Fysisk aktivitet

Fysiskt jobb ger inte bättre kondition

Personer som är fysiskt aktiva på jobbet har ofta sämre kondition än stillasittande kontorsarbetare, som tränar på fritiden. Forskare har undersökt hur det här hänger ihop.

Redaktionen 29 mars, 2023 • Uppdaterades 28 maj, 2025 • 1 minuts läsning

Daglig fysisk aktivitet på arbetet har inte alltid samma positiva hälsoeffekter som träning utanför jobbet. Det kallas för en fysisk aktivitetsparadox, som forskare vid Gymnastik-och idrottshögskolan, GHI, har tittat närmare på i en studie.

Fysisk aktivitet på fritiden kännetecknas ofta av självvald konditionsstärkande träning med lite högre intensitet. Träningen sker under kortare tid, cirka 30 till 60 minuter, och utrymme finns för återhämtning mellan träningspassen.

Med fysisk aktivitet på jobbet är det nästan helt tvärtom. Den pågår under längre period och är inte självvald. Rörelserna kan även vara statiska eller begränsade. Möjligheterna till återhämtning är dessutom begränsade.

– Många som har ett fysiskt krävande arbete tänker att man tränar och får bättre kondition genom aktiviteten på arbetet, men det kan vara så att intensiteten är för låg för att förbättra konditionen, säger doktoranden Daniel Väisänen vid Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH.

Forskarna har tittat på data från 50 000 hälsoprofilbedömningar med konditionstest som utfördes mellan 2015 och 2020. De jämfördes sedan med tidigare publicerade data kring olika yrkens konditionskrav. Resultatet visar att bland personer med mer fysiskt krävande yrken – till exempel jobb inom bygg, tillverkning och städning – har bara var fjärde till varannan tillräckligt god kondition för att klara de krav yrket innebär.

– Bland mindre fysiskt krävande yrken med främst skrivbordsarbete, så hade nio av tio en tillräckligt god kondition. Man ska se detta som en ungefärlig uppskattning, och mer forskning behövs för att bekräfta beräkningarna, säger Elin Ekblom Bak, docent vid GHI.

Revisiting the physical activity paradox: the role of cardiorespiratory fitness in workers with high aerobic demands, Scandinavian Journal of Public Health.

(Källa: forskning.se)

Diabetes

Typ 1-diabetes: svårt att räkna kolhydrater

Även erfarna användare av kontinuerlig glukosmätning (CGM) upplever stora svårigheter att bedöma kolhydratintag korrekt. Det visar en ny svensk studie om vuxna med typ 1-diabetes som också pekar på ett tydligt behov av ökat dietiststöd i vården.

Nina Granberg 17 december, 2025 • Uppdaterades 17 december, 2025 • 2 minuters läsning

Studien är en tvärsnittsstudie baserad på en elektronisk enkät till vuxna med typ 1-diabetes vid tre diabetesmottagningar i Sverige. Försteförfattare är dietisten och doktoranden Sofia Sterner Isaksson, och studien är publicerad i BMJ Open. Uppgifter om glukoskontroll hämtades från Nationella diabetesregistret.

Avvikelser från kostrekommendationer

De...

Forskning

40 % av tonårsflickor har järnbrist – stark koppling till blödning och kost

Mer än varannan tonårsflicka har riklig menstruationsblödning och fyra av tio har järnbrist. Det visar en ny svensk tvärsnittsstudie som pekar på tydliga samband mellan menstruationsförluster, kostmönster och risken för järnbrist.

Nina Granberg 17 december, 2025 • Uppdaterades 19 december, 2025 • 1 minuts läsning

Studien är genomförd på två gymnasieskolor i Sverige och omfattar 394 flickor i åldern 15 år och uppåt, samtliga efter menarche (flickor som börjat menstruera).

Resultaten visar att 53 procent av deltagarna rapporterade riklig menstruationsblödning. Andelen med järnbrist, definierad som ferritin <15 µg/L, var 40 procent.

I den univariata analysen var riklig menstruations-blödning associerad med tre gånger högre odds för järnbrist jämfört med normal menstruation. En köttrestriktiv kost var också associerad med ökad risk, med 3,5 gånger högre odds för järnbrist jämfört med allätarkost.

Kombination ger kraftigt ökad risk

Den tydligaste ökningen sågs när dessa faktorer sammanföll. Flickor som både hade riklig menstruationsblödning och åt köttrestriktivt hade 13,5 gånger högre odds för järnbrist jämfört med flickor med normal menstruation och allätarkost.

Anna Stubbendorff, en av studiens författare som är dietist och doktorand i hållbar nutrition vid Lunds universitet, skriver på LinkedIn:

”Våra resultat visar att ett fokus på kosten ensamt är otillräckligt. Järnbrist är starkt kopplad till menstruationsförluster.”

Studien pekar på vikten av att inkludera frågor om menstruationsmönster vid bedömning av järnstatus hos tonårsflickor, särskilt i kombination med köttrestriktiva kostmönster. Författarna lyfter att både låg tillförsel och höga förluster kan bidra till att järnbrist förblir oupptäckt i denna åldersgrupp.

Läs mer om studien HÄR.