Bukfetma och svaga muskler vanligt bland 8-åringar

Redan hos barn i lågstadieåldern förekommer den farliga kombinationen av bukfetma och svaga muskler, så kallad sarkopen obesitas. Det visar en ny svensk studie bland åttaåriga barn som genomförts med stöd av Hjärt-Lungfonden och Norhedsstiftelsen.

1 juli, 2024 • Uppdaterades 28 maj, 2025 • 3 minuters läsning

Mer än vart femte barn i mellan- och högstadieåldern har övervikt eller fetma (obesitas), enligt Folkhäsomyndigheten. De senaste tre decennierna har andelen 11–15-åringar i Sverige som lever med övervikt eller fetma fyrfaldigats, vilket medför en kraftigt ökad risk för förtida död i bland annat hjärt-kärlsjukdom. Enligt WHO utgör barnfetma en av de allvarligaste utmaningarna för folkhälsan i världen.

Den nya studien är en del av interventionsprogrammet En frisk generation, som sedan 2011 arbetat med att stödja barnfamiljer i utsatta områden till mer hälsosamma levnadsvanor. Hos de barnfamiljer som deltar har tidigare forskning kunnat påvisa en klar effekt i form av bland annat ökad fysisk aktivitet, förbättrad livskvaliteten och bättre integration.

– Våra fynd visar att sarkopen fetma, som vi tidigare mest sett hos vuxna, nu även finns hos barn i lågstadieåldern. Det är en väldigt oroande utveckling och en riskfaktor för hjärt-kärlsjukdom senare i livet, säger Mai-Lis Hellénius, professor vid Karolinska Institutet och en av forskarna bakom studien.

I studien ville Mai-Lis Hellénius och hennes forskargrupp undersöka sambandet mellan bukfetma och muskelstyrka. I gruppen ingick 67 barnfamiljer med åttaåriga barn, samt deras mammor och pappor.

Resultaten visade att 4 av de 30 flickorna och 13 av de 37 pojkarna i studien hade bukfetma. När forskarna undersökte deltagarnas muskelstyrka i benen visade det sig att det fanns ett tydligt samband: Ju högre midjemått och ju mer bukfetma – desto sämre benstyrka. Det visade sig även att om föräldrarna hade svaga benmuskler, så hade barnen det också.

– När jag såg resultaten tappade jag nästan hakan. En del av barnen var så svaga att de hade svårt att resa sig upp ur en stol. Det är väldigt illavarslande att vi kan se det här redan hos åttaåringar – och det är vår plikt som vuxna att agera. För att vända trenden krävs krafttag i form av satsningar på fysisk aktivitet och mer hälsosamma matvanor, säger Mai-Lis Hellénius.

Kombinationen av bukfetma och svag muskelstyrka kallas sarkopen obesitas och har visat sig vara en stark riskfaktor för hjärtkärlsjukdomar, typ 2-diabetes och även andra vanliga folkhälsosjukdomar. Fenomenet har tidigare framförallt studerats hos vuxna, men studien visar att problemet finns redan hos barn i åttaårsåldern.

– Barnkonventionen slår fast att alla barn har rätt till bästa möjliga hälsa. Den här forskningen är ytterligare en indikation på att vi behöver satsa mycket mer för att förebygga ohälsa bland barn och unga. Vi vill därför att regeringen tar fram en handlingsplan med tydliga mål för hur vis ska bryta stillasittandet och skapa mer hälsosamma matvanor, säger Kristina Sparreljung, generalsekreterare för Hjärt-Lungfonden.

Läs hela studien här.

Fakta om bukfetma Bukfetma kan öka risken för blodfettrubbning, högt blodtryck och högt blodsocker. På sikt kan även bukfetma öka risken för hjärt-kärlsjukdom, typ 2 diabetes samt vanliga cancerformer och kognitiva sjukdomar.Bukfetma kan orsakas av ohälsosamma matvanor, högt intag av alkohol, stillasittande och låg fysisk aktivitet, stress och sömnbrist. Även ärftliga faktorer bidrar. Behandlingen är främst förändrad livsstil. Gränsen för bukfetma definieras som ett midjemått på:– 88 cm eller mer hos kvinnor.– 102 cm eller mer hos män.– För barn varierar gränsen med åldern. För 8-åriga barn definieras bukfetma som ett midjemått på 66 cm eller mer.

