För att göra det enklare för konsumenterna att göra bättre vegoval lanserar nu WWF Vegoguiden. Syftet är att visa vilka växtbaserade varor som har lägst … Läs mer,
För att göra det enklare för konsumenterna att göra bättre vegoval lanserar nu WWF Vegoguiden. Syftet är att visa vilka växtbaserade varor som har lägst påverkan på bland annat klimatet och den biologiska mångfalden. Grönt ljus får de grova grönsakerna och baljväxterna, exempelvis ärtor, rotfrukter och potatis. Vegetabilier som nötter, kokos och avokado har högre påverkan på planeten.
Enligt WWFs SIFO-undersökning Klimatbarometern 2020 planerar en av tre svenskar att äta mer vego eller har de redan börjat äta mer vegetariskt för att minska sin klimatpåverkan.
– Det är positivt. För att vi ska klara att leva inom planetens gränser är det nödvändigt att ännu fler äter mer växtbaserat och omställningen måste gå snabbare. Med Vegoguiden vill vi hjälpa vanliga konsumenter att välja grönare och mer hållbar mat, säger Håkan Wirtén, generalsekreterare WWF.
Guiden bedömer vegoprotein, grönsaker, frukt, bär, nötter och spannmål. Med ett trafikljussystem med grönt, gult och orange ljus guidas användaren till vad som är bra att välja ofta – och vad som kan vara klokt att bara välja ibland. Bedömningen baseras på fyra hållbarhetsaspekter: klimat, biologisk mångfald, bekämpningsmedel och vatten. Det vetenskapliga underlaget är framtaget av forskare på Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU men den sammanvägda bedömningen är gjord av WWF. Guiden ger övergripande generella råd utifrån ursprung och odlingssätt.
–En grundregel är att det bra att välja KRAV-märkt och ekologiskt när man kan. Välj grova grönsaker och baljväxter, exempelvis ärtor, rotfrukter, kål och potatis, som oftast är det bästa valet för planeten, säger Anna Richert, senior matexpert WWF.
Hon menar att begreppet ”mer och bättre vego” måste få större genomslag.
– Denna guide är till för alla, eftersom vi ju alla äter vegetabilier varje dag, som en del av en hållbar kost, fortsätter hon.
De flesta baljväxter, vegokött, spannmål, kål och rotfrukter får grönt ljus i guiden. De toppar hållbarhetsligan eftersom de generellt är väldigt resurssmarta och produktionen har låg klimatpåverkan. Svenska gröna ärtor exempelvis är klimatsmarta och billiga, liksom gula ärtor och bönor.
Vegetabilier som faller lite sämre ut i guiden är exempelvis flera sorters nötter, kokos, avokado och banan. Anledningen är bland annat risk för förlust av biologisk mångfald. Odlingen kan ske i naturligt artrika områden eller ha en hög påverkan på vattenresurserna. En annan anledning är hög klimatpåverkan för de vegetabilier som flygs till Sverige.
– Glöm inte att du som konsument har stor möjlighet att påverka vad din butik köper in. Fråga gärna efter hållbara alternativ även inom vego. Och till alla matbutiker och restauranger vill jag rikta en uppmaning: Ta nu chansen att hjälpa konsumenter att göra rätt genom att låta Vegoguiden påverka utbud och skyltning, avslutar Anna Richert.
Vegoguiden
Vegoguiden listar de vanligaste växtbaserade råvarorna och produkter från de länder Sverige importerar mest ifrån.
Guiden tar upp fyra olika kriterier för bedömning:
Klimat
Biologiska mångfald
Bekämpningsmedel
Vatten
Guiden bedömer enligt ett trafikljussystem:
Grönt med stjärna: Ät helst – Bästa valet! Låt gärna detta vara basen på tallriken.
Grönt: Ät gärna – det här är ett bra val!
Gult: Ät ibland – Här kan det finnas lite högre påverkan inom några av områdena. Låt gärna någonting annat vara basen i måltiden och ät hellre detta lite mindre ofta.
