Till huvudinnehållet

Viktigt: Säkerställ att du får Dietisten framåt.  Läs mer

Diabetes

Kolhydratkvalitet kan påverka risken för typ 2-diabetes

Högre intag av frukt och grönsaker och ett växtbaserat kostmönster kan tillsammans med hälsosam kolhydratkvalitet minska risken för typ-2 diabetes. Det tyder en avhandling på som dietisten och forskaren Kjell Olsson nyligen lade fram.

Kjell Olsson
Kjell Olsson 29 januari, 2025 Uppdaterades 28 maj, 2025 6 minuters läsning
Stock.adobe.com

Typ 2-diabetes utgör i dag en av våra mest utbredda folksjukdomar och orsakar betydande mänskligt och ekonomiskt lidande, både i Sverige och världen i stort. Globalt lever var tionde vuxen med diabetes, varav över 90 procent med typ 2-diabetes. Förekomsten förväntas öka från 500 miljoner människor till närmare 800 miljoner till år 2045 (1). Den stora majoriteten, fyra av fem individer, bor i låg- och medelinkomstländer.

Intag av kolhydrater och kolhydratrika livsmedel har under lång tid visat samband med risken att utveckla typ 2-diabetes, till följd av bland annat påverkan på blodglukosnivåer, insulinresistens och risken för att utveckla övervikt och obesitas (2). Senare tids forskning har visat att kolhydraternas kvalitet troligtvis har en större betydelse för kardiometabol hälsa än den totala mängden eller andelen kolhydrater i kosten (3). I min avhandling var det övergripande målet att studera samband mellan kolhydratkvalitet och risken för att utveckla typ 2-diabetes (4).

Inom nutritionsepidemiologi kan vi välja att antingen studera kostmönster, specifika livsmedel eller livsmedelsgrupper, eller olika makro- och mikronutrienter i kosten. I de studier som ingick i avhandlingen använde vi olika metoder för att studera sambandet mellan kolhydratkvalitet och och typ-2 diabetes.

I samtliga analyser använde vi oss av forskningsdata från den omfattande Malmö Kost Cancer-studien, där rekrytering och datainsamling genomfördes under den första halvan av 1990-talet (5). Studiepopulationen utgjordes av närmare 30 000 Malmöbor, både kvinnor och män, i åldrarna 44–74 år. Kostdata samlades in med hjälp av både matdagbok, frekvensformulär och en kompletterande kostintervju. Utfall i typ 2-­diabetes har kunnat följas med hjälp av regionala och nationella registerdata samt uppföljande screening i populationen.

Frukt gav positiva effekter

I den första studien i min avhandling undersökte vi sambandet mellan intag av olika typer av kolhydrater och kolhydratrika livsmedel och risken att utveckla typ 2-diabetes (6). Resultaten visade signifikanta samband med en lägre risk för typ 2-diabetes för både ett högre intag av monosackarider och för frukt. Ett högre intag av disackarider och sötsaker å andra sidan var kopplat till en ökad risk. För vissa livsmedel identifierades ett samband enbart hos det ena könet. Till exempel, ett högre intag av grönsaker och syltprodukter var korrelerat med en lägre risk för typ 2-diabetes hos män, medan ett högre intag av choklad var korrelerat med en ökad risk hos kvinnor.

I den andra studien utforskade vi samband mellan olika kostmönster, baserade på intag av olika kolhydratrika livsmedel, och risken att utveckla typ 2-diabetes (7). Med hjälp av klusteranalys identifierades fem olika kostmönster, vilka karaktäriserades av 1) ett högt intag av grönsaker, 2) ett högt intag av sockersötade drycker 3) ett högt intag av juice,4) ett högt intag av frukt samt 5) ett generellt kostmönster. Efter justering för andra faktorer så var det enbart det kluster som karaktäriserades av en hög fruktkonsumtion som visade ett samband med en lägre risk för typ 2-diabetes.

I den tredje studien fortsatte vi att studera kolhydratkvalitet genom att använda fyra olika index för att mäta fördelning av kolhydrater, socker och kostfiber i kosten (8). Två av dessa index visade samband med minskad risk för typ 2-diabetes, särskilt efter att de deltagare som potentiellt felrapporterat eller nyligen ändrat sin kost exkluderades. Resultaten bekräftade de sannolikt skyddande effekterna av en hälsosam kolhydratkvalitet i kosten, med högre andel fiber och lägre andel socker.

EAT-Lancetkost minskade risken

I den fjärde studien undersökte vi sambandet mellan EAT-Lancetkosten – ett kostmönster som syftar till att främja såväl hälsa som hållbarhet – och risk för typ 2-diabetes (9). Med hjälp av ett särskilt framtaget index, som betonade ett högre intag av grönsaker, frukt, fullkorn, baljväxter, nötter, fisk och omättade fetter, samtidigt som intaget av nötkött, fläskkött, lamm, fågel, mejeriprodukter, ägg, potatis och tillsatt socker begränsades, kunde vi dela in deltagarna efter grad av följsamhet (10). Vi identifierade en signifikant lägre risk för typ 2-diabetes hos deltagare med högst följsamhet till EAT-Lancetkosten.