(Källa: Hjärt-Lungfonden)

Geriatrik

Undernäring får egen diagnos ”Ett paradigmskifte”

För första gången får sjukdomsrelaterad undernäring hos vuxna en egen diagnos i WHO:s klassifikationssystem ICD-11. Bakom beslutet ligger ett mångårigt internationellt arbete där svenska forskare varit drivande.

Nina Granberg 8 juli, 2026 • Uppdaterades 9 juli, 2026 • 5 minuters läsning

För Elisabet Rothenberg, dietist och professor i geriatrisk nutrition, innebär beslutet betydligt mer än en ny diagnoskod. Tillsammans med Tommy Cederholm, professor i klinisk nutrition, har hon varit drivande bakom det svenska förslaget till WHO. Arbetet skedde i nära samarbete med ESPEN och med stöd av fler än 40 nationella och internationella nutritionsorganisationer.

– Det här innebär ett paradigmskifte, säger hon.

Hittills har sjukdomsrelaterad undernäring hos vuxna saknat en egen diagnos i WHO:s klassifikationssystem. Däremot har ICD-systemet innehållit diagnoser för andra former av undernäring, men inte för den sjukdomsrelaterade undernäring som är vanlig inom dagens hälso- och sjukvård.

– I den nuvarande ICD-10 finns många specifika diagnoser kopplade till undernäring, till exempel olika mikronäringsbrister och tillstånd som främst är förknippade till svält. Utmaningen, framför allt i västerländsk hälso- och sjukvård, har varit att det inte har funnits någon diagnos för den sjukdomsrelaterade undernäring vi möter hos vuxna patienter.

Elisabet-Rothenberg-1 — Elisabet Rothenberg, dietist och professor i geriatrisk nutrition.Kristianstad university

Avsaknaden av en egen diagnos har gjort det svårare att identifiera och dokumentera sjukdomsrelaterad undernäring på ett enhetligt sätt. Enligt Elisabet Rothenberg är det just den bristen som den nya ICD-koden ska råda bot på.

– Nu får vi en formell etikett på problemet. Det gör att hälso- och sjukvården aktivt kan identifiera och dokumentera undernäring på ett helt annat sätt än tidigare.

Beslutet väntas också få betydelse långt utanför den enskilda patientens journal.

– Syns man inte så finns man inte. Finns det ingen diagnos går det inte heller att följa förekomsten av undernäring på ett systematiskt sätt. Det blir svårt att visa hur stort problemet är, att bedriva forskning och att planera vårdens resurser.

Den nya diagnosen skapar också bättre förutsättningar för uppföljning och forskning.

– Med en diagnos kan vi börja samla statistik och följa utvecklingen över tid. Vi får bättre möjligheter att jämföra data mellan länder och att utvärdera effekten av olika nutritionsinsatser.

Diagnosen är samtidigt inte ett mål i sig, betonar Elisabet Rothenberg.

– En diagnos behandlar förstås ingen patient. Men den är en viktig förutsättning för att vi ska kunna synliggöra problemet och ge undernäring den uppmärksamhet som tillståndet förtjänar.

Lång väg till ny diagnos

När GLIM-kriterierna hade publicerats såg Elisabet Rothenberg och Tommy Cederholm en möjlighet att ta nästa steg. GLIM-kriterierna beskrev hur sjukdomsrelaterad undernäring skulle diagnostiseras – nu behövde de också bli en del av WHO:s internationella klassifikationssystem.

För Elisabet Rothenberg och Tommy Cederholm blev nästa steg att ta reda på hur ett ändringsförslag kunde lämnas till WHO.

– Vi insåg ganska snart att vägen gick via Socialstyrelsens ICD-enhet.

År 2020 lämnade enheten in det svenska ändringsförslaget till WHO. Därefter följde flera års granskning och dialog innan organisationen fattade sitt beslut.

– Det här är inget som händer över en natt. Det är resultatet av många års arbete tillsammans med kollegor från hela världen.