Orange: Var försiktig – Här kan det finnas ganska stora problem inom några av områdena. Ät helst inte så stora mängder, och välj gärna något annat.
Resultat:
KRAV- och ekoprodukter är generellt bättre val än grödor odlade med konstgödsel och syntetiskt framställda kemiska bekämpningsmedel. I ekologisk odling gynnas den biologiska mångfalden. Svenska vegetabilier har ofta lägre klimatpåverkan och dessutom har Sverige striktare lagstiftning kring bekämpningsmedel än de flesta andra länder.
Baljväxter – bönor, linser och ärter – är väldigt resurssmarta och produktionen har låg klimatpåverkan. Även vegokött och bönbiffar av olika slag är bra val. Allt detta får grönt ljus i guiden.
Spannmål är generellt klimatsmarta och bland spannmålen och rotfrukterna är det endast ris, quinoa och sötpotatis som inte får grönt ljus, utan gult. Ris är ett spannmål med förhållandevis hög klimatpåverkan som kräver en hel del vatten när det odlas. Detta betyder inte att du aldrig mer ska äta ris – utan att du kanske kan testa något annat ibland, exempelvis svenska matgryn. De ekologiska motsvarigheterna får grönt ljus.
Vissa grönsaker och frukter från Europa får gult ljus, om de inte odlats ekologiskt. Det beror på att påverkan på vattenresurserna i södra Europa kan vara lite högre, att användningen av bekämpningsmedel kan vara hög eller att data saknas och i vissa fall att växthus värms upp med fossila bränslen vilket ger en högre klimatpåverkan. De ekologiska motsvarigheterna får grönt ljus.
Gurka och tomater i svenska butiker är ofta från Sverige, Spanien eller Nederländerna. I Sverige används huvudsakligen förnybara bränslen i såväl gurk- som tomatodlingar – vilket ger lägre klimatpåverkan jämfört med växthus uppvärmda med fossila bränslen. Svenska icke-ekologiska samt ekologiska gurkor och tomater får grönt ljus.
Vegetabilier som får orange ljus är exempelvis flera nötter, kokos, avokado, banan och dadlar. Det beror främst på risken för förlust av biologisk mångfald eller att de kan ha en hög påverkan på vattenresurserna. De ekologiska motsvarigheterna får gult eller grönt ljus.
Att vissa grödor får orange ljus kan också bero på att de flygimporteras. Guiden lyfter endast de grödor som vi vet flygimporteras stora delar av året. WWF uppmanar matbutiker att bara ta in grönsaker under de tider på året då de inte behöver flygimporteras. De grödor som lyfts upp i guiden är sparris, haricot verts och sockerärtor som har kort odlingssäsong i Europa och därför ofta flygs in från annat håll.
Både växtbaserad kost och blandkost har näringsmässiga styrkor och svagheter. Det visar en ny avhandling från Göteborgs universitet där unga vuxna med olika kosthållningar jämfördes.
Isabelle Mulkerrins, nybliven doktor i kostvetenskap vid Göteborgs universitet, har studerat unga i åldern 16–24 år som åt vegansk, lakto-ovo-vegetarisk, pescetarisk eller blandkost. Ett tydligt mönster framkom. Ju mindre andel animaliska livsmedel kosten innehöll, desto bättre överensstämde kosten med nordiska näringsrekommendationerna för bland annat fiber och mättat fett. Samtidigt ökade risken på gruppnivå för otillräckligt intag av vissa vitaminer och mineraler.
– Det övergripande resultatet var att det fanns både näringsmässiga fördelar och utmaningar med respektive kosthållning, säger Isabelle Mulkerrins.
Hon menar vidare att resultaten visar att näringsmässiga utmaningar inte är begränsade till växtbaserad kost.
– En kost blir inte per automatik mer eller mindre hälsosam om den inkluderar eller exkluderar animaliska livsmedel, det beror istället på helheten i kosten och vad som faktiskt äts.
