Till huvudinnehållet

Viktigt: Säkerställ att du får Dietisten framåt.  Läs mer

Tema

IBS – ny studie lyfter fram oprövad diet

Upp emot 25 procent av befolkningen har IBS-liknande magtarmbesvär. Men hur bästa behandlingen ser ut är komplext och individuellt baserat. Traditionella livsstilsråd, läkemedel och FODMAP-diet är vanliga behandlingsmetoder. Men kan en lågkolhydratkost vara ett effektivt alternativ? En ny svensk studie som snart publiceras i The Lancet Gastroenterology & Hepatology tyder på det.

Nina Granberg 14 mars, 2024 Uppdaterades 28 maj, 2025 5 minuters läsning
Kostbehandlingar kan ge bättre symtomlindring vid IBS än läkemedel.
AdobeStock

Det brukar sägas att folksjukdomen IBS (irritable bowel syndrome på engelska) drabbar en av fem i Sverige. Nya diagnoskriterier har dock gjort att färre får diagnosen i dag.

– Man har skärpt kriterierna vilket innebär att prevalensen sjunkit. Nu måste man ha regelbunden uttalad smärta. De senaste prevalenssiffrorna i Sverige visar att ungefär 5 procent uppfyller diagnoskriterierna för IBS, säger Sanna Nybacka, legitimerad dietist och disputerad forskare vid Mag- och tarm laboratoriet vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg.

Drabbas fler i dag?

– Det är väldigt svårt att säga. Vi tror att det är ett problem som alltid funnits, men som uppmärksammas mer nu och fler söker hjälp i dag. I det moderna samhället accepterar man inte på samma sätt att leva med den här typen av magbesvär.

Symtom vid IBS kan vara buksmärta, uppblåsthet, gaser, och förändringar i avföringsvanor. Symtomen varierar dock mellan individer och kan uppstå i skov.

Men hur vet man vad som är normalt och inte?

– Att man kan bli gasig i mag­en när man ätit ärtsoppa eller får lite ont i magen när man ätit en hel pizza är normalt. Men har man avföring färre än tre gånger per vecka eller fler än tre gånger per dag så är det inte normalt. Återkommande smärta, mer än en gång i veckan är inte heller normalt.

Sanna har forskat om IBS sedan 2016 och disputerade för tre år sedan på en avhandling om olika aspekter av kostbehandling och födoämnesintolerans vid IBS. Hon har precis avslutat en studie som pekar mot att en lågkolhydrat-diet kan vara en effektiv behandlingsmetod.

Syftet med den randomiserade interventionsstudien var att undersöka vilken av tre behandlingsstrategier som var mest effektiv. Drygt 300 vuxna deltog i studien som totalt pågick i sex månader. Alla hade blivit diagnosticerade med någon form av IBS. Samtliga hade måttliga till starka symtom.

Grupp ett fick en ”optimal läkemedelsbehandling”, det vill säga läkemedel utifrån vilka symtom som var besvärligast. Grupp två fick en kombination av traditionella livsstilsråd med fokus på ätbeteendet tillsammans med låg FODMAP-diet. Grupp tre fick en diet som var låg på kolhydrater, men hög på både protein och fett. Dieten innehöll också mycket fibrer enligt rekommendationerna.

I det moderna samhället accepterar man inte på samma sätt att leva med den här typen av magbesvär.

 Sanna Nybacka

Vilken behandling var mest effektiv?

– Båda kostbehandlingarna var mer effektiva än läkemedlen i att lindra IBS-symtom, såsom magsmärta och uppblåsthet. Men vi trodde inte innan att lågkolhydratdieten skulle vara lika effektiv. Det är en behandling som är oprövad vid IBS. Men det visade sig att det inte var någon signifikant skillnad mellan dieterna. Det var överraskande, säger Sanna Nybacka.

Studien tyder också på att lågkolhydratdieten kan minska frekvensen av hård avföring. Kombinationsdieten däremot verkar kunna förbättra diarréfrekvensen.

 – Det kan bli möjligt i framtiden att rikta rekommendationerna om man har förstoppnings- eller diarrédominans. Nästa steg som vi jobbar med nu är att undersöka vad som predicerar att man svarar väl på en sån här behandling. Kan man identifiera några faktorer hos patienten som gör att patienten svarar bättre på den ena eller andra behandlingen?

Vad är ”best practise” vad gäller behandling i dag?

– Första linjens behandling är allmänna råd om en hälsosam livsstil som följer NICE riktlinjer.Fysisk aktivitet är viktigt och kosten kommer ju med här också. Men även ätrutinerna har betydelse. Rekommendationerna är att äta regelbundet och mindre portioner. Det bör inte heller gå för lång tid mellan måltiderna. Och man ska inte stressa i sig maten, säger hon och tillägger:

– Sen är ju såklart kaffe och alkohol typiska triggers som man ska uppmärksamma patienten på.