I den femte och sista studien avsåg vi att studera sambandet mellan intag av specifika frukter och grönsaker i relation till diabetesrisk (11). Resultaten visade signifikanta samband med en minskad risk för typ 2-diabetes vid högre intag av gröna bladgrönsaker och torkad frukt, samtidigt som ett högre intag av kålgrönsaker var kopplat till en ökad risk. Ett högt intag av rotfrukter sågs enbart vara skyddande hos män, medan ett högre intag av bär kopplades till en ökad risk hos kvinnor. Medan de skyddande sambanden i denna studie kan stärkas av tidigare forskning så förklaras sambanden med en ökad risk troligtvis av andra faktorer i kosten.

Sammanfattningsvis visar vår forskning på betydelsen av att främja ett högre intag av frukt och grönsaker (i synnerhet gröna bladgrönsaker) och ett i huvudsak växtbaserat kostmönster. I kombination med en hälsosam kolhydratkvalitet i kosten, med ett hög­re intag av kostfiber och begränsat intag av fritt socker, kan risken för typ 2-diabetes sannolikt reduceras. Dessa matvanor gynnar inte bara människors utan också planetens hälsa.


Dela artikeln

Geriatrik

Undernäring får egen diagnos ”Ett paradigmskifte”

För första gången får sjukdomsrelaterad undernäring hos vuxna en egen diagnos i WHO:s klassifikationssystem ICD-11. Bakom beslutet ligger ett mångårigt internationellt arbete där svenska forskare varit drivande.

Nina Granberg 8 juli, 2026 Uppdaterades 9 juli, 2026 5 minuters läsning
AdobeStock
AdobeStock

För Elisabet Rothenberg, dietist och professor i geriatrisk nutrition, innebär beslutet betydligt mer än en ny diagnoskod. Tillsammans med Tommy Cederholm, professor i klinisk nutrition, har hon varit drivande bakom det svenska förslaget till WHO. Arbetet skedde i nära samarbete med ESPEN och med stöd av fler än 40 nationella och internationella nutritionsorganisationer.

– Det här innebär ett paradigmskifte, säger hon.

Hittills har sjukdomsrelaterad undernäring hos vuxna saknat en egen diagnos i WHO:s klassifikationssystem. Däremot har ICD-systemet innehållit diagnoser för andra former av undernäring, men inte för den sjukdomsrelaterade undernäring som är vanlig inom dagens hälso- och sjukvård.

– I den nuvarande ICD-10 finns många specifika diagnoser kopplade till undernäring, till exempel olika mikronäringsbrister och tillstånd som främst är förknippade till svält. Utmaningen, framför allt i västerländsk hälso- och sjukvård, har varit att det inte har funnits någon diagnos för den sjukdomsrelaterade undernäring vi möter hos vuxna patienter.

Elisabet-Rothenberg-1
Elisabet Rothenberg, dietist och professor i geriatrisk nutrition.Kristianstad university

Avsaknaden av en egen diagnos har gjort det svårare att identifiera och dokumentera sjukdomsrelaterad undernäring på ett enhetligt sätt. Enligt Elisabet Rothenberg är det just den bristen som den nya ICD-koden ska råda bot på.

– Nu får vi en formell etikett på problemet. Det gör att hälso- och sjukvården aktivt kan identifiera och dokumentera undernäring på ett helt annat sätt än tidigare.

Beslutet väntas också få betydelse långt utanför den enskilda patientens journal.

– Syns man inte så finns man inte. Finns det ingen diagnos går det inte heller att följa förekomsten av undernäring på ett systematiskt sätt. Det blir svårt att visa hur stort problemet är, att bedriva forskning och att planera vårdens resurser.

Den nya diagnosen skapar också bättre förutsättningar för uppföljning och forskning.

– Med en diagnos kan vi börja samla statistik och följa utvecklingen över tid. Vi får bättre möjligheter att jämföra data mellan länder och att utvärdera effekten av olika nutritionsinsatser.

Diagnosen är samtidigt inte ett mål i sig, betonar Elisabet Rothenberg.

– En diagnos behandlar förstås ingen patient. Men den är en viktig förutsättning för att vi ska kunna synliggöra problemet och ge undernäring den uppmärksamhet som tillståndet förtjänar.

Lång väg till ny diagnos

När GLIM-kriterierna hade publicerats såg Elisabet Rothenberg och Tommy Cederholm en möjlighet att ta nästa steg. GLIM-kriterierna beskrev hur sjukdomsrelaterad undernäring skulle diagnostiseras – nu behövde de också bli en del av WHO:s internationella klassifikationssystem.

