TLV:s nej innebär att Wegovy inte subventioneras inom högkostnadsskyddet. Kostnaden för behandlingen faller alltså helt på patienten själv. Myndigheten motiverar beslutet bland annat med hälsoekonomiska överväganden och en oro för indikationsglidning. Samtidigt är GLP-1-baserade läkemedel subventionerade vid typ 2-diabetes, men inte vid obesitas utan diabetes.

Liisa Tolvanen, medicine doktor och specialistdietist inom obesitas på Centrum för obesitas i Region Stockholm, arbetar dagligen med patientgruppen det här beskedet berör. 

Vad betyder TLV:s beslut att inte subventionera Wegovy för dietisters arbete med personer med obesitas, särskilt när läkemedelsbehandling blir ekonomiskt ojämlik?

– TLV:s beslut att inte subventionera Wegovy är djupt beklagligt och för mig som arbetar som dietist i specialistvården, framför allt mycket sorgligt. Jag möter dagligen patienter som skulle kunna ha stor nytta av läkemedlet men som aldrig får möjlighet att påbörja behandlingen på grund av de höga kostnaderna. Samtidigt ser jag tydliga positiva effekter hos de patienter som faktiskt har möjlighet att använda läkemedlet –  ofta personer som levt med obesitas hela livet och utvecklat flera följdsjukdomar. 

När hela kostnaden faller på patienten blir läkemedlet fortsatt mycket dyrt, vilket i praktiken drabbar just dem med störst medicinskt behov. Det leder till en ökad ojämlikhet i vården, där endast personer med god ekonomi har möjlighet att ta del av behandlingen.

I detta läge menar Liisa Tolvanen att dietisternas roll blir än mer central. När läkemedelsbehandling inte är tillgänglig ökar behovet av kvalificerat stöd inom både levnadsvane- och nutritionsbehandling. 

– Dietister har också en viktig roll i att stödja de patienter som använder läkemedel, genom att säkerställa adekvat näringsintag, hantera biverkningar och bidra till långsiktiga strategier som minskar risken för viktrecidiv efter avslutad behandling. Samtidigt behöver vårdpersonal, inklusive dietister, i allt högre grad hantera patienters frustration, skam och upplevelse av ojämlika förutsättningar.

TLV motiverar sitt nej med risken för indikationsglidning. Hur ser du på den oron och vilken roll kan dietister ha i behandlingsteamet för att stödja korrekt och långsiktig användning av obesitasläkemedel?

– I Sverige lever omkring 18 procent av befolkningen med obesitas, vilket innebär en stor patientgrupp och en potentiellt omfattande efterfrågan på läkemedelsbehandling. Det är därför begripligt att TLV behöver väga in de ekonomiska konsekvenserna av en subvention. Samtidigt är det viktigt att understryka att den aktuella ansökan inte gällde alla personer med obesitas, utan var avgränsad till specifika patientgrupper med betydande medicinska behov.

Liisa Tolvanen menar att dessa patienter ofta redan befinner sig i vården för andra kroniska sjukdomar, där en effektiv obesitasbehandling snarare skulle kunna förebygga framtida vårdbehov än tränga undan annan behandling. När subvention uteblir riskerar deras sjukdomsbörda att förvärras, vilket kan leda till ökade komplikationer och mer avancerade vårdinsatser över tid.

– Obesitas är dessutom starkt stigmatiserat i vårt samhälle. När tillgången till läkemedelsbehandling styrs av ekonomiska resurser riskerar detta stigma att förstärkas. Patienter utan möjlighet att betala kan känna sig mindre värda eller uppleva att de inte ”förtjänar” behandling, medan de som betalar ur egen ficka kan känna skam över att behöva läkemedel för sin obesitas.

Även här har dietister en viktig roll i att stödja patienter under läkemedelsbehandling. Dietisternas Riksförbund har också tydliggjort vikten av dietistledd nutritionsbehandling parallellt med aptitsänkande läkemedel, eftersom minskat energiintag ställer höga krav på individanpassat stöd så att ett adekvat näringsintag säkerställs..

– Det borde vara en självklar del av behandlingskedjan att patienter som påbörjar aptitsänkande läkemedel tidigt erbjuds kontakt med dietist, både för att hantera biverkningar och för att bygga hållbara matvanor över tid. På så sätt kan behandlingen bli tryggare, mer långsiktig och bättre integrerad i en helhetsbaserad obesitasvård, säger Liisa Tolvanen. 

Det är också avgörande att betona betydelsen av ett starkt stöd efter avslutad läkemedelsbehandling menar hon vidare. Obesitas är en kronisk sjukdom, vilket innebär att behandlingen behöver ha ett långsiktigt fokus där patienter inte lämnas utan uppföljning när medicineringen upphör.

– Det kräver sammanhängande vårdkedjor och multidisciplinära team, där dietisten är en självklar del, som kan erbjuda kontinuerligt, individualiserat och stigmafritt stöd. En sådan struktur stärker både kvaliteten och jämlikheten i behandlingen och gör det möjligt för patienter att bibehålla hälsovinster över tid. 

Faktaruta: Dietistens roll vid aptitsänkande läkemedel

Enligt Dietisternas Riksförbund bör nutritionsbehandling alltid ingå som en integrerad del vid behandling med aptitsänkande läkemedel vid obesitas.

Dietistens uppgifter omfattar bland annat att:

• säkerställa tillräckligt näringsintag vid reducerat energiintag.
• förebygga undernäring och näringsbrist
• ge stöd vid biverkningar som illamående och förändrat ätmönster
• bidra till hållbara matvanor och långsiktiga strategier för viktstabilitet
• minska risken för viktrecidiv efter avslutad läkemedelsbehandling

DRF betonar vikten av tidig och etablerad kontakt med dietist för alla patienter som påbörjar behandling med aptitsänkande läkemedel, som en del av en sammanhållen och multidisciplinär obesitasvård.

Källa: Dietisternas Riksförbund. Dietistens roll vid behandling med aptitsänkande läkemedel (2026).