Till huvudinnehållet

Viktigt: Säkerställ att du får Dietisten framåt.  Läs mer

Nutrition

Bulimia, Binge Eating Respond to Talk Therapy

Although most people with bulimia and binge eating disorders wait many years before seeking help, a new review shows that psychological treatment can make a … Läs mer,

Dietisten
Redaktionen 29 mars, 2023 Uppdaterades 28 maj, 2025 4 minuters läsning

Although most people with bulimia and binge eating disorders wait many years before seeking help, a new review shows that psychological treatment can make a large difference — and that cognitive behavioral therapy (CBT) is the most effective talk therapy for these disorders.

People with bulimia experience cycles of disordered eating behavior in which they overeat and then purge, often by self-induced vomiting or taking laxatives. Binge eating disorder includes bouts of overeating, but without purging, and researchers have linked it to obesity.\nEating disorders are most common in women, with bulimia affecting about 1 percent of women and binge eating disorder affecting 2 percent to 5 percent. Although bulimia rates appear stable, binge eating disorder increasingly is becoming common.

The review included 48 studies with 3,054 participants and strengthened earlier findings in favor of cognitive behavioral therapy. It found that 37 percent of people completely stopped binge eating when given CBT focused on binging — while 3 percent of those assigned to a waiting list control group quit.

Other therapies were less successful than CBT, helping 22 percent of participants achieve abstinence from binging by the end of treatment. One approach called interpersonal therapy did achieve comparable results — but took months longer to do so.\nLead author Phillipa Hay, M.D., is foundation chair of mental health at the University of West Sydney in Australia. “Cognitive behavioral therapy is really the treatment of choice,” she said. “It has far and away the best evidence. It hadn’t really been so definitively found in previous reviews.”

The review appears in the latest issue of The Cochrane Library, which is a publication of The Cochrane Collaboration, an international organization that evaluates medical research. Systematic reviews draw evidence-based conclusions about medical practice after considering both the content and quality of existing medical trials on a topic.\nCynthia Bulik, Ph.D., is director of the University of North Carolina Eating Disorders Program at Chapel Hill. Bulik, who had no connection with the review, said the key findings are that “bulimia nervosa is treatable; that some treatment is better than no treatment; that CBT is associated with the best outcome for bulimia nervosa.”

The original intent of CBT was to treat depression. A modified type of CBT in the studies focuses specifically on binge eating disorder symptoms. Nonetheless, participants also experienced significant improvements in mood.\n“Many people have problems with depression secondary to binge eating disorders,” Hay said. “They often feel anxious and guilty because of their binging so if the eating disorder improves, the depression improves as well. We did look at the effects of CBT [for binge eating] on depression and it does help depression significantly just in itself.”\nWeight, however, did not change with treatment. “None of these psychotherapies really affect people’s weight, which is good thing for people with bulimia who are normal weight but for those who are overweight or obese, they will need weight-loss therapies as well,” Hay said.

Cognitive behavioral treatment of bulimia or binge eating disorder typically involves 15 to 20 outpatient sessions with a therapist over a five-month period. CBT works by helping patients change the way they think about their behavior.\n“CBT rests on the premise that unhealthy thoughts lie at both the roots of bulimia nervosa and in the maintenance of unhealthy eating behaviors,” Bulik said. “The goals of CBT are first to have the patient become his or her own detective and — via self-monitoring — start to understand their patterns of binge eating and purging and recognize and anticipate the cues (triggers) for their unhealthy behaviors.” Once these patterns and the thoughts that drive them are identified, they can be challenged and addressed.

Hay gave the example of someone who, after binging, skips lunch and breakfast the following day. That can easily produce another binge because the craving caused by intense hunger is harder to resist. The therapist would help the patient see that eating healthy meals after a binge would break the cycle, even though fasting might initially seem like a better solution.

The review also compared CBT done in conjunction with a therapist to self-help using books that teach its techniques and tactics. While guided CBT was more effective, there was not much research on self-help and Hay says the approach is “promising” and that it should receive further study. There has been more research on bulimia than binge-eating disorder—so more data would help clarify the best approaches to the latter.

Other studies have found that antidepressants can help fight bulimia and binge eating. While this review did not compare medication to psychotherapy, Hay says clinicians should try CBT first because more people stick with it. “The dropout rate is quite significantly higher with drugs,” she says.

