Till huvudinnehållet

Viktigt: Säkerställ att du får Dietisten framåt.  Läs mer

Alkohol

MET-metoden: Effektivt sätt att förändra riskbruk av alkohol

MET-metoden syftar till att stödja motivation till förändring av alkoholkonsumtion och bygger på motiverande samtal (MI). I Region Skåne utbildas primärvårdspersonal för att kunna hjälpa patienter ur riskbruk och lindrigt till måttligt alkoholberoende.

Kajsa Asp Jonson 29 maj, 2026 Uppdaterades 29 juni, 2026 4 minuters läsning
Elisabeth-Risberg
Foto: Privat

 I Region Skåne utbildar Elisabeth Risberg vårdpersonal i MET för samtal om riskbruk av alkohol.

För dietister kan alkohol vara en viktig fråga att lyfta i arbetet med hälsosamma levnadsvanor, men det kan upplevas som ett laddat och svårt ämne. Här kan MET vara ett värdefullt verktyg.

MET (Motivational Enhancement Therapy) bygger på motiverande samtal (MI) och är en metod för att väcka motivation till förändring genom ökad insikt i fysiska och psykiska konsekvenser av riskbruk och lindrigt till måttligt beroende. Metoden är evidensbaserad och rekommenderas av Socialstyrelsen.

– Behandlingen är både framgångsrik och kostnadseffektiv, säger Elisabeth Risberg, legitimerad sjuksköterska på Levnadsvanemottagningen i Malmö.

Hon är behandlare, sakkunnig och utbildningsansvarig inom riskbruk av alkohol och tobak i Region Skåne, samt ordförande i HFS-nätverkets temagrupp alkohol. Hon utbildade sig i MET 2015 och leder sedan 2018 utbildningar för personal som vill arbeta enligt metoden.

Insikt och motivation

MET ger insikter om dryckesvanor genom att patienten kartlägger sin konsumtion över tid och registrerar sin faktiska alkoholkonsumtion under tre veckor. Kartläggningen ger en helhetsbild och möjlighet till reflektion, exempelvis kring vilken roll alkoholen har i livet och hur den påverkar den psykiska hälsan. Patienten får även kunskap om effekter på till exempel blodtryck och cancerrisk.

– Det handlar inte om att sluta dricka, utan om att hitta ett annat sätt att hantera alkohol. Dagboken ger en bra grund för att prata om hur man tänker och känner kring sin konsumtion.

Metoden baseras på MI, med tillägg av KBT-strategier. Den är frivillig och tillåtande, och omfattar i regel fyra behandlingstillfällen som vid behov kan justeras.

– Det är mer personcentrerat än manualcentrerat och man utgår ifrån hur det har varit sedan sist, säger Elisabeth Risberg, som gärna arbetar med delmål, som en alkoholfri dag i veckan eller att dricka mindre vid varje tillfälle. Patienterna brukar vara väldigt ärliga, även efter ett bakslag.

Till nytta för dietister

Många dietister som har gått utbildningen uppger att de har stor nytta av metoden i sitt arbete med riktade hälsosamtal. Patienter som genomgått gastric bypass-operation är en särskild riskgrupp, eftersom de påverkas mer av alkohol och har ökad risk att utveckla beroende.

MET kan också vara ett stöd i samtal om obesitas eller hetsätningsstörning.

– Alkohol kan vara en stor energikälla och motverkar viktnedgång på flera sätt, säger Elisabeth Risberg. Alkohol påverkar matvanor, impulskontroll och aptit, men kan vara ett laddat ämne och svårt att prata om. Om någon öppnar sig och berättar om alkoholproblem behöver man kunna hjälpa vidare.

”Utbildningen har gett mig en annan människosyn” är en återkommande kommentar från kursdeltagare. En ökad förståelse för problematiken bidrar till trygghet i samtalen, som Elisabeth Risberg beskriver som personcentrerad vård i praktiken. Att gå till botten med bakom­liggande orsaker är en central del.

– Området är inte alltid prioriterat i primärvården, men det är en viktig samhällsinsats att fånga upp personer med riskkonsumtion eller lättare beroende i ett tidigt skede.

Rekommenderas av Socialstyrelsen

Enligt Socialstyrelsen är MET den metod som hälso- och sjukvården bör erbjuda i första hand till högkonsumenter och personer med måttligt alkoholberoende. Metoden är kostnadseffektiv och lättillgänglig, och behovet av personal i primärvården med utbildning i MET är stort, enligt Elisabeth Risberg.

Hon är den enda utbildaren i Region Skåne, och deltagarna i hennes kurser kommer ofta från olika delar av landet. Hon håller även föreläsningar för personal i andra regioner.

I höst planeras en ny omgång av kursen, öppen för vårdpersonal med grundutbildning i MI eller annan samtalsutbildning. Den är kostnadsfri för medarbetare i Region Skåne. Utbildningen omfattar tre kursdagar, praktik och digitala handledningstillfällen. Nästan alla som gått utbildningen har även deltagit i efterföljande nätverksträffar. 

