Till huvudinnehållet

Viktigt: Säkerställ att du får Dietisten framåt.  Läs mer

Luciafirandet den 13 december är en ljusglimt i vintermörkret.

Luciafirandet den 13 december är en ljusglimt i vintermörkret. När dagarna knappt gryr på norra halvklotet kommer lucia med hopp om ljusare tider. Här svarar … Läs mer,

Dietisten
Redaktionen 29 mars, 2023 Uppdaterades 28 maj, 2025 5 minuters läsning

\n\n\n

Luciafirandet den 13 december är en ljusglimt i vintermörkret. När dagarna knappt gryr på norra halvklotet kommer lucia med hopp om ljusare tider. Här svarar Nordiska museets etnolog och intendent, Lena Kättström Höök, på åtta frågor om vår populära tradition.

Vem var Lucia?

– Enligt den mest spridda lucialegenden var Lucia en välbärgad jungfru och varmt troende kristen katolik som levde i Syrakusa på Sicilien i slutet av 200-talet. Hon dömdes till döden för sin tro, som var straffbar under romartiden. Den 13 december år 304 avrättades Lucia, och hon blev senare helgonförklarad av den katolska kyrkan. Eftersom helgon vanligtvis firas på sin dödsdag, deras himmelska födelsedag, fick hon sitt namn i almanackan på den 13 december.

Varifrån kommer luciafirandet?

– Luciasedens ursprung är komplext. Firandet härstammar från flera epoker, platser och religioner, och har genom åren varit både enkelt och överdådigt, skämtsamt och allvarligt, oskuldsfullt och oanständigt, heligt och profant, folkligt och aristokratiskt, privat och offentligt. Den tradition vi förknippar med dagens luciafirande härstammar från Västsverige, varifrån den under 1900-talet har spridit sig över hela landet och så småningom till övriga Norden och ut i världen. Det folkliga västsvenska lussefirandet var en lokal tradition med ett karnevalsliknande utklädningsupptåg den 13 december. I lussegången, som den beskrivs vid 1800-talets slut, förekom lussebrudar, lussekärringar och lussegubbar – och det var vanligt att man klädde ut sig könsöverskridande. Luciafirandet hade här mer karaktären av ett Halloweenupptåg med motsvarande ”bus eller godis”, där insamlad mat antingen åts upp av gruppen eller gavs bort till någon behövande i byn.

Varför firar vi lucia?

– Den västsvenska lussebruden hade mycket lite gemensamt med helgonet Lucia, och skiljer sig mycket från dagens högtidliga luciagestalt. Lussebruden beskrevs ibland som god, vacker och eftertraktad men ibland som ful, lösaktig och förtjust i karlar. Den äldsta kända bilden av en lucia återfinns på en akvarellerad tuschteckning av Fritz von Dardel, ”Lucedagen på Koberg”, från 1848. Skansen är en av de institutioner som har haft störst betydelse för att sprida och utforma luciatraditionen i Sverige i modern tid. Där inleddes firandet år 1892 med ambitionen att gestalta landets provinsiella festseder. Nordiska museets och Skansens grundare Artur Hazelius ville visa ”gamla bygdebruk” som lucia och stjärngossar. Men dessa hade ännu inte börjat uppträda tillsammans. Luciafirandet var då fortfarande något ganska okänt för de flesta stockholmare.

Hur länge har vi firat lucia?

– Det högtidliga luciatåget med vitklädd lucia och åtföljande tärnor, stjärngossar och ibland tomtar blev vanligt först på 1950-talet. Men historiskt sett är lucia en mycket äldre högtid än så och också en av de mest mångskiftande traditionerna i Sverige.

Varför sjunger lucia och vilka är med i luciatåget?

– Inspirationen till de stjärngossar och andra figurer som i dag ingår i luciatågen kom från början från medeltida katolska kyrkospel, så kallade stjärnspel eller trettondagsspel, där händelserna vid Kristi födelse dramatiserades. Dessa spel låg till grund för uppträdanden och folkliga julupptåg som förekom på landsbygden i Sverige på trettondagshelgen eller annandag jul. Stjärngossarna skulle föreställa de tre vise männen och kunde vara i sällskap av Herodes, Maria, Josef, julbocken och diverse knektar. En möjlig förebild till dagens sjungande luciagestalt var karaktären sångängeln eller sjungängeln. Sångängeln uppträdde i en lång, vit dräkt, ibland försedd med vingar, och hade en krona av lingonris, guld- eller silverpapper. Hans uppgift var att anföra sången eller bära stjärnan.

Varför äter vi lussekatter?

