Till huvudinnehållet

Viktigt: Säkerställ att du får Dietisten framåt.  Läs mer

Tema

IBS – ny studie lyfter fram oprövad diet

Upp emot 25 procent av befolkningen har IBS-liknande magtarmbesvär. Men hur bästa behandlingen ser ut är komplext och individuellt baserat. Traditionella livsstilsråd, läkemedel och FODMAP-diet är vanliga behandlingsmetoder. Men kan en lågkolhydratkost vara ett effektivt alternativ? En ny svensk studie som snart publiceras i The Lancet Gastroenterology & Hepatology tyder på det.

Nina Granberg 14 mars, 2024 Uppdaterades 28 maj, 2025 5 minuters läsning
Kostbehandlingar kan ge bättre symtomlindring vid IBS än läkemedel.
AdobeStock

Det brukar sägas att folksjukdomen IBS (irritable bowel syndrome på engelska) drabbar en av fem i Sverige. Nya diagnoskriterier har dock gjort att färre får diagnosen i dag.

– Man har skärpt kriterierna vilket innebär att prevalensen sjunkit. Nu måste man ha regelbunden uttalad smärta. De senaste prevalenssiffrorna i Sverige visar att ungefär 5 procent uppfyller diagnoskriterierna för IBS, säger Sanna Nybacka, legitimerad dietist och disputerad forskare vid Mag- och tarm laboratoriet vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg.

Drabbas fler i dag?

– Det är väldigt svårt att säga. Vi tror att det är ett problem som alltid funnits, men som uppmärksammas mer nu och fler söker hjälp i dag. I det moderna samhället accepterar man inte på samma sätt att leva med den här typen av magbesvär.

Symtom vid IBS kan vara buksmärta, uppblåsthet, gaser, och förändringar i avföringsvanor. Symtomen varierar dock mellan individer och kan uppstå i skov.

Men hur vet man vad som är normalt och inte?

– Att man kan bli gasig i mag­en när man ätit ärtsoppa eller får lite ont i magen när man ätit en hel pizza är normalt. Men har man avföring färre än tre gånger per vecka eller fler än tre gånger per dag så är det inte normalt. Återkommande smärta, mer än en gång i veckan är inte heller normalt.

Sanna har forskat om IBS sedan 2016 och disputerade för tre år sedan på en avhandling om olika aspekter av kostbehandling och födoämnesintolerans vid IBS. Hon har precis avslutat en studie som pekar mot att en lågkolhydrat-diet kan vara en effektiv behandlingsmetod.

Syftet med den randomiserade interventionsstudien var att undersöka vilken av tre behandlingsstrategier som var mest effektiv. Drygt 300 vuxna deltog i studien som totalt pågick i sex månader. Alla hade blivit diagnosticerade med någon form av IBS. Samtliga hade måttliga till starka symtom.

Grupp ett fick en ”optimal läkemedelsbehandling”, det vill säga läkemedel utifrån vilka symtom som var besvärligast. Grupp två fick en kombination av traditionella livsstilsråd med fokus på ätbeteendet tillsammans med låg FODMAP-diet. Grupp tre fick en diet som var låg på kolhydrater, men hög på både protein och fett. Dieten innehöll också mycket fibrer enligt rekommendationerna.

I det moderna samhället accepterar man inte på samma sätt att leva med den här typen av magbesvär.

 Sanna Nybacka

Vilken behandling var mest effektiv?

– Båda kostbehandlingarna var mer effektiva än läkemedlen i att lindra IBS-symtom, såsom magsmärta och uppblåsthet. Men vi trodde inte innan att lågkolhydratdieten skulle vara lika effektiv. Det är en behandling som är oprövad vid IBS. Men det visade sig att det inte var någon signifikant skillnad mellan dieterna. Det var överraskande, säger Sanna Nybacka.

Studien tyder också på att lågkolhydratdieten kan minska frekvensen av hård avföring. Kombinationsdieten däremot verkar kunna förbättra diarréfrekvensen.

 – Det kan bli möjligt i framtiden att rikta rekommendationerna om man har förstoppnings- eller diarrédominans. Nästa steg som vi jobbar med nu är att undersöka vad som predicerar att man svarar väl på en sån här behandling. Kan man identifiera några faktorer hos patienten som gör att patienten svarar bättre på den ena eller andra behandlingen?

Vad är ”best practise” vad gäller behandling i dag?

– Första linjens behandling är allmänna råd om en hälsosam livsstil som följer NICE riktlinjer.Fysisk aktivitet är viktigt och kosten kommer ju med här också. Men även ätrutinerna har betydelse. Rekommendationerna är att äta regelbundet och mindre portioner. Det bör inte heller gå för lång tid mellan måltiderna. Och man ska inte stressa i sig maten, säger hon och tillägger:

– Sen är ju såklart kaffe och alkohol typiska triggers som man ska uppmärksamma patienten på.