Hur ser ni på låg FODMAP-diet?

– Vi brukar kommunicera till primärvårdsdietister att det inte är lämpligt att börja en låg FODMAP-diet om man inte har resurser att följa upp patienten på lång sikt. Risken är att när patienten börjar plockar bort vissa saker sen blir rädd för att äta vissa livsmedel. Därför behöver man verkligen stötta och ha täta avstämningar under återintroduktionsfasen. Primärvården har i dag tyvärr inte de resurserna.  Så vi är faktiskt lite återhållsamma med att behandla med FODMAP i dagsläget.

Kan läkemedel lindra besvären?

– Det finns i dag effektiva läke-medel som är riktade mot olika symtom. Har patienten till exempel mest besvär med smärta så är detta fokus för läkemedelsbehandlingen. Tyvärr har man i primärvården ibland lite dålig koll på att det finns bra läkemedel. Det behövs bättre kunskap om detta.

Hur är det att arbeta med IBS-patienter?

– Många dietister upplever att det är en patientgrupp som kan vara lite svår att arbeta med. Det kan vara en frustrerande process när patienterna kommer tillbaka och säger att det inte fungerar. Men det är viktigt att ta patienten på allvar och ge hen bekräftelse. Många med IBS har det väldigt jobbigt och magproblemen påverkar deras vardag mycket. Så man får vara lite kurator och lyssna och få dem att känna sig sedda och förstådda, tipsar Sanna Nybacka.


Dela artikeln

Geriatrik

Undernäring får egen diagnos ”Ett paradigmskifte”

För första gången får sjukdomsrelaterad undernäring hos vuxna en egen diagnos i WHO:s klassifikationssystem ICD-11. Bakom beslutet ligger ett mångårigt internationellt arbete där svenska forskare varit drivande.

Nina Granberg 8 juli, 2026 Uppdaterades 9 juli, 2026 5 minuters läsning
AdobeStock
AdobeStock

För Elisabet Rothenberg, dietist och professor i geriatrisk nutrition, innebär beslutet betydligt mer än en ny diagnoskod. Tillsammans med Tommy Cederholm, professor i klinisk nutrition, har hon varit drivande bakom det svenska förslaget till WHO. Arbetet skedde i nära samarbete med ESPEN och med stöd av fler än 40 nationella och internationella nutritionsorganisationer.

– Det här innebär ett paradigmskifte, säger hon.

Hittills har sjukdomsrelaterad undernäring hos vuxna saknat en egen diagnos i WHO:s klassifikationssystem. Däremot har ICD-systemet innehållit diagnoser för andra former av undernäring, men inte för den sjukdomsrelaterade undernäring som är vanlig inom dagens hälso- och sjukvård.

– I den nuvarande ICD-10 finns många specifika diagnoser kopplade till undernäring, till exempel olika mikronäringsbrister och tillstånd som främst är förknippade till svält. Utmaningen, framför allt i västerländsk hälso- och sjukvård, har varit att det inte har funnits någon diagnos för den sjukdomsrelaterade undernäring vi möter hos vuxna patienter.

Elisabet-Rothenberg-1
Elisabet Rothenberg, dietist och professor i geriatrisk nutrition.Kristianstad university

Avsaknaden av en egen diagnos har gjort det svårare att identifiera och dokumentera sjukdomsrelaterad undernäring på ett enhetligt sätt. Enligt Elisabet Rothenberg är det just den bristen som den nya ICD-koden ska råda bot på.

– Nu får vi en formell etikett på problemet. Det gör att hälso- och sjukvården aktivt kan identifiera och dokumentera undernäring på ett helt annat sätt än tidigare.

Beslutet väntas också få betydelse långt utanför den enskilda patientens journal.

– Syns man inte så finns man inte. Finns det ingen diagnos går det inte heller att följa förekomsten av undernäring på ett systematiskt sätt. Det blir svårt att visa hur stort problemet är, att bedriva forskning och att planera vårdens resurser.

Den nya diagnosen skapar också bättre förutsättningar för uppföljning och forskning.

– Med en diagnos kan vi börja samla statistik och följa utvecklingen över tid. Vi får bättre möjligheter att jämföra data mellan länder och att utvärdera effekten av olika nutritionsinsatser.

Diagnosen är samtidigt inte ett mål i sig, betonar Elisabet Rothenberg.

– En diagnos behandlar förstås ingen patient. Men den är en viktig förutsättning för att vi ska kunna synliggöra problemet och ge undernäring den uppmärksamhet som tillståndet förtjänar.

Lång väg till ny diagnos

När GLIM-kriterierna hade publicerats såg Elisabet Rothenberg och Tommy Cederholm en möjlighet att ta nästa steg. GLIM-kriterierna beskrev hur sjukdomsrelaterad undernäring skulle diagnostiseras – nu behövde de också bli en del av WHO:s internationella klassifikationssystem.

