Viktuppgången uteblev, trots större energiintag, och insulinkänsligheten ökade. Det är resultat av försök på möss som via genterapi getts förhöjda nivåer av proteinet BMP4 i en studie vid Sahlgrenska akademin, publicerad i Cell Reports.

– Genom att öka BMP4 så kan vi öka förbränningen, men detta ser vi bara hos initialt smala möss. Tjocka möss visade sig ha en BMP4-resistens, vilket också är ett viktigt fynd, säger Jenny Hoffmann, försteförfattare till artikeln och verksam vid Lundberglaboratoriet för Diabetesforskning.\nHon är nyligen disputerad i medicin med en avhandling fokuserad på just BMP4, Bone Morphogenetic Protein 4, och hur det reglerar vitt, beige och brunt fett i kroppen. Vita fettceller lagrar och frisätter fett, bruna fettceller förbränner fett och producerar värme och beigea fettceller, som finns i vit fettvävnad, kan börja förbränna fett vid aktivering. BMP4 har viktiga funktioner under fosterutvecklingen men har visat sig ha en särskilt viktig roll i fettcellsutvecklingen.

Övervägande positivt

I en av delstudierna användes celler från humana fettbiopsier och i de två andra användes vuxna möss som fick BMP4-genterapi. I den nu aktuella studien gavs försöksdjuren en fetare och därmed mer energirik kost, samtidigt som de injicerades med ett ofarligt virus som bär på BMP4, sätter sig i levern och därifrån sprider sig.\n– I möss som är smala från början ser vi att det vita fettet blir mer beige och metabolt aktivt medan det bruna fettet går mot att bli mer vitt. Det uppstår alltså en negativ effekt på det bruna fettet och en positiv på det vita, men det positiva överväger och mössen mår bättre. De är skyddade mot viktuppgång och får inte insulinresistens, en markör för risk för typ 2-diabetes, säger Jenny Hoffmann.\nMöss som var tjocka från början reagerade annorlunda. Genterapi med BMP4 gav inget skydd mot viktökning men skyddade mot insulinresistens vid ökat energiintag. De feta djuren, som visade sig ha högre nivåer av eget BMP4-protein, hade också höga nivåer av så kallade antagonister som förhindrade BMP4-signaleringen i fettet. De var med andra ord resistenta mot effekterna av BMP4.

Terapeutiska möjligheter

Fettväven är viktig som lagringsplats för energiöverskott. Det som först expanderar är underhudsfettet, sedan börjar fett lagras på mindre hälsosamma ställen – i buken, levern och musklerna. Att ringa in BMP4-proteinets inverkan är enligt Jenny Hoffmann ett led i kampen mot typ 2-diabetes, hjärt-kärlsjukdom och annan ohälsa med kopplingar till fetma.\n– Det här är grundforskning, betonar hon, men en ökad förståelse av BMP4-signalering i fett kan leda till nya terapeutiska möjligheter vid fetma och typ 2-diabetes.

Läs artikeln i Cell Reports.\nLänk till avhandlingen.

Källa: Göteborgs Universitet