Miljöpåverkan från genomsnittssvenskens matkonsumtion överskrider gränserna för vad som är hållbart för jorden. Både vad gäller växthusgasutsläpp, användning av åkermark, kväve- och fosfortillförsel och påverkan på biologisk mångfald.

Forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Stockholm Resilience Centre har i en studie undersökt hur den svenska kostens miljöpåverkan förhåller sig till de planetära gränserna för livsmedelssystemet. Studiens resultat visar att miljöpåverkan från medelsvenskens direktkonsumtion av livsmedel på per capita-nivå överskrider gränserna för växthusgasutsläpp, användning av åkermark, kväve- och fosfortillförsel samt påverkan på biologisk mångfald.

Den totala vattenanvändningen från kosten håller sig däremot under den uppsatta gränsen. I studien framhåller forskarna vikten av att i framtiden också inkludera fler aspekter från det svenska miljömålssystemet för att bättre kunna utvärdera den miljömässiga hållbarheten av kosten på lokal nivå.

I studien har forskarna utgått från de planetära gränserna för livsmedelssystemet som har uppskattats på global nivå i den så kallade EAT-Lancet-rapporten (Willett, Rockström et al. 2019).

Gränserna speglar det maximala taket globalt för utsläpp och resursanvändning från livsmedelssystemet vad gäller växthusgasutsläpp, användning av åkermark, kväve- och fosfortillförsel, vattenanvändning samt påverkan på den biologiska mångfalden från användning av jordbruksmark. I studien har gränserna från EAT-Lancet-rapporten skalats ned till per capita-nivå för världens befolkning och man har sedan undersökt hur miljöpåverkan från den svenska direktkonsumtionen av mat per person och år förhåller sig till dem.

Särskilt mångfalden påverkas

– Den svenska kostens miljöpåverkan ligger över gränserna för alla undersökta miljöaspekter utom vattenanvändning, säger Emma Moberg, doktorand vid institutionen för energi och teknik vid SLU, som är huvudförfattare till studien som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Sustainability.

– För växthusgasutsläpp, åkermarkanvändning samt kväve- och fosfortillförsel ligger miljöpåverkan två till fyra gånger över de tillåtna gränserna. Särskilt utsatt visade sig dock påverkan på den biologiska mångfalden från livsmedelskonsumtionen vara, där våra nuvarande kostmönster leder till att gränsen överskrids med det sexdubbla, fortsätter Emma Moberg.

Med den metodik som forskarna utgått från fann man att störst påverkan på den biologiska mångfalden orsakas av den livsmedelsproduktion som både tar mycket jordbruksmark i anspråk, och som sker på platser med hög artrikedom.

– Det lammkött som vi konsumerar i Sverige och som är importerat från Nya Zeeland leder till en hög risk för att arter utrotas, enligt den metodik som vi utgått från, säger Emma Moberg.

I jämförelse visade det sig att det nötkött som konsumeras i Sverige, trots sin höga användning av jordbruksmark, leder till betydligt lägre påverkan på den biologiska mångfalden. Detta eftersom majoriteten av produktionen sker i områden i Sverige och norra Europa med relativt låg artrikedom.

– Hade produktionen däremot skett i till exempel Brasilien hade utslaget blivit betydligt högre, påpekar Emma Moberg.

Kött och mejerier störst påverkan

Störst utslag för växthusgasutsläpp, markanvändning och kvävetillförsel totalt sett hade konsumtionen av kött och mejeriprodukter. Sett till påverkan per kilo livsmedel visade sig dock en mängd växtbaserade produkter orsaka, både i fråga om en hög markanvändning men framför allt en hög påverkan på den biologiska mångfalden.

– Vi vet sedan tidigare att konsumtionen av kött och mejeriprodukter behöver begränsas för att vi ska nå både klimat- och miljömål. Men vad vi ser utifrån resultaten i den här studien är att vi också behöver se över vår konsumtion av en del vegetabiliska produkter som kan orsaka stor miljöpåverkan, till exempel kakao, olivolja, kaffe och nötter, säger Emma Moberg.

I studien undersöktes också hur väl de globala variabler som används i EAT-Lancet-rapporten förhåller sig till det svenska miljömålssystemet.

Fokus behövs även på lokal nivå

– Även om EAT-Lancet-rapporten täcker in många aspekter som ingår i det svenska miljömålssystemet så är fokus på global nivå och mer finmaskiga indikatorer skulle behövas för att täcka in hållbarhetsaspekter av kosten på en lokal nivå, säger Emma Moberg.

Ett exempel är övergödning, där EAT-Lancet-rapporten använder en indikator som analyserar tillförsel av nytt reaktivt kväve och fosfor. Medan dessa kan ge en indikation på övergödning tar de inte hänsyn till lokala aspekter som näringsstatus på kustvatten dit näringstillförseln sker.

Forskarna fann även att aspekter som försurning och användningen av kemiska bekämpningsmedel som i dag ingår i det svenska miljömålssystemet, inte tas i beaktande i EAT-Lancets variabler. För att inkludera dessa aspekter i framtida studier av den miljömässiga hållbarheten av den svenska kosten behöver gränser sättas likt de i EAT-Lancet-rapporten. Därtill finns i dagsläget stora luckor för statistiken som ligger till grund för beräkningarna av exempelvis bekämpningsmedelsanvändning. Även vad gäller statistiken för import till Sverige finns utvecklingspotential för att bättra kunna kartlägga produkters ursprungsländer och på så sätt möjliggöra utvärderingen av kosters hållbarhet på lokal nivå.

Fotnot:

Studien har genomförts av Emma Moberg, Hanna Karlsson Potter, Amanda Wood, Per-Anders Hansson och Elin Röös. Amanda Wood är verksam forskare vid Stockholm Resilience Centre och övriga vid institutionen för energi och teknik vid SLU.

Vetenskaplig artikel:

Benchmarking the Swedish Diet Relative to Global and National Environmental Targets—Identification of Indicator Limitations and Data Gaps.  (Moberg, E., Karlsson Potter, H., Wood, A., Hansson, P-A., Röös, E., 2020) Sustainability 12(4):1407

EAT-Lancet-rapporten:

Food in the Anthropocene: the EAT–Lancet Commission on healthy diets from sustainable food systems. Willett, W., et al. (2019). The Lancet 393(10170): 447-492.

Källa: SLU