Covid 19

Fetma hos fyra av tio covidsjuka vuxna på IVA

Personer med fetma, obesitas, var överrepresenterade bland vuxna som intensivvårdades i Sverige för covid-19 under pandemins första våg. Drygt 39 procent hade obesitas, mot cirka … Läs mer,

Redaktionen 29 mars, 2023 • Uppdaterades 28 maj, 2025 • 3 minuters läsning

\n\n\n\n\n

Personer med fetma, obesitas, var överrepresenterade bland vuxna som intensivvårdades i Sverige för covid-19 under pandemins första våg. Drygt 39 procent hade obesitas, mot cirka 16 procent i befolkningen. Individer med obesitas hade också större risk för lång vårdtid och dödsfall på IVA. Det visar en studie från Göteborgs universitet.

\n\n\n\n\n\n\n\n\n\n\n

Syftet med studien, publicerad i tidskriften PLOS One, var att studera betydelsen av högt BMI för negativ utgång vid intensivvård, definierat som död och lång vårdtid, hos patienter med covid-19.

Genom Svenska Intensivvårdsregistret (SIR) identifierades samtliga patienter med covid-19 som intensivvårdades under pandemins första våg, våren och sommaren 2020. Uppgifter om längd och vikt var dock inte alltid redovisade.

För de individer som saknade längd och vikt i SIR kompletterades med uppgifter dels direkt från intensivvårdsavdelningar, IVA, och dels via Passregistret, som ju innehåller längduppgifter. På så sätt säkerställdes aktuellt BMI för samtliga inkluderade i studien.

Studien bygger därmed på ett underlag som inte tidigare varit tillgängligt. Även om personer med obesitas tidigt ringades in som riskgrupp för att drabbas särskilt allvarligt vid covid-19, framträder nu en ny och mer detaljerad bild.

Större utsatthet vid fetma

Totalt ingick 1 649 individer med covid-19 från intensivvårdsavdelningar vid universitetssjukhus, länssjukhus och länsdelssjukhus runtom i Sverige. Alla i studien var över 18 år, tre av fyra var män, gravida ingick inte.

Resultaten visar att patienter med obesitas, det vill säga ett BMI på 30 kg/m2 eller mer, var överrepresenterade bland dem med covid-19 inom intensivvården i Sverige. Andelen i studien var 39,4 procent. Motsvarande siffra för befolkningen är cirka 16 procent.

Högt BMI ökade risken för både allvarlig sjukdom med långa vårdtider, och för dödsfall. BMI över 30 kunde kopplas till en 50-procentigt ökad risk för död, jämfört med gruppen med normalvikt. Bland dem som överlevde kunde ett BMI över 35 kopplas till fördubblad risk för vårdtider över 14 dagar, jämfört med dem med normalvikt. Analyserna har justerats för ålder, kön, samsjuklighet samt hur allvarligt sjuk patienten var vid ankomst till intensivvården.

Viktigt med noggrann övervakning

Lovisa Sjögren, forskare på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, och barnläkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset och Hallands sjukhus Halmstad, är studiens förstaförfattare.

– För individer med covid-19 som intensivvårdas innebär obesitas en ökad risk för död, och bland dem som överlever innebär obesitas en ökad risk för behov av vårdtid på över 14 dagar. Baserat på våra resultat bör obesitas inkluderas som en viktig riskfaktor vid covid-19. Patienter med obesitas som drabbas av covid-19 bör övervakas noggrant, konstaterar hon.

Studien baseras på Svenska Intensivvårdsregistret, och Lovisa Sjögren påpekar att register av hög kvalitet är en grundförutsättning för att kunna genomföra studier av den här typen.

Jenny M Kindblom, docent vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och överläkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, är senior författare bakom studien.

– Det finns internationella studier som har visat på ett samband mellan högt BMI och risken för svår sjukdom i covid-19. Vi kan nu visa detta i en svensk kontext, och med fördelen av att ha ett helt aktuellt BMI-värde för varje patient, säger hon.

Forskarna bakom studien hade redan tidigt under pandemin kontakt med patientorganisationen HOBS, Hälsa oberoende av storlek. Många medlemmar kände oro för att högt BMI skulle innebära risk för svår sjukdom till följd av infektion med viruset sars-cov-2.

– I det skedet fanns inga publikationer i fältet, studien initierades för att kunna besvara frågor från patienter. Vi hoppas nu att så många som möjligt tar chansen att vaccinera sig och att vården väger in BMI som en riskfaktor, och kanske väljer att övervaka patienter med obesitas som fått covid-19 extra noga, säger Jenny M Kindblom.

Titel: Impact of obesity on intensive care outcomes in patients with COVID-19 in Sweden – a cohort study

\n\n

Text: Margareta Kubista, Göteborgs Universitet

\n\n\n\n\n

Ätstörningar

Stor genetisk studie ger nya ledtrådar om ätstörningar

Hetsätningsbeteende och anorexia nervosa delar genetiska kopplingar till flera psykiatriska tillstånd – men skiljer sig när det gäller gener kopplade till bland annat kroppsvikt. Det visar en stor internationell studie som breddar den genetiska forskningen om ätstörningar.

Redaktionen 21 september, 2026 • Uppdaterades 22 september, 2026 • 2 minuters läsning

Genetisk forskning om ätstörningar har hittills till stor del koncentrerats på anorexia nervosa. I en ny studie, publicerad i Nature Mental Health, har en stor internationell forskargrupp även undersökt genetiken bakom hetsätningsbeteende och jämfört resultaten med anorexia nervosa och olika undergrupper av sjukdomen.