– I Holland och norra Tyskland finns ett jäst sött julbröd av vete kallat duivekater, som troligen exporterades till Göteborg av holländare på 1600-talet. På svenska lät det som ”dyvelskatter”, ”djävulskatter”. Troligen har ordet varken med katter eller djävlar att göra. När bullarna knöts till den 13 december bytte de namn till lussekatter. Idag är S-formen vanligast. Saffranet började användas i slutet av 1800-talet.

Vem får vara lucia?

– Luciafirandet väcker debatt när många gör anspråk på att veta hur det bör genomföras, vilka som ska delta och i vilka roller. Lucia har under århundradena bytt identitet och omskapar sig efter våra behov. Från att ha varit skämtsamt och bullrande har luciatåget blivit allvarsamt och högtidligt, rumsrent nog att välkomnas av Svenska kyrkan. Att traditionen inte är bestämd och enhetlig, varken historiskt eller i vår samtid, förklarar nog varför firandet ibland blir provocerande.

Firas lucia i andra länder?

– Luciaseden har spridits från Sverige till de flesta andra nordiska länderna, där den i vissa fall har laddats med nya betydelser. I Finland har den blivit en viktig identitetssymbol för den svenskspråkiga minoriteten. Under 1900-talet har luciafirandet blivit en symbol för Sverige i världen. I flera länder där svenskkolonier finns har firandet blivit en sammanhållande länk bland utlandssvenskar och emigrantättlingar, som till exempel i Spanien men kanske speciellt i USA, där svenskamerikanska föreningar började med luciafester redan på 1920-talet.

Lucia genom tiderna

Medeltid: präststudenter går stjärngossetåg i församlingarna under jullovet med inspiration från katolska kyrkospel.

1600-tal: Stjärngossar föreställande de tre vise männen sjunger sånger i byar kring trettondagshelgen. Traditionen lever vidare än idag bland annat på Möja i Stockholms skärgård.

1764: Lucia uppträder med vingar och serverar lussebeten till herrgårdsfolk.

1700–1800-tal: Manliga lucior på universiteten. Till lucia valdes ofta nationens vackraste förstaårsstudent.

1800-tal: Utspökade ungdomar går lussegång i byarna och tigger mat och dryck. Lussebruden beskrivs ofta som ful och lösaktig.

1820-tal: Den första kända lucia med ljus i håret – en dräng i Skinnskattebergs herrgård i Västmanland.

1800-talets mitt: Lucia som vi känner henne idag sprider sig från Västsverige främst i högreståndsmiljöer.

1800-talets slut: Luciafirandet sprids till Finland.

1892: Luciafirandet startar på Skansen i Stockholm för att visa upp lokala traditioner från Västsverige.

1928: Lucia blir en medial tävling anordnad av Stockholms Dagblad. Tärnor, stjärngossar och tomtar deltar.

1944: Luciatraditionen sprids till Danmark som en tyst protest mot den tyska ockupationen.

1950-tal: Luciafirandet blir allmänt i Sverige och sprids till Norge.

1990-tal: Luciafirandet sprids till Baltikum efter Sovjetunionens fall.

2000-tal: Heta känslor väcks när skolpersonal försöker begränsa eller styra olika karaktärers vara och icke vara i luciatågen.

2016: Åhlénskampanj med liten pojke som lucia skapar storm i sociala medier varefter filmklipp på Zlatan Ibrahimovic som lucia blir viralt.

2018–2019: Svårighet att få kandidater till luciatävlingar då tävling i skönhet upplevs otidsenligt.

Läs mer om lucia och andra högtider i Nordiska museets app Årets dagar. Hör Lena Kättström Höök, etnolog och intendent, berätta om lucia här: https://www.youtube.com/watch?v=GOecpfbvqzg\nLäs mer i boken ”Lucia i nytt ljus” som publicerades i november 2016 på svenska och engelska.

Källa: Nordiska museet

\n\n\n\n


Dela artikeln

ANNONS

Innehåll från Nutrition Data

Annons

”Sparar tid och ger trygghet i samtalen”

När kostregistreringar, analyser och individuella rekommendationer behöver gå hand i hand krävs verktyg som både sparar tid och säkrar kvaliteten. Två dietister berättar här hur de använder programmet Nutrition Data i sin kliniska vardag.

25 februari, 2026 2 minuters läsning
nutrions

Foto: Nutrition Data

Bildtext: Dietisterna Maria Isaksson och Stina Grönevall använder digital kostregistrering för att arbeta mer effektivt.

På Barnkliniken i Halmstad möter dietisten Stina Grönevall barn och familjer i både sluten- och öppenvård, bland annat vid ätsvårigheter, selektivt ätande och mag–tarmproblematik. Hon använder framför allt Nutrition Datas funktion för digital kostregistrering i hemmet, till exempel vid tillväxtutredningar eller när man behöver fånga kvalitet och mängd i ett selektivt ätande.

