Till huvudinnehållet

Viktigt: Säkerställ att du får Dietisten framåt.  Läs mer

Diabetes

’No major role for fish’ in the prevention of heart failure; only a possible beneficial effect in th

The consumption of fish has no major role in the prevention of heart failure, according to results from a large prospective population study.(1) The study, … Läs mer,

Dietisten
Redaktionen 29 mars, 2023 Uppdaterades 28 maj, 2025 6 minuters läsning

The consumption of fish has no major role in the prevention of heart failure, according to results from a large prospective population study.(1) The study, which was started in 1990 and involved all men and women over the age of 55 living in a suburb of Rotterdam, found no difference in the risk of developing heart failure between those who did eat fish and those who didn’t.

The study is published on 30 September in the October issue of the European Journal of Heart Failure.\n”Scientists and health authorities are increasingly persuaded that the intake of fish – even in small amounts – will protect against the risk of fatal myocardial infarction,” said study investigator Dr Marianne Geleinjse from Wageningen University in the Netherlands. ”However, there is no strong evidence that eating fish will protect against heart failure. One study has suggested that this might be so, but we could not confirm it in our cohort study of older Dutch people.”

Heart failure is by far today’s single biggest reason for acute hospital admission. Around 30 million people in Europe have heart failure and its incidence is still increasing: more cases are being identified, more people are living to an old age, and more are surviving a heart attack but with damage to the heart muscle. According to one study, the reported prevalence among those aged 65-74 years is one in 35, and among the over-85s one in seven.

According to background information to the study, the lifetime risk of developing heart failure is even higher – estimated in men and women as one in four at age 40. The risks increase with age, and prognosis is poor; a previous report from the same Rotterdam Study has shown survival rates at one, two and five years of 89%, 79%, and 59%, representing an age-adjusted mortality rate twice that of those without heart failure.(2) The hazard ratio for sudden death was found to be almost five times higher.

With heart failure treatments often limited to palliative care, much rests on prevention; this latest report from the Rotterdam Study was to investigate whether intake of the long-chain n-3 polyunsaturated fatty acids (PUFAs) found in fish conferred protection against heart failure as they seem to do against coronary heart disease.(3)

The analysis comprised 5299 subjects (41% men, mean age 67.5 years) who were free from heart failure and for whom dietary data were available. During 11.4 years of follow-up, 669 subjects developed heart failure. Their habitual diet had been assessed at baseline (in a self-reported checklist and by expert interview), with subjects specifically asked to indicate the frequency, amount, and kind of fish they had eaten, either as a hot meal, on a sandwich, or between meals.

Results showed that the dietary intake of fish was not significantly related to heart failure incidence. This relative risk was measured according to five levels of fish consumption as reflected in intake of two long chain n-3 PUFAs (eicosapentaenoic acid [EPA] and docosahexaenoic acid [DHA]), both of which have been shown to exert some cardiovascular benefit via anti-inflammatory mechanisms, anti-arrhythmic effects and/or a reduction in serum triglycerides, blood pressure, and heart rate.\nThe relative risk (RR) of heart failure in the top (highest) and bottom (lowest) quintile of EPA plus DHA intake was 0.89 (95% CI, 0.69–1.14) after adjustment for lifestyle and dietary factors, a non-significant finding.

Results were also estimated according to the weight of fish consumed; but even for a high daily fish consumption of more than 20 grams a day there appeared no added protection against heart failure. Incidence rates were the same in those who consumed no fish (incidence rate of 11 per 1000), moderate fish (median 9g per day, 12.3 per 1000) or high fish (9.9 per 1000). The relative risk of heart failure in the high intake groups was 0.96 (0.78–1.18) when compared with no intake.

Variations in risk were seen in various sub-groups according to age, sex and body mass index (BMI), but once again the differences were not statistically significant. In diabetic subjects, however, an inverse association of EPA plus DHA intake with heart failure was observed (RR 0.58 (0.32–1.06) for top vs. bottom quartile), which was just of borderline statistical significance. Similarly, a high EPA plus DHA intake tended to be protective (but not statistically significant) in women (RR 0.75, 0.54–1.04), although not in men.

Commenting on the public health implications of the study Dr Geleijnse said: ”Many health authorities recommend two weekly servings of fish – particularly fatty fish like salmon, mackerel and herring – for the prevention of cardiovascular disease. Based on our data we would not change this advice, even though fish intake was not associated with the development of heart failure in our cohort. Fish intake in the Netherlands is extremely low – on average less than one portion per week – so maybe higher intakes are needed for any protection against heart failure.\n”Apart from n-3 fatty acids, fish also contains other healthy components such as vitamin D and selenium. Fish is a good source of protein and is more healthy than, for example, red meat.”\nAccording to the authors this is only the second ever study to examine the relationship between PUFAs and the risk of heart failure; the other, over 12 years of follow-up among older adults, did find that consumption of tuna or other broiled or baked fish (but not fried fish) was associated with a lower incidence of heart failure.(4)

