Pediatrik

We Need to Put Vitamin D Back in Children and Adolescents

Small-scale studies have documented low vitamin D levels in children and adolescents, even as evidence mounts about the role of this vitamin in maintaining health … Läs mer,

Redaktionen 29 mars, 2023 • Uppdaterades 28 maj, 2025 • 1 minuts läsning

Small-scale studies have documented low vitamin D levels in children and adolescents, even as evidence mounts about the role of this vitamin in maintaining health and preventing disease. Three studies further our understanding of vitamin D status in children. One study was based on data from 6275 children and adolescents who participated in the 2001–2004 National Health and Nutrition Examination Survey (NHANES).

Overall, 9% of respondents (representing 7.6 million children and adolescents) were vitamin D deficient (serum 25 hydroxyvitamin D [25(OH)D] <15 ng/mL), and 61% (representing 50.8 million) were vitamin D insufficient (serum 25[OH]D, 15–29 ng/mL). Only 4% of participants reported taking 400 IU of vitamin D daily during the past 30 days. Among those aged 13–21 years, vitamin D deficiency was detected in 3% and 5% of white boys and girls, 43% and 59% of non-Hispanic black boys and girls, and 7% and 20% of Mexican American boys and girls. Deficiency rates were generally lower in children aged 7–12 years and lowest in children aged 1–6 years. Risk factors associated with deficiency were obesity (odds ratio, 1.9), drinking milk less than once per week (OR, 2.9), and television /video/computer use for more than 4 hours per day (OR, 1.6).

Reported use of daily vitamin D supplements reduced the risk for deficiency (OR, 0.4). Compared with participants with vitamin D levels 30 ng/mL, those with deficiency had higher parathyroid hormone (PTH) levels and systolic blood pressure (BP) and lower HDL and serum calcium levels. Other investigators used the same dataset to examine the effects of low serum 25(OH)D levels in 3577 fasting adolescents (age range, 12–19 years). In analyses that were adjusted for sociodemographic factors and physical activity, 25(OH)D levels were inversely associated with systolic BP and plasma glucose concentrations. Compared with children with vitamin D levels in the highest quartile (>26 ng/mL), those with levels in the lowest quartile (<15 ng/mL) had adjusted ORs of 2.36 for hypertension, 2.54 for fasting hyperglycemia (glucose 100 mg/dL), and 3.88 for metabolic syndrome. In the third study, investigators examined the relation between serum 25(OH)D levels and insulin and glucose dynamics in 51 black adolescents (mean body-mass index, 43.3 kg/m2) at a hospital-based weight-management clinic.

After controlling for BMI and PTH levels, the investigators found no metabolic differences between children with 25(OH)D levels <20 ng/mL and those with levels >20 ng/mL. However, insulin sensitivity was significantly lower and insulin resistance was higher among those with 25(OH)D levels <15 ng/mL compared with those with levels 15 ng/mL.

Published in Journal Watch Pediatrics and Adolescent Medicine November 4, 2009

Ätstörningar

Stor genetisk studie ger nya ledtrådar om ätstörningar

Hetsätningsbeteende och anorexia nervosa delar genetiska kopplingar till flera psykiatriska tillstånd – men skiljer sig när det gäller gener kopplade till bland annat kroppsvikt. Det visar en stor internationell studie som breddar den genetiska forskningen om ätstörningar.

Redaktionen 21 september, 2026 • Uppdaterades 22 september, 2026 • 2 minuters läsning

Genetisk forskning om ätstörningar har hittills till stor del koncentrerats på anorexia nervosa. I en ny studie, publicerad i Nature Mental Health, har en stor internationell forskargrupp även undersökt genetiken bakom hetsätningsbeteende och jämfört resultaten med anorexia nervosa och olika undergrupper av sjukdomen.

Forskarna genomförde så kallade genomvida associationsstudier, GWAS, där genetiska variationer hos ett mycket stort antal människor jämförs. Analysen av hetsätningsbeteende omfattade drygt 39 000 personer med beteendet och mer än 1,2 miljoner kontroller. För anorexia nervosa ingick drygt 24 000 personer med diagnosen och närmare 1,25 miljoner kontroller. Deltagarna i huvudanalysen hade europeisk genetisk härkomst.

Likheter - men också tydliga skillnader

Forskarna identifierade sex genetiska områden som var kopplade till hetsätningsbeteende. Bland dessa fanns områden som även tidigare har förknippats med högre BMI och beteenden relaterade till impulskontroll. För anorexia nervosa identifierades åtta genetiska områden.

