Alkohol

MET-metoden: Effektivt sätt att förändra riskbruk av alkohol

MET-metoden syftar till att stödja motivation till förändring av alkoholkonsumtion och bygger på motiverande samtal (MI). I Region Skåne utbildas primärvårdspersonal för att kunna hjälpa patienter ur riskbruk och lindrigt till måttligt alkoholberoende.

Kajsa Asp Jonson 29 maj, 2026 • Uppdaterades 29 juni, 2026 • 4 minuters läsning

I Region Skåne utbildar Elisabeth Risberg vårdpersonal i MET för samtal om riskbruk av alkohol.

För dietister kan alkohol vara en viktig fråga att lyfta i arbetet med hälsosamma levnadsvanor, men det kan upplevas som ett laddat och svårt ämne. Här kan MET vara ett värdefullt verktyg.

MET (Motivational Enhancement Therapy) bygger på motiverande samtal (MI) och är en metod för att väcka motivation till förändring genom ökad insikt i fysiska och psykiska konsekvenser av riskbruk och lindrigt till måttligt beroende. Metoden är evidensbaserad och rekommenderas av Socialstyrelsen.

– Behandlingen är både framgångsrik och kostnadseffektiv, säger Elisabeth Risberg, legitimerad sjuksköterska på Levnadsvanemottagningen i Malmö.

Hon är behandlare, sakkunnig och utbildningsansvarig inom riskbruk av alkohol och tobak i Region Skåne, samt ordförande i HFS-nätverkets temagrupp alkohol. Hon utbildade sig i MET 2015 och leder sedan 2018 utbildningar för personal som vill arbeta enligt metoden.

Insikt och motivation

MET ger insikter om dryckesvanor genom att patienten kartlägger sin konsumtion över tid och registrerar sin faktiska alkoholkonsumtion under tre veckor. Kartläggningen ger en helhetsbild och möjlighet till reflektion, exempelvis kring vilken roll alkoholen har i livet och hur den påverkar den psykiska hälsan. Patienten får även kunskap om effekter på till exempel blodtryck och cancerrisk.

– Det handlar inte om att sluta dricka, utan om att hitta ett annat sätt att hantera alkohol. Dagboken ger en bra grund för att prata om hur man tänker och känner kring sin konsumtion.

Metoden baseras på MI, med tillägg av KBT-strategier. Den är frivillig och tillåtande, och omfattar i regel fyra behandlingstillfällen som vid behov kan justeras.

– Det är mer personcentrerat än manualcentrerat och man utgår ifrån hur det har varit sedan sist, säger Elisabeth Risberg, som gärna arbetar med delmål, som en alkoholfri dag i veckan eller att dricka mindre vid varje tillfälle. Patienterna brukar vara väldigt ärliga, även efter ett bakslag.

Till nytta för dietister

Många dietister som har gått utbildningen uppger att de har stor nytta av metoden i sitt arbete med riktade hälsosamtal. Patienter som genomgått gastric bypass-operation är en särskild riskgrupp, eftersom de påverkas mer av alkohol och har ökad risk att utveckla beroende.

MET kan också vara ett stöd i samtal om obesitas eller hetsätningsstörning.

– Alkohol kan vara en stor energikälla och motverkar viktnedgång på flera sätt, säger Elisabeth Risberg. Alkohol påverkar matvanor, impulskontroll och aptit, men kan vara ett laddat ämne och svårt att prata om. Om någon öppnar sig och berättar om alkoholproblem behöver man kunna hjälpa vidare.

”Utbildningen har gett mig en annan människosyn” är en återkommande kommentar från kursdeltagare. En ökad förståelse för problematiken bidrar till trygghet i samtalen, som Elisabeth Risberg beskriver som personcentrerad vård i praktiken. Att gå till botten med bakomliggande orsaker är en central del.

– Området är inte alltid prioriterat i primärvården, men det är en viktig samhällsinsats att fånga upp personer med riskkonsumtion eller lättare beroende i ett tidigt skede.

Rekommenderas av Socialstyrelsen

Enligt Socialstyrelsen är MET den metod som hälso- och sjukvården bör erbjuda i första hand till högkonsumenter och personer med måttligt alkoholberoende. Metoden är kostnadseffektiv och lättillgänglig, och behovet av personal i primärvården med utbildning i MET är stort, enligt Elisabeth Risberg.

Hon är den enda utbildaren i Region Skåne, och deltagarna i hennes kurser kommer ofta från olika delar av landet. Hon håller även föreläsningar för personal i andra regioner.

I höst planeras en ny omgång av kursen, öppen för vårdpersonal med grundutbildning i MI eller annan samtalsutbildning. Den är kostnadsfri för medarbetare i Region Skåne. Utbildningen omfattar tre kursdagar, praktik och digitala handledningstillfällen. Nästan alla som gått utbildningen har även deltagit i efterföljande nätverksträffar.