För Elisabet Rothenberg och Tommy Cederholm blev nästa steg att ta reda på hur ett ändringsförslag kunde lämnas till WHO.

– Vi insåg ganska snart att vägen gick via Socialstyrelsens ICD-enhet.

År 2020 lämnade enheten in det svenska ändringsförslaget till WHO. Därefter följde flera års granskning och dialog innan organisationen fattade sitt beslut.

– Det här är inget som händer över en natt. Det är resultatet av många års arbete tillsammans med kollegor från hela världen.

Från beslut till praktik

WHO:s beslut är fattat, men innan diagnosen börjar användas i svensk hälso- och sjukvård återstår införandet av ICD-11. Enligt nuvarande plan väntas Sverige gå över till det nya klassifikationssystemet 2028.

– Från att det formellt finns en diagnos till att den börjar tillämpas på bred front är nästa utmaning.

Införandet kommer enligt Elisabet Rothenberg att ta tid.

– Bland oss kliniska dietister är detta inget problem. Det är helt underbart att vi har fått en diagnos som vi kan sätta. Men innan läkare på bred front börjar använda den här diagnoskoden kommer det att ta ytterligare ett antal år.

Utmaningen handlar enligt henne inte bara om en ny diagnoskod, utan också om att förändra synen på sjukdomsrelaterad undernäring.

– Det har ju varit undernäringsproblematikens stora utmaning i alla år att många ser inte problemet. Och ser man det så förknippar man det med att det är naturligt när man blir gammal. Eller att någon är så sjuk att det inte är konstigt eller snarast naturligt att vikt förloras. 

Den nya diagnosen får också konsekvenser för dietisternas kliniska arbete.

– För dietistprofessionen är det här en oerhört viktig diagnos. Dessutom är det en diagnos som dietisten kan ställa självständigt. 

Men ytterst handlar förändringen om patienterna.

– Till syvende och sist är det helt uppenbart att ur patientens synvinkel är det förstås en fördel att alla de problem som man har identifieras och åtgärdas på ett adekvat sätt.

FAKTA

Därför spelar en diagnoskod roll

ICD (International Classification of Diseases) är WHO:s internationella klassifikationssystem för sjukdomar och hälsotillstånd. Diagnoskoder används i hälso- och sjukvården för dokumentation, statistik, forskning och planering.

Den nya diagnoskoden för undernäring hos vuxna (5B72) innebär att sjukdomsrelaterad undernäring för första gången får en egen plats i ICD-11. Det kan få flera konsekvenser:

  • Enhetligare diagnostik – vården får en gemensam diagnos för sjukdomsrelaterad undernäring hos vuxna.
  • Bättre uppföljning – förekomsten av undernäring kan följas systematiskt över tid.
  • Bättre forskningsförutsättningar – en gemensam diagnos gör det lättare att samla in och jämföra data.
  • Bättre planeringsunderlag – vården får bättre möjligheter att synliggöra behov och planera resurser.

Från GLIM till ICD – lång väg till ny diagnos

  • 2016: Det internationella samarbetet GLIM (Global Leadership Initiative on Malnutrition) bildas.
  • 2019: GLIM publicerar internationella diagnoskriterier för undernäring.
  • 2019: Elisabet Rothenberg och Tommy Cederholm kontaktar Socialstyrelsens ICD-enhet för att undersöka hur kriterierna kan omsättas i en ny ICD-diagnos.
  • 2020: Socialstyrelsens ICD-enhet lämnar, med stöd från fler än 40 nationella och internationella nutritionsorganisationer, in ett svenskt ändringsförslag till WHO.
  • 2025: WHO beslutar att införa den nya diagnosen Undernäring hos vuxna (5B72) i ICD-11.
  • 2027: Den nya diagnoskoden träder i kraft internationellt.
  • 2028: Sverige planerar att införa ICD-11.

Läs mer:



Kvinnohälsa

Kosttillskott i klimakteriet – mellan marknadsföring och vetenskap

Klimakteriet har fått allt större uppmärksamhet de senaste åren. Samtidigt växer marknaden för kosttillskott som utlovar allt från hormonell balans till bättre energi och minskade vallningar. Men hur väl stämmer löftena överens med forskningen?

Nina Granberg 30 juni, 2026 Uppdaterades 1 juli, 2026 3 minuters läsning
AdobeStock
AdobeStock

Dela artikeln

Cookies

Den här webbplatsen använder cookiesför statistik och användarupplevelse.

Driva eget använder cookies för att förbättra din användarupplevelse, för att ge underlag till förbättring och vidareutveckling av hemsidan samt för att kunna rikta mer relevanta erbjudanden till dig.

Läs gärna vår personuppgiftspolicy. Om du samtycker till vår användning, välj Tillåt alla. Om du vill ändra ditt val i efterhand hittar du den möjligheten i botten på sidan.