Till huvudinnehållet

Viktigt: Säkerställ att du får Dietisten framåt.  Läs mer

Yrkesfrågor

Hur påverkas dietisten av Barnkonventionen?

 Barnkonventionen är svensk lag. Vad innebär det? 1990 ratificerade Sverige barnkonventionen som ett av de första medlemsländerna i FN. Först trettio år senare blir det … Läs mer,

Dietisten
Redaktionen 29 mars, 2023 Uppdaterades 28 maj, 2025 7 minuters läsning

 Barnkonventionen är svensk lag. Vad innebär det?

1990 ratificerade Sverige barnkonventionen som ett av de första medlemsländerna i FN.

Först trettio år senare blir det internationellt bindande avtalet en del av den svenska lagstiftning. Hög tid, kan tyckas. Eller är det så självklart att vi i Sverige lyfter in konventionen som den är formulerad i Sveriges Rikes Lag den 1 januari 2020. Är det verkligen bäst åtgärd för den grupp som den juridiska texten är till för att skydda – barnen? Och har det några konsekvenser för dietisten som möter barn i sitt arbete? Vi tittar lite närmare på några av de argument som problematiserar frågan.

Det var den 20 november 1989 som FN:s konvention om barnets rättigheter antogs i FN:s generalförsamling. Den 2 september 1990 trädde den i kraft. 196 länder har skrivit under och förbundit sig att följa artiklarna. (Idag är 193 av 195 självständiga stater medlemmar i FN.) Det är också den konvention som överlägset flest stater kunnat enas kring – åtminstone på pappret. USA är det enda land som valt att inte ratificera fördraget.

Barnkonventionen är ett rättsligt bindande, internationellt avtal som slår fast att barn är individer med egna rättigheter och egen autonomi. De är inte sina föräldrars eller andra vuxnas ägodelar. Konventionen innehåller 54 artiklar, varav fyra är grundläggande principer som alltid ska beaktas vid frågor som rör barn:

  • Alla barn har samma rättigheter och lika värde [artikel 2]
  • Barnets bästa ska omfattas vid alla beslut som rör barn [artikel 3].
  • Alla barn har rätt till liv och utveckling [artikel 6].
  • Alla barn har rätt att uttrycka sin mening och få den respekterad [artikel 12].
  • Genom att ratificera en FN-konvention blir den visserligen juridiskt bindande men det har inte som konsekvens att den äger samma status som nationell lagstiftning. Det innebär att det inte är formellt hållbart att hänvisa till konventionen i exempelvis olika rättsfall eller under andra omständigheter då dess principer skulle kunna tänkas vara tillämpbara. Ansvaret för att konventionen hedras i Sverige åligger istället regering och riksdag.

    I Sverige har man fram till nu valt att tillämpa vad som kallas en transformeringsprocess vilket innebär att befintlig och ny lagstiftning skall anpassas till barnkonventionen så att skrivningarna ligger i linje med överenskommelsens intentioner och bestämmelser. Att konventionen nu blir lag är ett betydligt större åtagande. Den lyfts nu in i sin helhet och inkorporeras fullt ut med den svenska lagstiftningen.

    En remissinstans som varit tveksam till ett sådant steg är institutionen Tema Barn som bedriver kritisk tvärvetenskaplig forskning och utbildning om barn och barndom vid Linköpings universitet. De menar att konventionen i sig är en kompromissprodukt som uppstått i förhandling mellan ett stort antal länder – och inte minst väsensskilda kulturer. Det innebär också att det finns inbyggda konflikter som kan komma att få helt oväntade effekter vid en ordagrann tillämpning. Om man som tidigare implementerar konventionen gradvis; där svensk lag steg för steg omfattar dess artiklar och intentioner, finns det istället möjlighet att förutse och förebygga juridiska problem som med all säkerhet kommer att ske vid en plötslig inkorporering. En successiv införlivningsprocess av konventionen leder till samma resultat, men utan den stora risken för obehagliga överraskningar som ytterst riskerar att drabba barnen.

