Klämmisar – en trend som oroar
Bland Sveriges barndietister finns en oro kring vad smoothies och puréer, som barn suger i sig i stället för att vänja sig vid att tugga mat, gör med små barns hälsa och utveckling.
Så kallade ”klämmisar” är enkelt och kladdfritt för föräldrar i farten. Samtidigt har måltiden fler dimensioner än att barnet bara ska få i sig något att äta.
Maria Briggert Bengtsson, dietist inom barnhälsovården i Västra Götalandsregionen, är en av de som reagerat på utvecklingen i barnmatshyllan. Hennes roll är att utbilda och ge stöd till BHV-sköterskor i deras samtal med föräldrar till barn upp till sex års ålder. Hon sitter även med i Livsmedelsverkets Nationella amningskommitté.
– Vi jobbar för att stötta föräldrar, men det är svårt att hålla jämna steg med samhällsutvecklingen. I inflationens spår minskar försäljningen av frukt och grönsaker, medan annat ökar. Även om man inte har råd att köpa hälsosam mat till sig själv så tycks familjer ändå prioritera barnmatsburkarna, trots att den kategorin har ökat kraftigt i pris, då detta känns tryggt och säkert, säger hon.
Klämpåsar med smoothies, gröt eller barnmat ges långt upp i åldrarna, det kan få konsekvenser för barnets utveckling och hälsa. Att lära sig att äta mat med tuggmotstånd och olika konsistenser är viktiga färdigheter, liksom beteendet kring mat och måltider. Att sitta vid matbordet och äta tillsammans med andra, se hur man gör med kniv, gaffel och sked, och efter hand lära sig att tugga allt större bitar stimulerar utvecklingen av bland annat motorik och sensorik, måltidskultur och mättnadssignaler.
– När vi väljer att ge barnet klämmisar tränar vi ingenting av detta. Om man låter barnet sitta i vagnen och suga i sig sin mat ur en plastförpackning missar man väldigt mycket av de intryck och moment som en måltid bidrar med.
Först och främst lär sig barnet genom att härma; vuxna och äldre syskon är viktiga som förebilder och för att lära sig hur man beter sig vid matbordet. Det handlar även om att bekanta sig med olika smaker och konsistenser, och att lära sig att hantera besvikelser – att man inte får sin favoriträtt varje gång.
Maria Briggert Bengtsson tror att många föräldrar ser måltiden som något nödvändigt ont som dessutom är lite jobbigt.
– Vad är det vi missar i det hälsofrämjande perspektivet, när vi ser att barn inte äter? Vi är så fokuserade på näringen att vi glömmer bort färdigheterna, att äta tillsammans, äta varierat och så vidare. Förståelsen för måltidens betydelse har tappats bort. Om vi tidigt fokuserar mer på måltiden som en stund för samspel och lärande, då kommer nutritionen på köpet.
Hon konstaterar att föräldrar i dag är så upptagna med att göra så mycket annat. Många har inte förstått värdet av att äta tillsammans och hur det påverkar samspelet i familjen. Vi lever på språng och äter och dricker ganska ofta. Då riskerar man att det samspel som finns i måltiden inte ges tid och att barnet då inte får stöd i att tolka sina signaler för hunger och mättnad.
Maria Briggert Bengtsson menar att inlärningsdelen är det mest problematiska: Barn lär sig motoriska färdigheter, öga-hand-rörelser och rörelser i munnen genom att härma – då behöver föräldrarna också äta. De visar hur man gör och att det är säkert att äta av maten.
– Om barnet får annan mat kan de bli mer skeptiska bara av den anledningen, säger hon. I familjer där man äter tillsammans har barnen en mer hälsosam viktutveckling och äter mer varierat. Förebilder är otroligt viktigt, den biten måste föräldrar ta på allvar.
– Om barn i princip bara har fått äta puré tills de kommer till förskolan har de ingen aning om hur man ska göra med den mat som serveras där. Dessutom behöver vi tugga för att registrera mättnad. Mat ska lukta, smaka, kännas och synas. Barn måste använda alla sina sinnen och alla intryck samlas i ”en kanal in”, de kan inte särskilja sinnesuttrycken. Den enda upplevelsen klämmisen ger är en enda homogen smak.
Maria Briggert Bengtssons erfarenhet är att många föräldrar är ganska oroliga kring mat, och kanske litar mer på barnmaten i butiken än den egna förmågan att laga säker och trygg mat. Hon menar att klämpåsarna är framtagna utifrån föräldrarnas bekvämlighet, men även kring oro över näringsinnehåll och att barnet ska sätta i halsen.
– Tidigare har industritillverkad gröt varit något vi rekommenderat, eftersom pulvergrötarna bidrar med järn. Men många av de klämmisalternativ som kallas gröt är inte järnberikade, det är som en juice med förtjockningsmedel.
Hon önskar att man i högre utsträckning utgår från barnets behov i den egna ätutvecklingen.
– Barnen behöver äta det vuxna äter, och vi kan ha både puré och låta barnen äta själva, i kombination.
I skolmatsvärlden går diskussionen just nu het kring huruvida skolor ska servera köttbullar och makaroner varje dag, som extrarätt, eller inte. Det finns även de som tycker att pannkakor bör serveras dagligen. Lena neutrala smaker och mjuk konsistens även för barn i skolåldern, alltså.
Vad tänker du om den utvecklingen?
– Barn använder alla sina sinnen när de äter, och om det är för många intryck blir de fort trötta. För en del barn med NPF-problematik kan det lätt bli för många intryck i samband med måltiden, särskilt i en lite stökig miljö. Då kan det vara viktigt att ha en väldigt hög igenkänning på det som ligger på tallriken. Men för att kunna utveckla ett hälsosamt och varierat ätande krävs att man får träna på att äta olika typer av mat, smaker och konsistenser.
