Till huvudinnehållet

Viktigt: Säkerställ att du får Dietisten framåt.  Läs mer

Obesitas

Covid-19 och fetma

Corona virus disease 2019- (Covid-19) pandemin har inte undgått någon, oavsett om man blivit smittad eller inte. Från första veckan identifierades en speciell en riskgrupp, … Läs mer,

Dietisten
Redaktionen 29 mars, 2023 Uppdaterades 28 maj, 2025 5 minuters läsning

Corona virus disease 2019- (Covid-19) pandemin har inte undgått någon, oavsett om man blivit smittad eller inte. Från första veckan identifierades en speciell en riskgrupp, nämligen personer som är 70 år eller äldre. Det är de som blir svårast sjuka och som utgör majoriteten av dem som avlider till följd av coronaviruset. I denna grupp återfinns naturligtvis många med åldersrelaterade sjukdomar, som försvårar sjukdomsförloppet. I de äldre åldersgrupperna är fetma dessutom vanligt. Därmed blir fetmarelaterad samsjuklighet en försvårande omständighet.

Fetmarelaterad samsjuklighet

Baserat på data från 2018 i ”Hälsa på lika villkor”, publicerade som öppna jämförelser på Folkhälsomyndighetens hemsida är förekomsten av fetma (≥30,0 kg/m²) bland personer 65-84 år 18 %, och i åldersgruppen 16-84 år uppgår den till 16 %. Längd och vikt är självrapporterade, vilket indikerar att den verkliga förekomsten av fetma rimligtvis är högre.\nSiffror från samma databas visar att förekomsten av övervikt och fetma år 2018 var 61 % bland personer 65-84 år. I åldersgruppen 16-84 år uppgick den till 51 %.\nPersoner med fetma och särskilt de med grad 2 (BMI ≥ 35,0-39,9 kg/m²) och grad 3 (≥40,0 kg/m²) fetma har identifierats som en betydande riskgrupp (1). Sådana personer med svår fetma (≥35,0 kg/m²) har ofta svåra mekaniska problem med andningen och dessutom sjukdomar relaterade härtill såsom sömnapnésyndrom. Personer med svår fetma har också i hög grad sjukdomar, som tillsammans med fetman ökar sårbarheten vid en infektion såsom hypertension, hjärtkärlsjukdom och typ 2-diabetes. Inte sällan har dessa personer med fetma flera sådana sjukdomar samtidigt (1).

Till fetmarelaterade andningsstörningar hör obstruktiv sömnapné (obstructive sleep apnoea, OSA) som ökar med stigande ålder (2). OSA förekommer som andningsstörningar under sömn (sleep disordered breathing) med en prevalens på 30-80 % bland äldre (3). I en äldre åldersgrupp (65-90 år) hade 7,9 % av männen och 4,9 % av kvinnorna allvarlig OSA definierat som ≥30 andningsuppehåll per timme (4). Man fann att förekomsten av bland annat tidigare hjärtinfarkt, angina pectoris, stroke och astma var högre bland dem med OSA, oberoende av kön (4). Tsapanou et al (5) undersökte en populationsbaserad longitudinell kohortstudie, i vilken 1288 män och kvinnor 65 år eller äldre självrapporterade andningsstörningar under sömn. Under 6 års uppföljningstid avled av dessa 18,6 %, HR 1,48 (95 % KI, 1,29-1,70, p <0,0001), justerat för ett antal relaterade demografiska och kliniska faktorer (5).

Vid svininfluensapandemin i USA 2009 (influensa A H1N1) identifierades BMI ≥40 kg/m2 som en oberoende riskfaktor för komplikationer till influensan (6). Vid tidigare utbrott av säsongsinfluensa har personer med fetma (BMI ≥30 kg/m²), som blivit vaccinerad likväl haft en ökad risk för influensakomplikationer jämfört med vaccinerade personer med normalvikt (7). Det amerikanska Centers for Disease Control and Prevention (CDC) har därmed identifierat personer med BMI ≥40 kg/m² som en riskgrupp för komplikationer av influensa (8). Även om vi inte har kunskap om det nya coronaviruset torde det inte vara en alltför långtgående slutsats att gruppen med BMI ≥40 kg/m² är en uppenbar riskgrupp för komplikationer av Covid-19.

Påtvingad karantän leder till psykisk belastning

För att begränsa smittspridningen har en tydlig uppmaning utgått om att hålla sig hemma eller gå i frivillig karantän särskilt om man tillhör en riskgrupp och om man har möjligheter härtill med hänsyn till sitt arbete. En av konsekvenserna av att hålla sig hemma är den fysiska begränsningen, som kan innebära minskade möjligheter till rörelse och fysisk aktivitet. När gymmet stänger blir det därför viktigt att hitta sätt att röra sig med promenader i friska luften och på behörigt avstånd från medvandrande. En annan konsekvens kan vara att man förändrar sitt matintag, vilket kan bero på flera faktorer, på både gott och ont. Förändrade måltidsrutiner och en annan typ av mat, som man inte själv brukat handla, kan innebära både fördelar och nackdelar. Sitter man hemma med gott om tid är det inte fet snabbmat man behöver, utan har kanske till och med tid att laga bra mat, som man annars inte ansett sig hinna laga till. Men mat är ju också ett stöd, som ger tröst och lättnad, när man hamnat i en oviss och oroande situation. Sådana omständigheter kan leda till ökat intag och därmed förvärra fetman. Att fetma är förknippat med dålig livskvalitet är välkänt. De betydande påfrestningar som en påtvingad karantän innebär leder till ytterligare betydande psykiska belastningar på individer med fetma som redan före pandemin hade det svårt att hantera tillvaron.

