Till huvudinnehållet

Viktigt: Säkerställ att du får Dietisten framåt.  Läs mer

Undernäring hos sjuka och äldre behöver uppmärksammas

Upp till hälften av alla patienter som är inlagda på sjukhus och andra vårdinrättningar är undernärda. Med hjälp av näringstillförsel kan de här problemen lindras, men den kunskapen uppmärksammas inte tillräckligt.

5 augusti, 2024 • Uppdaterades 28 maj, 2025 • 3 minuters läsning
Stock.adobe.com

Det lyfter forskare från Uppsala universitet och Göteborgs universitet i den medicinska tidskriften New England Journal of Medicine.

– Det är allt för få patienter som får diagnosen undernäring. Inom sjukvården och äldreomsorgen är det fortfarande ett problem med underdiagnostisering och underbehandling av tillståndet. Det gäller inte bara i Sverige utan i hela världen. Men med ganska enkla metoder skulle patienter och äldre kunna må mycket bättre, säger Tommy Cederholm, professor i klinisk nutrition vid Uppsala universitet.

Tillsammans med Ingvar Bosaeus, universitetssjukhusöverläkare vid Sahlgrenska universitetssjukhuset, har han skrivit en översiktsartikel om undernäring i tidskriften New England Journal of Medicine.

De har gjort en sammanställning av kunskapsläget i världen de senaste 50 åren, med fokus på vad som hänt de senaste 5 åren, och konstaterar att man inom vårdsektorn behöver använda sig mycket mer av det som erfarenheten och forskningen visar.

I Sverige är många äldre undernärda. Totalt i hela samhället bedöms mellan fem och tio procent av äldre vara undernärda. För patienter som vårdas på sjukhus, sjukhem eller liknande, är siffran uppemot femtio procent.

Traditionellt sett har viktnedgång och undernäring uppfattats som ett naturligt uttryck för sjukdom eller åldrandet, och att det inte går att göra något åt det. Nu vet man att den vanligaste anledningen är underliggande sjukdom som gör att de äter mindre och att kroppens organ och vävnader bryts ner.

En person som lider av undernäring går ner i vikt, får brist på näringsämnen och problem med att musklerna bryts ner. Det kan leda till svårigheter med att klara av sin vardag. Personen kan också drabbas av ökad infektionskänslighet och få ett större vårdbehov som kan ge längre vårdtider och högre dödlighet.

Kunskaperna om undernäring och behandling har tagit stora steg framåt de senaste åren. Forskare och kliniker över hela världen har kommit överens om hur diagnosen undernäring ska ställas; det är en sammanvägning av viktnedgång, undervikt och för liten muskelmassa hos individer med dålig aptit, som har eller inte har en underliggande sjukdom.

Nya stora behandlingsstudier visar entydigt att undernäringen kan vändas. Rådgivning och behandling i samarbete med dietister och användning av näringsdrycker kan bromsa viktnedgången och minska dödligheten.

– Det här är enkla åtgärder som åsidosätts varje dag. Vi vet i dag att det går att behandla de allra flesta patienter, med undantag för dem med långt gångna dödliga sjukdomstillstånd som till exempel spridd cancer. I till exempel Sverige har vi jobbat vi med detta i många år, men vi måste bli ännu bättre, säger Ingvar Bosaeus, överläkare vid Sahlgrenska universitetssjukhuset.

Forskarna föreslår konkreta åtgärder för att minska lidandet för de äldre.

– Att tidigt registrera riskfaktorer för undernäring, att uppmärksamma viktnedgång och nedsatt aptit är helt avgörande. Man måste också tidigt ge råd om näringstät mat och i tid påbörja nutritionsbehandling, till exempel med näringsdrycker. Kunskapen om det här måste bli en mycket tydligare del på både grundutbildningar och specialistutbildningar för läkare och sjuksköterskor, säger Tommy Cederholm.


Dela artikeln

Kan viktmedicin skydda minnet?

Läkemedel mot obesitas väcker hopp om att också kunna bevara minne och tankeförmåga. Men forskningen ger ännu inget entydigt svar. I en ny översikt i Science granskar forskare kunskapsläget – och lyfter behovet av att följa både kognitiv och fysisk funktion under behandlingen.

Dietisten
Redaktionen 20 november, 2026 • 2 minuters läsning
Webbild liggande (2)
Adobe.stock

Hur påverkar läkemedel mot obesitas och typ 2-diabetes hjärnan? Frågan får allt större uppmärksamhet när behandlingarnas effekter undersöks utanför viktminskning och blodsockerkontroll.

