Debatt

Det finns många sätt att vara dietist

Det finns bara ett sätt att bli dietist: Gå utbildning, ta examen och få legitimation av Socialstyrelsen. Men att ”inte vara dietist” bara för att man är verksam utanför hälso- och sjukvården – det hoppas jag att det snart ska vara slut med.

Maria Sitell 31 oktober, 2023 • Uppdaterades 28 maj, 2025 • 3 minuters läsning

När någon blir sjuk på en flygning är det vanligt att flygvärdinnan snabbt ropar ut i högtalarna och frågar om det finns någon som är läkare eller sjuksköterska på planet; inte vad de jobbar med eller om de överhuvudtaget jobbar längre. Fokus är förstås att kunskapen som just läkare och sjuksköterskor besitter behövs för att ta hand om passageraren för att hen ska bli rätt omhändertagen.

Jag hör emellanåt folk göra uttalanden som ”jag jobbar inte som dietist längre” eller ”jag är så långt bort från dietistyrket nu” för att sedan fortsätta att beskriva vad de gör. De kanske utbildar sig inom mat och hälsa, är skribenter inom området, jobbar med marknadsföring, försäljning eller kommunikation inom Livsmedelssverige eller inom vård- och omsorg alternativt kvalitetsutvecklar inom vården, projektleder eller annat. Eller är vd.

I min värld är man i högsta grad dietist även då. Eller vem har bestämt att det inte skulle vara så? Är man bara dietist när man har en tjänst som klinisk dietist? Nej, det tycker jag definitivt inte. Men i mina öron låter det alldeles för ofta så. Hur man förvaltar sin kunskap från utbildningen är förstås upp till var och en men utbildningen kan ju aldrig tas bort från en. Legitimationen förpliktar och examen möjliggör.

Patientperspektivet är centralt i dietistutbildningen och ska förstås så vara. Det är vår specialitet som ingen annan har likvärdig utbildning för. Men det finns även annat att vara intresserad av.

Ett annat lite större perspektiv är ju att en person förstås inte är sitt yrke eller jobb – identiteten är mycket större än så. Värderingar, religiösa och politiska tillhörigheter och sympatier, arv och miljö bidrar till våra mer eller mindre frivilliga livsval. Det bör rimligtvis även speglas i hur man omsätter sin kunskap. Och tänk vilken fantastisk utveckling som har skett.

I början av 90-talet, när jag tog dietistexamen, var utbudet av tjänster inom hälso-och sjukvård helt annorlunda. Det var oftast svårt att få jobb och vikarietiden var för många alltför lång. Behovet av dietist var ibland ifrågasatt och bristen på legitimation gjorde inte saken bättre. Möjligheterna inom näringslivet höll sig främst till att bli produktspecialist för enterala och parenterala näringslösningar.

I dag ser vi dietister inom i princip alla delar av samhället, vilket är så bra! Min övertygelse är att med fler möjligheter att hitta (och ibland själv skapa) fler arbetsplatser kan man som yrkesperson i högre grad hitta sin nisch. Dels där man kan använda sin kompetens på annat sätt, dels kombinera den med andra kompetenser. Eller som jag brukar säga: Få vara hela sig själv. För mig har det gjort yrkeslivet omväxlande och på riktigt roligt.

Jag möter dessvärre fortfarande skepsis om att agera i näringslivet, då en del verkar tro att man ”är köpt”. Men det ligger nog mest hos betraktaren. Vi befinner oss i en marknadsekonomi med en stor offentlig sektor. I den mixen får alla plats. x

Är man bara dietist när man har en tjänst som klinisk dietist? Nej, det tycker jag definitivt inte.
Maria Sitell

Folkhälsa

Matvanor i ekonomisk utsatthet - nytt projekt ska minska ohälsa

Nu startar Mat för ett inkluderande samhälle, ett förberedelseprojekt som ska bidra till mer jämlika matvanor genom att ta avstamp i människors faktiska levnadsvillkor.

Nina Granberg 4 februari, 2026 • Uppdaterades 9 februari, 2026 • 1 minuts läsning

Med Region Stockholm i täten samverkar offentlig sektor och civilsamhälle för att möta ohälsa kopplad till matvanor, en folkhälsoutmaning som slår hårdast mot personer som lever i ekonomisk utsatthet.

Projektet koordineras av Region Stockholm genom Centrum för obesitas vid Akademiskt specialistcentrum och pågår till juni 2026. Arbetet finansieras av Vinnova genom SustainGov och är ett samverkansprojekt för systemförändring med flera aktörer, däribland Dietisternas riksförbund (DRF).