B12 inte bara en veganfråga
Många förknippar vitamin B12 främst med vegankost. Men ett av de fynd som Isabelle Mulkerrins själv lyfter fram som särskilt relevant för dietister gäller lakto-ovo-vegetarianer. I studien sågs risk för otillräckligt intag av vitamin B12, trots att gruppen åt både ägg och mejeriprodukter.
Mer än hälften hade ett intag under genomsnittsbehovet och 16 procent hade förhöjda MMA-värden, vilket kan tyda på funktionell B12-brist.
En möjlig förklaring är att gruppen använde B12-tillskott i betydligt lägre utsträckning än veganerna. Dessutom varierar konsumtionen av ägg, mejeriprodukter och berikade alternativ stort mellan individer som äter lakto-ovo-vegetariskt.
– Eftersom lakto-ovo-vegetarianer inkluderar animaliska livsmedel i sin kost kanske de inte tänker på att de kan riskera att få i sig för lite B12.
Enligt Isabelle Mulkerrins är detta särskilt viktigt att uppmärksamma hos unga kvinnor i fertil ålder eftersom behovet av vitamin B12 ökar under graviditet och amning.
Jod och selen behöver uppmärksammas
Avhandlingen identifierar också jod och selen som näringsämnen som kan vara utmanande att få i tillräckliga mängder och därför kan behöva särskild uppmärksamhet vid kostplanering, inte minst i en vegansk kost.
– Våra resultat tyder på att dessa näringsämnen, bland annat jod och selen, inte enbart är relevanta för de som äter växtbaserad kost att ha koll på, utan potentiellt även för andra grupper i befolkningen.
Enligt Isabelle Mulkerrins blir frågan särskilt aktuell när allt fler väljer att äta mer växtbaserat. Animaliska livsmedel är viktiga källor till både jod och selen i den svenska kosten. Samtidigt är relativt få växtbaserade alternativ till mjölk och yoghurt berikade med jod.
Hon betonar att frågan är särskilt viktig för unga kvinnor eftersom behovet av jod ökar under graviditet och amning.
Isabelle Mulkerrins, nybliven doktor i kostvetenskap.Pressfoto
Även resultaten för vitamin D är värda att lyfta fram. Samtliga fyra kosthållningar visade risk för otillräckligt intag av vitamin D, något som också stöddes av resultaten från blodproverna hos veganerna, lakto-ovo-vegetarianerna och allätarna.
Få följde kostråden
Avhandlingen visar också att utmaningarna inte enbart handlade om specifika näringsämnen. Oavsett kosthållning var följsamheten till de livsmedelsbaserade kostråden låg. Endast tio procent av deltagarna nådde rekommendationen för frukt, bär och grönsaker (minst 500–800 gram per dag).
Lika få kom upp i rekommenderat intag av fullkorn (minst 90 gram per dag). Skillnaderna mellan kostgrupperna för fullkorn var dessutom stora. Bland veganerna nådde endast två procent rekommendationen för fullkorn, jämfört med 23 procent bland dem som åt blandkost. Endast var fjärde deltagare åt rekommenderad mängd nötter (20–30 gram per dag).
Resultaten tyder enligt Isabelle Mulkerrins på att unga behöver mer stöd för att omsätta kostråd i praktiken.
– Att många av ungdomarna i studien når upp till näringsrekommendationerna betyder dock inte att kosten är optimal. De livsmedelsbaserade kostråden syftar till att främja hälsa och minska risken för vissa kostrelaterade sjukdomar på lång sikt och där visar resultaten tydliga brister i vad ungdomarna faktiskt äter.
Processad mat ingen enkel fråga
Diskussionen om ultraprocessad mat har fått stor uppmärksamhet de senaste åren. I samma studiepopulation såg forskarna att veganer fick en större andel av sitt energiintag från livsmedel som klassificerades som ultraprocessade jämfört med övriga kostgrupper.
Samtidigt menar Isabelle Mulkerrins att resultaten behöver tolkas med viss försiktighet.
– Många växtbaserade mejerisubstitut klassificeras som ultraprocessade trots att de inte nödvändigtvis är ohälsosamma eller näringsfattiga.
