Nutrition

Ingen akut negativ effekt av rött kött vid reumatoid artrit

Reumatoid artrit (RA) är en autoimmun sjukdom som karaktäriseras av kronisk smärta, svullnad och minskad funktion i perifera leder, vilket leder till sänkt livskvalitet och ökad risk för kardiovaskulära sjukdomar (CVD). Det är vanligt att patienter själva experimenterar med olika kostupplägg och ibland utesluter livsmedel i hopp om att nå remission. Ett livsmedel som ofta upplevs förvärra symtom är just rött kött.

Redaktionen 13 maj, 2025 • Uppdaterades 10 juni, 2025 • 2 minuters läsning

Det saknas emellertid randomiserade kontrollerade studier som undersöker just detta upplevda samband. Postprandiellmetabolism, det vill säga kroppens svar efter en måltid, är heller inte utforskat hos RA-patienter, men kan ge insikter i hur måltider och kosten påverkar inflammation och metabola markörer.

Studien Postprandial Inflammation in Rheumatoid Arthritis (PIRA) syfte var att undersöka om olika proteinkällor kan ha olika påverkan på postprandiell metabolism och inflammation hos patienter med RA.

Studien var godkänd av etiska myndigheter och registrerad på Clinicaltrials.gov. På grund av Covid-19-pandemin genomfördes studien i två perioder. Deltagare var kvinnor från Göteborgsområdet med RA-diagnos i minst två år. Exklusionskriterier inkluderade rökning, allergier mot studiemat, och användning av vissa mediciner.

Måltiderna var isokaloriska, men med olika proteinkällor: 1) blandfärs, 2) laxfärs och 3) sojafärs. Blodprover togs före och efter måltiderna (30 min, 1h, 2h, 3h och 5h efter). Studiens huvudutfall var koncentration av interleukin-6 (IL-6) efter måltiden, sekundära utfall var blodlipidprofil i tidpunkterna efter måltiderna.

Deltagare som tackade ja till att delta var ofta äldre (medianålder 66 år) och en majoritet arbetade mindre än heltid eller inte alls. 24 personer deltog i minst två måltidsförsök och 22 personer i alla måltidsförsök.

Inga signifikanta skillnader i den postprandiella koncentrationen av IL-6 eller triglycerider hittades mellan måltiderna. Dock visade analyserna en större ökning av både antal och innehåll (kolesterol, fosfolipider och triglycerider) i VLDL-partiklar med låg densitet efter fiskmåltiden. Även tidpunkten för högsta uppmätta koncentration skiljde sig åt i flera utfall, exempelvis lipoprotein B/A1 kvoten, där koncentration uppmättes tidigast för fiskmåltiden, även om totala arean under kurvan inte skiljde sig åt mellan måltiderna.

Slutsatsen är att trots tidigare anekdotisk indikation på att rött kött förvärrar symtom hos många patienter med RA, visade denna studie inga negativa effekter av rött kött. Resultatet får tolkas med försiktighet då endast en inflammationsmarkör undersökts samt på grund av att antalet deltagare är lågt. Ytterligare forskning behövs fortfarande för att förstå kostens roll i hanteringen av RA.

Skribent Erik Hulander

Dietist och forskare vid klinisk nutritionsmottagning, Sahlgrenska sjukhuset, Göteborg.

Verktyg

Kan AI ge säkra kostråd vid celiaki?

AI-chattbottar kan svara bra på grundläggande frågor om celiaki, men är mindre tillförlitliga när det gäller praktiska kostråd. Det visar en italiensk studie som granskat AI:s förmåga att ge patientinformation om sjukdomen.

Nina Granberg 12 augusti, 2026 • Uppdaterades 13 augusti, 2026 • 1 minuts läsning

I studien fick ChatGPT-4, Claude 3.7 och Gemini 2.0 svara på 20 frågor om bland annat diagnos, glutenfri kost, nutrition och livet med celiaki. Svaren bedömdes av fyra gastroenterologer och två dietister.

Bäst klarade chatbotarna grundläggande frågor, som vad celiaki är. Sämre gick det bland annat när de fick svara på hur personer med celiaki kan undvika kontaminering med gluten i köket. Även frågor om riskerna med att inte följa en strikt glutenfri kost gav problematiska svar.

Gemini 2.0 fick högst betyg för vetenskaplig korrekthet och tydlighet. Samtidigt förekom felaktig information i 13–24 procent av bedömningarna, beroende på modell. Skillnaderna mellan modellerna när det gällde förekomsten av felaktig information var dock inte statistiskt signifikanta.

Forskarna konstaterar att AI kan ha potential som stöd för patientinformation, men att modellerna ännu inte är tillräckligt tillförlitliga för att användas utan granskning av hälso- och sjukvårdspersonal.

