Till huvudinnehållet

Viktigt: Säkerställ att du får Dietisten framåt.  Läs mer

Nutrition

Bulimia, Binge Eating Respond to Talk Therapy

Although most people with bulimia and binge eating disorders wait many years before seeking help, a new review shows that psychological treatment can make a … Läs mer,

Dietisten
Redaktionen 29 mars, 2023 Uppdaterades 28 maj, 2025 4 minuters läsning

Although most people with bulimia and binge eating disorders wait many years before seeking help, a new review shows that psychological treatment can make a large difference — and that cognitive behavioral therapy (CBT) is the most effective talk therapy for these disorders.

People with bulimia experience cycles of disordered eating behavior in which they overeat and then purge, often by self-induced vomiting or taking laxatives. Binge eating disorder includes bouts of overeating, but without purging, and researchers have linked it to obesity.\nEating disorders are most common in women, with bulimia affecting about 1 percent of women and binge eating disorder affecting 2 percent to 5 percent. Although bulimia rates appear stable, binge eating disorder increasingly is becoming common.

The review included 48 studies with 3,054 participants and strengthened earlier findings in favor of cognitive behavioral therapy. It found that 37 percent of people completely stopped binge eating when given CBT focused on binging — while 3 percent of those assigned to a waiting list control group quit.

Other therapies were less successful than CBT, helping 22 percent of participants achieve abstinence from binging by the end of treatment. One approach called interpersonal therapy did achieve comparable results — but took months longer to do so.\nLead author Phillipa Hay, M.D., is foundation chair of mental health at the University of West Sydney in Australia. “Cognitive behavioral therapy is really the treatment of choice,” she said. “It has far and away the best evidence. It hadn’t really been so definitively found in previous reviews.”

The review appears in the latest issue of The Cochrane Library, which is a publication of The Cochrane Collaboration, an international organization that evaluates medical research. Systematic reviews draw evidence-based conclusions about medical practice after considering both the content and quality of existing medical trials on a topic.\nCynthia Bulik, Ph.D., is director of the University of North Carolina Eating Disorders Program at Chapel Hill. Bulik, who had no connection with the review, said the key findings are that “bulimia nervosa is treatable; that some treatment is better than no treatment; that CBT is associated with the best outcome for bulimia nervosa.”

The original intent of CBT was to treat depression. A modified type of CBT in the studies focuses specifically on binge eating disorder symptoms. Nonetheless, participants also experienced significant improvements in mood.\n“Many people have problems with depression secondary to binge eating disorders,” Hay said. “They often feel anxious and guilty because of their binging so if the eating disorder improves, the depression improves as well. We did look at the effects of CBT [for binge eating] on depression and it does help depression significantly just in itself.”\nWeight, however, did not change with treatment. “None of these psychotherapies really affect people’s weight, which is good thing for people with bulimia who are normal weight but for those who are overweight or obese, they will need weight-loss therapies as well,” Hay said.

Cognitive behavioral treatment of bulimia or binge eating disorder typically involves 15 to 20 outpatient sessions with a therapist over a five-month period. CBT works by helping patients change the way they think about their behavior.\n“CBT rests on the premise that unhealthy thoughts lie at both the roots of bulimia nervosa and in the maintenance of unhealthy eating behaviors,” Bulik said. “The goals of CBT are first to have the patient become his or her own detective and — via self-monitoring — start to understand their patterns of binge eating and purging and recognize and anticipate the cues (triggers) for their unhealthy behaviors.” Once these patterns and the thoughts that drive them are identified, they can be challenged and addressed.

Hay gave the example of someone who, after binging, skips lunch and breakfast the following day. That can easily produce another binge because the craving caused by intense hunger is harder to resist. The therapist would help the patient see that eating healthy meals after a binge would break the cycle, even though fasting might initially seem like a better solution.

The review also compared CBT done in conjunction with a therapist to self-help using books that teach its techniques and tactics. While guided CBT was more effective, there was not much research on self-help and Hay says the approach is “promising” and that it should receive further study. There has been more research on bulimia than binge-eating disorder—so more data would help clarify the best approaches to the latter.

