Forskning

Ny kunskap inom geriatrisk nutrition

Under 2021 har tre dietister disputerat på avhandlingar inom geriatrisk nutrition. Dessa har handlat om 1) nutritionstillståndet hos personer med hemsjukvård, 2) hur kostmönster påverkar sarkopeni och 3) hur kostmönster och vitamin D påverkar insjuknande i demenssjukdom och om konsumtion av mjölk och fermenterad mjölk påverkar risken att utveckla Parkinsons sjukdom och stroke.

Stina Engelheart 4 april, 2023 • Uppdaterades 28 maj, 2025 • 5 minuters läsning

Med en växande andel äldre personer i befolkningen ökar betydelsen av att förstå vilka faktorer som är viktiga för deras hälsa och självständighet. Hög ålder är den mest betydelsefulla riskfaktorn för akuta och kroniska skador, sjukdomar och funktionsnedsättningar. Därmed ökar också risken för olika typer av nutritionsproblem. Alla tre forskare har disputerat på avhandling inom geriatrisk nutrition 2021, men med olika fokus.

Stina Engelheart har i sin avhandling studerat nutritionsstatus och dess förändringar över tid hos äldre personer med hemsjukvård. Nutritionstillståndet har studerats ur flera olika perspektiv bland totalt 69 deltagare som följdes under tre år, både av doktoranden/dietist och av sjuksköterskor och undersköterskor inom Örebro kommuns hemsjukvård.

I avhandlingen presenterar Stina en modell och ett synsätt som visar hur sjukdomar och funktionsnedsättningar kan påverka en persons nutritionstillstånd – men också hur nutritionstillståndet kan påverka utvecklingen av sjukdomar, läkningsprocesser och rehabilitering efter sjukdom, skador, kirurgi med mera.

Avhandlingen visade att undernäring, sarkopeni, frailty och dehydrering var vanligt bland deltagarna. När nutritionstillståndet analyserades i en faktoranalys kunde de 103 olika indikatorerna som studerades i forskningsprojektet reduceras till 19 prioriterade som bör ingå i en analys av nutritionstillståndet. Nedsatt aptit och vätskebrist var särskilt viktiga indikatorer för ett nedsatt nutritionstillstånd och förlust av funktion tre år senare.

Avhandlingen inkluderade också en artikel med fokus på måltidernas fördelning över dygnet. Resultatet visade bland annat – i motsats till Livsmedelsverkets råd – att ett måltidsmönster med en måltid med högt energiintag om dagen, istället för ett antal måltider, var viktigast för det totala energi- och proteinintaget.

Kostmönster och sarkopeni

Mikael Karlssons avhandling undersökte hur kosten, i form av kostmönster, påverkar risken att utveckla sarkopeni. När vi blir äldre förlorar vi muskelmassa och flertalet fysiska funktioner försämras. Vissa får dessa förändringar i högre grad och detta kan då benämnas sarkopeni. En viss förlust av muskelmassa ingår i det normala åldrandet, men det är viktigt att förhindra att det sker i högre grad, då sarkopeni är kopplat till sämre livskvalitet. Risken att utveckla sarkopeni påverkas bland annat av fysisk inaktivitet, men troligen har även kosten betydelse.

Mikael har använt två befolkningsbaserade kohorter, Uppsala Longitudinal Study of Adult Men (ULSAM) och the Swedish Mammography Cohort – clinical (SMCC). I ULSAM undersöktes följsamhet till kostmönster vid 71 års ålder och förekomst av sarkopeni 16 år senare. I SMCC, som omfattar kvinnor i åldern 55–85 år vid baslinjeundersökningen, studerades följsamhet till kostmönster och muskelmassa vid baslinjen samt förändring i muskelmassa 11 år senare.

Avhandlingen visar att ett kostmönster som karaktäriseras av ett högre intag av frukt och grönsaker kan vara gynnsamt. I synnerhet var ökad följsamhet till medelhavsliknande kost associerad med lägre förekomst av sarkopeni bland män. Bland kvinnor var ett hälsosamt kostmönster förknippat med både högre muskelmassa och högre muskelstyrka. Ur ett kliniskt perspektiv skiljer sig inte denna kost från det allmänna kostbudskapet som redan i dag används för prevention av flertalet sjukdomar, så som hjärt-kärlsjukdom samt vissa sorter av cancer.

Mikaels avhandling visade även att det är svårt att beräkna energiförbrukning och att indirekt kalorimetri är enda valet för att noggrant kunna bestämma energiförbrukningen på individnivå.

Erika Olsson har i sin avhandling undersökt om olika aspekter av kost är associerat med insjuknande i demenssjukdom, kognitiv nedsättning, Parkinsons sjukdom och stroke hos svenska kvinnor och män. Studierna är baserade på data från tre befolkningsbaserade kohorter (ULSAM, the Swedish Mammography Cohort (SMC) och Cohort of Swedish Men (COSM).