I studien stod berikade växtbaserade alternativ för en betydande del av intaget av vitamin B12, vitamin D, riboflavin och kalcium hos veganerna.
– Fokus bör enligt min mening ligga mindre på graden av processning och mer på livsmedlens näringsinnehåll och vilken roll de spelar i det totala kostintaget.
Samtidigt framhåller hon att alla växtbaserade substitut inte är näringsmässigt likvärdiga. Många köttsubstitut innehåller relativt mycket salt och få är naturligt rika på, eller berikade med, näringsämnen som jod, selen, vitamin D och B12.
Ställer högre krav på dietister
Berikade växtbaserade alternativ till mejeriprodukter var de största livsmedelskällorna till vitamin B12 och vitamin D bland veganerna och bidrog även med betydande mängder kalcium och riboflavin.
– Jag ser inte användningen av berikade livsmedel och vissa kosttillskott som ett tecken på att växtbaserad kost är näringsmässigt otillräcklig.
Däremot menar Isabelle Mulkerrins att det ställer högre krav på kunskap, både hos personer som äter växtbaserat och hos de dietister som ger råd.
– I praktiken innebär det att kostrådgivning behöver fokusera på vilka näringsämnen som kräver särskild uppmärksamhet, vilka livsmedel som bidrar med dem och vilka mängder som behövs för att uppnå rekommenderade intag.
Kunskap viktig för kostkvalitet
I en av delstudierna undersöktes även deltagarnas så kallade food literacy competencies, det vill säga kunskaper och färdigheter kopplade till mat och måltider. Resultaten visade att högre kostkunskap var kopplad till bättre kostkvalitet, mätt som följsamhet till kost- och näringsrekommendationerna i nordiska näringsrekommendationerna 2023. Ett högre intag av måltider utanför hemmet var däremot kopplat till sämre kostkvalitet.
Enligt Isabelle Mulkerrins räcker det dock inte att känna till kostråden.
– För att kunna omsätta kostråd i praktiken krävs också färdigheter och förståelse för hur rekommendationerna kan tillämpas i vardagen.
För personer som äter växtbaserat handlar det bland annat om kunskap om hur kosten kan planeras för att täcka näringsbehoven. För personer som äter blandkost handlar det i större utsträckning om att öka intaget av vegetabiliska livsmedel och minska intaget av mättat fett samt rött och processat kött.
– Det avgörande är därför inte om kosten innehåller animaliska livsmedel eller inte, utan hur väl den är sammansatt i sin helhet, sammanfattar hon.
• Deltagarna hade följt sin kosthållning (vegansk, lakto-ovo-vegetarisk, pescetarisk eller blandkost) i minst sex månader före studiestarten.
Avhandlingen, som lades fram i maj 2026, bygger på data från 235 ungdomar i åldern 16–24 år, bosatta i Göteborg och närliggande områden.
Studien undersökte kostintag, näringsstatus, kroppssammansättning och så kallad food literacy, det vill säga kunskaper och färdigheter kopplade till mat och måltider.
Majoriteten av deltagarna var kvinnor (78 procent).
Deltagarna rekryterades genom bekvämlighetsurval och snöbollsurval.
Studien kan påvisa skillnader mellan kosthållningarna, men inte fastställa orsakssamband.
För första gången får sjukdomsrelaterad undernäring hos vuxna en egen diagnos i WHO:s klassifikationssystem ICD-11. Bakom beslutet ligger ett mångårigt internationellt arbete där svenska forskare varit drivande.
För Elisabet Rothenberg, dietist och professor i geriatrisk nutrition, innebär beslutet betydligt mer än en ny diagnoskod. Tillsammans med Tommy Cederholm, professor i klinisk nutrition, har hon varit...
Driva eget använder cookies för att förbättra din användarupplevelse, för att ge underlag till förbättring och vidareutveckling av hemsidan samt för att kunna rikta mer relevanta erbjudanden till dig.
Läs gärna vår personuppgiftspolicy. Om du samtycker till vår användning, välj Tillåt alla. Om du vill ändra ditt val i efterhand hittar du den möjligheten i botten på sidan.