Other studies have found that antidepressants can help fight bulimia and binge eating. While this review did not compare medication to psychotherapy, Hay says clinicians should try CBT first because more people stick with it. “The dropout rate is quite significantly higher with drugs,” she says.

“Some treatment is better than none,” Bulik said. “If you can’t find a therapist [who practices CBT for binge eating], don’t throw in the towel— find another kind of therapist, pick up a self-help book, do something because the outcome will be better than doing nothing at all.”

Source: Health Behavior News Service


Dela artikeln

Onkologi

Kunskapen om riskfaktorer för cancer är låg

Kunskapen om flera livsstilsrelaterade faktorer som kan påverka risken för cancer är låg bland svenskar. Skillnaderna mellan olika utbildningsgrupper är också stora.

Nina Granberg 12 mars, 2026 Uppdaterades 13 mars, 2026 2 minuters läsning
IMG_1346

Foto: AdobeStock

Kunskapen om flera livsstilsrelaterade faktorer som kan påverka risken för cancer är låg bland svenskar. Skillnaderna mellan olika utbildningsgrupper är också stora.

I en ny studie som publicerats i BMC Public Health har forskare kartlagt hur väl allmänheten känner till etablerade riskfaktorer för cancer. Kännedomen om flera samband är begränsad. Mindre än hälften av deltagarna kände till kopplingen mellan cancer och flera kost- och livsstilsfaktorer. Det gäller bland annat övervikt och obesitas, låg fysisk aktivitet samt kostfaktorer som högt intag av rött kött och ett lågt intag av frukt och grönsaker. Kunskapen var särskilt låg när det gäller betydelsen av fullkorn och kostfiber.

IMG_1608
Källa: Regionala Cancercentrum i Samverkan

– Dessa faktorer påverkar en rad cancersjukdomar, till exempel tjock- och ändtarmscancer som är Sveriges tredje vanligaste cancerform. Det är också en cancerform som ökat bland personer under 50 år sedan början av 2000-talet. Mellan 20 och 25 procent av fallen bedöms ha ärftliga orsaker, samtidigt påverkas risken av våra levnadsvanor, till exempel vad vi äter och hur vi rör på oss, säger Cecilia Hultstrand, PhD, huvudförfattare till artikeln och ordförande för den nationella arbetsgruppen för cancerprevention vid RCC.

Skillnaderna i kunskap var också tydliga mellan olika utbildningsgrupper. Personer utan universitetsutbildning hade generellt sämre kännedom om flera av de etablerade riskfaktorerna jämfört med personer med längre utbildning.

– Det är viktigt att kommunikation om riskfaktorer når alla, oavsett utbildningsbakgrund, annars riskerar vi att förstärka de ojämlika skillnader i hälsa som redan finns. Att ha information om riskfaktorer är en förutsättning för människor att kunna fatta välgrundade beslut om sina levnadsvanor och om förebyggande åtgärder. Kunskapsspridning är en viktig strategi för cancerprevention, men som behöver kombineras med andra åtgärder. Samhället behöver skapa förutsättningar som gör det lättare att leva hälsosamt, säger Cecilia Hultstrand.

Studien är initierad av den nationella arbetsgruppen för cancerprevention vid RCC. Totalt svarade 1 520 personer på en digital enkät. Deltagarna rekryterades från Novus Sverigepanel, som består av cirka 50 000 paneldeltagare bosatta i Sverige i åldrarna 18–84 år. Enkäten är framtagen av forskargruppen.

Läs mer HÄR.



Forskning

Antibiotika kan påverka tarmfloran i flera år

Behandling med antibiotika kan påverka sammansättningen av bakterierna i tarmen under lång tid. En ny studie visar att vissa typer av antibiotika kan kopplas till förändringar i tarmfloran i upp till fyra till åtta år efter behandlingen.

Nina Granberg 11 mars, 2026 3 minuters läsning
IMG_1605

Foto: Sandra Gunnarsson

Antibiotika kan vara livräddande vid allvarliga infektioner. Samtidigt har epidemiologiska studier visat att omfattande antibiotikaanvändning är kopplad till en ökad risk för vissa hälsotillstånd, som typ 2- diabetes och mag-och tarminfektioner. Orsakerna till dessa samband är inte fullt klarlagda, men förändringar i tarmfloran tros spela en roll. Det är sedan tidigare känt att antibiotika kan påverka tarmfloran kraftigt på kort sikt, men hur länge förändringarna kvarstår har varit oklart.