Läs mer: Efficacy of Large Language Models in Providing Evidence-Based Patient Education for Celiac Disease: A Comparative Analysis

Debatt

Obesitas är en kronisk sjukdom: varför behandlar vi den fortfarande som ett tillfälligt problem?

Apoteket kan vara den saknade länken i en vårdmodell som idag brister i uppföljning och kontinuitet. Det menar dietisten Sara Bussqvist.

Sara Bussqvist 6 augusti, 2026 • Uppdaterades 10 augusti, 2026 • 3 minuters läsning

Obesitasvården står inför ett paradigmskifte. Nya läkemedel och ökad kunskap har förändrat synen på obesitas från ett livsstilsproblem till en kronisk sjukdom med biologiska, beteendemässiga och miljömässiga orsaker. Trots det präglas stora delar av vården fortfarande av ett kortsiktigt synsätt – där viktnedgång betraktas som målet, snarare än början på en livslång behandling. Medan behandlingsmöjligheterna utvecklas snabbt har vårdmodellerna inte följt med.

Viktnedgång är inte mållinjen

Viktnedgång ses alltför ofta som slutpunkten för behandlingen, när det i själva verket är starten på ett långt behandlingsförlopp. Följdsjukdomar, näringsstatus, psykisk hälsa och beteendestöd kräver fortsatt uppmärksamhet långt efter att behandlingen inletts.

Snabb viktnedgång till följd av bariatrisk kirurgi eller läkemedelsbehandling förändrar kroppen på sätt som kosten ensam inte kan kompensera för. En betydande del av viktnedgången vid läkemedelsbehandling kan bestå av förlust av muskelmassa. Brister på vitaminer och mineraler uppstår på ett förutsägbart sätt men fångas inte alltid upp i tid – det som inom näringsforskningen kallas 'dold hunger' – ett tillstånd där kaloriintaget verkar tillräckligt, men kroppen ändå saknar de mikronäringsämnen den behöver.

Obesitas förekommer dessutom sällan isolerat. Många patienter lever parallellt med diabetes, hjärt-kärlsjukdom eller psykisk ohälsa. Långsiktiga resultat handlar därför inte bara om antalet förlorade kilo, utan om huruvida patienten kan hålla sin näringsstatus i balans och behålla kontakten med vården över tid.

Skam är ett medicinskt hinder

Många patienter upplever fortfarande sin obesitas som ett personligt misslyckande. Motgångar under behandlingen tolkas i moraliska snarare än kliniska termer. Patienter uteblir från uppföljning, drar sig från besök eller slutar ta sina läkemedel och kosttillskott. Kroniska sjukdomar kräver kontinuerlig kontakt med vården – skam bryter ner den kontakten. Vårdstrukturerna förstärker ofta problemet utan att ha för avsikt att göra det: systemet är uppbyggt kring enskilda behandlingstillfällen, och framgång mäts alltför ofta i kilo snarare än i hållbar hälsa.

Apoteket kan fylla en stor lucka

Ansvaret för den långsiktiga obesitasvården riskerar att splittras mellan olika vårdgivare. Nutritionsuppföljning, behandlingsstöd och löpande patientkontakt hamnar lätt mellan stolarna. Det är precis här apoteket kan spela en mycket större roll.

Apotekspersonalen tillhör de mest lättillgängliga vårdgivarna och är ofta en av de få vårdkontakter som faktiskt finns kvar under ett långt behandlingsförlopp. Deras roll handlar redan om betydligt mer än att lämna ut recept – dagligen hjälper de patienter att följa sina behandlingar, fångar upp biverkningar och stöttar dem genom komplexa läkemedelsregimer. Vid kroniska sjukdomar som diabetes och högt blodtryck är den typen av långsiktigt stöd redan en självklar del av apotekets arbete. Obesitasvården förtjänar samma synsätt – inte för att ersätta läkare eller dietister, utan för att säkra den kontinuitet som idag saknas.

Kronisk sjukdom kräver kronisk vård

Nästa fas i obesitasvården avgörs av om vården klarar att följa patienten även efter den första behandlingsinsatsen. Det kräver bättre uppföljning, tätare samverkan mellan professioner och ett större fokus på patientens långsiktiga hälsa än på siffran på vågen. Apoteket kan spela en avgörande roll i det arbetet – som en av vårdens mest tillgängliga aktörer, med möjlighet att stärka följsamhet och identifiera nutritionsrisker tidigt. Först när vårdsystemet tar ansvar för hela patientresan kan vi säga att vi behandlar obesitas som den kroniska sjukdom den faktiskt är.

Sara Bussqvist är leg. dietist och produktspecialist hos FitForMe, Sverige som erbjuder kosttillskott inom överviktsvård.