.

– Det är inte bara via kosten i sig som vi får i oss vitaminer. Bakterierna kan hjälpa till att bilda mer av vitamin K och vitamin B, som till exempel folat. Sammanfattningsvis kan alltså bakterierna ha effekt på många olika sätt, säger Ulrika Ericson.

Hur ser förhållandet arv-miljö ut?

– Varje människas tarmflora är unik och dess sammansättning är till viss del genetiskt betingad, säger Ulrika Ericson.

Det betyder att individer kan reagera väldigt olika på samma livsmedel.

Men tarmfloran beror på andra faktorer än gener och matvanor. Den kan till exempel påverkas av medicinering, ålder, sjukdomar och den omgivande miljön.

Barn mer känsliga för störningar

Tarmfloran hos en vuxen är stabil och har en större motståndskraft mot förändringar jämfört med småbarn och äldre. Barn och äldre är därför mer mottagliga för tillfälliga störningar i tarmfloran och också mer känsliga för tarminfektioner.

Till exempel är en vanlig biverkan av medicinering med antibiotika att tarmfloran störs, inte minst i tidig ålder när tarmfloran är under utveckling. Upprepad användning av antibiotika till spädbarn och småbarn har också kopplats till predisponering för olika sjukdomar, men några orsakssamband finns inte fastställda.

Kan tarmfloran ha betydelse för fetma?

– Forskning tyder på det. Till exempel har man i olika studier på möss och människor transplanterat avföring och därmed tarmbakerier från normalviktiga till överviktiga och omvänt. De överviktiga mössen blev smalare och vice versa. Detsamma gällde för människor. Tarmfloran i sig verkar alltså kunna påverka utvecklandet av fetma.

Tarmfloran och diabetes

Det finns en koppling mellan tarmfloran och diabetes, särskilt typ 2-diabetes. Till exempel kan obalanser i tarmfloran leda till ökad inflammation i kroppen, vilket i sin tur kan bidra till insulinresistens. Insulinresistens är en underliggande mekanism i utvecklingen av typ 2-diabetes, där cellerna inte svarar ordentligt på insulinets signal för att ta upp glukos från blodet.

Tarmfloran och hjärt-/kärlsjukdom

Forskning pekar mot att mikrobiomet kan vara kopplat till risken för hjärt-kärlsjukdomar. Till exempel kan obalanser i tarmfloran associeras med en ökad nivå av inflammation i kroppen. Det i sin tur är en riskfaktor för utvecklingen av hjärt-kärlsjukdomar.

Eftersom tarmbakterierna påverkar kroppens metabolism kan obalans i tarmfloran också vara kopplat till metabola sjukdomar som typ 2-diabetes som i sin tur kan ökar risken för hjärt-kärlsjukdomar.

Obesitas

Stephan Rössner – pionjär inom svensk obesitasvård: ”Kvar i korridoren stod de tjocka gubbarna som ingen brydde sig om”

När Stephan Rössner började arbeta med obesitas på 1970-talet var behandlingsmöjligheterna få och fördomarna många. Drygt femtio år senare har han fått se området utvecklas till ett av medicinens mest dynamiska forskningsfält. Men en av de största utmaningarna återstår fortfarande.

Nina Granberg 13 juli, 2026 • Uppdaterades 30 juli, 2026 • 5 minuters läsning

– Det är ett dramatiskt genombrott.

Så beskriver Stephan Rössner de senaste årens utveckling inom läkemedelsbehandlingen av obesitas.

Som läkare, forskare, författare och folkbildare har han varit en av de mest inflytelserika personerna inom svensk obesitasvård. Under sin karriär har han handlett ett stort antal doktorander, skrivit ett 50-tal böcker och publicerat över tusen populärvetenskapliga artiklar. Men vägen in i obesitasområdet var inte självklar.

– Jag blev rekryterad till medicinkliniken på Karolinska sjukhuset när jag var färdig läkare 1968. Då arbetade jag bland annat med åderförkalkning och hjärt-kärlsjukdomar. Mitt jobb var inte alls att arbeta med patienter med obesitas.

Till en början var hans arbete framför allt inriktat på forskning om blodfetter. Kirurger hade börjat operera och värdena förbättrades dramatiskt. När den dåvarande kirurgiska obesitasverksamheten lades om blev en stor grupp patienter kvar – utan någon som egentligen tog ansvar för dem.

– Kvar i korridoren stod de tjocka gubbarna som ingen brydde sig om.

Mötet med dessa patienter kom att prägla Stephan Rössners fortsatta arbete. För honom blev det tydligt hur eftersatt området var och hur lite vården hade att erbjuda.

Från käkfixering till teamarbete

På 1970-talet var behandlingsmöjligheterna begränsade. De första obesitasoperationerna var betydligt mer drastiska än dagens kirurgi.

– De första operationerna gick ut på att man kopplade ur nästan hela tunntarmen. Patienterna hade många diarréer om dagen och mådde dåligt. Vikten rasade, men det var ingen bra lösning.

