De nya råden innebär att barn under 6 år helt bör undvika koffein, medan ungdomar under 16 år rekommenderas att begränsa sitt intag till högst 70 milligram koffein per dag. Livsmedelsverket uppmanar också unga att vara extra försiktiga med produkter som pre-workout och koffeintabletter.

Bakgrunden till de nya råden är den kraftigt ökade konsumtionen av energidrycker bland unga, samt en ökad tillgång på andra koffeinhaltiga produkter.

– Vi ser att många unga idag får i sig koffeinmängder som kan påverka hälsan negativt. Genom tydligare råd om koffeinkonsumtion vill vi öka ungas kunskap och medvetenhet. Råden kan samtidigt fungera som ett stöd för föräldrar, skolpersonal och andra vuxna i arbetet med att skydda ungas hälsa, säger Sabina Litens Karlsson, toxikolog på Livsmedelsverket.

De nya råden fungerar som ett komplement till dagligvaruhandelns frivilliga åldersgränser för energidrycker.

Nytt bildstöd

För att göra råden mer konkreta har Livsmedelsverket även tagit fram bildmaterial som visar hur mycket 70 milligram koffein motsvarar i exempelvis energidryck, kaffe och cola. Materialet riktar sig bland annat till elevhälsa, ungdomsmottagningar och idrottsföreningar.

Nästan fördubblad försäljning

Livsmedelsverket skriver i hanteringsrapporten, som är underlaget till de nya råden, att försäljningen av energidrycker i Sverige nästan har fördubblats sedan 2018, från cirka 72 miljoner liter till 133 miljoner liter år 2024.

Samtidigt visar flera studier att konsumtionen ökar bland unga. Enligt data från Skåne uppgav nästan hälften av flickorna i gymnasiets årskurs 2 att de drack energidryck minst en gång i veckan år 2024. Ökningen bland flickor beskrivs som särskilt tydlig.

Rapporten visar också att konsumtionsmönstren skiljer sig åt. Flickor dricker oftare energidryck under skoldagen, medan pojkar oftare konsumerar dem i samband med träning och gaming.

Istället för frukost

Myndigheten skriver vidare att energidrycker ibland ersätter måltider, särskilt frukost, vilket kan påverka intaget av viktiga näringsämnen negativt. Detta beskrivs som vanligare bland flickor. Även tandhälsa lyfts fram. Det låga pH-värdet i energidrycker kopplas till ökade problem med frätskador på tandemaljen hos unga. 

Handlar inte bara om energidrycker

Livsmedelsverket betonar att unga idag exponeras för betydligt fler koffeinhaltiga produkter än tidigare. Förutom energidrycker nämns bland annat:

• pre-workout-produkter
• koffeintuggummi
• koffeintabletter
• koffeinsnus utan nikotin
• energibars och energigeler

Pre-workout-produkter kan enligt rapporten innehålla upp till 400 milligram koffein per dos, motsvarande nästan sex koppar kaffe.

Första steget mot skärpt reglering?

I hanteringsrapporten beskrivs de nya råden som ett första steg för att minska barns och ungas exponering för höga koffeinintag. Flera europeiska länder har redan infört olika former av reglering, exempelvis lagstadgade åldersgränser, maxhalter för koffein och begränsningar av marknadsföring riktad till unga.

Myndigheten konstaterar också att informationsinsatser sannolikt har begränsad effekt om de inte kombineras med andra styrmedel.

Samtidigt pågår en bredare politisk diskussion om hårdare reglering i Sverige.

Socialminister Jakob Forssmed sa nyligen till Dagligvarunytt att han vill se en lagstadgad 15-årsgräns för energidrycker samt begränsningar av koffeinhalten för personer under 18 år.

Även delar av energidrycksbranschen är positiva till tydligare reglering. Vitamin Well Group, där Nocco ingår, säger till Dagligvarunytt att företaget stödjer en lagstadgad åldersgräns och hänvisar till Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhets riktvärden för säkert koffeinintag.

Affischer och bildmaterial finns att ladda ner via Livsmedelsverkets webbplats.

Faktaruta: Vanliga effekter av högt koffeinintag hos unga

• sömnstörningar och insomningsbesvär
• hjärtklappning
• skakningar och yrsel
• oro och illamående
• magbesvär
• koffeinberoende
• abstinenssymtom som huvudvärk, irritabilitet och koncentrationssvårigheter

Omkring 1,3 miljoner vuxna och 80 000 barn i Sverige uppskattas leva med obesitas. I rapporten Nationell utvärdering av vården vid obesitas konstaterar Socialstyrelsen att många patienter söker vård under lång tid utan att sjukdomen uppmärksammas eller behandlas, samtidigt som få får behandling i form av levnadsvanestöd, läkemedel eller kirurgi.