Fakta om MET

MET står för Motivational Enhancement Therapy, motivationshöjande behandling, och är en systematisk metod för att motivera personer i riskbruk av alkohol att minska sin konsumtion. Metoden innebär att genom motiverande samtal undersöka vad alkoholen betyder för individen ur medicinskt, psykologiskt och socialt perspektiv. Behandlingen syftar till att bygga motivation, stärka beslutsamheten och skapa strategier för förändring.

Individen har ansvar och kapacitet att förändra, medan terapeutens roll är att skapa förutsättningar för att stärka motivation och engagemang utifrån fem utgångspunkter: att uttrycka empati, att synliggöra diskrepans mellan nuläge och mål, undvika argumentation, följa med i motstånd och stödja självtillit.

Behandlingen omfattar vanligtvis fyra sessioner inom 90 dagar, och en närstående kan delta vid de två första tillfällena.

MET har sin grund i forskning (Annis 1985, Miller & Hester 1986, Miller & Rollnick 1991) och klinisk praktik kring MI. Metoden är minst lika effektiv som mer resurskrävande behandlingsformer för att minska alkoholkonsumtionen hos personer med riskbruk eller lindrigt alkoholberoende.

Hörnstenarna sammanfattas ofta i akronymen FRAMES:

FEEDBACK kring alkoholens konsekvenser för psykisk och fysisk hälsa

RESPONSIBILITY: individens ansvar för att värdera insikter och fatta beslut om förändring

ADVICE: erbjuda råd om personen önskar

MENU: erbjuda olika alternativ för förändring

EMPATHY: ett empatiskt förhållningssätt

SELF-EFFICACY: stärka tilltron till den egna förmågan


Dela artikeln

Geriatrik

Undernäring får egen diagnos ”Ett paradigmskifte”

För första gången får sjukdomsrelaterad undernäring hos vuxna en egen diagnos i WHO:s klassifikationssystem ICD-11. Bakom beslutet ligger ett mångårigt internationellt arbete där svenska forskare varit drivande.

Nina Granberg 8 juli, 2026 Uppdaterades 12 juli, 2026 5 minuters läsning
AdobeStock
AdobeStock

För Elisabet Rothenberg, dietist och professor i geriatrisk nutrition, innebär beslutet betydligt mer än en ny diagnoskod. Tillsammans med Tommy Cederholm, professor i klinisk nutrition, har hon varit drivande bakom det svenska förslaget till WHO. Arbetet skedde i nära samarbete med ESPEN och med stöd av fler än 40 nationella och internationella nutritionsorganisationer.

– Det här innebär ett paradigmskifte, säger hon.

Hittills har sjukdomsrelaterad undernäring hos vuxna saknat en egen diagnos i WHO:s klassifikationssystem. Däremot har ICD-systemet innehållit diagnoser för andra former av undernäring, men inte för den sjukdomsrelaterade undernäring som är vanlig inom dagens hälso- och sjukvård.

– I den nuvarande ICD-10 finns många specifika diagnoser kopplade till undernäring, till exempel olika mikronäringsbrister och tillstånd som främst är förknippade till svält. Utmaningen, framför allt i västerländsk hälso- och sjukvård, har varit att det inte har funnits någon diagnos för den sjukdomsrelaterade undernäring vi möter hos vuxna patienter.

Elisabet-Rothenberg-1
Elisabet Rothenberg, dietist och professor i geriatrisk nutrition.Kristianstad university

Avsaknaden av en egen diagnos har gjort det svårare att identifiera och dokumentera sjukdomsrelaterad undernäring på ett enhetligt sätt. Enligt Elisabet Rothenberg är det just den bristen som den nya ICD-koden ska råda bot på.

– Nu får vi en formell etikett på problemet. Det gör att hälso- och sjukvården aktivt kan identifiera och dokumentera undernäring på ett helt annat sätt än tidigare.

Beslutet väntas också få betydelse långt utanför den enskilda patientens journal.

– Syns man inte så finns man inte. Finns det ingen diagnos går det inte heller att följa förekomsten av undernäring på ett systematiskt sätt. Det blir svårt att visa hur stort problemet är, att bedriva forskning och att planera vårdens resurser.

Den nya diagnosen skapar också bättre förutsättningar för uppföljning och forskning.

– Med en diagnos kan vi börja samla statistik och följa utvecklingen över tid. Vi får bättre möjligheter att jämföra data mellan länder och att utvärdera effekten av olika nutritionsinsatser.

Diagnosen är samtidigt inte ett mål i sig, betonar Elisabet Rothenberg.

– En diagnos behandlar förstås ingen patient. Men den är en viktig förutsättning för att vi ska kunna synliggöra problemet och ge undernäring den uppmärksamhet som tillståndet förtjänar.

Lång väg till ny diagnos

När GLIM-kriterierna hade publicerats såg Elisabet Rothenberg och Tommy Cederholm en möjlighet att ta nästa steg. GLIM-kriterierna beskrev hur sjukdomsrelaterad undernäring skulle diagnostiseras – nu behövde de också bli en del av WHO:s internationella klassifikationssystem.

