Till huvudinnehållet

Viktigt: Säkerställ att du får Dietisten framåt.  Läs mer

Mat- och hälsovanor bland barn och unga

För inte så länge sedan visade sig fattigdom och bristfälliga matvanor i form av undervikt, inte minst hos barn. I dag är låg socioekonomi istället förknippat med övervikt och fetma, samtidigt som ohälsosamma mat-vanor kan resultera i för lågt intag av vissa näringsämnen. 

Kajsa Asp 19 december, 2023 Uppdaterades 28 maj, 2025 4 minuters läsning
Pia Lindeskog
Folkhälsoninstitutet

Övervikt och fetma hos barn och unga är ett globalt problem. Världshälsoorganisationen, WHO, förutser att det kommer att öka med 60 procent fram till år 2030, vilket skulle innebära att 250 miljoner barn drabbas.

Folkhälsomyndigheten presenterade tidigare i år nya analyser. De konstaterar att övervikt och fetma ökar i Sverige, i alla sociodemografiska grupper. Prevalensen av övervikt och fetma är 11 procent hos fyraåringar och 21 procent hos barn mellan sex och nio år.

En majoritet av den vuxna befolkningen har övervikt eller fetma, och förekomsten av fetma tredubblades mellan år 1980 och 2020. Personer under 40 år står för en betydande del av ökningen. Andelen har ökat från 31 till 50 procent enligt statistik från SCB:s ”Undersökningar av levnadsförhållanden” och Folkhälsomyndighetens ”Hälsa på lika villkor”. Trenden är densamma hos barn och ungdomar. Enligt undersökningen Skolbarns hälsovanor var andelen 11-15-åringar som har fetma fem gånger högre läsåret 2017/18 jämfört med 1989/90. 

– Ökningen av övervikt och fetma har skett i hela befolkningen. Det talar för att det är förutsättningar i samhället som behöver ändras för att vända utvecklingen. Det handlar till exempel om förändringar i vår fysiska och sociala matmiljö och möjligheten till ökad fysisk aktivitet, säger utred­aren Pia Lindeskog på Folkhälso­myndigheten.

Parallellt med utvecklingen av övervikt och fetma i befolkningen har till exempel utbud och tillgång till mat och måltider ökat och vi äter ute mer. Marknadsföring och produktplacering har ökat, och lockande mat erbjuds dygnet runt och på betydligt fler ställen än i mataffären.

– För att bromsa utvecklingen krävs ett långsiktigt förebyggande arbete på lokal, regional och nationell nivå inom en bredd av aktörer – förskola, skola och arbetsliv, hälso- och sjukvården, transportsektorn, livsmedelsindustrin och det civila samhället, säg­er Pia Lindeskog.

Ett av Världshälsoförsamlingens mål är att förekomsten av fetma bland vuxna inte ska öka mellan 2010 och 2025, för att minska sjukdomsbördan från icke smittsamma sjukdomar (NCD, non-communicable diseases). Ett av de globala målen för hållbar utveckling har också ett delmål kopplat till frågan som innebär ingen felnäring, varken under- eller övernäring, år 2030.

I EU:s handlingsplan mot barnfetma har ambitionen varit att bromsa utvecklingen mellan 2014 och 2020. Detta misslyckas vi med i Sverige. Mellan 2010 och 2021 har förekomsten av fetma bland vuxna fortsatt öka och även bland skolbarn pekar trenden uppåt.

– En förutsättning för att förekomsten av övervikt och fetma inte ska öka ytterligare i den vuxna befolkningen är att vi kan bromsa utvecklingen i de yngre generationerna, eftersom vikten tenderar att öka med åldern, säger Pia Lindeskog.

Många krafter behövs i arbetet med att stärka de hälsofrämjande och förebyggande insatserna, och för att skapa samhälleliga förutsättningar för en god och jämlik hälsa i hela befolkningen och sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation.

För sju år sedan genomförde Livsmedelsverket den nationella matvaneundersökningen Riks­maten ungdom 2016-17. I undersökningen deltog drygt 3 000 ungdomar i årskurs 5, 8 och årskurs 2 på gymnasiet, som fick göra kostregistreringar och svara på enkäter om levnadsvanor. Drygt 1 000 elever lämnade också blod- och urinprov som analyserades avseende halterna av vitaminer och mineraler. 

Undersökningen visar att nio av tio äter för lite fullkorn – de flesta skulle behöva äta dubbelt så mycket. De flesta åt för lite av hälsosamt fett och nästan alla fick i sig för mycket salt. Hälften av deltagarna åt för mycket socker, främst från godis, läsk, glass och kakor. Nästan var tredje tjej i årskurs 8 och 2 på gymnasiet hade tecken på järnbrist. 

