Det nya kunskapsstödet omfattar diagnostik, utredning, behandling och uppföljning av obesitas hos vuxna. Ingrid Larsson har ansvarat för nutritionsdelen inom området ”kombinerad levnadsvanebehandling” och menar att arbetsgruppen medvetet arbetat för att tydliggöra dietistens kompetens och ansvar.

– Dietisten syns överallt i kunskapsstödet.

Det märks bland annat i terminologin, menar hon.

– Vi skriver till exempel inte kostbehandling. Vi använder begrepp som nutritionsbehandling och nutritionsutredning för att tydliggöra vem som ansvarar för insatserna.

Hon menar att dietistperspektivet löper genom hela dokumentet, från utredning och behandling till uppföljning och långsiktigt stöd.

Nutrition grunden för behandlingen

Kunskapsstödet slår fast att kombinerad levnadsvanebehandling är grunden i all obesitasbehandling. Vid behov kan behandlingen kompletteras med läkemedel eller kirurgi, men dessa insatser beskrivs som tillägg till levnadsvanebehandlingen.

För Ingrid Larsson är kopplingen till nutrition central.

– Man kan inte genomföra obesitasbehandling utan nutrition.

Dietister behövs genom hela vårdkedjan

Enligt Ingrid Larsson är dietistkompetens viktig genom hela vårdförloppet, från utredning och nutritionsbehandling till läkemedelsbehandling, kirurgi och långsiktigt bibehållande av viktnedgång.

Hon lyfter också fram de prioriteringar som görs i kunskapsstödet. Patienter med störst risk för obesitasrelaterad sjukdom ska erbjudas behandling först. Till den gruppen hör personer med BMI 40 eller högre samt personer med BMI från 30 och uppåt som har svår samsjuklighet.

För patienter som inte omfattas av prioriteringarna rekommenderas i stället egenvård.

– Det är så oerhört viktigt att vi som professionsgrupp kan ge tydliga råd om vad patienten kan göra utan läkemedel och vad patienten kan göra med stöd av läkemedel.

Nästa steg i arbetet

Samtidigt betonar Ingrid Larsson att kunskapsstödet bara är början.

Hon menar att regionerna nu behöver säkerställa att den kompetens som krävs finns tillgänglig.

– Vi är inte tillräckligt många dietister i dag. Regionerna har ansvar för att erbjuda så jämlik och evidensbaserad vård. Och i det arbetet så måste man säkra tillgången till dietister.

Enligt Ingrid Larsson handlar utmaningen inte enbart om dietistresurser utan om hur vården ska organiseras för att kunna genomföra rekommendationerna i praktiken. Nästa steg blir att ta fram regionala riktlinjer och lokala vårdprogram.

– Vi har ett väldigt bra och evidensbaserat underlag i kunskapsstödet att luta oss mot när den här processen ska genomföras.

Dietister behöver vara delaktiga

Ingrid Larsson uppmanar dietister att engagera sig i det fortsatta arbetet.

– Läs in er på kunskapsstödet, framför allt de delar som rör nutritionsbehandling. Sitter du ensam på en arbetsplats så försök att liera dig med andra. Starta diskussionsgrupper och diskutera hur man kan arbeta med de här frågorna på lokal och regional nivå.

Hon vill också se fler dietister i arbetet med de nya riktlinjerna och vårdprogrammen.

– Dietistrepresentationen måste finnas med överallt så att nutritionsperspektivet inte saknas.

Läs kunskapsstödet HÄR.

Rapporten Järnbrist, import och hungriga skolbarn. Vad vet vi om klimatsmart mat? presenterades vid ett webbinarium den 10 juni. Bakom rapporten står Elin Röös, forskningschef vid PLATE, forskningscentrum för resilienta måltider och docent och universitetslektor i miljövetenskap vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), och Hanna Eneroth, nutritionist, risk- och nyttovärderare vid Livsmedelsverket samt postdoktor vid SLU.

