Till huvudinnehållet

Viktigt: Säkerställ att du får Dietisten framåt.  Läs mer

Varierad spädbarnskost kan minska risken för matallergi

I den här studien, publicerad i Pediatric Allergy and Immunology [1], undersökte vi hur variation eller diversitet av tilläggskost påverkar risken att utveckla matallergi. Vi använde data från NorthPop-studien, en stor populationsbaserad födelsekohort­studie som kommer att inkludera 10 000 familjer från Västerbotten vilka följs från graviditet tills dess att barnen når skolålder.

18 mars, 2025 Uppdaterades 28 maj, 2025 4 minuters läsning
Stock.adobe.com

Matallergier hos barn är ett växande hälsoproblem [2] och tidigare forskning har visat att tidig introduktion av olika livsmedel kan minska risken för matallergi genom att främja immunsystemets toleransutveckling [3-5]. Vi har tidigare visat att Livsmedelsverkets uppdaterade kostråd från 2019 har implementerats väl bland svenska småbarnsfamiljer [6]. Dock har ingen studie tidigare undersökt betydelsen av hur ofta spädbarn äter olika typer av mat och dess direkta koppling till matallergier.

Metod

Studien inkluderade 2 060 barn från NorthPop för vilka föräldrarna lämnat information om kostintag under spädbarnstiden liksom om det fanns en diagnos för matallergi vid 18 månaders ålder. Kostens diversitet mättes dels genom att räkna antalet olika livsmedel som barnet hade introducerat, dels hur ofta olika livsmedel konsumerades, genom en frekvensenkät som fylldes i vid cirka 9 månaders ålder.

Utfallet definierades som kliniskt diagnostiserat fall av matallergi. Analyserna kontrollerades för systematiskt utvalda störfaktorer såsom amning, tidig introduktion av fast föda, socioekonomi och mammans härkomst, genom användning av en Directed Acyclic Graph [7].

Resultat

Vid 18 månaders ålder rapporterades att 100 barn (4,9 %) hade en läkardiagnosticerad matallergi. Att äta många olika typer av hälsosamma livsmedel, ofta vid 9 månaders ålder, var tydligt kopplat till lägre förekomst av matallergier vid 18 månaders ålder, jämfört med barn vars föräldrar rapporterat en låg diversitet av barnets kost och ett mindre frekvent intag. Barn som hade introducerat fler livsmedel vid 9 månaders ålder hade också en lägre risk för matallergi vid 18 månaders ålder jämfört med de som introducerades för färre livsmedel, oavsett hur ofta de ätit dessa livsmedel.

Den potentiellt skyddande effekten av variation av tilläggskost under spädbarnstiden var särskilt uttalad bland barn med eksem, vilket är ett intressant resultat som stärker hypotesen om så kallad dubbel allergenexponering. Den hypotesen föreslår att tidig oral exponering för allergener kan vara skyddande mot matallergier, medan tidig hudexponering, särskilt i frånvaro av oral exponering, kan öka risken för att utveckla allergier [8]. Hypotesen och forskningen som den lett till har påverkat riktlinjer som rekommenderar tidig introduktion av bland annat tillagat ägg och jordnöt [9].

Diskussion och slutsatser

Vår studie visar att ett frekvent intag och en större variation av livsmedel under spädbarnstiden kan spela roll för att minska risken för matallergier. Resultaten stärker hypotesen att tidig exponering för olika livsmedel bidrar till utvecklingen av oral tolerans och kan vara särskilt viktigt för barn med eksem.

Det finns flera goda skäl att främja variation av kost under barnets första levnadsår, inte minst i form av variation av grönsaker, frukt och baljväxter, samt att uppmuntra tidig introduktion av olika slags livsmedel som en del av hälsosamma matvanor [10]. Ytterligare forskning behövs för att utröna hur kostintag tidigt i livet påverkar allergirisk, men denna studie bidrar med värdefull kunskap som kan användas för att utveckla riktlinjer för spädbarnskost.