Erika undersökte följsamhet till bland annat låg kolhydrat – hög proteinkost (LCHP) och insjuknande i demenssjukdom hos äldre svenska män. Det fanns en svag tendens till att hög följsamhet till LCHP ökade risken att insjukna, men i övrigt fanns inga samband mellan de olika kostmönstren och insjuknandet i demenssjukdom. Resultaten visade också att vitamin D (mätt som intag, status och gener för syntes) inte var relaterat till demenssjukdom eller kognitiv nedsättning. Intaget av vitamin D motsvarade ungefär hälften av det rekommenderade intaget om 10 μg, men endast ett fåtal hade låga nivåer vitamin D i plasma.

Erika undersökte även intag av mjölk och fermenterad mjölk (filmjölk och yoghurt). Resultaten visade att mjölkdrickare hade en något högre risk att insjukna i Parkinsons sjukdom. Erika har även undersökt insjuknande i stroke, cerebral infarkt och hjärnblödning. Hon såg inga samband mellan intag av mjölk och stroke, men ett svagt samband mellan ökat mjölkintag och lägre risk för cerebral infarkt. Däremot verkade risken för hjärnblödning öka med ett ökat mjölkintag. Intag av fermenterad mjölk var inte relaterat till stroke, cerebral infarkt, hjärnblödning eller insjuknande i Parkinsons sjukdom. Resultaten från dessa studier understryker vikten av att undersöka mjölk och fermenterad mjölk separat. Det tydliggör också betydelsen av att studera cerebral infarkt och hjärnblödning separat och inte enbart som stroke.

Sammanfattningsvis bekräftar våra tre avhandlingar gällande kost- och näringsrekommendationer, men att dessa behöver anpassas till individen. Avhandlingarna visar även på hur komplext ämnet kost och nutrition är.

Avhandlingar

Engelheart, S. (2021). Nutritional status in a functional perspective. A study in a cohort of older people in home health care. Örebro universitet. (diva-portal.org)Karlsson, M. (2021). Diet and Sarcopenia: Swedish Cohort Studies in Aging Populations. Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis. (diva-portal.org)Olsson, E. (2021).Diet and common neurological disorders: cohort studies on dementia, Parkinson’s disease, and stroke. Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis.(diva-portal.org)

Geriatrik

Undernäring får egen diagnos ”Ett paradigmskifte”

För första gången får sjukdomsrelaterad undernäring hos vuxna en egen diagnos i WHO:s klassifikationssystem ICD-11. Bakom beslutet ligger ett mångårigt internationellt arbete där svenska forskare varit drivande.

Nina Granberg 8 juli, 2026 • Uppdaterades 9 juli, 2026 • 5 minuters läsning

För Elisabet Rothenberg, dietist och professor i geriatrisk nutrition, innebär beslutet betydligt mer än en ny diagnoskod. Tillsammans med Tommy Cederholm, professor i klinisk nutrition, har hon varit drivande bakom det svenska förslaget till WHO. Arbetet skedde i nära samarbete med ESPEN och med stöd av fler än 40 nationella och internationella nutritionsorganisationer.

– Det här innebär ett paradigmskifte, säger hon.

Hittills har sjukdomsrelaterad undernäring hos vuxna saknat en egen diagnos i WHO:s klassifikationssystem. Däremot har ICD-systemet innehållit diagnoser för andra former av undernäring, men inte för den sjukdomsrelaterade undernäring som är vanlig inom dagens hälso- och sjukvård.

– I den nuvarande ICD-10 finns många specifika diagnoser kopplade till undernäring, till exempel olika mikronäringsbrister och tillstånd som främst är förknippade till svält. Utmaningen, framför allt i västerländsk hälso- och sjukvård, har varit att det inte har funnits någon diagnos för den sjukdomsrelaterade undernäring vi möter hos vuxna patienter.

Elisabet-Rothenberg-1 — Elisabet Rothenberg, dietist och professor i geriatrisk nutrition.Kristianstad university

Avsaknaden av en egen diagnos har gjort det svårare att identifiera och dokumentera sjukdomsrelaterad undernäring på ett enhetligt sätt. Enligt Elisabet Rothenberg är det just den bristen som den nya ICD-koden ska råda bot på.

– Nu får vi en formell etikett på problemet. Det gör att hälso- och sjukvården aktivt kan identifiera och dokumentera undernäring på ett helt annat sätt än tidigare.

Beslutet väntas också få betydelse långt utanför den enskilda patientens journal.

– Syns man inte så finns man inte. Finns det ingen diagnos går det inte heller att följa förekomsten av undernäring på ett systematiskt sätt. Det blir svårt att visa hur stort problemet är, att bedriva forskning och att planera vårdens resurser.

Den nya diagnosen skapar också bättre förutsättningar för uppföljning och forskning.

– Med en diagnos kan vi börja samla statistik och följa utvecklingen över tid. Vi får bättre möjligheter att jämföra data mellan länder och att utvärdera effekten av olika nutritionsinsatser.

Diagnosen är samtidigt inte ett mål i sig, betonar Elisabet Rothenberg.

– En diagnos behandlar förstås ingen patient. Men den är en viktig förutsättning för att vi ska kunna synliggöra problemet och ge undernäring den uppmärksamhet som tillståndet förtjänar.