För Elisabet Rothenberg och Tommy Cederholm blev nästa steg att ta reda på hur ett ändringsförslag kunde lämnas till WHO.

– Vi insåg ganska snart att vägen gick via Socialstyrelsens ICD-enhet.

År 2020 lämnade enheten in det svenska ändringsförslaget till WHO. Därefter följde flera års granskning och dialog innan organisationen fattade sitt beslut.

– Det här är inget som händer över en natt. Det är resultatet av många års arbete tillsammans med kollegor från hela världen.

Från beslut till praktik

WHO:s beslut är fattat, men innan diagnosen börjar användas i svensk hälso- och sjukvård återstår införandet av ICD-11. Enligt nuvarande plan väntas Sverige gå över till det nya klassifikationssystemet 2028.

– Från att det formellt finns en diagnos till att den börjar tillämpas på bred front är nästa utmaning.

Införandet kommer enligt Elisabet Rothenberg att ta tid.

– Bland oss kliniska dietister är detta inget problem. Det är helt underbart att vi har fått en diagnos som vi kan sätta. Men innan läkare på bred front börjar använda den här diagnoskoden kommer det att ta ytterligare ett antal år.

Utmaningen handlar enligt henne inte bara om en ny diagnoskod, utan också om att förändra synen på sjukdomsrelaterad undernäring.

– Det har ju varit undernäringsproblematikens stora utmaning i alla år att många ser inte problemet. Och ser man det så förknippar man det med att det är naturligt när man blir gammal. Eller att någon är så sjuk att det inte är konstigt eller snarast naturligt att vikt förloras. 

Den nya diagnosen får också konsekvenser för dietisternas kliniska arbete.

– För dietistprofessionen är det här en oerhört viktig diagnos. Dessutom är det en diagnos som dietisten kan ställa självständigt. 

Men ytterst handlar förändringen om patienterna.

– Till syvende och sist är det helt uppenbart att ur patientens synvinkel är det förstås en fördel att alla de problem som man har identifieras och åtgärdas på ett adekvat sätt.

FAKTA

Därför spelar en diagnoskod roll

ICD (International Classification of Diseases) är WHO:s internationella klassifikationssystem för sjukdomar och hälsotillstånd. Diagnoskoder används i hälso- och sjukvården för dokumentation, statistik, forskning och planering.

Den nya diagnoskoden för undernäring hos vuxna (5B72) innebär att sjukdomsrelaterad undernäring för första gången får en egen plats i ICD-11. Det kan få flera konsekvenser:

  • Enhetligare diagnostik – vården får en gemensam diagnos för sjukdomsrelaterad undernäring hos vuxna.
  • Bättre uppföljning – förekomsten av undernäring kan följas systematiskt över tid.
  • Bättre forskningsförutsättningar – en gemensam diagnos gör det lättare att samla in och jämföra data.
  • Bättre planeringsunderlag – vården får bättre möjligheter att synliggöra behov och planera resurser.

Från GLIM till ICD – lång väg till ny diagnos

  • 2016: Det internationella samarbetet GLIM (Global Leadership Initiative on Malnutrition) bildas.
  • 2019: GLIM publicerar internationella diagnoskriterier för undernäring.
  • 2019: Elisabet Rothenberg och Tommy Cederholm kontaktar Socialstyrelsens ICD-enhet för att undersöka hur kriterierna kan omsättas i en ny ICD-diagnos.
  • 2020: Socialstyrelsens ICD-enhet lämnar, med stöd från fler än 40 nationella och internationella nutritionsorganisationer, in ett svenskt ändringsförslag till WHO.
  • 2025: WHO beslutar att införa den nya diagnosen Undernäring hos vuxna (5B72) i ICD-11.
  • 2027: Den nya diagnoskoden träder i kraft internationellt.
  • 2028: Sverige planerar att införa ICD-11.

Läs mer:

• Cederholm T, Rothenberg E, et al. A new diagnosis code in ICD-11 for Undernutrition in Adults – A historic achievement for the clinical nutrition community Clinical Nutrition (2025;55:219–221)     

ESPEN: Faktablad om undernäring, GLIM och ICD-11                      



Kvinnohälsa

Kosttillskott i klimakteriet – mellan marknadsföring och vetenskap

Klimakteriet har fått allt större uppmärksamhet de senaste åren. Samtidigt växer marknaden för kosttillskott som utlovar allt från hormonell balans till bättre energi och minskade vallningar. Men hur väl stämmer löftena överens med forskningen?

Nina Granberg 30 juni, 2026 Uppdaterades 1 juli, 2026 3 minuters läsning
AdobeStock
AdobeStock

Dela artikeln

Cookies

Den här webbplatsen använder cookiesför statistik och användarupplevelse.

Driva eget använder cookies för att förbättra din användarupplevelse, för att ge underlag till förbättring och vidareutveckling av hemsidan samt för att kunna rikta mer relevanta erbjudanden till dig.

Läs gärna vår personuppgiftspolicy. Om du samtycker till vår användning, välj Tillåt alla. Om du vill ändra ditt val i efterhand hittar du den möjligheten i botten på sidan.