Diabetes

Fetmaprofiler styr risken för diabetes

Typ 2-diabetes är vanligt bland personer som lider av fetma, men det finns undantag. Forskare har nu identifierat två olika fetmaprofiler, där den genetiska risken för följdsjukdomar som diabetes skiljer sig åt.

11 april, 2023 • Uppdaterades 28 maj, 2025 • 2 minuters läsning

Även om fetma och typ 2-diabetes oftast inträffar tillsammans är förhållandet dem emellan komplicerat, och ännu inte helt klarlagt. Det visar sig att en del personer som enligt kroppsmasseindex, BMI, lider av fetma inte har en ökad risk för diabetes.

Den här avvikelsen från normen har gjort att forskare vid Lunds universitet kunnat jämföra olika gruppers genetiska risk för typ 2-diabetes vid fetma.

– Vi använde genetiska metoder för att undersöka hur indelningen inom en grupp personer med fetma ser ut när man bryter ned den på genetisk nivå, säger Paul Franks, professor i genetisk epidemiologi.

Forskarna tittade på en fetmaprofil som visade sig ha hög sannolikhet för andra kliniska problem som diabetes, leversjukdom och andra metabola sjukdomar, och jämförde den med en fetmaprofil bestående av personer som levt länge med fetma, men som aldrig utvecklat de negativa konsekvenser som vi typiskt associerar med för mycket kroppsfett.

Gener ger skydd mot diabetes typ 2

Forskarna jämförde de två fetmaprofilerna tillsammans med kollegor från universiteten i Dundee och Oxford i Storbritannien och Vanderbilt Genetics Institute i USA. Teamet använde sig av en rad maskininlärningsmetoder för att analysera data.

Utifrån indelningen kunde forskarna se att riskerna såg olika ut – trots att personerna i båda grupperna hade fetma. Bland annat förekom skillnader i risk för kardiovaskulär dödlighet, fettdistribution och förekomsten av två bakterier i tarmfloran.

Analyser visade också att midja-höft-kvot, blodtryck och HDL-kolesterol spelade en framträdande roll hos personer med fetma som utvecklade typ 2-diabetes. Hos personerna som inte utvecklade diabetes typ 2, identifierade forskarna 17 gener som ger skydd mot sjukdomen.

Enligt forskarna behövs fler studier, men i praktiken skulle genetiskt bestämda fetmaprofiler kunna användas vid screening och läkemedelsbehandling. De skulle också kunna användas vid kliniska prövningar för att undersöka om personer med olika fetmaprofiler svarar olika på livsstilsförändringar eller kirurgiska ingrepp.

Studie:

A phenome-wide comparative analysis of genetic discordance between obesity and type 2 diabetes, Nature Metabolism.

(Källa: forskning.se)

Diabetes

Typ 1-diabetes: svårt att räkna kolhydrater

Även erfarna användare av kontinuerlig glukosmätning (CGM) upplever stora svårigheter att bedöma kolhydratintag korrekt. Det visar en ny svensk studie om vuxna med typ 1-diabetes som också pekar på ett tydligt behov av ökat dietiststöd i vården.

Nina Granberg 17 december, 2025 • Uppdaterades 17 december, 2025 • 2 minuters läsning

Studien är en tvärsnittsstudie baserad på en elektronisk enkät till vuxna med typ 1-diabetes vid tre diabetesmottagningar i Sverige. Försteförfattare är dietisten och doktoranden Sofia Sterner Isaksson, och studien är publicerad i BMJ Open. Uppgifter om glukoskontroll hämtades från Nationella diabetesregistret.

Avvikelser från kostrekommendationer

De...

Forskning

40 % av tonårsflickor har järnbrist – stark koppling till blödning och kost

Mer än varannan tonårsflicka har riklig menstruationsblödning och fyra av tio har järnbrist. Det visar en ny svensk tvärsnittsstudie som pekar på tydliga samband mellan menstruationsförluster, kostmönster och risken för järnbrist.

Nina Granberg 17 december, 2025 • Uppdaterades 19 december, 2025 • 1 minuts läsning

Studien är genomförd på två gymnasieskolor i Sverige och omfattar 394 flickor i åldern 15 år och uppåt, samtliga efter menarche (flickor som börjat menstruera).

Resultaten visar att 53 procent av deltagarna rapporterade riklig menstruationsblödning. Andelen med järnbrist, definierad som ferritin <15 µg/L, var 40 procent.

I den univariata analysen var riklig menstruations-blödning associerad med tre gånger högre odds för järnbrist jämfört med normal menstruation. En köttrestriktiv kost var också associerad med ökad risk, med 3,5 gånger högre odds för järnbrist jämfört med allätarkost.

Kombination ger kraftigt ökad risk

Den tydligaste ökningen sågs när dessa faktorer sammanföll. Flickor som både hade riklig menstruationsblödning och åt köttrestriktivt hade 13,5 gånger högre odds för järnbrist jämfört med flickor med normal menstruation och allätarkost.

Anna Stubbendorff, en av studiens författare som är dietist och doktorand i hållbar nutrition vid Lunds universitet, skriver på LinkedIn:

”Våra resultat visar att ett fokus på kosten ensamt är otillräckligt. Järnbrist är starkt kopplad till menstruationsförluster.”

Studien pekar på vikten av att inkludera frågor om menstruationsmönster vid bedömning av järnstatus hos tonårsflickor, särskilt i kombination med köttrestriktiva kostmönster. Författarna lyfter att både låg tillförsel och höga förluster kan bidra till att järnbrist förblir oupptäckt i denna åldersgrupp.

Läs mer om studien HÄR.