En forskares bästa egenskap är nyfikenhet, och det har Elin Lövestam gott om.

– Jag blir lätt intresserad av nya saker och är öppen som person, säger hon när vi träffas på Institutionen för kostvetenskap på Uppsala universitet.

Det var här hon började läsa till dietist för 20 år sedan och här som hon nu arbetar som lektor och docent i kostvetenskap. Dessutom är hon studierektor för forskarutbildningen på institutionen och handledare för flera doktorander i kostvetenskap.

Att det är fullt upp märks inte bara på högarna av arbetsmaterial på skrivbordet utan även på att vi hela tiden blir avbrutna av doktorander och kollegor som knackar på dörren.

Hur hinner du med allt?

– Även om det kanske inte ser ut så, är jag väldigt strukturerad och vet exakt vad som ska göras och när. Det gör att jag är helt oberörd av yttre kaos och sällan blir stressad.

Och tur är väl det, för sedan ett drygt år tillbaka har Elin Lövestam ytterligare ett stort uppdrag: att koordinera den nya forskarskolan InSyNC (Integrating Sustainability in Nutrition Care). Det är den första forskarskolan någonsin i Sverige med fokus på nutrition och dietetik, och ett samarbete mellan universiteten i Uppsala, Umeå och Göteborg.

– Det var Paulina Nowicka, professor här på institutionen, som noterade att Vetenskapsrådet skulle göra en utlysning kring forskarskolor som en del av ett regeringsuppdrag att säkra fram­tidens kompetens inom hälso- och sjukvården. Vi såg möjligheten för dietistprogrammet och satte ihop en ansökan på bara en månad – det var oerhört intensivt, men vi lyckades ringa in vad vi behöver inom dietistprofessionen.

Forskarskolan genomsyras av det övergripande temat att integrera hållbarhet i nutritionsvård­en, med forskningsprojekt och aktiviteter inom tre underkategorier (se faktaruta).

Utlysningen gjordes internationellt och man fick hundratals sökanden till totalt tio doktorand­tjänster: fyra i Uppsala, tre i Umeå och tre i Göteborg.

– Vi har tagit fram en skräddarsydd struktur med gemensamma kurser, seminarier och andra aktiviteter. Förutom forskarutbildning får de ett fantastiskt nätverk, säger Elin Lövestam.

Vilken betydelse har forskarskolan?

– Den kommer att stärka kopplingen mellan forskning och utbildning, skapa synergier mellan utbildningsorterna och generera ny kunskap rätt in i dietistutbildningen. Det är viktigt då dietistprofessionen utvecklas fort med många nya arbetsområden och arbetsytor.

Att Elin Lövestam själv en gång valde att utbilda sig till just dietist är som så mycket annat i livet en slump.

– Alla dietister har sina personliga berättelser. För mig handlade det om att jag blev vegetarian i tonåren och började läsa på väldigt mycket om hur man skulle göra för att få i sig tillräckligt med näringsämnen. Det gjorde i sin tur att jag fick upp ögonen för hur komplext det här med mat och måltider faktiskt är. Under utbildningen växte intresset även för de kulturella och sociala delarna.

Hade det inte varit för matintresset hade hon kanske blivit språkvetare precis som sin storasyster Sara Lövestam – för många känd som författare och domare i radioprogrammet Lantzkampen.

– Som barn utvecklade vi ett hemligt språk tillsammans. Det var överlag väldigt mycket språklekar, ramsor och trams hemma, säger Elin Lövestam.

I sin forskning intresserar hon sig ofta för nu­tritionsfrågor relaterade till språk och kommunikation. När hon disputerade 2015 var det med en avhandling om innehåll och språk i dietistens dokumentation i patientjournaler, alltså hur man uttrycker mat och ätande i en medicinsk kontext.

– En del hävdar att språket styr hela verkligheten, men så radikal är inte jag. Däremot är jag övertygad om att språket har betydelse för hur vi tänker och värderar, och att krocken mellan vardagen och medicinen finns i språket, säger Elin Lövestam.

Hon förklarar att i dag, när dietisterna alltmer går mot det medicinska, innebär det att språkbruket måste harmoniseras med fler vårdkategorier.