Även enstaka behandling lämnade spår

Ny forskning har funnit starka samband mellan tidigare antibiotikaanvändning och hur tarmfloran ser ut flera år senare, inklusive mångfalden av bakteriearter. Studien som är gjord av ett internationellt forskarteam lett av forskare vid Uppsala universitet har publicerats i tidskriften Nature Medicine. 

– Vi kan se att antibiotikaanvändning så långt som fyra till åtta år tillbaka i tiden är kopplat till den sammansättning av tarmfloran som en person har i dag. Även en enstaka behandling med vissa antibiotikatyper lämnar spår, säger Gabriel Baldanzi studiens försteförfattare och tidigare doktorand vid Uppsala universitet i ett pressmeddelande och tillägger:

– Antibiotikaanvändning tas på stort allvar i Sverige och vi har redan en strikt antibiotikapolicy. Man ska fortsätta följa sin läkares rekommendationer. Samtidigt bidrar våra resultat till att belysa långsiktiga konsekvenser av antibiotika som sällan uppmärksammas.

I studien analyserade forskarna läkemedelsregisterdata tillsammans med en detaljerad kartläggning av tarmfloran hos 14 979 vuxna bosatta i Sverige. Tarmfloran jämfördes mellan personer som fått olika typer av antibiotika och deltagare som inte fått någon antibiotikabehandling under perioden.

Studien var möjlig tack vare Sveriges omfattande läkemedelsregister, som innehåller uppgifter om samtliga antibiotika som hämtas ut på apotek. Dessa uppgifter kopplades till biobanker med tarmfloradata vid universiteten i Lund och Uppsala. 

Starkare samband med vissa typer av antibiotika

Resultaten skilde sig tydligt beroende på vilken typ av antibiotika som använts. De starkaste sambanden observerades för klindamycin, fluorokinoloner och flukloxacillin.

Däremot var penicillin V, det vanligast förskrivna antibiotikat vid behandling av infektioner utanför sjukhus i Sverige, kopplat till minimala och snabbt övergående förändringar i tarmfloran.

– Det starka sambandet mellan det smalspektriga flukloxacillinet och tarmfloran var oväntat och vi vill gärna se att detta resultat bekräftas i andra studier. Vi tror dock att resultaten från vår studie kan bidra till framtida rekommendationer kring antibiotikaanvändning, särskilt när man ska välja mellan två lika effektiva antibiotika där det ena har mindre påverkan på tarmfloran, säger Tove Fall, professor i molekylär epidemiologi vid Uppsala universitet och huvudansvarig forskare för studien.

Nya prover kan ge mer kunskap

Forskarna påpekar att studien endast inkluderade recept från de senaste åtta åren. En längre uppföljningsperiod skulle kunna ge ytterligare kunskap om hur länge förändringarna i tarmfloran kvarstår. Dessutom analyserades tarmfloran bara vid ett tillfälle för varje deltagare.

– Vi har precis samlat in ett andra prov från nästan hälften av deltagarna. Det kommer att göra det möjligt att ännu bättre förstå återhämtningstiden och se vilken sammansättning av tarmfloran som är mer mottaglig för störningar efter antibiotikabehandling, säger Tove Fall.

Fakta om studien

Studien omfattade 14 979 deltagare från de svenska befolkningsbaserade kohorterna SCAPIS-Uppsala, SIMPLER (Uppsala universitet), SCAPIS-Malmö och MOS (Lunds universitet).

Läs mer HÄR.



Cookies

Den här webbplatsen använder cookiesför statistik och användarupplevelse.

Driva eget använder cookies för att förbättra din användarupplevelse, för att ge underlag till förbättring och vidareutveckling av hemsidan samt för att kunna rikta mer relevanta erbjudanden till dig.

Läs gärna vår personuppgiftspolicy. Om du samtycker till vår användning, välj Tillåt alla. Om du vill ändra ditt val i efterhand hittar du den möjligheten i botten på sidan.