Lång väg till ny diagnos

När GLIM-kriterierna hade publicerats såg Elisabet Rothenberg och Tommy Cederholm en möjlighet att ta nästa steg. GLIM-kriterierna beskrev hur sjukdomsrelaterad undernäring skulle diagnostiseras – nu behövde de också bli en del av WHO:s internationella klassifikationssystem.

För Elisabet Rothenberg och Tommy Cederholm blev nästa steg att ta reda på hur ett ändringsförslag kunde lämnas till WHO.

– Vi insåg ganska snart att vägen gick via Socialstyrelsens ICD-enhet.

År 2020 lämnade enheten in det svenska ändringsförslaget till WHO. Därefter följde flera års granskning och dialog innan organisationen fattade sitt beslut.

– Det här är inget som händer över en natt. Det är resultatet av många års arbete tillsammans med kollegor från hela världen.

Från beslut till praktik

WHO:s beslut är fattat, men innan diagnosen börjar användas i svensk hälso- och sjukvård återstår införandet av ICD-11. Enligt nuvarande plan väntas Sverige gå över till det nya klassifikationssystemet 2028.

– Från att det formellt finns en diagnos till att den börjar tillämpas på bred front är nästa utmaning.

Införandet kommer enligt Elisabet Rothenberg att ta tid.

– Bland oss kliniska dietister är detta inget problem. Det är helt underbart att vi har fått en diagnos som vi kan sätta. Men innan läkare på bred front börjar använda den här diagnoskoden kommer det att ta ytterligare ett antal år.

Utmaningen handlar enligt henne inte bara om en ny diagnoskod, utan också om att förändra synen på sjukdomsrelaterad undernäring.

– Det har ju varit undernäringsproblematikens stora utmaning i alla år att många ser inte problemet. Och ser man det så förknippar man det med att det är naturligt när man blir gammal. Eller att någon är så sjuk att det inte är konstigt eller snarast naturligt att vikt förloras.

Den nya diagnosen får också konsekvenser för dietisternas kliniska arbete.

– För dietistprofessionen är det här en oerhört viktig diagnos. Dessutom är det en diagnos som dietisten kan ställa självständigt.

Men ytterst handlar förändringen om patienterna.

– Till syvende och sist är det helt uppenbart att ur patientens synvinkel är det förstås en fördel att alla de problem som man har identifieras och åtgärdas på ett adekvat sätt.

FAKTA

Därför spelar en diagnoskod roll

ICD (International Classification of Diseases) är WHO:s internationella klassifikationssystem för sjukdomar och hälsotillstånd. Diagnoskoder används i hälso- och sjukvården för dokumentation, statistik, forskning och planering.

Den nya diagnoskoden för undernäring hos vuxna (5B72) innebär att sjukdomsrelaterad undernäring för första gången får en egen plats i ICD-11. Det kan få flera konsekvenser:

Enhetligare diagnostik – vården får en gemensam diagnos för sjukdomsrelaterad undernäring hos vuxna.
Bättre uppföljning – förekomsten av undernäring kan följas systematiskt över tid.
Bättre forskningsförutsättningar – en gemensam diagnos gör det lättare att samla in och jämföra data.
Bättre planeringsunderlag – vården får bättre möjligheter att synliggöra behov och planera resurser.

Från GLIM till ICD – lång väg till ny diagnos

2016: Det internationella samarbetet GLIM (Global Leadership Initiative on Malnutrition) bildas.
2019: GLIM publicerar internationella diagnoskriterier för undernäring.
2019: Elisabet Rothenberg och Tommy Cederholm kontaktar Socialstyrelsens ICD-enhet för att undersöka hur kriterierna kan omsättas i en ny ICD-diagnos.
2020: Socialstyrelsens ICD-enhet lämnar, med stöd från fler än 40 nationella och internationella nutritionsorganisationer, in ett svenskt ändringsförslag till WHO.
2025: WHO beslutar att införa den nya diagnosen Undernäring hos vuxna (5B72) i ICD-11.
2027: Den nya diagnoskoden träder i kraft internationellt.
2028: Sverige planerar att införa ICD-11.

Läs mer:

ESPEN: Faktablad om undernäring, GLIM och ICD-11

Clinical Nutrition (2025;55:219–221): A new diagnosis code in ICD-11 for Undernutrition in Adults – A historic achievement for the clinical nutrition community

Kvinnohälsa

Kosttillskott i klimakteriet – mellan marknadsföring och vetenskap

Klimakteriet har fått allt större uppmärksamhet de senaste åren. Samtidigt växer marknaden för kosttillskott som utlovar allt från hormonell balans till bättre energi och minskade vallningar. Men hur väl stämmer löftena överens med forskningen?

Nina Granberg 30 juni, 2026 • Uppdaterades 1 juli, 2026 • 3 minuters läsning

– Det här handlar helt om marknadsföring. Det handlar inte om vad man behöver eller inte behöver, säger Ingrid Larsson, docent och dietist vid Sahlgrenska universitetssjukhuset.

Många kvinnor upplever...