– Det behövs nya arbetssätt som tar avstamp i verkliga levnadsvillkor. Det här projektet ger oss en unik möjlighet att bättre förstå vilka hinder som står i vägen för hälsosamma matvanor hos en väldigt utsatt samhällsgrupp och hur vi inom offentlig sektor bättre kan möta dem”, säger Liisa Tolvanen, forskare och specialistdietist inom obesitasbehandling vid Centrum för obesitas, Akademiskt specialistcentrum, Region Stockholm.

Projektgruppen ska samarbeta med personer som lever i socioekonomisk utsatthet, representerade av Matmissionens medlemmar, genom enkäter, djupintervjuer och workshops. Syftet är att identifiera behov, barriärer och drivkrafter bakom matval, samt att ta fram ett kunskapsunderlag som kan användas nationellt för mer träffsäkra och jämlika folkhälsoinsatser.

Matallergi

På gång: Ny strategi för allergi och celiaki

En nationell strategi och handlingsplan för allergiområdet är nu överlämnad till regeringen. Förslaget, som har tagits fram gemensamt av Livsmedelsverket och Socialstyrelsen, syftar till att skapa en tryggare tillvaro för de miljontals människor i Sverige som lever med allergier.

Nina Granberg 4 februari, 2026 • Uppdaterades 5 februari, 2026 • 2 minuters läsning

Nationell strategi och handlingsplan 2026 för allergiområdet omfattar både hälso- och sjukvården och insatser i samhället.. Ett centralt fokus är trygg mat och tillförlitlig information i livsmedelskedjan, vilket har direkt bäring på dietisters arbete inom vård, rådgivning och offentliga måltider.

– ”Vårt mål är att personer med matallergi eller celiaki ska kunna känna sig trygga när de äter och att de inte drabbas av oväntade eller i vissa fall livshotande reaktioner”, säger Christina Nordin, generaldirektör på Livsmedelsverket.

Matallergi och celiaki

I strategin inkluderas både matallergi och celiaki. Även om celiaki inte är en allergi i medicinsk mening behandlas tillståndet tillsammans med allergier, bland annat eftersom livsmedelslagstiftningen ställer motsvarande krav på information och märkning av gluten som för allergener.

För dietister innebär detta att strategin tydligt berör det kliniska och förebyggande arbete som rör kostbehandling, utbildning och uppföljning vid både matallergi och celiaki.

Kunskap i hela livsmedelskedjan

Livsmedelsverkets del av handlingsplanen fokuserar på att stärka kunskapen i hela livsmedelskedjan, från tillverkning och import till tillagning och servering.

– ”Vi ser att det handlar om att öka kunskapen i alla led i livsmedelskedjan, från de som tillverkar eller importerar mat till de som tillagar och serverar”, säger Ylva Sjögren Bolin, immunolog och projektledare på Livsmedelsverket.

I förslaget ingår också att livsmedelskontrollen ska rikta ett ännu tydligare fokus mot frågor som är särskilt viktiga för personer med matallergi eller celiaki, till exempel korrekt märkning av allergener som ägg, jordnötter och vete. Detta är områden där dietister ofta bidrar med expertkunskap, både i rådgivande och utbildande roller.

Uppföljning i vården och minskat behov av specialkost

Strategin betonar vikten av uppföljning av barn och vuxna med allergi inom hälso- och sjukvården. Med bättre strukturer för uppföljning och möjlighet till friskförklaring kan onödiga eliminationsdieter minska.

Detta kan i sin tur leda till ett minskat behov av specialkost i förskola och skola, något som både kan förenkla måltidsverksamheten och minska risken för felserveringar. Dietister har här en central roll i att bedöma kostbehov, följa upp diagnoser och stödja patienter och verksamheter i att anpassa kosten på ett säkert och ändamålsenligt sätt.

Extra fokus på förskola och skola

Eftersom matallergier är vanligare under barndomen ägnas särskild uppmärksamhet åt förskola och skola. Strategin pekar på behovet av bättre samordning av allergifrågor i skolan samt en översyn av befintligt informationsmaterial.

I dessa miljöer samverkar dietister ofta med elevhälsa, skolsköterskor och måltidspersonal, både kring individuella behov och mer övergripande rutiner för säker mat.

Den nationella strategin och handlingsplanen ska nu beredas vidare av regeringen.