Forskningsresultat från Högskolan i Skövde visar att människor med diabetes typ 2 ökar sin förmåga att hantera sjukdomen när de får samtala om den i grupp. Reflektionsverktyg i form av fotografier hade extra stor, positiv påverkan på inlärningen.
I det fleråriga forskningsprojektet Att ta rodret i livet med diabetes typ 2 har en forskargrupp sammansatt av forskare från Högskolan i Skövde, Högskolan Väst och Skaraborgs Sjukhus utvecklat ett koncept för gruppundervisning som visat sig ha positiva effekter för patienter med diabetes typ 2.
– Dialog i grupp har visat sig ha stor betydelse. Patienterna kan känna igen sig i varandras berättelser och får en förståelse för sitt eget sätt att handla. Våra resultat visar också på ett ömsesidigt lärande där patienter och vårdare lär av varandra, säger Mia Berglund som är projektledare och professor i omvårdnad vid Högskolan i Skövde.
En central del i konceptet är reflektion och forskningen visar att det gruppbaserade upplägget gjorde det möjligt för patienterna att lära sig genom just reflektion kring sina egna och andras erfarenheter. Att få prata om skuld och skam över att ha drabbats av diabetes och de förändringar som man gör i livet med sjukdomen och deras betydelse på lång och kort sikt upplevdes vara till stor hjälp för att hantera sjukdomen.
– Lärandet som skedde med stöd från gruppreflektioner och reflektionsböcker bidrog till förståelsen av sjukdomens komplexitet. Patienterna blev mer motiverade och villiga att ta större ansvar för behandlingen och fortsätta med hälsosamma vanor, säger Mia Berglund.
Att få vara i ett sammanhang, en grupp, bidrog även till en känsla av samhörighet och gemenskap som inspirerade till fortsatt lärande.
– Slutsatsen är att patienterna tycker att vår modell fungerar. De uppskattar den och känner att den utgör ett bra stöd. Den möter även behovet som vårdarna haft av stöd för att klara av att förändra sitt förhållningssätt i mötet med patienterna till att verkligen lyssna och utmana patientens förståelse istället för att föreläsa, säger Mia Berglund.
Något som visade sig ha extra stor effekt på patienternas förmåga att lära sig hantera sjukdomen var reflektionsverktygen som tagits fram inom konceptet. Det är något så enkelt som fotografier och bilder. Deltagarna får välja ett foto och reflektera över en frågeställning kopplat till diabetes. Den enskilt mest betydelsefulla bilden utifrån både vårdarnas och patienternas perspektiv visar en person i en båt som fattat ett roder. Deltagarna fick reflektera utifrån frågorna: vad innebär det att styra en båt och vad händer om du inte gör det?
– Den visade sig vara en nyckel i förståelsen av hur man kan leva med sjukdomen. Två patienter uttryckte det i stil med ’om du har diabetes ombord, måste du ro den i land’ och ’det förlänger livet och minskar risken för framtida komplikationer. Om du inte gör det kraschar du och sjunker’.
För första gången får sjukdomsrelaterad undernäring hos vuxna en egen diagnos i WHO:s klassifikationssystem ICD-11. Bakom beslutet ligger ett mångårigt internationellt arbete där svenska forskare varit drivande.
För Elisabet Rothenberg, dietist och professor i geriatrisk nutrition, innebär beslutet betydligt mer än en ny diagnoskod. Tillsammans med Tommy Cederholm, professor i klinisk nutrition, har hon varit drivande bakom det svenska förslaget till WHO. Arbetet skedde i nära samarbete med ESPEN och med stöd av fler än 40 nationella och internationella nutritionsorganisationer.
– Det här innebär ett paradigmskifte, säger hon.
Hittills har sjukdomsrelaterad undernäring hos vuxna saknat en egen diagnos i WHO:s klassifikationssystem. Däremot har ICD-systemet innehållit diagnoser för andra former av undernäring, men inte för den sjukdomsrelaterade undernäring som är vanlig inom dagens hälso- och sjukvård.
