Till huvudinnehållet

Beställ Dietisten Plus – ett år för 790 kr. Tidning ingår! Beställ idag!

Fyll i din profil för att få mer ut av ditt besök! Gå till mina sidor!

Debatt

Stöd till patienter med obesitas

Hur kan du som dietist bäst stötta en patient med obesitas? Framför allt handlar det om att förstå de bakomliggande
orsakerna till att en person utvecklar sjukdomen.

17 maj, 2024 Uppdaterades 28 maj, 2025 2 minuters läsning
Bild på Jenny Vinglid

Foto: Privat

O

motiverad, odisciplinerad och kanske till och med lat? Det är fördomar som ofta möter personer med ett högre BMI, både i samhället i stort och inom vården. När patientorganisationen Obesitas Sverige genomförde en enkätundersökning, som besvarades av över 1 500 patienter, uppgav hela 74 procent att de upplevt ett dåligt bemötande inom vården.

Patienter vittnar om stigmatisering, kränkande kommentarer och redan på förhand fastslagna antaganden om deras levnadsvanor och karaktär.

Som dietist är det viktigt att vara medveten om att patienter du möter ofta har med sig negativa upplevelser i bagaget. Det är därför oerhört värdefullt att inte ha några förutfattade meningar om vad patienten behöver, utan i stället vara öppen och nyfiken.

I dag vet vi, tack vare mycket ny forskning på området, att det finns en rad bakomliggande orsak­er till att en patient utvecklar obesitas. Det handlar bland annat om ärftliga faktorer och vissa studier antyder att det genetiska bidraget är mellan 40–70 procent. Andra vanliga bakomliggande orsaker är psykisk ohälsa och NPF-diagnoser. Dessutom har patienter med obesitas ofta en hormonell obalans som gör att de inte känner mättnad.

Många av patienterna har vad vi brukar kalla en aptitsjukdom som innebär att de har svårighet att uppleva mättnadskänsla och konstant känner sig hungriga. Då hjälper det inte att de vet exakt hur många kalorier de bör äta och är starkt motiverade att gå ner i vikt.

Patienten behöver däremot hjälp för att förstå sina svårigheter med att känna mättnadssignaler, verktyg för att möta hungerkänslorna och stöd för att inte känna sig misslyckad när en behandling inte fungerar. Ibland kan det behövas annan behandling, såsom medicin eller operation.

Har patienten en NPF-diagnos kan det ofta finnas en selektiv ätstörning som gör det mycket svårt att äta vissa livsmedel. Patienten kan också behöva hjälp med såväl planering av måltider, inköp och matlagning som en tydlig måltidsstruktur.

Det kan handla om stöd i hur en måltid organiseras, hur maten förbereds och vad patienten ska börja med att äta på tallriken.

Hur en patient bemöts har stor betydelse. Det finns studier som visar att ett stigmatiserande och kränkande bemötande inom vården minskar sannolikheten för att en patient ska följa råd och rekommendationer.

Text: Jenny Vinglid

Generalsekreterare för Obesitas Sverige.


Dela artikeln

Diabetes

Typ 1-diabetes: svårt att räkna kolhydrater 

Även erfarna användare av kontinuerlig glukosmätning (CGM) upplever stora svårigheter att bedöma kolhydratintag korrekt. Det visar en ny svensk studie om vuxna med typ 1-diabetes som också pekar på ett tydligt behov av ökat dietiststöd i vården.

Nina Granberg 17 december, 2025 Uppdaterades 17 december, 2025 2 minuters läsning
IMG_1364

Foto: AdobeStock



Forskning

40 % av tonårsflickor har järnbrist – stark koppling till blödning och kost

Mer än varannan tonårsflicka har riklig menstruationsblödning och fyra av tio har järnbrist. Det visar en ny svensk tvärsnittsstudie som pekar på tydliga samband mellan menstruationsförluster, kostmönster och risken för järnbrist.

Nina Granberg 17 december, 2025 Uppdaterades 19 december, 2025 1 minuts läsning
AdobeStock_179140824

Foto: AdobeStock

Studien är genomförd på två gymnasieskolor i Sverige och omfattar 394 flickor i åldern 15 år och uppåt, samtliga efter menarche (flickor som börjat menstruera).

Resultaten visar att 53 procent av deltagarna rapporterade riklig menstruationsblödning. Andelen med järnbrist, definierad som ferritin <15 µg/L, var 40 procent.

I den univariata analysen var riklig menstruations-blödning associerad med tre gånger högre odds för järnbrist jämfört med normal menstruation. En köttrestriktiv kost var också associerad med ökad risk, med 3,5 gånger högre odds för järnbrist jämfört med allätarkost.

Kombination ger kraftigt ökad risk

Den tydligaste ökningen sågs när dessa faktorer sammanföll. Flickor som både hade riklig menstruationsblödning och åt köttrestriktivt hade 13,5 gånger högre odds för järnbrist jämfört med flickor med normal menstruation och allätarkost.

Anna Stubbendorff, en av studiens författare som är dietist och doktorand i hållbar nutrition vid Lunds universitet, skriver på LinkedIn:

”Våra resultat visar att ett fokus på kosten ensamt är otillräckligt. Järnbrist är starkt kopplad till menstruationsförluster.”

Studien pekar på vikten av att inkludera frågor om menstruationsmönster vid bedömning av järnstatus hos tonårsflickor, särskilt i kombination med köttrestriktiva kostmönster. Författarna lyfter att både låg tillförsel och höga förluster kan bidra till att järnbrist förblir oupptäckt i denna åldersgrupp.

Läs mer om studien HÄR.



Cookies

Den här webbplatsen använder cookiesför statistik och användarupplevelse.

Driva eget använder cookies för att förbättra din användarupplevelse, för att ge underlag till förbättring och vidareutveckling av hemsidan samt för att kunna rikta mer relevanta erbjudanden till dig.

Läs gärna vår personuppgiftspolicy. Om du samtycker till vår användning, välj Tillåt alla. Om du vill ändra ditt val i efterhand hittar du den möjligheten i botten på sidan.