Forskarna genomförde så kallade genomvida associationsstudier, GWAS, där genetiska variationer hos ett mycket stort antal människor jämförs. Analysen av hetsätningsbeteende omfattade drygt 39 000 personer med beteendet och mer än 1,2 miljoner kontroller. För anorexia nervosa ingick drygt 24 000 personer med diagnosen och närmare 1,25 miljoner kontroller. Deltagarna i huvudanalysen hade europeisk genetisk härkomst.

Likheter - men också tydliga skillnader

Forskarna identifierade sex genetiska områden som var kopplade till hetsätningsbeteende. Bland dessa fanns områden som även tidigare har förknippats med högre BMI och beteenden relaterade till impulskontroll. För anorexia nervosa identifierades åtta genetiska områden.

När forskarna jämförde de genetiska mönstren framträdde både likheter och skillnader. Hetsätningsbeteende och anorexia nervosa hade liknande positiva genetiska samband med flera psykiatriska tillstånd. Däremot gick sambanden med kroppsliga egenskaper, som BMI och andra antropometriska mått, i motsatta riktningar.

En viktig observation var samtidigt att merparten av de genetiska signalerna för både hetsätningsbeteende och anorexia nervosa inte kunde förklaras av BMI. Resultaten talar därmed för att biologin bakom ätstörningsbeteenden är mer komplex än en genetisk benägenhet för hög eller låg kroppsvikt.

Studera symtom och beteenden

Forskarna framhåller också värdet av att studera symtom och beteenden över diagnosgränserna. Ätstörningsdiagnoser kan överlappa och förändras över tid, medan exempelvis hetsätning förekommer vid flera olika ätstörningar. Genom att studera sådana beteenden separat kan forskningen ge ytterligare kunskap om den bakomliggande biologin.

De betonar samtidigt behovet av framtida studier som inkluderar fler ätstörningsdiagnoser och människor med olika genetisk härkomst.

Källa: Termorshuizen JD et al. Genomic meta-analyses of binge-eating behavior and anorexia nervosa yield insights into the unique and shared biology of eating disorder phenotypes. Nature Mental Health, 2026.

Gastroenterologi

Oxalat kan spela roll vid inflammatorisk tarmsjukdom

Personer med inflammatorisk tarmsjukdom kan ha en förändrad förmåga att hantera oxalat från maten. Det visar en studie som väcker frågor om vilken betydelse ämnet kan ha för inflammationen vid Crohns sjukdom och ulcerös kolit – och om samspelet mellan kost, tarmflora och sjukdom kan vara viktigare än man tidigare trott.

Redaktionen 18 september, 2026 • 2 minuters läsning

Oxalat är ett naturligt förekommande ämne som finns i många vegetabiliska livsmedel, bland annat spenat, nötter, rödbetor och sötpotatis. Ämnet har framför allt uppmärksammats i samband med njursten, eftersom oxalat kan binda till kalcium och bilda kristaller.

Men oxalat bryts också ned och transporteras i tarmen, bland annat med hjälp av tarmbakterier och särskilda transportproteiner. Forskarna bakom den aktuella studien ville därför undersöka om den processen fungerar annorlunda hos personer med inflammatorisk tarmsjukdom, IBD.

Högre nivåer vid Crohns sjukdom

Studien kombinerar analyser av prover från patienter med Crohns sjukdom och ulcerös kolit med försök i celler och flera olika musmodeller.

I tarmvävnad från personer med IBD fann forskarna lägre nivåer av två transportproteiner som är involverade i kroppens hantering av oxalat. Hos personer med Crohns sjukdom uppmättes dessutom högre halter av oxalat i avföringen än hos personer utan IBD, trots att det rapporterade intaget av växtbaserade livsmedel var ungefär likartat.

Resultaten skulle kunna tyda på att det inte enbart är mängden oxalat i maten som spelar roll, utan också hur tarmen kan ta hand om ämnet.

I de experimentella delarna av studien såg forskarna också tecken på att oxalat kan förstärka en redan pågående inflammation i tarmen. När möss med experimentell kolit fick en kost med högre oxalatinnehåll förvärrades inflammationen, medan en kost med lägre innehåll gav motsatt effekt.

Inga nya kostråd ännu

Resultaten innebär dock inte att personer med Crohns sjukdom eller ulcerös kolit bör börja undvika oxalatrika livsmedel. Patientmaterialet är begränsat och en stor del av studien bygger på experimentella modeller. Forskarna beskriver själva resultaten från patienterna som hypotesgenererande och efterlyser större och längre studier innan några kostrekommendationer kan ges.

Det är en viktig reservation eftersom många oxalatrika livsmedel också bidrar med fiber, vitaminer, mineraler och andra näringsämnen. Att begränsa dem utan tydliga skäl kan därför få andra konsekvenser för kostens kvalitet.

Forskarna pekar i stället på flera möjliga vägar för fortsatt forskning. En är att undersöka om tarmfloran kan påverkas så att oxalat bryts ned mer effektivt. På sikt skulle kunskapen också kunna bidra till en mer individanpassad kostbehandling, där både kostintag, tarmfunktion och mikrobiom vägs in.

För dietister blir resultaten därför framför allt en intressant pusselbit i forskningen om IBD – snarare än ett skäl att redan nu förändra kostråden.

Källa: Salvador AC et al. Dietary Oxalate and Intestinal Inflammation: Evidence From Experimental Colitis and Inflammatory Bowel Disease Patient Cohorts. Cellular and Molecular Gastroenterology and Hepatology, 2026.