Obesitas

Tidigare fetma kan ha effekt på mental hälsa

Patienter med tidigare fetma som går ner i vikt till en hälsosam nivå har fortfarande en ökad risk att dö i förtid, eftersom de troligen kommer att kämpa med sin mentala hälsa. Detta enligt en ny hypotes, lanserad av överviktsforskare på en kongress i Dublin.

1 juni, 2023 • Uppdaterades 28 maj, 2025 • 2 minuters läsning

Studien lanserar begreppet "viktärrbildning", som teoretiserar att fetma i det förflutna kan lämna ett negativt arv på en persons nuvarande psykologiska välbefinnande. Det kan medföra betydande hälsoeffekter som depression och ångest.

Studien visade att historik av fetma ökade risken för tidig död med ungefär en tredjedel och drog slutsatsen att fetma kan ha långvariga effekter på mental hälsa oavsett en persons nuvarande vikt.

Analysen, som presenterades vid Europeiska kongressen om fetma i Dublin 17-20 maj 2023, visar att tidigare fetma var förknippad med större depressiva symtom. Dessa depressiva symtom inkluderade hopplöshet, ångest, ensamhet och pessimism.

Forskarna undersökte information om tidigare och nuvarande vikt, längd, symtom på depression och andra indikatorer på psykiskt välbefinnande samt dödlighet från en stor dataset med människor från USA.

De använde data från 29 047 individer från den nationella undersökningen om hälsa och näringsämnen (NHANES) och 11 998 individer från studien om hälsa och pension (HRS). En historia av fetma ökade risken för tidig död med cirka 30 procent (31 % i NHANES och 34 % i HRS), oberoende av nuvarande viktstatus.

Analysen, som finansierades av Storbritanniens ekonomiska och sociala forskningsråd, uppmanade till att personer som har levt med fetma ska få fortsatt mental och psykologiskt stöd, även efter viktnedgång.

Tidigare studier har visat att personer med fetma kan uppleva "viktstigma" och stigmatisering av hälso- och sjukvårdspersonal, inklusive läkare och sjuksköterskor, vilket leder till känslor av ångest och depression. En studie från förra året genomförd vid University College London granskade 25 tidigare studier om "viktstigma" i olika länder, med totalt 3 554 hälso- och sjukvårdspersonal. De fann omfattande bevis på viktstigma gällande fetmapatienter bland en bred grupp av läkare, sjuksköterskor och övrig vårdpersonal.

Verktyg

Tallriksmodellen fyller 50 år – når 100 000 elever varje år

I år fyller Tallriksmodellen 50 år och den är fortfarande en självklar del av undervisningen. Varje år möter omkring 100 000 elever modellen i ämnet hem- och konsumentkunskap, där den används som pedagogiskt verktyg för att förklara hur en väl sammansatt måltid kan se ut.

Nina Granberg 12 januari, 2026 • Uppdaterades 13 januari, 2026 • 1 minuts läsning

Modellen presenterades första gången 1976 i tidningen Vår näring. Bakom den står hushållsläraren och nutritionisten Britt-Marie Dahlin (Andersson), som ville göra näringslära mer begriplig genom en enkel, visuell symbol.

– Alla förstår Tallriksmodellen direkt, även barn och unga. Därför kommer de också ihåg den, säger Britt-Marie Dahlin (Andersson).

Tallriksmodellen delar in tallriken i tre delar: proteinrika livsmedel som kött, fisk, ägg och baljväxter, kolhydratkällor som potatis, ris och pasta samt grönsaker, rotfrukter, frukt och bär. Den bygger delvis på Livsmedelsverkets dåvarande matpyramid och kostcirkel. Runt 1992 valde Livsmedelsverket att stötta modellen, som därmed blev Sveriges officiella symbol för en väl sammansatt lunch eller middag.

I takt med förändrade levnadsvanor och ny kunskap om kost har modellen justerats. Från att ursprungligen vara indelad i tre lika delar utvecklades den till två varianter: en för fysiskt aktiva personer och en där halva tallriken utgörs av grönsaker för personer med lägre energibehov.

Trots sina 50 år ser Britt-Marie Dahlin (Andersson) Tallriksmodellen som minst lika relevant i dag. Hon lyfter särskilt betydelsen av hem- och konsumentkunskap och menar att ämnet ger elever praktiska och livsnära kunskaper som stärker självständigheten i vuxenlivet.

Obesitas

Få studier om kostvanor vid GLP-1-behandling

Trots att kostvanor är en central del av obesitasbehandling följs de sällan upp i studier av läkemedel. Det visar en ny systematisk översikt.

Nina Granberg 7 januari, 2026 • Uppdaterades 12 januari, 2026 • 1 minuts läsning

GLP-1- och GLP-1/GIP-agonister som liraglutid, semaglutid och tirzepatid har på kort tid förändrat behandlingen av obesitas och typ 2-diabetes. Effekterna på vikt och glykemisk kontroll är väldokumenterade. Däremot vet vi förvånansvärt lite om hur dessa läkemedel påverkar vad patienter faktiskt äter.

Det visar en ny internationell systematisk...