För Elisabet Rothenberg och Tommy Cederholm blev nästa steg att ta reda på hur ett ändringsförslag kunde lämnas till WHO.

– Vi insåg ganska snart att vägen gick via Socialstyrelsens ICD-enhet.

År 2020 lämnade enheten in det svenska ändringsförslaget till WHO. Därefter följde flera års granskning och dialog innan organisationen fattade sitt beslut.

– Det här är inget som händer över en natt. Det är resultatet av många års arbete tillsammans med kollegor från hela världen.

Från beslut till praktik

WHO:s beslut är fattat, men innan diagnosen börjar användas i svensk hälso- och sjukvård återstår införandet av ICD-11. Enligt nuvarande plan väntas Sverige gå över till det nya klassifikationssystemet 2028.

– Från att det formellt finns en diagnos till att den börjar tillämpas på bred front är nästa utmaning.

Införandet kommer enligt Elisabet Rothenberg att ta tid.

– Bland oss kliniska dietister är detta inget problem. Det är helt underbart att vi har fått en diagnos som vi kan sätta. Men innan läkare på bred front börjar använda den här diagnoskoden kommer det att ta ytterligare ett antal år.

Utmaningen handlar enligt henne inte bara om en ny diagnoskod, utan också om att förändra synen på sjukdomsrelaterad undernäring.

– Det har ju varit undernäringsproblematikens stora utmaning i alla år att många ser inte problemet. Och ser man det så förknippar man det med att det är naturligt när man blir gammal. Eller att någon är så sjuk att det inte är konstigt eller snarast naturligt att vikt förloras. 

Den nya diagnosen får också konsekvenser för dietisternas kliniska arbete.

– För dietistprofessionen är det här en oerhört viktig diagnos. Dessutom är det en diagnos som dietisten kan ställa självständigt. 

Men ytterst handlar förändringen om patienterna.

– Till syvende och sist är det helt uppenbart att ur patientens synvinkel är det förstås en fördel att alla de problem som man har identifieras och åtgärdas på ett adekvat sätt.

FAKTA

Därför spelar en diagnoskod roll

ICD (International Classification of Diseases) är WHO:s internationella klassifikationssystem för sjukdomar och hälsotillstånd. Diagnoskoder används i hälso- och sjukvården för dokumentation, statistik, forskning och planering.

Den nya diagnoskoden för undernäring hos vuxna (5B72) innebär att sjukdomsrelaterad undernäring för första gången får en egen plats i ICD-11. Det kan få flera konsekvenser:

  • Enhetligare diagnostik – vården får en gemensam diagnos för sjukdomsrelaterad undernäring hos vuxna.
  • Bättre uppföljning – förekomsten av undernäring kan följas systematiskt över tid.
  • Bättre forskningsförutsättningar – en gemensam diagnos gör det lättare att samla in och jämföra data.
  • Bättre planeringsunderlag – vården får bättre möjligheter att synliggöra behov och planera resurser.

Från GLIM till ICD – lång väg till ny diagnos

  • 2016: Det internationella samarbetet GLIM (Global Leadership Initiative on Malnutrition) bildas.
  • 2019: GLIM publicerar internationella diagnoskriterier för undernäring.
  • 2019: Elisabet Rothenberg och Tommy Cederholm kontaktar Socialstyrelsens ICD-enhet för att undersöka hur kriterierna kan omsättas i en ny ICD-diagnos.
  • 2020: Socialstyrelsens ICD-enhet lämnar, med stöd från fler än 40 nationella och internationella nutritionsorganisationer, in ett svenskt ändringsförslag till WHO.
  • 2025: WHO beslutar att införa den nya diagnosen Undernäring hos vuxna (5B72) i ICD-11.
  • 2027: Den nya diagnoskoden träder i kraft internationellt.
  • 2028: Sverige planerar att införa ICD-11.

Läs mer:



Kvinnohälsa

Kosttillskott i klimakteriet – mellan marknadsföring och vetenskap

Klimakteriet har fått allt större uppmärksamhet de senaste åren. Samtidigt växer marknaden för kosttillskott som utlovar allt från hormonell balans till bättre energi och minskade vallningar. Men hur väl stämmer löftena överens med forskningen?

Nina Granberg 30 juni, 2026 Uppdaterades 1 juli, 2026 3 minuters läsning
AdobeStock
AdobeStock

Dela artikeln

Cookies

Den här webbplatsen använder cookiesför statistik och användarupplevelse.

Driva eget använder cookies för att förbättra din användarupplevelse, för att ge underlag till förbättring och vidareutveckling av hemsidan samt för att kunna rikta mer relevanta erbjudanden till dig.

Läs gärna vår personuppgiftspolicy. Om du samtycker till vår användning, välj Tillåt alla. Om du vill ändra ditt val i efterhand hittar du den möjligheten i botten på sidan.