Syftet med projektet, som genomfördes vid Högskolan i Kristianstad, var att utforska hur kvinnor mellan 25–40 år upplevde bantningskulturen, och hur detta påverkade deras relation till kroppen, mat och matvanor. Det finns ingen specifik definition av bantningskultur, men den kan beskrivas som ett system av trosuppfattningar som värderar kroppsvikt och utseende snarare än allmänt välbefinnande. Vidare handlar bantningskultur om myter kring mat och kroppen som kretsar kring det smala idealet och motstridiga hälsobudskap. Det kan liknas vid en moralisk hierarki av mat och kroppar som främjar viktstigma och smala ideal, samt en patriarkalisk kultur som förtrycker människor som inte lever upp till bilden av hur kroppen och dess matvanor ska se ut (Jovanoski och Jaeger, 2022).

Utöver omfattande litteraturstudier bestod arbetet av semistrukturerade intervjuer med sex kvinnor som fick frågor om kroppsidealen i samhället, sina matvanor och ätbeteende under barn- och ungdomsåren, samt deras matvanor som vuxna. Intervjuerna följdes upp av en tematisk analys som identifierade följande nyckelteman: 

Det smala idealet

"Jag minns att jag skrev ner i min dagbok, eller någon annanstans, att 'Ingenting smakar så gott som att vara smal'". En perfekt smal kropp beskrivs som kvinnokroppens ideal, ett koncept som växlar genom åren och befästs av traditionella och sociala medier (Qi & Chi, 2018). Det smala idealet är kopplat till en stigmatisering av fetma, vilket gör att människor upplever sig diskriminerade på grund av sin kroppsvikt och -storlek (Himmelstein, et al. 2015). Kvinnorna i studien beskrev hur deras relation till kroppen och sina matvanor påverkats av bantningskultur. Trots att de var medvetna om att det smala idealet finns, och att det är ouppnåeligt, berättade kvinnorna att deras ätande var restriktivt för att de ville bli smalare, eller för att de var rädda för att gå upp i vikt. 

Moderlig influens 

Kvinnorna uttryckte att de und-er sin barndom utstått negativa samtal kring kroppen och fått viktrelaterade kommentarer från både familje-medlemmar och den närmsta kretsen. Den starkaste påverkan hade deras mödrar, som både direkt och indirekt uppmuntrade till viktminskning. De indirekta uppmaningarna kunde vara att bevittna mödrarna ägna sig åt restriktivt ätande eller negativt kommentera den egna kroppen. En av deltagarna blev uppmuntrad av sin mor att gå med i Viktväktarna när hon var 16 år gammal, och erbjöds 9 000 kr om hon nådde en viktnedgång på 12 kilo. 

Kompisinfluenser

Under tonåren tillkom en annan och mycket stark influens från kvinnliga kamrater. Samtliga deltagare ägnade sig åt restriktivt ätande och kommenterade sina egna kroppar negativt när de prat-ade med sina väninnor. Restriktivt ätande var dessutom vanligt i vänskapskretsen och bidrog till gemenskapen: "Jag tror vi hade en ganska toxisk kompisgrupp, vi uppmuntrade varandra att banta (…) Det var normalt att banta tillsammans för alla ville vara smalare".

Manlig influens 

Några av deltagarna påverkades av sina manliga jämnåriga eftersom de ville vara eftertraktade genom att visa upp smala kroppar och göra "attraktiva och feminina" matval. De var mycket medvetna om sitt utseende i närvaro av sina manliga kamrater, vilket starkt påverkade matval och hur den egna kroppen betraktades. En av kvinnorna i studien sa "Aldrig i livet åt jag framför pojkar".

Positiv förstärkning 

Deltagarna beskrev att de fick positiv förstärkning efter viktnedgång, i form av komplimanger och uppmuntran som blev en form av validering. De beskrev att de kände sig mer åtråvärda i sina smalare kroppar och denna känsla uppmuntrade dem att begränsa och kontrollera sitt matintag. En kvinna berättade att hon fick positiva kommentarer om sin viktminskning under tonåren, trots att hon uppnådde denna viktminskning genom restriktivt ätande och överträning som gjorde att hon kände sig konstant utmattad: "Det var som en bedömning, jag kände mig snyggare för att jag gick ner i vikt".

Skam och skyldighet 

Kvinnorna talade om att mat hade ett värde beroende på om den ansågs vara 'bra' eller 'dålig'. Att äta det som ansågs vara dåligt eller onyttigt resulterade i skuldkänslor, skam och frustration, samt i restriktivt ätande och överträning som kompensation: "Om jag åt dåligt skulle jag svälta mig själv eller träna bort det jag hade ätit".

Studien visar att bantningskultur kan påverka kvinnans psykiska och därmed fysiska hälsa, och skapa hinder för att främja positiv långsiktig hälsa. Relationen mellan maten och kroppen är nyanserad och komplex. Föreställningarna kring mat och kropp formas av samhället och den kultur som vi ständigt omges av utan att tänka på det. Eftersom vi är formade av sociala och kulturella normer är bantningskultur ett nät som upprätthåller myter om en hierarki av mat- och kroppstyper samt en kultur av förtryck som påverkar kvinnans relation både till sin egen kropp och den mat hon äter. x