    Ett område man redan nu ser som tämligen minerat är konventionens påverkan på relationen mellan barn och föräldrar. Det blir en förskjutning av barnens rättigheter på bekostnad av föräldrarnas inflytande över sina barn. I sig kan det tyckas som något positivt, men här finns också en rad inneboende konflikter som bättre kunnat förebyggas med en lyhörd och gradvis juridisk justering.

    Symbolhandling eller effektiv juridik?

    Ett primärt syfte med inkorporeringen är att barnens rättigheter skall beaktas vid olika avvägningar och bedömningar som görs i mål och andra juridiska ärenden som på något sätt berör barn. Tanken är här att den tillämpade konventionen bidrar till att synliggöra barnets rättigheter. Lagstiftaren formulerar det som att ”det är ett sätt att skapa en grund för ett mer barnrättsbaserat synsätt i all offentlig verksamhet”.

    Men det har formulerats kritik även kring detta grundläggande skäl för den nya lagen. Argumentet är att implementeringen blir en symbolhandling, en engångsföreteelse som sedan kan läggas till handlingarna – ”japp, då var det klart”.

    Juristerna i Lagrådet har vidare hävdat att artiklarna i konventionen redan återspeglas i den svenska lagstiftningen. Genom det befintliga processförfarandet har vi en ständigt pågående diskussion och analys om barns rättigheter och situation. Lagstiftningen kan nyanseras och skärpas på de områden där det verkligen behövs insatser. Juridiken utgör då ett verkligt precisionsinstrument som alltid är aktuellt och hela tiden hålls i gång, istället för att vara en lagtext med goda intentioner och tjusiga skrytfraser men med tveksamma muskler.

    Det senare är just vad flera tyngre jurister befarar, dvs att många av konventionens formuleringar är alltför luddiga – en konsekvens av viljan av att få ett dokument som världens nationer kunde ställa sig bakom – för att kunna tillämpas konkret i svenska domstolar. Tolkningarna kan varieras i det oändliga, och vi befinner oss plötsligt i en situation som är sämre än den vi hade, dvs med en högtravande papperstiger.

    Ytterligare en invändning har varit att det kommer att bli problem när konventionen hamnar i konflikt med t ex statens intresse av att reglera invandring. Norge införde barnkonventionen som lag redan 2003 men det har inte förbättrat situationen för immigrerande barn.

    Det skall dock betonas att just det norska exemplet har bedömts som mycket framgångsrikt och att den oro som finns i Sverige anses till stora delar vara obefogad.

    Dietisten och den nya lagen

    Men rent konkret – hur kommer den nya lagen att påverka dietistens arbete? Blir det någon skillnad? Både ja och nej. Barn som är i behov av hälso- och sjukvård har sina rättigheter reglerade via Hälso- och sjukvårdslagen. (SFS, 1982:763) och Patientlagen (SFS, 2014: 821). Det som fastställs i Patientlagen kan ses utifrån ett barnrättsperspektiv: ”När hälso- och sjukvård ges till barn ska barnets bästa särskilt beaktas” (kap 1, 8 §). ”När patienten är ett barn ska barnets inställning till den aktuella vården eller behandlingen så långt som möjligt klarläggas. Barnets inställning ska tillmätas betydelse i förhållande till hans eller hennes ålder och mognad” (kap 4, 3 §) samt ”informationen ska anpassas till mottagarens ålder, mognad, erfarenhet, språkliga bakgrund och andra individuella förutsättningar” (kap 3,6 §).