I översikten sammanställer Stina Börchers, Giulia Mazzini, Henrik Zetterberg och Christoffer Clemmensen forskning från djurförsök, observationsstudier och kliniska prövningar Fokus ligger på GLP-1-baserade behandlingar, men även på kombinationer som påverkar andra hormonsystem, däribland GIP, glukagon och amylin.

Bilden som framträder är komplex: resultaten varierar, och det återstår att klarlägga vilka patienter som skulle kunna få en kognitiv nytta av behandlingen.

Lägre demensrisk i observationsstudier 

Djurstudier har visat effekter på minne och inlärning. I studier av patientuppgifter har GLP-1-behandling också kopplats till lägre demensrisk hos personer med typ 2-diabetes. Sådana samband visar dock inte att läkemedlen orsakar riskminskningen.

Resultaten från kliniska prövningar ger samtidigt anledning till försiktighet. I studierna EVOKE och EVOKE+ bromsade semaglutid inte sjukdomsutvecklingen vid tidig Alzheimers sjukdom, trots förändringar i flera biologiska sjukdomsmarkörer.

Direkt effekt eller bättre metabol hälsa?

En central fråga är hur en eventuell skyddseffekt uppstår. Påverkar läkemedlen hjärnans nervkretsar direkt, eller följer nyttan av förbättrad metabol hälsa och hjärt-kärlhälsa? Båda mekanismerna kan vara inblandade.

Forskarna pekar på att bland annat läkemedlens receptoregenskaper, hur de når hjärnan, patientens metabola tillstånd och sjukdomens stadium kan påverka resultaten. Att förstå dessa skillnader kan bli avgörande för att utveckla behandlingar som bevarar kognitiva förmågor.

Äldre och sköra behöver särskilt följas 

Att semaglutid inte bromsade tidig alzheimer utesluter enligt forskarna inte nytta i andra patientgrupper. Vid obesitas och typ 2-diabetes kan svårigheter med koncentration, planering och informationsbearbetning hänga samman med metabol och vaskulär ohälsa.

Forskarna efterlyser därför prövningar där kognitiva förmågor följs redan från behandlingsstart. De betonar också en avvägning med tydlig relevans för nutritionsbehandlingen: hos äldre och sköra kan snabb viktnedgång och muskelförlust försämra den fysiska funktionen och minska behandlingens möjliga nytta.

Källa: Börchers S, Mazzini G, Zetterberg H, Clemmensen C. Obesity pharmacotherapies and cognition. Science.


Dela artikeln

Virtuella patienter förbereder dietiststudenter

En äldre kvinna som gått ner i vikt eller en förälder vars barn inte växer som förväntat. Vid Göteborgs universitet får dietiststudenter öva på patientmöten med chatbotar och animerade avatarer. Målet är att ge fler tillfällen att träna samtal och nutritionsbedömning.

Dietisten
Redaktionen 18 november, 2026 • 1 minuts läsning
Webbild liggande (1)
Samtalen ska vara så realistiska som möjligt. Adobe.stock

Satsningen växte fram ur studenternas återkommande önskemål om fler patientmöten. Först utvecklades en textbaserad chatbot i samarbete med Institutionen för tillämpad IT. Nu finns även två virtuella patienter med tal och animerade ansikten.

En av dem är Sirpa, en äldre kvinna som tappat vikt. Studentens uppgift är att undersöka hennes matvanor, förstå viktnedgången och föreslå nutritionsåtgärder. Patienterna svarar utifrån en förutbestämd sjukdomsbild och livssituation. Studenterna får samla information, ställa följdfrågor och föreslå åtgärder tillsammans med patienten.

Utvecklarna arbetar med att göra samtalen realistiska. Patienterna ska inte alltid lämna fullständiga svar eller vara överdrivet samarbetsvilliga.

Kortfattade svar kräver följdfrågor 

Studenten Per Holby beskriver hur avatarens korta svar krävde öppna frågor. Medicinska begrepp behövde också förklaras med vardagliga ord. Samtidigt förekom problem: programmet kunde tappa samtalets innehåll eller sluta svara.

Avatarerna är fortfarande under utveckling. Lärarna Jenny van Odijk och Agneta Lind arbetar vidare med fler patientfall och bättre svar. På sikt kan virtuella möten också bli en del av examinationen, exempelvis tillsammans med journalanteckningar.

Källa: Göteborgs universitet.


Dela artikeln

Cookies

Den här webbplatsen använder cookiesför statistik och användarupplevelse.

Driva eget använder cookies för att förbättra din användarupplevelse, för att ge underlag till förbättring och vidareutveckling av hemsidan samt för att kunna rikta mer relevanta erbjudanden till dig.

Läs gärna vår personuppgiftspolicy. Om du samtycker till vår användning, välj Tillåt alla. Om du vill ändra ditt val i efterhand hittar du den möjligheten i botten på sidan.