“Some treatment is better than none,” Bulik said. “If you can’t find a therapist [who practices CBT for binge eating], don’t throw in the towel— find another kind of therapist, pick up a self-help book, do something because the outcome will be better than doing nothing at all.”

Source: Health Behavior News Service


Dela artikeln

Geriatrik

Undernäring får egen diagnos ”Ett paradigmskifte”

För första gången får sjukdomsrelaterad undernäring hos vuxna en egen diagnos i WHO:s klassifikationssystem ICD-11. Bakom beslutet ligger ett mångårigt internationellt arbete där svenska forskare varit drivande.

Nina Granberg 8 juli, 2026 Uppdaterades 9 juli, 2026 5 minuters läsning
AdobeStock
AdobeStock

För Elisabet Rothenberg, dietist och professor i geriatrisk nutrition, innebär beslutet betydligt mer än en ny diagnoskod. Tillsammans med Tommy Cederholm, professor i klinisk nutrition, har hon varit drivande bakom det svenska förslaget till WHO. Arbetet skedde i nära samarbete med ESPEN och med stöd av fler än 40 nationella och internationella nutritionsorganisationer.

– Det här innebär ett paradigmskifte, säger hon.

Hittills har sjukdomsrelaterad undernäring hos vuxna saknat en egen diagnos i WHO:s klassifikationssystem. Däremot har ICD-systemet innehållit diagnoser för andra former av undernäring, men inte för den sjukdomsrelaterade undernäring som är vanlig inom dagens hälso- och sjukvård.

– I den nuvarande ICD-10 finns många specifika diagnoser kopplade till undernäring, till exempel olika mikronäringsbrister och tillstånd som främst är förknippade till svält. Utmaningen, framför allt i västerländsk hälso- och sjukvård, har varit att det inte har funnits någon diagnos för den sjukdomsrelaterade undernäring vi möter hos vuxna patienter.

Elisabet-Rothenberg-1
Elisabet Rothenberg, dietist och professor i geriatrisk nutrition.Kristianstad university

Avsaknaden av en egen diagnos har gjort det svårare att identifiera och dokumentera sjukdomsrelaterad undernäring på ett enhetligt sätt. Enligt Elisabet Rothenberg är det just den bristen som den nya ICD-koden ska råda bot på.

– Nu får vi en formell etikett på problemet. Det gör att hälso- och sjukvården aktivt kan identifiera och dokumentera undernäring på ett helt annat sätt än tidigare.

Beslutet väntas också få betydelse långt utanför den enskilda patientens journal.

– Syns man inte så finns man inte. Finns det ingen diagnos går det inte heller att följa förekomsten av undernäring på ett systematiskt sätt. Det blir svårt att visa hur stort problemet är, att bedriva forskning och att planera vårdens resurser.

Den nya diagnosen skapar också bättre förutsättningar för uppföljning och forskning.

– Med en diagnos kan vi börja samla statistik och följa utvecklingen över tid. Vi får bättre möjligheter att jämföra data mellan länder och att utvärdera effekten av olika nutritionsinsatser.

Diagnosen är samtidigt inte ett mål i sig, betonar Elisabet Rothenberg.

– En diagnos behandlar förstås ingen patient. Men den är en viktig förutsättning för att vi ska kunna synliggöra problemet och ge undernäring den uppmärksamhet som tillståndet förtjänar.

Lång väg till ny diagnos

När GLIM-kriterierna hade publicerats såg Elisabet Rothenberg och Tommy Cederholm en möjlighet att ta nästa steg. GLIM-kriterierna beskrev hur sjukdomsrelaterad undernäring skulle diagnostiseras – nu behövde de också bli en del av WHO:s internationella klassifikationssystem.

För Elisabet Rothenberg och Tommy Cederholm blev nästa steg att ta reda på hur ett ändringsförslag kunde lämnas till WHO.

– Vi insåg ganska snart att vägen gick via Socialstyrelsens ICD-enhet.

År 2020 lämnade enheten in det svenska ändringsförslaget till WHO. Därefter följde flera års granskning och dialog innan organisationen fattade sitt beslut.

– Det här är inget som händer över en natt. Det är resultatet av många års arbete tillsammans med kollegor från hela världen.