Rapporten tar upp 24 vanliga frågor om klimatsmart mat och sammanfattar forskningsläget kring bland annat mättnad, näringsinnehåll, klimatpåverkan, import och beredskap.

Protein får mycket uppmärksamhet

En fråga som ofta återkommer i debatten om växtbaserad mat är om barn och ungdomar får i sig tillräckligt med protein. Men enligt Hanna Eneroth är det sällan där den stora utmaningen ligger.

Hon betonade att det handlar om att måltiderna innehåller tillräckligt med energi och bra proteinkällor. Att ersätta kött med baljväxter är exempelvis ett betydligt bättre alternativ än att bara ta bort köttet ur en rätt.

Forskarna framhåller också att vegetarisk mat kan vara lika mättande som måltider med kött, men att den behöver vara väl sammansatt. Eftersom vegetabiliska livsmedel ofta innehåller mindre energi per gram kan större portioner eller mer fett i tillagningen ibland behövas för att ge samma mängd energi.

Proteinbrist är enligt Hanna Eneroth ovanligt även bland ungdomar som tränar mycket. Däremot finns det andra näringsämnen som kräver större uppmärksamhet.

Järn den större utmaningen

Det som forskarna lyfter fram som en verklig utmaning är järn.

Växtbaserade alternativ kan innehålla lika mycket järn som köttbaserade produkter, men järnet tas inte upp lika effektivt. Därför behöver både järninnehåll och biotillgänglighet beaktas när skolmåltider planeras.

C-vitaminrika livsmedel till måltiden kan förbättra upptaget, liksom metoder som fermentering och hydrotermisk behandling av spannmål.

Samtidigt menar Hanna Eneroth att frågan inte enbart kan lösas genom hur maten komponeras.

– Kärnfrågan kan vi inte helt och hållet lösa i köken. Men vi kan komma långt och tänka efter så att vi inte förvärrar situationen med mat som inte tas upp bra i kroppen när det finns alternativ, sade hon.

Hon framhöll också att järnbrist framför allt är en risk för flickor och kvinnor som menstruerar och att hälso- och sjukvården har en viktig roll i att identifiera personer som behöver ytterligare stöd.

Järnbrist är samtidigt relativt vanligt även bland personer som äter kött, enligt rapporten.

Svenskt räcker inte som klimatstrategi

Forskarna bemöter också flera vanliga invändningar mot klimatsmart mat.

En sådan handlar om att maten bör vara svensk eller närproducerad för att vara klimatsmart. Enligt Elin Röös står transporterna normalt för en relativt liten del av livsmedlens totala klimatpåverkan. Den största påverkan uppstår oftast i själva produktionen.

Svenska livsmedel kan ha andra fördelar, exempelvis kopplade till djurvälfärd, beredskap och användning av bekämpningsmedel. Men att enbart välja svenskt räcker inte för att nå klimatmålen.

Mer växtbaserat behöver inte betyda mer import

Ett annat argument som ofta framförs är att mer växtbaserad mat skulle öka beroendet av importerade livsmedel som soja, kokos och avokado.

Forskarna menar att den risken finns om omställningen bygger på sådana råvaror. Men klimatsmarta måltider kan lika gärna baseras på svenska spannmål, baljväxter, rotfrukter, frukt och grönsaker.

Rapporten lyfter samtidigt fram att viss import och handel är viktig ur ett beredskapsperspektiv. Handel med andra länder kan göra livsmedelssystemet mindre sårbart vid exempelvis missväxt eller extremväder.

Många mål att balansera

Budskapet är inte att omställningen är enkel. Tvärtom finns målkonflikter mellan klimat, biologisk mångfald, beredskap, svinn, djurvälfärd och näringskvalitet.

– Det är väldigt tydligt att den här övergången till den växtbaserade kosten i vår del av världen verkligen behövs för att minska matens klimatpåverkan, sade Elin Röös.

Läs rapporten HÄR.