Hur ser ni på låg FODMAP-diet?

– Vi brukar kommunicera till primärvårdsdietister att det inte är lämpligt att börja en låg FODMAP-diet om man inte har resurser att följa upp patienten på lång sikt. Risken är att när patienten börjar plockar bort vissa saker sen blir rädd för att äta vissa livsmedel. Därför behöver man verkligen stötta och ha täta avstämningar under återintroduktionsfasen. Primärvården har i dag tyvärr inte de resurserna.  Så vi är faktiskt lite återhållsamma med att behandla med FODMAP i dagsläget.

Kan läkemedel lindra besvären?

– Det finns i dag effektiva läke-medel som är riktade mot olika symtom. Har patienten till exempel mest besvär med smärta så är detta fokus för läkemedelsbehandlingen. Tyvärr har man i primärvården ibland lite dålig koll på att det finns bra läkemedel. Det behövs bättre kunskap om detta.

Hur är det att arbeta med IBS-patienter?

– Många dietister upplever att det är en patientgrupp som kan vara lite svår att arbeta med. Det kan vara en frustrerande process när patienterna kommer tillbaka och säger att det inte fungerar. Men det är viktigt att ta patienten på allvar och ge hen bekräftelse. Många med IBS har det väldigt jobbigt och magproblemen påverkar deras vardag mycket. Så man får vara lite kurator och lyssna och få dem att känna sig sedda och förstådda, tipsar Sanna Nybacka.


Dela artikeln

Obesitas

GLP-1-behandling kan dölja nutritionsproblem

Kraftig aptitminskning och lägre energiintag vid behandling med GLP-1-läkemedel kan öka risken för otillräckligt intag av protein och mikronäringsämnen. En ny översikt uppmärksammar risken för ”dold undernäring” och efterlyser större fokus på nutrition under behandlingen.

Dietisten
Redaktionen 7 september, 2026 3 minuters läsning
GLP-1
Adobe.stock

GLP-1-receptoragonister och kombinerade GIP/GLP-1-läkemedel har förändrat behandlingen av obesitas och kan ge en betydande och långvarig viktnedgång. Men den snabba utvecklingen har samtidigt väckt nya frågor om vad som händer med patienternas näringsintag när aptiten och mängden mat minskar kraftigt.

I en ny narrativ översikt, publicerad i tidskriften Nutrients, sammanfattar forskare kunskapsläget kring mikronäringsstatus, proteinintag och förändringar i fettfri massa vid behandling med GLP-1-baserade läkemedel.

Forskarna pekar på risken för vad de beskriver som ”hidden malnutrition” – nutritionsproblem som kan vara svåra att upptäcka när behandlingen samtidigt ger den eftersträvade viktnedgången.

Mindre mat ställer högre krav på kvaliteten 

GLP-1-läkemedlens effekt bygger bland annat på minskad aptit, ökad mättnad och ett lägre spontant energiintag. Gastrointestinala biverkningar som illamående och kräkningar kan hos vissa patienter minska intaget ytterligare.

Det innebär att patienten behöver få i sig tillräckligt med protein, vitaminer och mineraler genom en betydligt mindre mängd mat än tidigare.

Samtidigt kan personer med obesitas ha otillräcklig mikronäringsstatus redan innan läkemedelsbehandlingen påbörjas. Ett minskat och ensidigt matintag under behandlingen kan därför enligt forskarna förstärka befintliga problem eller skapa nya.

Bland de näringsämnen som diskuteras finns bland annat järn, vitamin B12, folat och vitamin D. Kunskapsläget är dock fortfarande begränsat och det saknas långtidsstudier som visar hur vanligt det är att patienter utvecklar kliniskt betydelsefulla näringsbrister under GLP-1-behandling.

Muskelmassa behöver uppmärksammas 

Även förändringar i kroppssammansättningen är en viktig fråga. Den största delen av viktminskningen vid GLP-1-behandling utgörs av fettmassa, men studier visar att även fettfri massa minskar.

Förlust av fettfri massa är inte unik för läkemedelsbehandling utan förekommer även vid annan större viktnedgång. Forskarna framhåller ändå att muskelmassa och muskelfunktion behöver uppmärksammas, framför allt hos personer som redan före behandlingen har liten muskelreserv eller ökad risk för sarkopeni.

Äldre personer och patienter med andra sjukdomar eller lågt proteinintag kan vara särskilt sårbara.

Tillräckligt proteinintag och fysisk aktivitet, framför allt styrketräning, lyfts därför som viktiga delar av behandlingen för att bidra till att bevara muskelmassa och funktion under viktnedgången.

Efterlyser strukturerad nutritionsuppföljning

Forskarna menar att nutritionsperspektivet behöver integreras tydligare i behandlingen med GLP-1-läkemedel. Uppföljningen bör inte enbart handla om kroppsvikt och läkemedlets biverkningar utan även om vad och hur mycket patienten faktiskt äter.