– Språket, tillsammans med vassa armbågar, blir en del av professionaliseringen för att dietisterna ska kunna ta mer plats.

Som en direkt följd av avhandlingen leder och koordinerar Elin Lövestam nu ett internationellt forskningsprojekt som heter INIS – International Nutrition Care Process Implementation Survey. Det är en studie där forskare från 23 olika länder deltar för att tillsammans undersöka användandet av en standardiserad arbetsmodell och terminologi bland dietister i olika delar av världen.

– Det är intressant att se att liknande diskussioner pågår i alla länder samtidigt som det finns stora skillnader kring vad man egentligen menar med olika begrepp. Dessutom finns det en del kulturella skillnader, som att elektroniska patientjournaler inte är självklart överallt.

Via sina doktorander är Elin Lövestam involverad i flera spännande forskningsprojekt. Ett av dessa är en studie som handlar om att utveckla personcentrerade verktyg för att följa upp behandling av patienter med risk för undernäring. Det är ett samarbete med forskare från Karolinska Institutet, Karolinska Universitetssjukhuset och Region Sörmland, kring dietistens roll i behandlingen.

– Det är inte ovanligt att de här patienterna är lite nöjda med att ha tappat vikt eftersom det kanske är något de strävat efter tidigare i livet. Då gäller det att jobba med tydlig kommunikation och sätta upp gemensamma mål för att säkerställa att man är på väg åt samma håll.

En annan av de doktorander som Elin Lövestam handleder är Susanna Pohjola, som arbetar med ett tvärvetenskapligt projekt vid Centrum för medicinsk humaniora i Uppsala, där man utforskar etiska aspekter inom kostrådgivning i primärvården. Det handlar bland annat om de prioriteringar mellan olika patientgrupper som behöver göras, samt hur olika socioekonomiska aspekter spelar roll i samtalet mellan dietist och patient. Forskningen görs i samarbete med etikforskaren Anna Höglund, som för övrigt varit med och tagit fram DRF:s etiska kod.

Samarbete, tvärvetenskap och spännande skärningspunkter verkar vara den röda tråden för alla forskningsprojekt som Elin Lövestam är engagerad i. Ytterligare ett exempel på detta är ”Den smaklösa måltiden”, en kvalitativ intervjustudie som görs tillsammans med Lukt- och smakmottagningen vid Karolinska sjukhuset. Syftet är att utforska covidpatienters upplevelser och strategier kring lukt- och smakförändringar och hur det påverkar deras vardagsliv.

– Det är många som har fått förvrängt doft­sinne och smak efter covid och som nu tvingas leva med detta. Det kallas ”parosmi” och vi vill ta reda på vad det innebär för måltiden och vad det betyder rent socialt och nutritionsmässigt.

Arbetet görs i samarbete med kollegorna Nicklas Neuman och Pernilla Sandvik, även de docenter i kostvetenskap.

– Vi har följts åt ända sedan vi var doktorander men det är första gången som vi har hittat ett projekt där vi kan sy ihop våra skilda kompetenser, säger Elin Lövestam.

Hon berättar att det varit drabbande intervjuer där många fått hela livet upp och nedvänt.

– En del får kväljningar av matos och börjar kräkas om någon steker köttbullar. Det innebär att de knappt kan vistas på allmänna platser, som exempelvis en galleria.

Nästa steg är att ta reda på hur parosmin förändrat matval och måltidsmönster.

– Vi har nyligen fått godkännande från Etikprövningsmyndigheten för att be patienterna göra kostregistreringar. Det gör att vi kan under­söka mönster och ta reda på hur vi kan hjälpa dem rent nutritionsmässigt.

Att Elin Lövestam har ett genuint engagemang för det hon gör går inte att missta ta sig på, det gäller inte bara forskning utan även själva professionen:

– Vi må vara en liten profession men vi är drivna och har nått långt, mycket tack vare att DRF är duktiga på lobbyarbete. Vi har sett till att vi har fått legitimation och vi skapar många nya tjänster. Det är sällan någon som öppnar dörrarna för oss dietister, men vi slår in dem själva!