EASO, (European Association for the Study of Obesity) har på sin hemsida samlat information om Covid-19 generellt och med fokus på fetma (9, 10). På hemsidorna ger man även praktiska råd och tips om hur håller struktur i sin vardag, rörelser för inomhusaktivitet, och hur man kan behålla hälsosamma matvanor och gynnsamt ätbeteende, när man är i karantän. Samtliga verksamma inom hälso- och sjukvården har goda möjligheter att förmedla och individualisera dessa råd även till patienter med fetma som ur flera perspektiv i dessa tider utgör en riskgrupp.

Ingrid Larsson och Stephan Rössner

Ingrid Larsson, Enheten för Klinisk nutrition och Regionalt Obesitascentrum, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg.\nStephan Rössner, Apple Bay Obesity Research Centre, Bromma.

Referenser och länkar

  • Ryan D, Ravussin E, Heymsfield S. COVID-19 and the patient with obesity – the Editors speak out. Obesity 2020, in press doi:10.1002/oby.22808
  • Sforza E, Hupin D, Pichot V. et al. A 7-year follow-up study of obstructive sleep apnoea in healthy elderly: The PTOOF cohort study. Respirology 2017;22:1007-1014.
  • Young T, Peppard PE, Gottleib DJ. Epidemiology of obstructive sleep apnea. A population healthy perspective. Am MJ Resp Crit Care Med 2002;165:1217-1239.
  • Donovan LM, Kapur VK. Prevalence and characteristics of central compared to obstructive sleep apnea: Analysis from the Sleep Heart Health Study Cohort. Sleep 2016;39:1353-1359.
  • Tsapanou A, Gu Y, O’Shea D et al. Self-reported sleep disordered breathing as risk factor for mortality in the elderly. J Stroke Cardiovasc Dis 2016;25:1524-1531.
  • Louie JK, Acosta M, Winter K. et al. Factors associated with death or hospitalization due to pandemic 2009 influenza A (H1N1) infection in California. JAMA 2009;302:1896-1902.
  • Neidich SD, Green WD, Rebeles J et al. Increased risk of influenza among vaccinated adults who are obese. Int J Obesity 2017;41:1324-1330.
  • https://www.cdc.gov/flu/highrisk/index.htm
  • https://easo.org/covid-19-and-obesity/
  • https://eurobesity.org/news/coronavirus/

  • Dela artikeln

    Ätstörningar

    Stor genetisk studie ger nya ledtrådar om ätstörningar

    Hetsätningsbeteende och anorexia nervosa delar genetiska kopplingar till flera psykiatriska tillstånd – men skiljer sig när det gäller gener kopplade till bland annat kroppsvikt. Det visar en stor internationell studie som breddar den genetiska forskningen om ätstörningar.

    Dietisten
    Redaktionen 21 september, 2026 Uppdaterades 22 september, 2026 2 minuters läsning
    Ätstörning
    Hetsätning och anorexia delar genetiska kopplingar. Adobe.stock

    Genetisk forskning om ätstörningar har hittills till stor del koncentrerats på anorexia nervosa. I en ny studie, publicerad i Nature Mental Health, har en stor internationell forskargrupp även undersökt genetiken bakom hetsätningsbeteende och jämfört resultaten med anorexia nervosa och olika undergrupper av sjukdomen.

    Forskarna genomförde så kallade genomvida associationsstudier, GWAS, där genetiska variationer hos ett mycket stort antal människor jämförs. Analysen av hetsätningsbeteende omfattade drygt 39 000 personer med beteendet och mer än 1,2 miljoner kontroller. För anorexia nervosa ingick drygt 24 000 personer med diagnosen och närmare 1,25 miljoner kontroller. Deltagarna i huvudanalysen hade europeisk genetisk härkomst.

    Likheter - men också tydliga skillnader 

    Forskarna identifierade sex genetiska områden som var kopplade till hetsätningsbeteende. Bland dessa fanns områden som även tidigare har förknippats med högre BMI och beteenden relaterade till impulskontroll. För anorexia nervosa identifierades åtta genetiska områden.

    När forskarna jämförde de genetiska mönstren framträdde både likheter och skillnader. Hetsätningsbeteende och anorexia nervosa hade liknande positiva genetiska samband med flera psykiatriska tillstånd. Däremot gick sambanden med kroppsliga egenskaper, som BMI och andra antropometriska mått, i motsatta riktningar.