Obesitas

GLP-1-behandling kan dölja nutritionsproblem

Kraftig aptitminskning och lägre energiintag vid behandling med GLP-1-läkemedel kan öka risken för otillräckligt intag av protein och mikronäringsämnen. En ny översikt uppmärksammar risken för ”dold undernäring” och efterlyser större fokus på nutrition under behandlingen.

Dietisten
Redaktionen 7 september, 2026 3 minuters läsning
GLP-1
Adobe.stock

GLP-1-receptoragonister och kombinerade GIP/GLP-1-läkemedel har förändrat behandlingen av obesitas och kan ge en betydande och långvarig viktnedgång. Men den snabba utvecklingen har samtidigt väckt nya frågor om vad som händer med patienternas näringsintag när aptiten och mängden mat minskar kraftigt.

I en ny narrativ översikt, publicerad i tidskriften Nutrients, sammanfattar forskare kunskapsläget kring mikronäringsstatus, proteinintag och förändringar i fettfri massa vid behandling med GLP-1-baserade läkemedel.

Forskarna pekar på risken för vad de beskriver som ”hidden malnutrition” – nutritionsproblem som kan vara svåra att upptäcka när behandlingen samtidigt ger den eftersträvade viktnedgången.

Mindre mat ställer högre krav på kvaliteten 

GLP-1-läkemedlens effekt bygger bland annat på minskad aptit, ökad mättnad och ett lägre spontant energiintag. Gastrointestinala biverkningar som illamående och kräkningar kan hos vissa patienter minska intaget ytterligare.

Det innebär att patienten behöver få i sig tillräckligt med protein, vitaminer och mineraler genom en betydligt mindre mängd mat än tidigare.

Samtidigt kan personer med obesitas ha otillräcklig mikronäringsstatus redan innan läkemedelsbehandlingen påbörjas. Ett minskat och ensidigt matintag under behandlingen kan därför enligt forskarna förstärka befintliga problem eller skapa nya.

Bland de näringsämnen som diskuteras finns bland annat järn, vitamin B12, folat och vitamin D. Kunskapsläget är dock fortfarande begränsat och det saknas långtidsstudier som visar hur vanligt det är att patienter utvecklar kliniskt betydelsefulla näringsbrister under GLP-1-behandling.

Muskelmassa behöver uppmärksammas 

Även förändringar i kroppssammansättningen är en viktig fråga. Den största delen av viktminskningen vid GLP-1-behandling utgörs av fettmassa, men studier visar att även fettfri massa minskar.

Förlust av fettfri massa är inte unik för läkemedelsbehandling utan förekommer även vid annan större viktnedgång. Forskarna framhåller ändå att muskelmassa och muskelfunktion behöver uppmärksammas, framför allt hos personer som redan före behandlingen har liten muskelreserv eller ökad risk för sarkopeni.

Äldre personer och patienter med andra sjukdomar eller lågt proteinintag kan vara särskilt sårbara.

Tillräckligt proteinintag och fysisk aktivitet, framför allt styrketräning, lyfts därför som viktiga delar av behandlingen för att bidra till att bevara muskelmassa och funktion under viktnedgången.

Efterlyser strukturerad nutritionsuppföljning

Forskarna menar att nutritionsperspektivet behöver integreras tydligare i behandlingen med GLP-1-läkemedel. Uppföljningen bör inte enbart handla om kroppsvikt och läkemedlets biverkningar utan även om vad och hur mycket patienten faktiskt äter.

Det kan bland annat innebära bedömning av kostens kvalitet och proteinintag samt, för patienter med ökad risk, uppföljning av mikronäringsstatus och kroppssammansättning.

Samtidigt betonar forskarna att kunskapsluckorna fortfarande är stora. Det behövs fler prospektiva långtidsstudier för att avgöra hur vanligt det är med nutritionsbrister och kliniskt betydelsefull muskelförlust och vilka patienter som löper störst risk.

Den ökande användningen av GLP-1-baserade läkemedel gör enligt forskarna att nutritionsbedömning behöver bli en tydligare del av obesitasbehandlingen – så att en framgångsrik viktnedgång inte sker på bekostnad av patientens nutritionsstatus.