När forskarna jämförde de genetiska mönstren framträdde både likheter och skillnader. Hetsätningsbeteende och anorexia nervosa hade liknande positiva genetiska samband med flera psykiatriska tillstånd. Däremot gick sambanden med kroppsliga egenskaper, som BMI och andra antropometriska mått, i motsatta riktningar.

En viktig observation var samtidigt att merparten av de genetiska signalerna för både hetsätningsbeteende och anorexia nervosa inte kunde förklaras av BMI. Resultaten talar därmed för att biologin bakom ätstörningsbeteenden är mer komplex än en genetisk benägenhet för hög eller låg kroppsvikt.

Studera symtom och beteenden

Forskarna framhåller också värdet av att studera symtom och beteenden över diagnosgränserna. Ätstörningsdiagnoser kan överlappa och förändras över tid, medan exempelvis hetsätning förekommer vid flera olika ätstörningar. Genom att studera sådana beteenden separat kan forskningen ge ytterligare kunskap om den bakomliggande biologin.

De betonar samtidigt behovet av framtida studier som inkluderar fler ätstörningsdiagnoser och människor med olika genetisk härkomst.

Källa: Termorshuizen JD et al. Genomic meta-analyses of binge-eating behavior and anorexia nervosa yield insights into the unique and shared biology of eating disorder phenotypes. Nature Mental Health, 2026.

Gastroenterologi

Oxalat kan spela roll vid inflammatorisk tarmsjukdom

Personer med inflammatorisk tarmsjukdom kan ha en förändrad förmåga att hantera oxalat från maten. Det visar en studie som väcker frågor om vilken betydelse ämnet kan ha för inflammationen vid Crohns sjukdom och ulcerös kolit – och om samspelet mellan kost, tarmflora och sjukdom kan vara viktigare än man tidigare trott.

Redaktionen 18 september, 2026 • 2 minuters läsning

Oxalat är ett naturligt förekommande ämne som finns i många vegetabiliska livsmedel, bland annat spenat, nötter, rödbetor och sötpotatis. Ämnet har framför allt uppmärksammats i samband med njursten, eftersom oxalat kan binda till kalcium och bilda kristaller.

Men oxalat bryts också ned och transporteras i tarmen, bland annat med hjälp av tarmbakterier och särskilda transportproteiner. Forskarna bakom den aktuella studien ville därför undersöka om den processen fungerar annorlunda hos personer med inflammatorisk tarmsjukdom, IBD.

Högre nivåer vid Crohns sjukdom

Studien kombinerar analyser av prover från patienter med Crohns sjukdom och ulcerös kolit med försök i celler och flera olika musmodeller.

I tarmvävnad från personer med IBD fann forskarna lägre nivåer av två transportproteiner som är involverade i kroppens hantering av oxalat. Hos personer med Crohns sjukdom uppmättes dessutom högre halter av oxalat i avföringen än hos personer utan IBD, trots att det rapporterade intaget av växtbaserade livsmedel var ungefär likartat.

Resultaten skulle kunna tyda på att det inte enbart är mängden oxalat i maten som spelar roll, utan också hur tarmen kan ta hand om ämnet.

I de experimentella delarna av studien såg forskarna också tecken på att oxalat kan förstärka en redan pågående inflammation i tarmen. När möss med experimentell kolit fick en kost med högre oxalatinnehåll förvärrades inflammationen, medan en kost med lägre innehåll gav motsatt effekt.

Inga nya kostråd ännu

Resultaten innebär dock inte att personer med Crohns sjukdom eller ulcerös kolit bör börja undvika oxalatrika livsmedel. Patientmaterialet är begränsat och en stor del av studien bygger på experimentella modeller. Forskarna beskriver själva resultaten från patienterna som hypotesgenererande och efterlyser större och längre studier innan några kostrekommendationer kan ges.

Det är en viktig reservation eftersom många oxalatrika livsmedel också bidrar med fiber, vitaminer, mineraler och andra näringsämnen. Att begränsa dem utan tydliga skäl kan därför få andra konsekvenser för kostens kvalitet.

Forskarna pekar i stället på flera möjliga vägar för fortsatt forskning. En är att undersöka om tarmfloran kan påverkas så att oxalat bryts ned mer effektivt. På sikt skulle kunskapen också kunna bidra till en mer individanpassad kostbehandling, där både kostintag, tarmfunktion och mikrobiom vägs in.

För dietister blir resultaten därför framför allt en intressant pusselbit i forskningen om IBD – snarare än ett skäl att redan nu förändra kostråden.

Källa: Salvador AC et al. Dietary Oxalate and Intestinal Inflammation: Evidence From Experimental Colitis and Inflammatory Bowel Disease Patient Cohorts. Cellular and Molecular Gastroenterology and Hepatology, 2026.