1. Dijkstra C, Brouwer IA, Van Rooij FJA, et al. Intake of very long chain n-3 fatty acids from fish and the incidence of heart failure: the Rotterdam Study. Eur J Heart Fail 2009; doi:10.1093/eurjhf/hfp126.\n2. Mosterd A, Cost B, Hoes AW, et al. The prognosis of heart failure in the general population: The Rotterdam Study. Eur Heart J 2001; 22: 1318-1327.\n3. There has been fairly consistent evidence that n-3 PUFAs do have a protective effect against coronary heart disease since the first suggestions were made more than 30 years ago following studies in the Inuit people of Greeneland. More recently, a 2009 review in the Journal of the American College of Cardiology, whose evidence was based mainly on four randomised trials involving nearly 40,000 subjects, described the effect of n-3 PUFAs in the prevention of cardiovascular disease as ”of great promise”. The GISSI-Prevenzione trial of 1999 established the potential of dietary n-3 PUFAs for reducing mortality in patients after recent myocardial infarction. The effect on coronary heart disease mortality of n-3 PUFAs as a supplement post-infarction is presently being studied in the Alpha Omega trial in the Netherlands.\n4. Mozaffarian D, Bryson CL, Lemaitre RN, et al. Fish intake and risk of incident heart failure. J Am Coll Cardiol 2005; 45: 2015–2021.\n* The European Journal of Heart Failure is a journal of the European Society of Cardiology.\n* ESC Guidelines for the Diagnosis and Treatment of Acute and Chronic Heart Failure simplify the definitions of new, transient and chronic disease. The 2008 ESC Guidelines can be seen in various formats at https://www.escardio.org/guidelines-surveys/esc-guidelines/Pages/acute-chronic-heart-failure.aspx


Dela artikeln

Obesitas

GLP-1-behandling kan dölja nutritionsproblem

Kraftig aptitminskning och lägre energiintag vid behandling med GLP-1-läkemedel kan öka risken för otillräckligt intag av protein och mikronäringsämnen. En ny översikt uppmärksammar risken för ”dold undernäring” och efterlyser större fokus på nutrition under behandlingen.

Dietisten
Redaktionen 7 september, 2026 3 minuters läsning
GLP-1
Adobe.stock

GLP-1-receptoragonister och kombinerade GIP/GLP-1-läkemedel har förändrat behandlingen av obesitas och kan ge en betydande och långvarig viktnedgång. Men den snabba utvecklingen har samtidigt väckt nya frågor om vad som händer med patienternas näringsintag när aptiten och mängden mat minskar kraftigt.

I en ny narrativ översikt, publicerad i tidskriften Nutrients, sammanfattar forskare kunskapsläget kring mikronäringsstatus, proteinintag och förändringar i fettfri massa vid behandling med GLP-1-baserade läkemedel.

Forskarna pekar på risken för vad de beskriver som ”hidden malnutrition” – nutritionsproblem som kan vara svåra att upptäcka när behandlingen samtidigt ger den eftersträvade viktnedgången.

Mindre mat ställer högre krav på kvaliteten 

GLP-1-läkemedlens effekt bygger bland annat på minskad aptit, ökad mättnad och ett lägre spontant energiintag. Gastrointestinala biverkningar som illamående och kräkningar kan hos vissa patienter minska intaget ytterligare.

Det innebär att patienten behöver få i sig tillräckligt med protein, vitaminer och mineraler genom en betydligt mindre mängd mat än tidigare.

Samtidigt kan personer med obesitas ha otillräcklig mikronäringsstatus redan innan läkemedelsbehandlingen påbörjas. Ett minskat och ensidigt matintag under behandlingen kan därför enligt forskarna förstärka befintliga problem eller skapa nya.

Bland de näringsämnen som diskuteras finns bland annat järn, vitamin B12, folat och vitamin D. Kunskapsläget är dock fortfarande begränsat och det saknas långtidsstudier som visar hur vanligt det är att patienter utvecklar kliniskt betydelsefulla näringsbrister under GLP-1-behandling.

Muskelmassa behöver uppmärksammas 

Även förändringar i kroppssammansättningen är en viktig fråga. Den största delen av viktminskningen vid GLP-1-behandling utgörs av fettmassa, men studier visar att även fettfri massa minskar.

Förlust av fettfri massa är inte unik för läkemedelsbehandling utan förekommer även vid annan större viktnedgång. Forskarna framhåller ändå att muskelmassa och muskelfunktion behöver uppmärksammas, framför allt hos personer som redan före behandlingen har liten muskelreserv eller ökad risk för sarkopeni.

Äldre personer och patienter med andra sjukdomar eller lågt proteinintag kan vara särskilt sårbara.

Tillräckligt proteinintag och fysisk aktivitet, framför allt styrketräning, lyfts därför som viktiga delar av behandlingen för att bidra till att bevara muskelmassa och funktion under viktnedgången.