– Fler behöver få vård. Obesitas är en kronisk sjukdom som ska tas på samma allvar som andra folksjukdomar, säger Björn Eriksson, generaldirektör för Socialstyrelsen i ett pressmeddelande.

Liisa Tolvanen, medicine doktor och specialistdietist inom obesitas på Centrum för obesitas i Region Stockholm, välkomnar Socialstyrelsens rapport och beskriver den som ett viktigt underlag för det fortsatta utvecklingsarbetet inom obesitasvården.

– Den tydliggör att vi fortfarande har ett omfattande utvecklingsarbete framför oss, men också att det finns goda möjligheter att förbättra obesitasvården i Sverige.

Socialstyrelsen pekar bland annat på stora regionala skillnader och behov av bättre samordning, kontinuitet och individanpassning. Myndigheten lyfter också att patienternas kostnader för obesitasläkemedel ökat kraftigt, vilket riskerar att bidra till ojämlik vård.

Vilka delar av utvärderingen tycker du är viktigast ur ett dietistperspektiv?

– En särskilt viktig del är frågan om jämlik vård. Tillgången till dietistkompetens är i dag ojämnt fördelad i landet, och många dietister har dessutom fått i uppdrag att prioritera andra patientgrupper framför personer med obesitas. Detta är problematiskt, eftersom det innebär att patienter inte får tillgång till specialiserad nutritionskompetens, vilket är en central del av en evidensbaserad obesitasbehandling.

Hon pekar också på rapportens uppgifter om uppföljning, där endast en tredjedel av vårdcentralerna uppger att patienter erbjuds regelbundna uppföljningsbesök.

– Detta är särskilt oroande med tanke på att obesitas är en kronisk sjukdom som kräver långsiktig och kontinuerlig behandling, säger hon och fortsätter:

– Det är positivt att Socialstyrelsen betonar vikten av multiprofessionella team. I dessa team har dietisten en nyckelroll, bland annat i att tillhandahålla nutritionsbehandling som en del av kombinerad levnadsvanebehandling. Dietistens roll är också viktig för patientsäkerheten.

Liisa Tolvanen framhåller också att kombinerad levnadsvanebehandling fortfarande används i alltför begränsad omfattning. Enligt henne finns det en tydlig möjlighet att i större utsträckning ta tillvara dietistens kompetens inom nutritionsbehandling, bland annat genom strukturerade nutritionsbedömningar, individanpassad behandling och stöd till hållbara matvanor.

– Nutritionsbehandling är särskilt viktig i samband med kirurgisk och läkemedelsbehandling.

Utvärderingen lyfter även behovet av utbildningsinsatser för vårdpersonal, något som Liisa Tolvanen menar att dietister kan bidra mer till.

– Dietister kan spela en tydligare roll, inte bara som kliniska experter utan även som utbildare, processledare och som stöd i implementeringen av riktlinjer kring nutrition och levnadsvanor. Utbildning är också en viktig del i att minska viktstigma inom vården och bidra till ett mer respektfullt och jämlikt bemötande.

Har dietister fått en tydligare och mer självklar roll i obesitasvården de senaste åren, eller finns det fortfarande viktiga delar som saknas?

– Vi rör oss i rätt riktning, men det finns fortfarande viktiga utvecklingsområden. Att ordet dietist endast nämns vid tre tillfällen i rapporten är anmärkningsvärt, med tanke på hur central nutrition och levnadsvanebehandling är i obesitasvården.

Enligt Liisa Tolvanen finns det fortfarande behov av att tydliggöra dietistens roll, både i riktlinjer och i vårdens organisation. Hon lyfter också behovet av tillräckliga resurser för att anställa fler dietister.

Hon menar att rapporten samtidigt skickar en viktig signal till regionerna om behovet av stärkt dietistkompetens, både tidigare i vårdkedjan och i den långsiktiga uppföljningen, och tillägger:

– Särskilt i primärvården framstår dietistens kompetens som underutnyttjad. Det finns stor potential att ge dietister ett mer strukturellt ansvar i behandling och uppföljning, exempelvis efter obesitaskirurgi och vid läkemedelsbehandling.

Parallellt behöver arbetet med att motverka stigma fortsätta, framhåller Liisa Tolvanen.

– Det påverkar både prioriteringar, resursfördelning och patienters möjlighet att få tillgång till vård på lika villkor.