– Appen är lätt att använda, både för mig och familjerna. När föräldrar registrerar barnets intag hemma får jag snabbt en helhetsbild av energi- och näringsintag. Det sparar tid och ger trygghet i samtalen. 

De digitala matdagböckerna påverkar ofta dialogen med oroliga föräldrar.  

– För barn med selektivt ätande kan resultaten visa att näringsintaget faktiskt är tillräckligt. Det kan lugna föräldrar och göra stor skillnad i barnets ätutveckling. Och när intaget verkligen är för lågt kan vi använda analysen för konkret rådgivning om berikning och livsmedelsval.

Hon använder också Nutrition Data i arbetet med barn som har typ 1‑diabetes. Genom att jämföra kostregistreringar med blodsockerkurvor över tid blir samtalen om kolhydratmängd och kolhydratkvalitet mer konkreta och behandlingen kan justeras för bättre blodsockerkontroll.

– I stället för att sitta och mata in skriftliga matdagböcker i datorn kan jag använda tiden till att träffa patienter. Utskrifterna blir dessutom väldigt bra samtalsunderlag vid återkoppling.

Även Maria Isaksson, kommundietist med fokus på folkhälsa, får stöd av Nutrition Data på flera sätt. Hon arbetar med barn och ungas hälsa, personer inom LSS och kliniskt inom äldreomsorgen.  

– Behöver jag göra en näringsberäkning är programmet guld värt. Det är pedagogiskt, lätt att använda och ger mig bra översikt – oavsett om jag arbetar med ungdomars matvanor eller näringsanpassning för äldre.

Främst använder hon Nutrition Data för näringsberäkning av mat- och vätskeregistreringar samt när hon tar fram recept. Beräkningarna används både för att kunna ta fram informationsmaterial och som en del av den individuella nutritionsbehandlingen.

– Om jag haft en patient med till exempel behov av proteinreducerad kost behöver jag ha ett bra underlag för att ta fram en individanpassad nutritionsbehandling.

Fakta

Nutrition Data är ett svenskt evidensbaserat digitalt verktyg utvecklat för dietister. Programmet används för näringsberäkning och jämförelse av medicinska näringsprodukter som till exempel kosttillägg och parenteral nutrition. Verktyget gör det möjligt att samla in kostregistreringar och genomföra näringsanalyser. Det kan också ge stöd vid individ­anpassade kostrekommendationer utifrån patientens behov.

Vill du veta mer och testa Nutrition Data gratis? Gå in på:
www.nutritiondata.se


Dela artikeln

Obesitas

TLV säger nej till subvention av Wegovy ”Det är mycket sorgligt”

Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV) beslutade tidigare i veckan att inte låta obesitasläkemedlet Wegovy ingå i läkemedelsförmånen. Detta har väckt starka reaktioner. För dietister inom obesitasvården får beskedet tydliga konsekvenser i det dagliga patientarbetet.

Nina Granberg 25 februari, 2026 Uppdaterades 27 februari, 2026 4 minuters läsning
Liisa-Tolvanen

Foto: Foto: Susanne Wahström

TLV:s nej innebär att Wegovy inte subventioneras inom högkostnadsskyddet. Kostnaden för behandlingen faller alltså helt på patienten själv. Myndigheten motiverar beslutet bland annat med hälsoekonomiska överväganden och en oro för indikationsglidning. Samtidigt är GLP-1-baserade läkemedel subventionerade vid typ 2-diabetes, men inte vid obesitas utan diabetes.

Liisa Tolvanen, medicine doktor och specialistdietist inom obesitas på Centrum för obesitas i Region Stockholm, arbetar dagligen med patientgruppen det här beskedet berör. 

Vad betyder TLV:s beslut att inte subventionera Wegovy för dietisters arbete med personer med obesitas, särskilt när läkemedelsbehandling blir ekonomiskt ojämlik?

– TLV:s beslut att inte subventionera Wegovy är djupt beklagligt och för mig som arbetar som dietist i specialistvården, framför allt mycket sorgligt. Jag möter dagligen patienter som skulle kunna ha stor nytta av läkemedlet men som aldrig får möjlighet att påbörja behandlingen på grund av de höga kostnaderna. Samtidigt ser jag tydliga positiva effekter hos de patienter som faktiskt har möjlighet att använda läkemedlet –  ofta personer som levt med obesitas hela livet och utvecklat flera följdsjukdomar. 

När hela kostnaden faller på patienten blir läkemedlet fortsatt mycket dyrt, vilket i praktiken drabbar just dem med störst medicinskt behov. Det leder till en ökad ojämlikhet i vården, där endast personer med god ekonomi har möjlighet att ta del av behandlingen.

I detta läge menar Liisa Tolvanen att dietisternas roll blir än mer central. När läkemedelsbehandling inte är tillgänglig ökar behovet av kvalificerat stöd inom både levnadsvane- och nutritionsbehandling. 