Fakta om MET

MET står för Motivational Enhancement Therapy, motivationshöjande behandling, och är en systematisk metod för att motivera personer i riskbruk av alkohol att minska sin konsumtion. Metoden innebär att genom motiverande samtal undersöka vad alkoholen betyder för individen ur medicinskt, psykologiskt och socialt perspektiv. Behandlingen syftar till att bygga motivation, stärka beslutsamheten och skapa strategier för förändring.

Individen har ansvar och kapacitet att förändra, medan terapeutens roll är att skapa förutsättningar för att stärka motivation och engagemang utifrån fem utgångspunkter: att uttrycka empati, att synliggöra diskrepans mellan nuläge och mål, undvika argumentation, följa med i motstånd och stödja självtillit.

Behandlingen omfattar vanligtvis fyra sessioner inom 90 dagar, och en närstående kan delta vid de två första tillfällena.

MET har sin grund i forskning (Annis 1985, Miller & Hester 1986, Miller & Rollnick 1991) och klinisk praktik kring MI. Metoden är minst lika effektiv som mer resurskrävande behandlingsformer för att minska alkoholkonsumtionen hos personer med riskbruk eller lindrigt alkoholberoende.

Hörnstenarna sammanfattas ofta i akronymen FRAMES:

FEEDBACK kring alkoholens konsekvenser för psykisk och fysisk hälsa

RESPONSIBILITY: individens ansvar för att värdera insikter och fatta beslut om förändring

ADVICE: erbjuda råd om personen önskar

MENU: erbjuda olika alternativ för förändring

EMPATHY: ett empatiskt förhållningssätt

SELF-EFFICACY: stärka tilltron till den egna förmågan

Forskning

AI kan spela större roll i nutritionsbedömningen

Artificiell intelligens kan användas för att identifiera patienter med nutritionsrisk, analysera kroppssammansättning och ge stöd i kliniska beslut. En ny forskningsöversikt beskriver stora möjligheter för AI inom klinisk nutrition – men också risker och behovet av fortsatt mänsklig kontroll.

Redaktionen 16 september, 2026 • 3 minuters läsning

Artificiell intelligens har på kort tid blivit en del av många områden inom hälso- och sjukvården. Nu utvecklas också tillämpningar som riktar sig specifikt mot klinisk nutrition.

I en ny översikt i Current Opinion in Clinical Nutrition and Metabolic Care går forskare igenom hur AI kan användas från screening och nutritionsbedömning till kliniskt beslutsstöd och uppföljning.

En grundläggande möjlighet är att snabbt bearbeta mycket stora mängder patientdata. Genom att kombinera exempelvis journaluppgifter, laboratorievärden, bilddiagnostik och annan klinisk information kan algoritmer hitta mönster som kan vara svåra att upptäcka manuellt.

Kan upptäcka nutritionsrisk

Ett användningsområde är screening och tidig identifiering av patienter som löper risk för undernäring eller nutritionsrelaterade komplikationer.

AI-baserade modeller kan analysera stora databaser med patientinformation och användas för att förutsäga vilka patienter som har störst risk att utveckla problem. Det skulle kunna ge vårdpersonal möjlighet att sätta in nutritionsåtgärder tidigare.

Forskarna lyfter också fram användningen av medicinska bilder. Datortomografibilder som redan tagits av andra medicinska skäl innehåller information om bland annat patientens muskelmassa. Med hjälp av AI kan bilder analyseras automatiskt för att identifiera låg muskelmassa och sarkopeni och bidra till bedömningen av patientens risk och prognos.

Tekniken kan därmed göra information som redan finns i vården användbar även för nutritionsbedömningen.

Från bedömning till beslut

Nästa steg är kliniskt beslutsstöd. Genom att väga samman stora mängder information skulle AI-system exempelvis kunna bidra till att identifiera patienter som behöver nutritionsbehandling och ge underlag för mer individualiserade beslut.

I intensivvården, där patienternas tillstånd kan förändras snabbt och stora mängder data genereras kontinuerligt, ser forskarna särskilt stora möjligheter.

AI kan också användas för att förutsäga nutritionsrelaterade komplikationer och patientutfall. På sikt kan sådana system bidra till en mer individualiserad nutritionsbehandling, där rekommendationerna i större utsträckning anpassas efter den enskilda patientens tillstånd och riskprofil.

Kräver stora mängder bra data

Men möjligheterna kommer med tydliga begränsningar. AI-system är beroende av de data de tränats och testats på. Om underlaget är bristfälligt eller inte representerar de patienter som systemet senare används för finns risk för missvisande resultat.

För att utveckla tillförlitliga modeller behövs därför stora och välstrukturerade datamängder samt samarbete mellan kliniker, forskare och experter på dataanalys.

Det behövs också klinisk validering. Ett system som fungerar bra i en forskningsmiljö eller för en viss patientgrupp behöver inte automatiskt fungera lika bra i en annan vårdmiljö.

