Fiberrik kost kan minska risken för celiaki hos barn

En ny studie från Lunds universitet visar att en fiberrik kost under barnets första två år kan minska risken för att utveckla celiaki, även kallat glutenintolerans. Studien, som är den första i sitt slag, pekar särskilt på en tydlig koppling mellan högt fiberintag före ett års ålder och en minskad risk för sjukdomen.

24 februari, 2025 • Uppdaterades 28 maj, 2025 • 3 minuters läsning

Celiaki är en autoimmun sjukdom där kroppen reagerar på gluten, ett protein som finns i vete, råg och korn. Tidigare forskning har visat att genetiska faktorer spelar en stor roll i utvecklingen av sjukdomen, men nu tyder nya resultat på att även kosten kan påverka risken.

– Det är första gången som förekomsten av celiaki studeras utifrån fiberintag i barns kost. Men nu behövs även kliniska prövningar för att kunna slå fast sambandet, säger Elin Hård af Segerstad, dietist och forskare vid Lunds universitet.

Studien är en del av den omfattande TEDDY-kohorten, där forskare sedan många år följer

6 500 barn i Sverige, Finland, Tyskland och USA. Syftet är att studera utvecklingen av typ 1-diabetes och celiaki hos barn med genetisk risk.

40 procent lägre risk med fiberrik kost

Forskarna har analyserat kostvanor och blodprover från barnen för att se när sjukdomen debuterar. För att mäta fiberintaget har föräldrarna fört matdagböcker vid elva olika tillfällen under barnens uppväxt.

Resultaten visar att barn som ätit en fiberrik kost mellan 6 och 12 månaders ålder hade nästan 40 procent lägre risk att utveckla celiaki jämfört med andra barn. Däremot verkade det inte spela någon roll vilken typ av fiber barnen fick i sig – det var den totala mängden som var avgörande.

– Genom att öka fiberintaget med drygt tre gram per dag, jämfört med genomsnittet, såg vi en tydlig minskning av celiakirisken senare under barndomen, säger Elin Hård af Segerstad.

Tarmfloran kan spela en avgörande roll

Även hos barn upp till två års ålder såg forskarna en skyddande effekt, men den var mer begränsad och motsvarade en femprocentig riskminskning. Efter två års ålder verkade fiberintaget däremot inte längre påverka risken att utveckla sjukdomen.

Forskarna tror att den positiva effekten beror på att fibrer påverkar tarmflorans utveckling, särskilt under de första två levnadsåren. En välbalanserad tarmflora kan i sin tur bidra till ett starkare immunförsvar och bättre skydd mot autoimmuna sjukdomar som celiaki.

– Det är vår teori, men det är än så länge spekulationer. Detta är en observationsstudie, och för att kunna ge rekommendationer om att små barn bör äta mer fibrer behöver resultaten bekräftas i kliniska prövningar, säger Elin Hård af Segerstad.

Viktiga resultat – men mer forskning behövs

Celiaki är en relativt vanlig sjukdom, och cirka 7 procent av barnen i studien utvecklade sjukdomen under uppföljningstiden. Den vanligaste åldern för insjuknande var mellan 3 och 4 år.

Den nya forskningen från Lunds universitet ger en möjlig ledtråd till hur man kan minska risken för celiaki genom tidiga kostvanor. Men eftersom studien är observationsbaserad krävs ytterligare forskning för att fastställa ett direkt orsakssamband.

Om framtida kliniska studier bekräftar resultaten kan rekommendationerna för barns kost komma att förändras – med mer fokus på fiber redan under första levnadsåret.

– Det är ett spännande område, och vi ser fram emot att gå vidare med fler studier för att förstå sambandet bättre, säger Elin Hård af Segerstad.

Early Dietary Fiber Intake Reduces Celiac Disease Risk in Genetically Prone Children: Insights from the TEDDY study,

Ätstörningar

Stor genetisk studie ger nya ledtrådar om ätstörningar

Hetsätningsbeteende och anorexia nervosa delar genetiska kopplingar till flera psykiatriska tillstånd – men skiljer sig när det gäller gener kopplade till bland annat kroppsvikt. Det visar en stor internationell studie som breddar den genetiska forskningen om ätstörningar.

Redaktionen 21 september, 2026 • Uppdaterades 22 september, 2026 • 2 minuters läsning

Genetisk forskning om ätstörningar har hittills till stor del koncentrerats på anorexia nervosa. I en ny studie, publicerad i Nature Mental Health, har en stor internationell forskargrupp även undersökt genetiken bakom hetsätningsbeteende och jämfört resultaten med anorexia nervosa och olika undergrupper av sjukdomen.

Forskarna genomförde så kallade genomvida associationsstudier, GWAS, där genetiska variationer hos ett mycket stort antal människor jämförs. Analysen av hetsätningsbeteende omfattade drygt 39 000 personer med beteendet och mer än 1,2 miljoner kontroller. För anorexia nervosa ingick drygt 24 000 personer med diagnosen och närmare 1,25 miljoner kontroller. Deltagarna i huvudanalysen hade europeisk genetisk härkomst.