Man noterar också att mat­vanorna och näringsintaget skiljer mellan olika socioekonomiska grupper. Generellt äter ungdomar som har föräldrar med kort utbildning mindre av frukt, grönsaker och fisk, och får i sig mindre av till exempel D-vitamin, C-vitamin, folat, järn och jod, än de som har högskoleutbildade föräldrar.

Den senaste undersökningen om matvanor hos de yngre barnen är Riksmaten barn som genomfördes 2003. Nästan 2 500 barn deltog (4, 8 respektive 11 år gamla). Resultaten visade även här att barnen åt för mycket godis, läsk, glass, snacks och bakverk, nästan 25 procent av energin kom från den typen av livsmedel. De åt även för lite grönsaker och frukt, bara hälften av den rekommenderade mängden. Däremot fick de i sig för mycket mättat fett, tillsatt socker och salt – men för lite av fibrer och D-vitamin. Mellan 17 och 23 procent av barnen hade övervikt (enligt isoBMI >25), varav 1 till 4 procent hade fetma (isoBMI >30). 

Anna-Karin Lindroos, nutritionist på Livsmedelsverket, berättar att nya matvaneundersökningar bland barn är på gång:

– Just nu samlar vi in data om småbarns matvanor. Datainsamlingen för barn som är 4 år respektive 18 månader gamla har avslutats och datainsamling från 9 månader pågår. Tyvärr görs inte matvaneundersökningarna så ofta, det skulle behövas mer resurser för att kunna göra dem oftare. Men även om konsumtionsmönster ändras sker förändringar i övergripande kostmönster långsamt på nationell nivå. 



Geriatrik

Undernäring får egen diagnos ”Ett paradigmskifte”

För första gången får sjukdomsrelaterad undernäring hos vuxna en egen diagnos i WHO:s klassifikationssystem ICD-11. Bakom beslutet ligger ett mångårigt internationellt arbete där svenska forskare varit drivande.

Nina Granberg 8 juli, 2026 Uppdaterades 9 juli, 2026 5 minuters läsning
AdobeStock
AdobeStock

För Elisabet Rothenberg, dietist och professor i geriatrisk nutrition, innebär beslutet betydligt mer än en ny diagnoskod. Tillsammans med Tommy Cederholm, professor i klinisk nutrition, har hon varit drivande bakom det svenska förslaget till WHO. Arbetet skedde i nära samarbete med ESPEN och med stöd av fler än 40 nationella och internationella nutritionsorganisationer.

– Det här innebär ett paradigmskifte, säger hon.

Hittills har sjukdomsrelaterad undernäring hos vuxna saknat en egen diagnos i WHO:s klassifikationssystem. Däremot har ICD-systemet innehållit diagnoser för andra former av undernäring, men inte för den sjukdomsrelaterade undernäring som är vanlig inom dagens hälso- och sjukvård.

– I den nuvarande ICD-10 finns många specifika diagnoser kopplade till undernäring, till exempel olika mikronäringsbrister och tillstånd som främst är förknippade till svält. Utmaningen, framför allt i västerländsk hälso- och sjukvård, har varit att det inte har funnits någon diagnos för den sjukdomsrelaterade undernäring vi möter hos vuxna patienter.

Elisabet-Rothenberg-1
Elisabet Rothenberg, dietist och professor i geriatrisk nutrition.Kristianstad university

Avsaknaden av en egen diagnos har gjort det svårare att identifiera och dokumentera sjukdomsrelaterad undernäring på ett enhetligt sätt. Enligt Elisabet Rothenberg är det just den bristen som den nya ICD-koden ska råda bot på.

– Nu får vi en formell etikett på problemet. Det gör att hälso- och sjukvården aktivt kan identifiera och dokumentera undernäring på ett helt annat sätt än tidigare.

Beslutet väntas också få betydelse långt utanför den enskilda patientens journal.

– Syns man inte så finns man inte. Finns det ingen diagnos går det inte heller att följa förekomsten av undernäring på ett systematiskt sätt. Det blir svårt att visa hur stort problemet är, att bedriva forskning och att planera vårdens resurser.

Den nya diagnosen skapar också bättre förutsättningar för uppföljning och forskning.

– Med en diagnos kan vi börja samla statistik och följa utvecklingen över tid. Vi får bättre möjligheter att jämföra data mellan länder och att utvärdera effekten av olika nutritionsinsatser.

Diagnosen är samtidigt inte ett mål i sig, betonar Elisabet Rothenberg.

– En diagnos behandlar förstås ingen patient. Men den är en viktig förutsättning för att vi ska kunna synliggöra problemet och ge undernäring den uppmärksamhet som tillståndet förtjänar.

Lång väg till ny diagnos

När GLIM-kriterierna hade publicerats såg Elisabet Rothenberg och Tommy Cederholm en möjlighet att ta nästa steg. GLIM-kriterierna beskrev hur sjukdomsrelaterad undernäring skulle diagnostiseras – nu behövde de också bli en del av WHO:s internationella klassifikationssystem.