Från beslut till praktik

WHO:s beslut är fattat, men innan diagnosen börjar användas i svensk hälso- och sjukvård återstår införandet av ICD-11. Enligt nuvarande plan väntas Sverige gå över till det nya klassifikationssystemet 2028.

– Från att det formellt finns en diagnos till att den börjar tillämpas på bred front är nästa utmaning.

Införandet kommer enligt Elisabet Rothenberg att ta tid.

– Bland oss kliniska dietister är detta inget problem. Det är helt underbart att vi har fått en diagnos som vi kan sätta. Men innan läkare på bred front börjar använda den här diagnoskoden kommer det att ta ytterligare ett antal år.

Utmaningen handlar enligt henne inte bara om en ny diagnoskod, utan också om att förändra synen på sjukdomsrelaterad undernäring.

– Det har ju varit undernäringsproblematikens stora utmaning i alla år att många ser inte problemet. Och ser man det så förknippar man det med att det är naturligt när man blir gammal. Eller att någon är så sjuk att det inte är konstigt eller snarast naturligt att vikt förloras.

Den nya diagnosen får också konsekvenser för dietisternas kliniska arbete.

– För dietistprofessionen är det här en oerhört viktig diagnos. Dessutom är det en diagnos som dietisten kan ställa självständigt.

Men ytterst handlar förändringen om patienterna.

– Till syvende och sist är det helt uppenbart att ur patientens synvinkel är det förstås en fördel att alla de problem som man har identifieras och åtgärdas på ett adekvat sätt.

FAKTA

Därför spelar en diagnoskod roll

ICD (International Classification of Diseases) är WHO:s internationella klassifikationssystem för sjukdomar och hälsotillstånd. Diagnoskoder används i hälso- och sjukvården för dokumentation, statistik, forskning och planering.

Den nya diagnoskoden för undernäring hos vuxna (5B72) innebär att sjukdomsrelaterad undernäring för första gången får en egen plats i ICD-11. Det kan få flera konsekvenser:

Enhetligare diagnostik – vården får en gemensam diagnos för sjukdomsrelaterad undernäring hos vuxna.
Bättre uppföljning – förekomsten av undernäring kan följas systematiskt över tid.
Bättre forskningsförutsättningar – en gemensam diagnos gör det lättare att samla in och jämföra data.
Bättre planeringsunderlag – vården får bättre möjligheter att synliggöra behov och planera resurser.

Från GLIM till ICD – lång väg till ny diagnos

2016: Det internationella samarbetet GLIM (Global Leadership Initiative on Malnutrition) bildas.
2019: GLIM publicerar internationella diagnoskriterier för undernäring.
2019: Elisabet Rothenberg och Tommy Cederholm kontaktar Socialstyrelsens ICD-enhet för att undersöka hur kriterierna kan omsättas i en ny ICD-diagnos.
2020: Socialstyrelsens ICD-enhet lämnar, med stöd från fler än 40 nationella och internationella nutritionsorganisationer, in ett svenskt ändringsförslag till WHO.
2025: WHO beslutar att införa den nya diagnosen Undernäring hos vuxna (5B72) i ICD-11.
2027: Den nya diagnoskoden träder i kraft internationellt.
2028: Sverige planerar att införa ICD-11.

Läs mer:

ESPEN: Faktablad om undernäring, GLIM och ICD-11

Clinical Nutrition (2025;55:219–221): A new diagnosis code in ICD-11 for Undernutrition in Adults – A historic achievement for the clinical nutrition community

Kvinnohälsa

Kosttillskott i klimakteriet – mellan marknadsföring och vetenskap

Klimakteriet har fått allt större uppmärksamhet de senaste åren. Samtidigt växer marknaden för kosttillskott som utlovar allt från hormonell balans till bättre energi och minskade vallningar. Men hur väl stämmer löftena överens med forskningen?

Nina Granberg 30 juni, 2026 • Uppdaterades 1 juli, 2026 • 3 minuters läsning

– Det här handlar helt om marknadsföring. Det handlar inte om vad man behöver eller inte behöver, säger Ingrid Larsson, docent och dietist vid Sahlgrenska universitetssjukhuset.

Många kvinnor upplever...