Likheter - men också tydliga skillnader

Forskarna identifierade sex genetiska områden som var kopplade till hetsätningsbeteende. Bland dessa fanns områden som även tidigare har förknippats med högre BMI och beteenden relaterade till impulskontroll. För anorexia nervosa identifierades åtta genetiska områden.

När forskarna jämförde de genetiska mönstren framträdde både likheter och skillnader. Hetsätningsbeteende och anorexia nervosa hade liknande positiva genetiska samband med flera psykiatriska tillstånd. Däremot gick sambanden med kroppsliga egenskaper, som BMI och andra antropometriska mått, i motsatta riktningar.

En viktig observation var samtidigt att merparten av de genetiska signalerna för både hetsätningsbeteende och anorexia nervosa inte kunde förklaras av BMI. Resultaten talar därmed för att biologin bakom ätstörningsbeteenden är mer komplex än en genetisk benägenhet för hög eller låg kroppsvikt.

Studera symtom och beteenden

Forskarna framhåller också värdet av att studera symtom och beteenden över diagnosgränserna. Ätstörningsdiagnoser kan överlappa och förändras över tid, medan exempelvis hetsätning förekommer vid flera olika ätstörningar. Genom att studera sådana beteenden separat kan forskningen ge ytterligare kunskap om den bakomliggande biologin.

De betonar samtidigt behovet av framtida studier som inkluderar fler ätstörningsdiagnoser och människor med olika genetisk härkomst.

Källa: Termorshuizen JD et al. Genomic meta-analyses of binge-eating behavior and anorexia nervosa yield insights into the unique and shared biology of eating disorder phenotypes. Nature Mental Health, 2026.

Gastroenterologi

Oxalat kan spela roll vid inflammatorisk tarmsjukdom

Personer med inflammatorisk tarmsjukdom kan ha en förändrad förmåga att hantera oxalat från maten. Det visar en studie som väcker frågor om vilken betydelse ämnet kan ha för inflammationen vid Crohns sjukdom och ulcerös kolit – och om samspelet mellan kost, tarmflora och sjukdom kan vara viktigare än man tidigare trott.

Redaktionen 18 september, 2026 • 2 minuters läsning

Oxalat är ett naturligt förekommande ämne som finns i många vegetabiliska livsmedel, bland annat spenat, nötter, rödbetor och sötpotatis. Ämnet har framför allt uppmärksammats i samband med njursten, eftersom oxalat kan binda till kalcium och bilda kristaller.

Men oxalat bryts också ned och transporteras i tarmen, bland annat med hjälp av tarmbakterier och särskilda transportproteiner. Forskarna bakom den aktuella studien ville därför undersöka om den processen fungerar annorlunda hos personer med inflammatorisk tarmsjukdom, IBD.

Högre nivåer vid Crohns sjukdom

Studien kombinerar analyser av prover från patienter med Crohns sjukdom och ulcerös kolit med försök i celler och flera olika musmodeller.

I tarmvävnad från personer med IBD fann forskarna lägre nivåer av två transportproteiner som är involverade i kroppens hantering av oxalat. Hos personer med Crohns sjukdom uppmättes dessutom högre halter av oxalat i avföringen än hos personer utan IBD, trots att det rapporterade intaget av växtbaserade livsmedel var ungefär likartat.

Resultaten skulle kunna tyda på att det inte enbart är mängden oxalat i maten som spelar roll, utan också hur tarmen kan ta hand om ämnet.

I de experimentella delarna av studien såg forskarna också tecken på att oxalat kan förstärka en redan pågående inflammation i tarmen. När möss med experimentell kolit fick en kost med högre oxalatinnehåll förvärrades inflammationen, medan en kost med lägre innehåll gav motsatt effekt.

Inga nya kostråd ännu

Resultaten innebär dock inte att personer med Crohns sjukdom eller ulcerös kolit bör börja undvika oxalatrika livsmedel. Patientmaterialet är begränsat och en stor del av studien bygger på experimentella modeller. Forskarna beskriver själva resultaten från patienterna som hypotesgenererande och efterlyser större och längre studier innan några kostrekommendationer kan ges.

Det är en viktig reservation eftersom många oxalatrika livsmedel också bidrar med fiber, vitaminer, mineraler och andra näringsämnen. Att begränsa dem utan tydliga skäl kan därför få andra konsekvenser för kostens kvalitet.

Forskarna pekar i stället på flera möjliga vägar för fortsatt forskning. En är att undersöka om tarmfloran kan påverkas så att oxalat bryts ned mer effektivt. På sikt skulle kunskapen också kunna bidra till en mer individanpassad kostbehandling, där både kostintag, tarmfunktion och mikrobiom vägs in.

För dietister blir resultaten därför framför allt en intressant pusselbit i forskningen om IBD – snarare än ett skäl att redan nu förändra kostråden.

Källa: Salvador AC et al. Dietary Oxalate and Intestinal Inflammation: Evidence From Experimental Colitis and Inflammatory Bowel Disease Patient Cohorts. Cellular and Molecular Gastroenterology and Hepatology, 2026.