Dietisten Stig Mattson har de senaste tolv åren varit tjänstledig från Falu lasarett för att forska och hjälpa idrottare med kosten.  Han är knuten till Örebro Universitet och har bland annat fördjupat sig inom typ 1-diabetes och fysisk aktivitet. Fokus har legat på hur man justerar insulindoser, samt vilket kolhydratintag som är lämpligt för att uppnå en stabil glukosreglering, under och efter träning och tävling.

Han har inriktat sig lite extra mot långvariga prestationer, typ Vasaloppet, bland annat kring hur man på bästa sätt gör en kolhydratladdning. Vilka kolhydratintag och insulindoser som passar bäst för att både kunna prestera bra och uppnå ett stabilt blodsocker är frågor som har styrt hans forskning.

– Intensitet och duration är två faktorer som ofta leder till olika tillvägagångssätt när det handlar om insulinjusteringar och kolhydratintag, säger Stig Mattsson och tillägger:

– Blodsockret påverkas av många faktorer och en av dem – som ofta leder till för högt blodsocker vid tävlingar – är nervositet.

CGM har revolutionerat

Tack vare dagens möjligheter att använda kontinuerlig glukosmätning (CGM) kan man med trygghet även öka insulindoserna inför och under fysiska prestationer.

– Det vågade vi inte tidigare med tanke på den ökade hypoglykemirisken. Men med hjälp av CGM har vi kunnat genomföra studier där personer med typ 1-­diabetes har kört Vasaloppet med högre insulindoser än vad de har under vila, med mycket gott resultat både blodsocker- och prestationsmässigt. Men när det gäller typ 1-diabetes och blodsocker måste man lära känna sig själv och hur man reagerar – samma råd gäller inte för alla, säger Stig Mattsson.

CGM är en liten sensor som sätts in subkutant, det vill säga under huden, oftast på baksidan av överarmen. De började användas 2006 av personer med typ 1 och har gjort livet med diabetes betydligt enklare. Utrustningen sänder även information om glukosvärdena direkt till insulinpumpen som då automatiskt kan öka eller minska doseringen av insulin.

– Det fungerar jättebra för ”vanligt leverne”, men i samband med träning på hög nivå fungerar det, än så länge, ofta inte lika bra. De algoritmer som pumparna styrs av har inte anpassats för mycket hög intensitet där adrenalinet ökar i kroppen och driver blodsockret uppåt. I dessa fall kan pumpen ge en korrektionsdos insulin vilket då leder till ett för lågt blodsocker. Det innebär att man vid vissa typer av träningspass måste gå in i ”manuellt läge” så att man själv kan styra pumpens insulindoseringar under träning och tävling.

Han menar dessutom att insulinutvecklingen i princip har stått still de senaste 20 åren och att insulinet är för långsamt – det slår till långsamt och har alldeles för lång varaktighet. I och med att en måltidsdos insulin har en varaktighet på åtminstone fyra timmar innebär detta i praktiken att personer med typ 1-diabetes nästan alltid har för mycket insulin i kroppen. Något som ofta leder till hypoglykemi under fysisk aktivitet.

Enligt Stig Mattsson skulle det behövas ett insulin med kortare räckvidd för att underlätta fysisk aktivitet nära inpå en måltid. Som insulinbehandlad diabetiker måste man alltid ha koll på när man tog den senaste måltidsdosen för att kunna bedöma hur mycket insulin man har i kroppen vid start av aktivitet. Det är även kroppens nivåer av insulin som primärt styr hur mycket kolhydrater man behöver inta under kortvarig aktivitet (<1timme). Om en person med typ 1 har tillräckligt låga nivåer av insulin i kroppen behövs inte extra kolhydrater för att bevara ett stabilt blodsocker under kortvarig aktivitet.

Kost för olympier

Utöver arbetet inom typ 1-diabetes jobbar han även som kostrådgivare inom Sveriges Olympiska kommitté (SOK). Det innebär att han hjälper olika landslag och elitidrottare (både med och utan diabetes) med nutritionsrelaterade frågor. Han räknar på kostregistreringar, har individuell rådgivning med olika idrottare och medverkar på landslagens läger och tävlingar. De landslag som Stig Mattsson har jobbat längst med är längdåkning och simning, men han stöttar även andra landslag exempelvis alpint, cykling, skidskytte, kanot och rodd – sporter som ofta kräver många timmars träning varje dag.

Ett begrepp som han jobbar mycket med är energitillgänglighet – och att förklara skil­lnaden mellan tillgänglig energi och energibalans. Om energitillgängligheten blir för låg kommer produktionen av könshormon att sänkas vilket påverkar kroppens uppbyggande processer på ett negativt sätt.

Han förklarar det som att exempelvis skidåkare har en ”stor motor” och gör av med väldigt mycket energi under sina träningspass. Vid mycket hård träning är energiförbrukningen så hög att det i praktiken blir omöjligt att få i sig tillräckligt med energi och kolhydrater med ”vanlig mat”. De måste komplettera med ”flytande” energi och kolhydrater, vilket är det lättaste sättet att öka upp energiintaget så att man når en tillräcklig energitillgänglighet.

För en elitidrottande person med typ 1-diabetes ligger ofta fokus primärt på att uppnå en stabil glukosreglering, men spelreglerna som gäller alla andra gäller även dem. För att klara av hård träning och bygga upp sig på ett optimalt sätt måste tillräcklig mängd energi finnas tillgänglig.

– För personer med typ 1-diabetes krävs lite extra kunskap när man tävlar och tränar på hög nivå, säger han. Man måste givetvis uppnå ett bra blodsocker och i olika situationer, till exempel vid resor, måste man även planera lite extra – och packa ryggsäcken så att man alltid har tillgång till det man vill äta och dricka.

Blodsocker under tävlingar och långlopp

Stig Mattsson berättar avslutningsvis hur han hjälper personer med diabetes till ett bra blodsocker under tävlingar. På startlinjen kan blodsockret bli högt på grund av nervositet och en ökad frisättning av hormonet adrenalin. Tidigare minskade man alltid insulinnivåerna under långvarig fysisk aktivitet vilket medförde att de flesta fick mycket högt blodsocker inför starten i en tävling. Det var inte ovanligt att de hade ett blodsocker kring 15-20 mmol/l.

– Har man så högt blodsocker en något längre tid, kommer också mängden fria fettsyror i blodet att öka, säger han. När de fria fettsyrorna ökar i cirkulationen och når muskulaturen svarar musklerna med att minska sitt glukosupptag. Det innebar i praktiken att de inte fick ner blodsockret under ett långlopp utan kunde åka flera timmar med omkring 15 mmol/l. Det minskade glukosupptaget gör dessutom att prestationsförmågan försämras betydligt.

– Enligt de nyare rönen – som baseras på de studier vi har genomfört – kan man behöva ha högre nivåer av insulin vid starten för att motverka adrenalinets effekt på blodsockret.