    Utifrån befintlig lagtext kan man sålunda säga att barn i Sverige redan omfattas av ett rejält skydd som vilar på just barnets perspektiv. Men barnkonventionen ställer dock ytterligare krav på hälso- och sjukvården som kritikerna till trots, faktiskt än mer konkret ställer krav på bemötande och behandling som motsvarar de rättigheter barn har laglig rätt till: Som dietist eller annan vårdgivare skall man på ett mer målinriktat sätt i den löpande verksamheten återkommande stämma av med konventionen (och/eller tilläggsprotokollen), inte minst i samband med att större eller mindre beslut som berör barnet skall fattas, s k barnkonsekvensanalys: Det innebär att man alltid inför olika åtgärder skall ställa sig frågan: Är insatsen verkligen för barnets bästa?

    På så sätt blir barnkonventionen ett redskap som vårdgivaren hela tiden arbetar med och refererar till. Tanken är att konventionen på så vis vävs in, och blir en naturlig del i vardagsrutinerna.

    I Västra Götalandsregionen berättar regionutvecklare Liselott Johansson att man bl a gjorde en sådan konsekvensanalys då de skulle införa vårdnadshavares åtkomst till barns journaler via nätet (0–12 år).

    – Först gjordes en prövning av barnets bästa/barnkonsekvensanalys. Det som framkom var att för de allra flesta barn är införandet för barnets bästa. Men det finns ändå en del barn som kan behöva extra skydd, därför är det viktigt med kompensatoriska åtgärder så att barnets rättigheter efterlevs.

    I Västra Götalandsregionen har man också tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) tagit fram en webbutbildning som är öppen för alla som vill lära sig mer: Barnkonventionen – från teori till praktik.

    – Webbutbildningen är basen och vi rekommenderar att alla börjar där, fortsätter Liselott. Utifrån den kan verksamheterna sedan gå vidare och göra egna handlingsplaner, skapa rutiner och dialoger kring barnrätt på den egna arbetsplatsen.

    Innehållet: Del 1 – Introduktion, Del 2 – Kunskap, Del 3 – Historik, Del 4 – Artiklarna, Del 5 – Perspektiv, Del 6 – Tillämpning, Del 7 – Från ord till handling

    Länk till webbutbildningen ”Barnkonventionen – från teori till praktik”

    Dietisten kommer att följa upp hur barnkonventionen har påverkat dietisten i sitt arbete.

    /Magnus Forslin



    Debatt

    Obesitas är en kronisk sjukdom: varför behandlar vi den fortfarande som ett tillfälligt problem?

    Apoteket kan vara den saknade länken i en vårdmodell som idag brister i uppföljning och kontinuitet. Det menar dietisten Sara Bussqvist.

    IMG_3189
    Sara Bussqvist 6 augusti, 2026 Uppdaterades 7 augusti, 2026 3 minuters läsning
    IMG_3189
    Sara Bussqvist.

    Obesitasvården står inför ett paradigmskifte. Nya läkemedel och ökad kunskap har förändrat synen på obesitas från ett livsstilsproblem till en kronisk sjukdom med biologiska, beteendemässiga och miljömässiga orsaker. Trots det präglas stora delar av vården fortfarande av ett kortsiktigt synsätt – där viktnedgång betraktas som målet, snarare än början på en livslång behandling. Medan behandlingsmöjligheterna utvecklas snabbt har vårdmodellerna inte följt med.

    Viktnedgång är inte mållinjen

    Viktnedgång ses alltför ofta som slutpunkten för behandlingen, när det i själva verket är starten på ett långt behandlingsförlopp. Följdsjukdomar, näringsstatus, psykisk hälsa och beteendestöd kräver fortsatt uppmärksamhet långt efter att behandlingen inletts.

    Snabb viktnedgång till följd av bariatrisk kirurgi eller läkemedelsbehandling förändrar kroppen på sätt som kosten ensam inte kan kompensera för. En betydande del av viktnedgången vid läkemedelsbehandling kan bestå av förlust av muskelmassa. Brister på vitaminer och mineraler uppstår på ett förutsägbart sätt men fångas inte alltid upp i tid – det som inom näringsforskningen kallas 'dold hunger' – ett tillstånd där kaloriintaget verkar tillräckligt, men kroppen ändå saknar de mikronäringsämnen den behöver.