Under samma period prövades även andra metoder som i dag framstår som närmast otänkbara. En av dem var käkfixering, där patientens käkar låstes så att endast flytande föda kunde intas.

– För vissa personer med hetsätning var det inte helt illa som startsträcka. Men det var bara ett sätt att komma ner så mycket i vikt att diabetesen blev bättre och rörligheten ökade.

Det blev också tydligt att ingen behandling gav bestående resultat om patienterna lämnades ensamma efter den första viktnedgången.

– Samma dag som den intensiva behandlingen avslutades skulle patienterna gå in i ett långtidsprojekt. Det var där det riktiga jobbet började.

Som chef för dagvården började Stephan Rössner bygga upp den vårdmodell som skulle forma obesitasvården på Karolinska under de följande decennierna. Patienterna fick stöd av flera olika professioner och målet var att ge dem verktyg att hantera sin sjukdom även efter att den första behandlingsfasen var över.

Under 1990-talet utvecklades verksamheten till en av landets största forsknings- och behandlingsmiljöer inom obesitas.

– Vi var nästan 50 personer. Det var dietister, sjukgymnaster, psykologer, läkare, ekonomer och andra professioner. Vi fick fram nästan 25 avhandlingar under de här åren.

Flera av hans tidigare doktorander och medarbetare har senare blivit ledande namn inom svensk obesitasforskning.

– Ylva Trolle Lagerros är en av mina babies. Hon är skitduktig.

Stephan Rössner gick i pension för drygt ett decennium sedan. Han diskuterar fortfarande forskningsfrågor med tidigare medarbetare och blir ibland tillfrågad om att granska vetenskapliga artiklar. Samtidigt upplever han att seniora experters erfarenhet alltför sällan tas till vara.

– Jag skulle kunna göra lite mer nytta.

Ett dramatiskt genombrott

Med sin långa erfarenhet som utgångspunkt beskriver Stephan Rössner dagens läkemedel som det största medicinska genombrottet han har upplevt inom obesitasvården.

Han jämför utvecklingen med den omvälvning som magsårsmedicinen Losec innebar för behandlingen av magsår och som i praktiken gjorde många operationer överflödiga.

– Obesitaskirurgin kommer inte att dö ut, men den kommer att avta dramatiskt. Först kom semaglutid, sedan tirzepatid och nu kommer nästa generation preparat. Det blir bara bättre och bättre och bättre.

Men genombrottet kommer ännu inte alla till del. De höga kostnaderna gör att tillgången till läkemedlen riskerar att bli ojämlik, särskilt när patienterna själva måste betala för behandlingen. På längre sikt är han ändå optimistisk. När patenten löper ut och fler tillverkare kommer in på marknaden tror han att priserna kan sjunka och behandlingen nå fler.

Samtidigt tror han inte att läkemedlen kommer att ersätta behovet av kostbehandling, beteendestöd och långsiktig uppföljning.

– När man når vägs ände med läkemedel är det viktigt att man går ut i livet med riktiga kunskaper. Dietisterna kommer att behövas i fortsättningen också.

Men många frågor återstår om hur den långsiktiga behandlingen ska utformas. Hur länge patienter behöver behandling, om lägre underhållsdoser räcker och vilka patienter som kan avsluta läkemedelsbehandling är områden där kunskapen fortfarande utvecklas.

Stigmatiseringen består

När han får frågan om vilken uppfattning om obesitas som visat sig vara fel genom åren återkommer Stephan Rössner till en föreställning som fortfarande lever kvar.

– Många tycker fortfarande att tjockisar får skylla sig själva.

Trots decennier av forskning om sjukdomens biologiska, genetiska och miljömässiga orsaker möter personer med obesitas fortfarande fördomar, menar han.

– Varje vecka får jag nyheter från mitt område och nästan varje vecka handlar något om stigma. Patienter behandlas nedlåtande både i samhället och i sjukvården.

Han pekar också på att personer med obesitas fortfarande missgynnas i arbetslivet.

– De får sämre lön, de får sämre pensionsförmåner. På många sätt behandlas man fortfarande på ett nedlåtande sätt.

När han ser tillbaka på sin långa karriär är det inte främst forskningen han lyfter fram, utan just arbetet med att förändra hur obesitas betraktas.

– Många säger att jag var en av dem som bidrog till att flytta synen på obesitas från att människor fick skylla sig själva till att den kom att betraktas som en medicinsk sjukdom. Men vi är inte i mål ännu, det finns fortfarande mycket att jobba vidare med.

Forskning

Unik obesitasstudie ger ny kunskap efter 40 år

SOS är en av världens mest omfattande långtidsstudier inom obesitasområdet. Efter mer än 40 års forskning är budskapet tydligt: omfattande, varaktig viktnedgång ger mätbara hälsovinster och minskar risken för flera sjukdomar.

Nina Granberg 8 juli, 2026 • Uppdaterades 24 juli, 2026 • 4 minuters läsning

Sedan slutet av 1980-talet har forskare följt över 4 000 personer med obesitas i SOS-studien (Swedish Obese Subjects) för att undersöka hur en stor och varaktig viktnedgång påverkar hälsa, sjukdom och...