Efterlyser strukturerad nutritionsuppföljning

Forskarna menar att nutritionsperspektivet behöver integreras tydligare i behandlingen med GLP-1-läkemedel. Uppföljningen bör inte enbart handla om kroppsvikt och läkemedlets biverkningar utan även om vad och hur mycket patienten faktiskt äter.

Det kan bland annat innebära bedömning av kostens kvalitet och proteinintag samt, för patienter med ökad risk, uppföljning av mikronäringsstatus och kroppssammansättning.

Samtidigt betonar forskarna att kunskapsluckorna fortfarande är stora. Det behövs fler prospektiva långtidsstudier för att avgöra hur vanligt det är med nutritionsbrister och kliniskt betydelsefull muskelförlust och vilka patienter som löper störst risk.

Den ökande användningen av GLP-1-baserade läkemedel gör enligt forskarna att nutritionsbedömning behöver bli en tydligare del av obesitasbehandlingen – så att en framgångsrik viktnedgång inte sker på bekostnad av patientens nutritionsstatus.

Källa: Sorić T. et al. Hidden Malnutrition in the GLP-1 Era: Micronutrient Status, Protein Adequacy, and Lean Mass as Emerging Nutritional Considerations—A Narrative Review. Nutrients, 2026; 18(17):2757.

Missa inte nästa nummer av Dietisten!

I nästa nummer av Dietisten fördjupar vi oss i nya trender inom obesitasbehandling – från GLP-1 och nutrition till nya behandlingsstrategier och dietistens roll när obesitasvården förändras.

Vill du läsa mer? Som prenumerant får du tillgång till Dietistens digitala innehåll och tidningen.


Dela artikeln

Forskning

Nytt verktyg visar matens målkonflikter

Klimat, biologisk mångfald, djurvälfärd och antibiotikaanvändning – vad händer när vi förändrar det vi äter? Ett nytt verktyg från Sveriges lantbruksuniversitet ska ge en bredare bild av matens hållbarhet och synliggöra när en förbättring på ett område leder till en försämring på ett annat.

Dietisten
Redaktionen 4 september, 2026 2 minuters läsning
SAFAD
SAFAD ger en bredare bild av matens hållbarhet, Stock.adobe

Forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, har utvecklat det digitala verktyget SAFAD, Sustainability Assessment of Foods And Diets. Det kan användas för att bedöma hållbarheten hos enskilda livsmedel, måltider och hela kostmönster.

Till skillnad från många jämförelser som framför allt fokuserar på klimatavtryck väger SAFAD samman tio olika indikatorer. Åtta handlar om miljöpåverkan, medan två mäter djurvälfärd respektive antibiotikaanvändning inom djurhållningen.

Verktyget bygger på miljödata för omkring 150 råvaror från länder som exporterar livsmedel till nio EU-länder, däribland Sverige. Utifrån dessa data går det att beräkna miljöpåverkan för omkring 1 800 livsmedel och maträtter.

Ett byte är inte alltid bättre 

Ett syfte är att tydliggöra de målkonflikter som kan uppstå när kosten förändras. SLU-forskarna visar exempelvis att om hälften av nötköttet i den svenska genomsnittskosten ersätts med kyckling minskar klimatavtrycket med 12 procent. Samtidigt ökar den beräknade förlusten av djurvälfärd med 30 procent.

Att halvera konsumenternas matsvinn ger däremot minskad påverkan med omkring 5–6 procent för nästan samtliga indikatorer, utan några uppenbara negativa konsekvenser.

Ett annat scenario handlar om ökad svensk livsmedelsproduktion. Om Sverige producerade mer av det som redan odlas här skulle klimatpåverkan enligt beräkningarna minska med 5 procent och påverkan på biologisk mångfald med 27 procent. Samtidigt skulle markanvändningen öka med omkring 9 procent.

Används av Livsmedelverket 

SAFAD används redan i praktiken. Livsmedelsverket har bland annat använt verktyget för att bedöma hållbarheten i tonåringars och förskolebarns kost.

Forskarna betonar samtidigt att verktyget inte ska ses som ett facit. Det finns osäkerheter i både data och metoder, och alla konsekvenser av större förändringar i befolkningens matvanor går inte att fånga.

Tanken är i stället att ge en mer nyanserad bild av vad hållbar kost innebär – och göra det möjligt att väga olika miljö- och hållbarhetsaspekter mot varandra.

Utforska SAFAD här.

SAFAD har utvecklats inom det EU-finansierade projektet Plan’eat och forskningsprogrammet Mistra Food Futures.


Dela artikeln

Cookies

Den här webbplatsen använder cookiesför statistik och användarupplevelse.

Driva eget använder cookies för att förbättra din användarupplevelse, för att ge underlag till förbättring och vidareutveckling av hemsidan samt för att kunna rikta mer relevanta erbjudanden till dig.

Läs gärna vår personuppgiftspolicy. Om du samtycker till vår användning, välj Tillåt alla. Om du vill ändra ditt val i efterhand hittar du den möjligheten i botten på sidan.