    Obesitas förekommer dessutom sällan isolerat. Många patienter lever parallellt med diabetes, hjärt-kärlsjukdom eller psykisk ohälsa. Långsiktiga resultat handlar därför inte bara om antalet förlorade kilo, utan om huruvida patienten kan hålla sin näringsstatus i balans och behålla kontakten med vården över tid.

    Skam är ett medicinskt hinder

    Många patienter upplever fortfarande sin obesitas som ett personligt misslyckande. Motgångar under behandlingen tolkas i moraliska snarare än kliniska termer. Patienter uteblir från uppföljning, drar sig från besök eller slutar ta sina läkemedel och kosttillskott. Kroniska sjukdomar kräver kontinuerlig kontakt med vården – skam bryter ner den kontakten. Vårdstrukturerna förstärker ofta problemet utan att ha för avsikt att göra det: systemet är uppbyggt kring enskilda behandlingstillfällen, och framgång mäts alltför ofta i kilo snarare än i hållbar hälsa.

    Apoteket kan fylla en stor lucka

    Ansvaret för den långsiktiga obesitasvården riskerar att splittras mellan olika vårdgivare. Nutritionsuppföljning, behandlingsstöd och löpande patientkontakt hamnar lätt mellan stolarna. Det är precis här apoteket kan spela en mycket större roll.

    Apotekspersonalen tillhör de mest lättillgängliga vårdgivarna och är ofta en av de få vårdkontakter som faktiskt finns kvar under ett långt behandlingsförlopp. Deras roll handlar redan om betydligt mer än att lämna ut recept – dagligen hjälper de patienter att följa sina behandlingar, fångar upp biverkningar och stöttar dem genom komplexa läkemedelsregimer. Vid kroniska sjukdomar som diabetes och högt blodtryck är den typen av långsiktigt stöd redan en självklar del av apotekets arbete. Obesitasvården förtjänar samma synsätt – inte för att ersätta läkare eller dietister, utan för att säkra den kontinuitet som idag saknas.

    Kronisk sjukdom kräver kronisk vård

    Nästa fas i obesitasvården avgörs av om vården klarar att följa patienten även efter den första behandlingsinsatsen. Det kräver bättre uppföljning, tätare samverkan mellan professioner och ett större fokus på patientens långsiktiga hälsa än på siffran på vågen. Apoteket kan spela en avgörande roll i det arbetet – som en av vårdens mest tillgängliga aktörer, med möjlighet att stärka följsamhet och identifiera nutritionsrisker tidigt. Först när vårdsystemet tar ansvar för hela patientresan kan vi säga att vi behandlar obesitas som den kroniska sjukdom den faktiskt är.

    Sara Bussqvist är leg. dietist och produktspecialist hos FitForMe, Sverige som erbjuder kosttillskott inom överviktsvård.



    Kalkyler & Verktyg

    Nya näringsvärden i Livsmedelsdatabasen

    Livsmedelsverket har publicerat en ny version av Livsmedelsdatabasen med reviderade näringsvärden för ett stort antal livsmedel. Bland nyheterna finns analyser från projektet ”Fetter, mejerier och ägg 2025” samt kompletterande data om frukt och grönsaker från de norska och danska livsmedelsdatabaserna.

    Nina Granberg 6 augusti, 2026 1 minuts läsning
    AdobeStock_214597522
    AdobeStock

    Dela artikeln

    Cookies

    Den här webbplatsen använder cookiesför statistik och användarupplevelse.

    Driva eget använder cookies för att förbättra din användarupplevelse, för att ge underlag till förbättring och vidareutveckling av hemsidan samt för att kunna rikta mer relevanta erbjudanden till dig.

    Läs gärna vår personuppgiftspolicy. Om du samtycker till vår användning, välj Tillåt alla. Om du vill ändra ditt val i efterhand hittar du den möjligheten i botten på sidan.