Från beslut till praktik

WHO:s beslut är fattat, men innan diagnosen börjar användas i svensk hälso- och sjukvård återstår införandet av ICD-11. Enligt nuvarande plan väntas Sverige gå över till det nya klassifikationssystemet 2028.

– Från att det formellt finns en diagnos till att den börjar tillämpas på bred front är nästa utmaning.

Införandet kommer enligt Elisabet Rothenberg att ta tid.

– Bland oss kliniska dietister är detta inget problem. Det är helt underbart att vi har fått en diagnos som vi kan sätta. Men innan läkare på bred front börjar använda den här diagnoskoden kommer det att ta ytterligare ett antal år.

Utmaningen handlar enligt henne inte bara om en ny diagnoskod, utan också om att förändra synen på sjukdomsrelaterad undernäring.

– Det har ju varit undernäringsproblematikens stora utmaning i alla år att många ser inte problemet. Och ser man det så förknippar man det med att det är naturligt när man blir gammal. Eller att någon är så sjuk att det inte är konstigt eller snarast naturligt att vikt förloras. 

Den nya diagnosen får också konsekvenser för dietisternas kliniska arbete.

– För dietistprofessionen är det här en oerhört viktig diagnos. Dessutom är det en diagnos som dietisten kan ställa självständigt. 

Men ytterst handlar förändringen om patienterna.

– Till syvende och sist är det helt uppenbart att ur patientens synvinkel är det förstås en fördel att alla de problem som man har identifieras och åtgärdas på ett adekvat sätt.

FAKTA

Därför spelar en diagnoskod roll

ICD (International Classification of Diseases) är WHO:s internationella klassifikationssystem för sjukdomar och hälsotillstånd. Diagnoskoder används i hälso- och sjukvården för dokumentation, statistik, forskning och planering.

Den nya diagnoskoden för undernäring hos vuxna (5B72) innebär att sjukdomsrelaterad undernäring för första gången får en egen plats i ICD-11. Det kan få flera konsekvenser:

  • Enhetligare diagnostik – vården får en gemensam diagnos för sjukdomsrelaterad undernäring hos vuxna.
  • Bättre uppföljning – förekomsten av undernäring kan följas systematiskt över tid.
  • Bättre forskningsförutsättningar – en gemensam diagnos gör det lättare att samla in och jämföra data.
  • Bättre planeringsunderlag – vården får bättre möjligheter att synliggöra behov och planera resurser.

Från GLIM till ICD – lång väg till ny diagnos

  • 2016: Det internationella samarbetet GLIM (Global Leadership Initiative on Malnutrition) bildas.
  • 2019: GLIM publicerar internationella diagnoskriterier för undernäring.
  • 2019: Elisabet Rothenberg och Tommy Cederholm kontaktar Socialstyrelsens ICD-enhet för att undersöka hur kriterierna kan omsättas i en ny ICD-diagnos.
  • 2020: Socialstyrelsens ICD-enhet lämnar, med stöd från fler än 40 nationella och internationella nutritionsorganisationer, in ett svenskt ändringsförslag till WHO.
  • 2025: WHO beslutar att införa den nya diagnosen Undernäring hos vuxna (5B72) i ICD-11.
  • 2027: Den nya diagnoskoden träder i kraft internationellt.
  • 2028: Sverige planerar att införa ICD-11.

Läs mer:



Kvinnohälsa

Kosttillskott i klimakteriet – mellan marknadsföring och vetenskap

Klimakteriet har fått allt större uppmärksamhet de senaste åren. Samtidigt växer marknaden för kosttillskott som utlovar allt från hormonell balans till bättre energi och minskade vallningar. Men hur väl stämmer löftena överens med forskningen?

Nina Granberg 30 juni, 2026 Uppdaterades 1 juli, 2026 3 minuters läsning
AdobeStock
AdobeStock

Dela artikeln

Cookies

Den här webbplatsen använder cookiesför statistik och användarupplevelse.

Driva eget använder cookies för att förbättra din användarupplevelse, för att ge underlag till förbättring och vidareutveckling av hemsidan samt för att kunna rikta mer relevanta erbjudanden till dig.

Läs gärna vår personuppgiftspolicy. Om du samtycker till vår användning, välj Tillåt alla. Om du vill ändra ditt val i efterhand hittar du den möjligheten i botten på sidan.