Det kan bland annat innebära bedömning av kostens kvalitet och proteinintag samt, för patienter med ökad risk, uppföljning av mikronäringsstatus och kroppssammansättning.

Samtidigt betonar forskarna att kunskapsluckorna fortfarande är stora. Det behövs fler prospektiva långtidsstudier för att avgöra hur vanligt det är med nutritionsbrister och kliniskt betydelsefull muskelförlust och vilka patienter som löper störst risk.

Den ökande användningen av GLP-1-baserade läkemedel gör enligt forskarna att nutritionsbedömning behöver bli en tydligare del av obesitasbehandlingen – så att en framgångsrik viktnedgång inte sker på bekostnad av patientens nutritionsstatus.

Källa: Sorić T. et al. Hidden Malnutrition in the GLP-1 Era: Micronutrient Status, Protein Adequacy, and Lean Mass as Emerging Nutritional Considerations—A Narrative Review. Nutrients, 2026; 18(17):2757.

Missa inte nästa nummer av Dietisten!

I nästa nummer av Dietisten fördjupar vi oss i nya trender inom obesitasbehandling – från GLP-1 och nutrition till nya behandlingsstrategier och dietistens roll när obesitasvården förändras.

Vill du läsa mer? Som prenumerant får du tillgång till Dietistens digitala innehåll och tidningen.


Dela artikeln

Forskning

Nytt verktyg visar matens målkonflikter

Klimat, biologisk mångfald, djurvälfärd och antibiotikaanvändning – vad händer när vi förändrar det vi äter? Ett nytt verktyg från Sveriges lantbruksuniversitet ska ge en bredare bild av matens hållbarhet och synliggöra när en förbättring på ett område leder till en försämring på ett annat.

Dietisten
Redaktionen 4 september, 2026 2 minuters läsning
SAFAD
SAFAD ger en bredare bild av matens hållbarhet, Stock.adobe

Forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, har utvecklat det digitala verktyget SAFAD, Sustainability Assessment of Foods And Diets. Det kan användas för att bedöma hållbarheten hos enskilda livsmedel, måltider och hela kostmönster.

Till skillnad från många jämförelser som framför allt fokuserar på klimatavtryck väger SAFAD samman tio olika indikatorer. Åtta handlar om miljöpåverkan, medan två mäter djurvälfärd respektive antibiotikaanvändning inom djurhållningen.

Verktyget bygger på miljödata för omkring 150 råvaror från länder som exporterar livsmedel till nio EU-länder, däribland Sverige. Utifrån dessa data går det att beräkna miljöpåverkan för omkring 1 800 livsmedel och maträtter.

Ett byte är inte alltid bättre 

Ett syfte är att tydliggöra de målkonflikter som kan uppstå när kosten förändras. SLU-forskarna visar exempelvis att om hälften av nötköttet i den svenska genomsnittskosten ersätts med kyckling minskar klimatavtrycket med 12 procent. Samtidigt ökar den beräknade förlusten av djurvälfärd med 30 procent.

Att halvera konsumenternas matsvinn ger däremot minskad påverkan med omkring 5–6 procent för nästan samtliga indikatorer, utan några uppenbara negativa konsekvenser.

Ett annat scenario handlar om ökad svensk livsmedelsproduktion. Om Sverige producerade mer av det som redan odlas här skulle klimatpåverkan enligt beräkningarna minska med 5 procent och påverkan på biologisk mångfald med 27 procent. Samtidigt skulle markanvändningen öka med omkring 9 procent.

Används av Livsmedelverket 

SAFAD används redan i praktiken. Livsmedelsverket har bland annat använt verktyget för att bedöma hållbarheten i tonåringars och förskolebarns kost.

Forskarna betonar samtidigt att verktyget inte ska ses som ett facit. Det finns osäkerheter i både data och metoder, och alla konsekvenser av större förändringar i befolkningens matvanor går inte att fånga.

Tanken är i stället att ge en mer nyanserad bild av vad hållbar kost innebär – och göra det möjligt att väga olika miljö- och hållbarhetsaspekter mot varandra.

Utforska SAFAD här.

SAFAD har utvecklats inom det EU-finansierade projektet Plan’eat och forskningsprogrammet Mistra Food Futures.


Dela artikeln

Cookies

Den här webbplatsen använder cookiesför statistik och användarupplevelse.

Driva eget använder cookies för att förbättra din användarupplevelse, för att ge underlag till förbättring och vidareutveckling av hemsidan samt för att kunna rikta mer relevanta erbjudanden till dig.

Läs gärna vår personuppgiftspolicy. Om du samtycker till vår användning, välj Tillåt alla. Om du vill ändra ditt val i efterhand hittar du den möjligheten i botten på sidan.