    En viktig observation var samtidigt att merparten av de genetiska signalerna för både hetsätningsbeteende och anorexia nervosa inte kunde förklaras av BMI. Resultaten talar därmed för att biologin bakom ätstörningsbeteenden är mer komplex än en genetisk benägenhet för hög eller låg kroppsvikt.

    Studera symtom och beteenden

    Forskarna framhåller också värdet av att studera symtom och beteenden över diagnosgränserna. Ätstörningsdiagnoser kan överlappa och förändras över tid, medan exempelvis hetsätning förekommer vid flera olika ätstörningar. Genom att studera sådana beteenden separat kan forskningen ge ytterligare kunskap om den bakomliggande biologin.

    De betonar samtidigt behovet av framtida studier som inkluderar fler ätstörningsdiagnoser och människor med olika genetisk härkomst.

    Källa: Termorshuizen JD et al. Genomic meta-analyses of binge-eating behavior and anorexia nervosa yield insights into the unique and shared biology of eating disorder phenotypes. Nature Mental Health, 2026.


    Dela artikeln

    Gastroenterologi

    Oxalat kan spela roll vid inflammatorisk tarmsjukdom

    Personer med inflammatorisk tarmsjukdom kan ha en förändrad förmåga att hantera oxalat från maten. Det visar en studie som väcker frågor om vilken betydelse ämnet kan ha för inflammationen vid Crohns sjukdom och ulcerös kolit – och om samspelet mellan kost, tarmflora och sjukdom kan vara viktigare än man tidigare trott.

    Dietisten
    Redaktionen 18 september, 2026 2 minuters läsning
    Sötpotatis
    Adobe.stock

    Oxalat är ett naturligt förekommande ämne som finns i många vegetabiliska livsmedel, bland annat spenat, nötter, rödbetor och sötpotatis. Ämnet har framför allt uppmärksammats i samband med njursten, eftersom oxalat kan binda till kalcium och bilda kristaller.

    Men oxalat bryts också ned och transporteras i tarmen, bland annat med hjälp av tarmbakterier och särskilda transportproteiner. Forskarna bakom den aktuella studien ville därför undersöka om den processen fungerar annorlunda hos personer med inflammatorisk tarmsjukdom, IBD.

    Högre nivåer vid Crohns sjukdom

    Studien kombinerar analyser av prover från patienter med Crohns sjukdom och ulcerös kolit med försök i celler och flera olika musmodeller.

    I tarmvävnad från personer med IBD fann forskarna lägre nivåer av två transportproteiner som är involverade i kroppens hantering av oxalat. Hos personer med Crohns sjukdom uppmättes dessutom högre halter av oxalat i avföringen än hos personer utan IBD, trots att det rapporterade intaget av växtbaserade livsmedel var ungefär likartat.

    Resultaten skulle kunna tyda på att det inte enbart är mängden oxalat i maten som spelar roll, utan också hur tarmen kan ta hand om ämnet.

    I de experimentella delarna av studien såg forskarna också tecken på att oxalat kan förstärka en redan pågående inflammation i tarmen. När möss med experimentell kolit fick en kost med högre oxalatinnehåll förvärrades inflammationen, medan en kost med lägre innehåll gav motsatt effekt.

    Inga nya kostråd ännu 

    Resultaten innebär dock inte att personer med Crohns sjukdom eller ulcerös kolit bör börja undvika oxalatrika livsmedel. Patientmaterialet är begränsat och en stor del av studien bygger på experimentella modeller. Forskarna beskriver själva resultaten från patienterna som hypotesgenererande och efterlyser större och längre studier innan några kostrekommendationer kan ges.

    Det är en viktig reservation eftersom många oxalatrika livsmedel också bidrar med fiber, vitaminer, mineraler och andra näringsämnen. Att begränsa dem utan tydliga skäl kan därför få andra konsekvenser för kostens kvalitet.

    Forskarna pekar i stället på flera möjliga vägar för fortsatt forskning. En är att undersöka om tarmfloran kan påverkas så att oxalat bryts ned mer effektivt. På sikt skulle kunskapen också kunna bidra till en mer individanpassad kostbehandling, där både kostintag, tarmfunktion och mikrobiom vägs in.

    För dietister blir resultaten därför framför allt en intressant pusselbit i forskningen om IBD – snarare än ett skäl att redan nu förändra kostråden.

    Källa: Salvador AC et al. Dietary Oxalate and Intestinal Inflammation: Evidence From Experimental Colitis and Inflammatory Bowel Disease Patient Cohorts. Cellular and Molecular Gastroenterology and Hepatology, 2026.



    Cookies

    Den här webbplatsen använder cookiesför statistik och användarupplevelse.

    Driva eget använder cookies för att förbättra din användarupplevelse, för att ge underlag till förbättring och vidareutveckling av hemsidan samt för att kunna rikta mer relevanta erbjudanden till dig.

    Läs gärna vår personuppgiftspolicy. Om du samtycker till vår användning, välj Tillåt alla. Om du vill ändra ditt val i efterhand hittar du den möjligheten i botten på sidan.