– Dietister har också en viktig roll i att stödja de patienter som använder läkemedel, genom att säkerställa adekvat näringsintag, hantera biverkningar och bidra till långsiktiga strategier som minskar risken för viktrecidiv efter avslutad behandling. Samtidigt behöver vårdpersonal, inklusive dietister, i allt högre grad hantera patienters frustration, skam och upplevelse av ojämlika förutsättningar.

TLV motiverar sitt nej med risken för indikationsglidning. Hur ser du på den oron och vilken roll kan dietister ha i behandlingsteamet för att stödja korrekt och långsiktig användning av obesitasläkemedel?

– I Sverige lever omkring 18 procent av befolkningen med obesitas, vilket innebär en stor patientgrupp och en potentiellt omfattande efterfrågan på läkemedelsbehandling. Det är därför begripligt att TLV behöver väga in de ekonomiska konsekvenserna av en subvention. Samtidigt är det viktigt att understryka att den aktuella ansökan inte gällde alla personer med obesitas, utan var avgränsad till specifika patientgrupper med betydande medicinska behov.

Liisa Tolvanen menar att dessa patienter ofta redan befinner sig i vården för andra kroniska sjukdomar, där en effektiv obesitasbehandling snarare skulle kunna förebygga framtida vårdbehov än tränga undan annan behandling. När subvention uteblir riskerar deras sjukdomsbörda att förvärras, vilket kan leda till ökade komplikationer och mer avancerade vårdinsatser över tid.

– Obesitas är dessutom starkt stigmatiserat i vårt samhälle. När tillgången till läkemedelsbehandling styrs av ekonomiska resurser riskerar detta stigma att förstärkas. Patienter utan möjlighet att betala kan känna sig mindre värda eller uppleva att de inte ”förtjänar” behandling, medan de som betalar ur egen ficka kan känna skam över att behöva läkemedel för sin obesitas.

Även här har dietister en viktig roll i att stödja patienter under läkemedelsbehandling. Dietisternas Riksförbund har också tydliggjort vikten av dietistledd nutritionsbehandling parallellt med aptitsänkande läkemedel, eftersom minskat energiintag ställer höga krav på individanpassat stöd så att ett adekvat näringsintag säkerställs..

– Det borde vara en självklar del av behandlingskedjan att patienter som påbörjar aptitsänkande läkemedel tidigt erbjuds kontakt med dietist, både för att hantera biverkningar och för att bygga hållbara matvanor över tid. På så sätt kan behandlingen bli tryggare, mer långsiktig och bättre integrerad i en helhetsbaserad obesitasvård, säger Liisa Tolvanen. 

Det är också avgörande att betona betydelsen av ett starkt stöd efter avslutad läkemedelsbehandling menar hon vidare. Obesitas är en kronisk sjukdom, vilket innebär att behandlingen behöver ha ett långsiktigt fokus där patienter inte lämnas utan uppföljning när medicineringen upphör.

– Det kräver sammanhängande vårdkedjor och multidisciplinära team, där dietisten är en självklar del, som kan erbjuda kontinuerligt, individualiserat och stigmafritt stöd. En sådan struktur stärker både kvaliteten och jämlikheten i behandlingen och gör det möjligt för patienter att bibehålla hälsovinster över tid. 

Faktaruta: Dietistens roll vid aptitsänkande läkemedel

Enligt Dietisternas Riksförbund bör nutritionsbehandling alltid ingå som en integrerad del vid behandling med aptitsänkande läkemedel vid obesitas.

Dietistens uppgifter omfattar bland annat att:

  • säkerställa tillräckligt näringsintag vid reducerat energiintag.
  • förebygga undernäring och näringsbrist
  • ge stöd vid biverkningar som illamående och förändrat ätmönster
  • bidra till hållbara matvanor och långsiktiga strategier för viktstabilitet
  • minska risken för viktrecidiv efter avslutad läkemedelsbehandling

DRF betonar vikten av tidig och etablerad kontakt med dietist för alla patienter som påbörjar behandling med aptitsänkande läkemedel, som en del av en sammanhållen och multidisciplinär obesitasvård.

Källa: Dietisternas Riksförbund. Dietistens roll vid behandling med aptitsänkande läkemedel (2026).


Dela artikeln

Cookies

Den här webbplatsen använder cookiesför statistik och användarupplevelse.

Driva eget använder cookies för att förbättra din användarupplevelse, för att ge underlag till förbättring och vidareutveckling av hemsidan samt för att kunna rikta mer relevanta erbjudanden till dig.

Läs gärna vår personuppgiftspolicy. Om du samtycker till vår användning, välj Tillåt alla. Om du vill ändra ditt val i efterhand hittar du den möjligheten i botten på sidan.