För Elisabet Rothenberg och Tommy Cederholm blev nästa steg att ta reda på hur ett ändringsförslag kunde lämnas till WHO.

– Vi insåg ganska snart att vägen gick via Socialstyrelsens ICD-enhet.

År 2020 lämnade enheten in det svenska ändringsförslaget till WHO. Därefter följde flera års granskning och dialog innan organisationen fattade sitt beslut.

– Det här är inget som händer över en natt. Det är resultatet av många års arbete tillsammans med kollegor från hela världen.

Från beslut till praktik

WHO:s beslut är fattat, men innan diagnosen börjar användas i svensk hälso- och sjukvård återstår införandet av ICD-11. Enligt nuvarande plan väntas Sverige gå över till det nya klassifikationssystemet 2028.

– Från att det formellt finns en diagnos till att den börjar tillämpas på bred front är nästa utmaning.

Införandet kommer enligt Elisabet Rothenberg att ta tid.

– Bland oss kliniska dietister är detta inget problem. Det är helt underbart att vi har fått en diagnos som vi kan sätta. Men innan läkare på bred front börjar använda den här diagnoskoden kommer det att ta ytterligare ett antal år.

Utmaningen handlar enligt henne inte bara om en ny diagnoskod, utan också om att förändra synen på sjukdomsrelaterad undernäring.

– Det har ju varit undernäringsproblematikens stora utmaning i alla år att många ser inte problemet. Och ser man det så förknippar man det med att det är naturligt när man blir gammal. Eller att någon är så sjuk att det inte är konstigt eller snarast naturligt att vikt förloras. 

Den nya diagnosen får också konsekvenser för dietisternas kliniska arbete.

– För dietistprofessionen är det här en oerhört viktig diagnos. Dessutom är det en diagnos som dietisten kan ställa självständigt. 

Men ytterst handlar förändringen om patienterna.

– Till syvende och sist är det helt uppenbart att ur patientens synvinkel är det förstås en fördel att alla de problem som man har identifieras och åtgärdas på ett adekvat sätt.

FAKTA

Därför spelar en diagnoskod roll

ICD (International Classification of Diseases) är WHO:s internationella klassifikationssystem för sjukdomar och hälsotillstånd. Diagnoskoder används i hälso- och sjukvården för dokumentation, statistik, forskning och planering.

Den nya diagnoskoden för undernäring hos vuxna (5B72) innebär att sjukdomsrelaterad undernäring för första gången får en egen plats i ICD-11. Det kan få flera konsekvenser:

  • Enhetligare diagnostik – vården får en gemensam diagnos för sjukdomsrelaterad undernäring hos vuxna.
  • Bättre uppföljning – förekomsten av undernäring kan följas systematiskt över tid.
  • Bättre forskningsförutsättningar – en gemensam diagnos gör det lättare att samla in och jämföra data.
  • Bättre planeringsunderlag – vården får bättre möjligheter att synliggöra behov och planera resurser.

Från GLIM till ICD – lång väg till ny diagnos

  • 2016: Det internationella samarbetet GLIM (Global Leadership Initiative on Malnutrition) bildas.
  • 2019: GLIM publicerar internationella diagnoskriterier för undernäring.
  • 2019: Elisabet Rothenberg och Tommy Cederholm kontaktar Socialstyrelsens ICD-enhet för att undersöka hur kriterierna kan omsättas i en ny ICD-diagnos.
  • 2020: Socialstyrelsens ICD-enhet lämnar, med stöd från fler än 40 nationella och internationella nutritionsorganisationer, in ett svenskt ändringsförslag till WHO.
  • 2025: WHO beslutar att införa den nya diagnosen Undernäring hos vuxna (5B72) i ICD-11.
  • 2027: Den nya diagnoskoden träder i kraft internationellt.
  • 2028: Sverige planerar att införa ICD-11.

Läs mer:



Kvinnohälsa

Kosttillskott i klimakteriet – mellan marknadsföring och vetenskap

Klimakteriet har fått allt större uppmärksamhet de senaste åren. Samtidigt växer marknaden för kosttillskott som utlovar allt från hormonell balans till bättre energi och minskade vallningar. Men hur väl stämmer löftena överens med forskningen?

Nina Granberg 30 juni, 2026 Uppdaterades 1 juli, 2026 3 minuters läsning
AdobeStock
AdobeStock

Dela artikeln

Cookies

Den här webbplatsen använder cookiesför statistik och användarupplevelse.

Driva eget använder cookies för att förbättra din användarupplevelse, för att ge underlag till förbättring och vidareutveckling av hemsidan samt för att kunna rikta mer relevanta erbjudanden till dig.

Läs gärna vår personuppgiftspolicy. Om du samtycker till vår användning, välj Tillåt alla. Om du vill ändra ditt val i efterhand hittar du den möjligheten i botten på sidan.