Källa: Sorić T. et al. Hidden Malnutrition in the GLP-1 Era: Micronutrient Status, Protein Adequacy, and Lean Mass as Emerging Nutritional Considerations—A Narrative Review. Nutrients, 2026; 18(17):2757.

Missa inte nästa nummer av Dietisten!

I nästa nummer av Dietisten fördjupar vi oss i nya trender inom obesitasbehandling – från GLP-1 och nutrition till nya behandlingsstrategier och dietistens roll när obesitasvården förändras.

Vill du läsa mer? Som prenumerant får du tillgång till Dietistens digitala innehåll och tidningen.


Dela artikeln

Forskning

Nytt verktyg visar matens målkonflikter

Klimat, biologisk mångfald, djurvälfärd och antibiotikaanvändning – vad händer när vi förändrar det vi äter? Ett nytt verktyg från Sveriges lantbruksuniversitet ska ge en bredare bild av matens hållbarhet och synliggöra när en förbättring på ett område leder till en försämring på ett annat.

Dietisten
Redaktionen 4 september, 2026 2 minuters läsning
SAFAD
SAFAD ger en bredare bild av matens hållbarhet, Stock.adobe

Forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, har utvecklat det digitala verktyget SAFAD, Sustainability Assessment of Foods And Diets. Det kan användas för att bedöma hållbarheten hos enskilda livsmedel, måltider och hela kostmönster.

Till skillnad från många jämförelser som framför allt fokuserar på klimatavtryck väger SAFAD samman tio olika indikatorer. Åtta handlar om miljöpåverkan, medan två mäter djurvälfärd respektive antibiotikaanvändning inom djurhållningen.

Verktyget bygger på miljödata för omkring 150 råvaror från länder som exporterar livsmedel till nio EU-länder, däribland Sverige. Utifrån dessa data går det att beräkna miljöpåverkan för omkring 1 800 livsmedel och maträtter.

Ett byte är inte alltid bättre 

Ett syfte är att tydliggöra de målkonflikter som kan uppstå när kosten förändras. SLU-forskarna visar exempelvis att om hälften av nötköttet i den svenska genomsnittskosten ersätts med kyckling minskar klimatavtrycket med 12 procent. Samtidigt ökar den beräknade förlusten av djurvälfärd med 30 procent.

Att halvera konsumenternas matsvinn ger däremot minskad påverkan med omkring 5–6 procent för nästan samtliga indikatorer, utan några uppenbara negativa konsekvenser.

Ett annat scenario handlar om ökad svensk livsmedelsproduktion. Om Sverige producerade mer av det som redan odlas här skulle klimatpåverkan enligt beräkningarna minska med 5 procent och påverkan på biologisk mångfald med 27 procent. Samtidigt skulle markanvändningen öka med omkring 9 procent.

Används av Livsmedelverket 

SAFAD används redan i praktiken. Livsmedelsverket har bland annat använt verktyget för att bedöma hållbarheten i tonåringars och förskolebarns kost.

Forskarna betonar samtidigt att verktyget inte ska ses som ett facit. Det finns osäkerheter i både data och metoder, och alla konsekvenser av större förändringar i befolkningens matvanor går inte att fånga.

Tanken är i stället att ge en mer nyanserad bild av vad hållbar kost innebär – och göra det möjligt att väga olika miljö- och hållbarhetsaspekter mot varandra.

Utforska SAFAD här.

SAFAD har utvecklats inom det EU-finansierade projektet Plan’eat och forskningsprogrammet Mistra Food Futures.


Dela artikeln

Cookies

Den här webbplatsen använder cookiesför statistik och användarupplevelse.

Driva eget använder cookies för att förbättra din användarupplevelse, för att ge underlag till förbättring och vidareutveckling av hemsidan samt för att kunna rikta mer relevanta erbjudanden till dig.

Läs gärna vår personuppgiftspolicy. Om du samtycker till vår användning, välj Tillåt alla. Om du vill ändra ditt val i efterhand hittar du den möjligheten i botten på sidan.