Stöd – inte ersättning för klinisk kompetens

Forskarna ser en betydande potential för AI att förändra den kliniska nutritionen, framför allt genom bättre screening, riskbedömning och mer individualiserade beslut.

Samtidigt behöver införandet ske under noggrann uppföljning. Målet är inte att ersätta den kliniska bedömningen utan att ge vårdprofessionen ytterligare information och beslutsstöd.

För dietisten väcker utvecklingen därför frågor som går utöver själva tekniken. Om en algoritm identifierar en patient som undernärd eller föreslår en nutritionsåtgärd behöver någon fortfarande kunna värdera resultatet i sitt kliniska sammanhang.

Ju mer avancerade beslutsstöden blir, desto viktigare blir därmed också frågan om vilken kunskap dietisten behöver för att förstå när AI hjälper – och när den riskerar att leda fel.

Källa: Singer P., Slavin Kish M. & Raphaeli O. Artificial intelligence in nutritional assessment and decision making. Current Opinion in Clinical Nutrition and Metabolic Care, 2026; 29(5):434–440.

Forskning

”Eating jetlag” kopplas till hjärt-kärlsjukdom

Att äta på olika tider under arbetsdagar och lediga dagar kan ha betydelse för hjärt-kärlhälsan. I en stor fransk studie var större variationer i måltidstider kopplade till högre risk för hjärt-kärlsjukdom hos män – även när forskarna tog hänsyn till bland annat kostkvalitet och sömn.

Redaktionen 14 september, 2026 • 3 minuters läsning

Vad vi äter har länge stått i centrum för kostforskningen. På senare år har intresset också ökat för när vi äter och hur måltidernas timing samspelar med kroppens dygnsrytm.

Nu har forskare från den stora franska NutriNet-Santé-studien undersökt fenomenet ”eating jetlag” – skillnaden mellan tidpunkten för måltider under arbetsdagar och lediga dagar.

Studien omfattade 104 806 vuxna, varav 79 procent var kvinnor. Deltagarnas medelålder vid studiens början var knappt 43 år och de följdes under en median på drygt åtta år.

Mätte första och sista intaget

Deltagarna fick vid upprepade tillfällen registrera allt de åt och drack under 24 timmar. Forskarna använde tidpunkterna för dagens första och sista energiintag för att beräkna mitten av varje deltagares dagliga ”ätfönster”.

Därefter jämfördes denna tidpunkt mellan arbetsdagar och lediga dagar. Ju större förskjutningen var, desto större var deltagarens så kallade eating jetlag.

Forskarna delade också in deltagarna efter om de åt ungefär samma tider under arbetsdagar och lediga dagar, försköt sitt ätande till senare tider när de var lediga eller i stället åt tidigare.

Drygt 70 procent behöll ungefär samma måltidsrytm. Omkring en fjärdedel försköt ätandet till senare tider under lediga dagar, medan knappt fem procent åt tidigare.

Samband sågs hos män

Under uppföljningen analyserade forskarna förekomsten av hjärt-kärlsjukdom, inklusive kranskärlssjukdom och cerebrovaskulär sjukdom.

Hos män var större eating jetlag kopplat till 14 procent högre risk för hjärt-kärlsjukdom och 21 procent högre risk för kranskärlssjukdom.

Män som försköt sitt ätande mer än en timme till tidigare tider under lediga dagar hade högre risk för både hjärt-kärlsjukdom och kranskärlssjukdom jämfört med dem som höll ungefär samma tider. Även en förskjutning till senare tider var kopplad till högre risk för kranskärlssjukdom.

Motsvarande tydliga samband sågs inte hos kvinnor.

Resultaten kvarstod efter att forskarna justerat analyserna för en rad faktorer, däribland ålder, fysisk aktivitet, rökning, alkoholintag, kostkvalitet och sömn.

Dygnsrytmen kan spela roll

En möjlig förklaring är kroppens cirkadiska rytm. Kroppens biologiska klockor påverkar bland annat glukosomsättning, blodtryck, hormonproduktion och metabolism. Om tidpunkterna för matintag regelbundet flyttas fram och tillbaka skulle det kunna bidra till en störning av dessa rytmer.

Men forskarna betonar att studien är observationell. Den kan därför inte visa att oregelbundna måltidstider i sig orsakar hjärt-kärlsjukdom.

Det är också oklart varför sambanden framför allt sågs hos män. Deltagarna i NutriNet-Santé är frivilliga och gruppen bestod till stor del av kvinnor, vilket också behöver vägas in när resultaten tolkas.

Forskarna menar att resultaten behöver bekräftas i andra populationer innan regelbundna måltidstider kan rekommenderas som en specifik strategi för att förebygga hjärt-kärlsjukdom. Studien bidrar samtidigt till ett växande forskningsområde där frågan inte bara är vad och hur mycket vi äter – utan också när vi äter.

Källa: Le Folcalvez X. et al. Eating jetlag based on meal timing discrepancies and risk of cardiovascular disease using the prospective cohort NutriNet-Santé. Communications Medicine, 2026.