Gastroenterologi

Att skippa socker och stärkelse effektivt vid IBS

Symtomen hos patienter med mag-/tarmsjukdomen IBS förbättrades lika mycket av att äta mindre socker och stärkelse som för dem som följde FODMAP – den idag rekommenderade dieten.

30 september, 2024 • Uppdaterades 28 maj, 2025 • 2 minuters läsning

Resultaten, som presenteras i en ny studie vid Lunds universitet, visar även att viktnedgången blir större och sötsuget mindre för den som följer dieten med mindre socker och stärkelse.

Bodil Ohlsson är professor vid Lunds universitet och överläkare vid Skånes universitetssjukhus. Att hon valt att undersöka just sockers och stärkelses betydelse vid IBS har att göra med en genetikers upptäckt: bland IBS-patienter finns det en överrepresentation av en genetisk variation som hindrar nedbrytning av socker och stärkelse i tarmen.

– Då ska vi ge de här personerna mindre socker och stärkelse, tänkte vi, säger Bodil Ohlsson.

För några år sedan ledde hon en studie där 105 personer med IBS ingick. I fyra veckor fick de äta mat med betydligt mindre socker och stärkelse, så kallad SSRD-diet (starch and sucrose-reduced diet). Utöver sötsaker ska hårt processad mat – ”färdigrätter” - undvikas. Den gången visade resultaten att SSRD-dieten minskade IBS-symtomen kraftigt. De vanligaste besvären vid IBS är återkommande smärta och uppspändhet i magen, samt diarré och/eller förstoppning.

Den aktuella studien, vars resultat nu publiceras i den vetenskapliga tidskriften Nutrients, tar avstamp i en fråga som ingen tidigare forskat på: hur skulle SSRD stå sig mot den rådande kostrekommendationen vid IBS, dieten FODMAP? I den dieten ska också gluten och laktos uteslutas.

– Så 2022 påbörjade vi den här studien där vi jämfört SSRD och Low FODMAP. I studien deltar 155 diagnostiserade IBS-patienter som är lottade att följa antingen SSRD eller Low FODMAP i fyra veckor. De fick inte redan stå på någon diet, utan skulle så att säga ha ”ätit vad som helst” innan, berättar Bodil Ohlsson.

Deltagarna i båda grupperna skulle följa respektive diets grundprinciper. Men hur ofta eller hur regelbundet de åt valde de själva. I båda grupperna, oavsett diet, förbättrades IBS-symtomen med 75-80 procent, vilket enligt Bodil Ohlsson ”till och med var bättre än vi förväntat oss”. Dessutom var viktnedgången efter fyra veckor större i SSRD-gruppen. Det var också i den gruppen som sötsuget minskade mest vilket är positivt, eftersom IBS-patienter i snitt väger mer än friska personer, konstaterar Bodil Ohlsson.

– Vi vill egentligen inte ens kalla SSRD för en diet. Det är så alla borde äta, inte bara de med IBS. Och till skillnad från Low FODMAP är SSRD lätt att förstå och lättare att följa. Du kan äta av allt när du är bjuden på middag, bara mindre av vissa saker. Om du vilar magen resten av veckan kan du synda lite en dag! säger Bodil Ohlsson.

SSRD dieten fokuserar på minskning av sackaros, stärkelse och tillsatt socker. De största skillnaderna mellan FODMAP och SSRD är att SSRD tillåter intag av frukt, fruktos, laktos och sötningsmedel, medan FODMAP är mindre strikt när det gäller sackaros och stärkelse.“A Starch- and Sucrose-Reduced Diet Has Similar Efficiency as Low FODMAP in IBS—A Randomized Non-Inferiority Study”

Ätstörningar

Stor genetisk studie ger nya ledtrådar om ätstörningar

Hetsätningsbeteende och anorexia nervosa delar genetiska kopplingar till flera psykiatriska tillstånd – men skiljer sig när det gäller gener kopplade till bland annat kroppsvikt. Det visar en stor internationell studie som breddar den genetiska forskningen om ätstörningar.

Redaktionen 21 september, 2026 • 2 minuters läsning

Genetisk forskning om ätstörningar har hittills till stor del koncentrerats på anorexia nervosa. I en ny studie, publicerad i Nature Mental Health, har en stor internationell forskargrupp även...

Gastroenterologi

Oxalat kan spela roll vid inflammatorisk tarmsjukdom

Personer med inflammatorisk tarmsjukdom kan ha en förändrad förmåga att hantera oxalat från maten. Det visar en studie som väcker frågor om vilken betydelse ämnet kan ha för inflammationen vid Crohns sjukdom och ulcerös kolit – och om samspelet mellan kost, tarmflora och sjukdom kan vara viktigare än man tidigare trott.

Redaktionen 18 september, 2026 • 2 minuters läsning

Oxalat är ett naturligt förekommande ämne som finns i många vegetabiliska livsmedel, bland annat spenat, nötter, rödbetor och sötpotatis. Ämnet har framför allt uppmärksammats i samband med njursten, eftersom oxalat kan binda till kalcium och bilda kristaller.

Men oxalat bryts också ned och transporteras i tarmen, bland annat med hjälp av tarmbakterier och särskilda transportproteiner. Forskarna bakom den aktuella studien ville därför undersöka om den processen fungerar annorlunda hos personer med inflammatorisk tarmsjukdom, IBD.

Högre nivåer vid Crohns sjukdom

Studien kombinerar analyser av prover från patienter med Crohns sjukdom och ulcerös kolit med försök i celler och flera olika musmodeller.

I tarmvävnad från personer med IBD fann forskarna lägre nivåer av två transportproteiner som är involverade i kroppens hantering av oxalat. Hos personer med Crohns sjukdom uppmättes dessutom högre halter av oxalat i avföringen än hos personer utan IBD, trots att det rapporterade intaget av växtbaserade livsmedel var ungefär likartat.

Resultaten skulle kunna tyda på att det inte enbart är mängden oxalat i maten som spelar roll, utan också hur tarmen kan ta hand om ämnet.

I de experimentella delarna av studien såg forskarna också tecken på att oxalat kan förstärka en redan pågående inflammation i tarmen. När möss med experimentell kolit fick en kost med högre oxalatinnehåll förvärrades inflammationen, medan en kost med lägre innehåll gav motsatt effekt.

Inga nya kostråd ännu

Resultaten innebär dock inte att personer med Crohns sjukdom eller ulcerös kolit bör börja undvika oxalatrika livsmedel. Patientmaterialet är begränsat och en stor del av studien bygger på experimentella modeller. Forskarna beskriver själva resultaten från patienterna som hypotesgenererande och efterlyser större och längre studier innan några kostrekommendationer kan ges.

Det är en viktig reservation eftersom många oxalatrika livsmedel också bidrar med fiber, vitaminer, mineraler och andra näringsämnen. Att begränsa dem utan tydliga skäl kan därför få andra konsekvenser för kostens kvalitet.

Forskarna pekar i stället på flera möjliga vägar för fortsatt forskning. En är att undersöka om tarmfloran kan påverkas så att oxalat bryts ned mer effektivt. På sikt skulle kunskapen också kunna bidra till en mer individanpassad kostbehandling, där både kostintag, tarmfunktion och mikrobiom vägs in.

För dietister blir resultaten därför framför allt en intressant pusselbit i forskningen om IBD – snarare än ett skäl att redan nu förändra kostråden.

Källa: Salvador AC et al. Dietary Oxalate and Intestinal Inflammation: Evidence From Experimental Colitis and Inflammatory Bowel Disease Patient Cohorts. Cellular and Molecular Gastroenterology and Hepatology, 2026.