– I den nuvarande ICD-10 finns många specifika diagnoser kopplade till undernäring, till exempel olika mikronäringsbrister och tillstånd som främst är förknippade till svält. Utmaningen, framför allt i västerländsk hälso- och sjukvård, har varit att det inte har funnits någon diagnos för den sjukdomsrelaterade undernäring vi möter hos vuxna patienter.
Elisabet Rothenberg, dietist och professor i geriatrisk nutrition.Kristianstad university
Avsaknaden av en egen diagnos har gjort det svårare att identifiera och dokumentera sjukdomsrelaterad undernäring på ett enhetligt sätt. Enligt Elisabet Rothenberg är det just den bristen som den nya ICD-koden ska råda bot på.
– Nu får vi en formell etikett på problemet. Det gör att hälso- och sjukvården aktivt kan identifiera och dokumentera undernäring på ett helt annat sätt än tidigare.
Beslutet väntas också få betydelse långt utanför den enskilda patientens journal.
– Syns man inte så finns man inte. Finns det ingen diagnos går det inte heller att följa förekomsten av undernäring på ett systematiskt sätt. Det blir svårt att visa hur stort problemet är, att bedriva forskning och att planera vårdens resurser.
Den nya diagnosen skapar också bättre förutsättningar för uppföljning och forskning.
– Med en diagnos kan vi börja samla statistik och följa utvecklingen över tid. Vi får bättre möjligheter att jämföra data mellan länder och att utvärdera effekten av olika nutritionsinsatser.
Diagnosen är samtidigt inte ett mål i sig, betonar Elisabet Rothenberg.
– En diagnos behandlar förstås ingen patient. Men den är en viktig förutsättning för att vi ska kunna synliggöra problemet och ge undernäring den uppmärksamhet som tillståndet förtjänar.
Lång väg till ny diagnos
När GLIM-kriterierna hade publicerats såg Elisabet Rothenberg och Tommy Cederholm en möjlighet att ta nästa steg. GLIM-kriterierna beskrev hur sjukdomsrelaterad undernäring skulle diagnostiseras – nu behövde de också bli en del av WHO:s internationella klassifikationssystem.
För Elisabet Rothenberg och Tommy Cederholm blev nästa steg att ta reda på hur ett ändringsförslag kunde lämnas till WHO.
– Vi insåg ganska snart att vägen gick via Socialstyrelsens ICD-enhet.
År 2020 lämnade enheten in det svenska ändringsförslaget till WHO. Därefter följde flera års granskning och dialog innan organisationen fattade sitt beslut.
– Det här är inget som händer över en natt. Det är resultatet av många års arbete tillsammans med kollegor från hela världen.
Från beslut till praktik
WHO:s beslut är fattat, men innan diagnosen börjar användas i svensk hälso- och sjukvård återstår införandet av ICD-11. Enligt nuvarande plan väntas Sverige gå över till det nya klassifikationssystemet 2028.
– Från att det formellt finns en diagnos till att den börjar tillämpas på bred front är nästa utmaning.
Införandet kommer enligt Elisabet Rothenberg att ta tid.
– Bland oss kliniska dietister är detta inget problem. Det är helt underbart att vi har fått en diagnos som vi kan sätta. Men innan läkare på bred front börjar använda den här diagnoskoden kommer det att ta ytterligare ett antal år.
Utmaningen handlar enligt henne inte bara om en ny diagnoskod, utan också om att förändra synen på sjukdomsrelaterad undernäring.
– Det har ju varit undernäringsproblematikens stora utmaning i alla år att många ser inte problemet. Och ser man det så förknippar man det med att det är naturligt när man blir gammal. Eller att någon är så sjuk att det inte är konstigt eller snarast naturligt att vikt förloras.
Den nya diagnosen får också konsekvenser för dietisternas kliniska arbete.
– För dietistprofessionen är det här en oerhört viktig diagnos. Dessutom är det en diagnos som dietisten kan ställa självständigt.
Men ytterst handlar förändringen om patienterna.
– Till syvende och sist är det helt uppenbart att ur patientens synvinkel är det förstås en fördel att alla de problem som man har identifieras och åtgärdas på ett adekvat sätt.
FAKTA
Därför spelar en diagnoskod roll
ICD (International Classification of Diseases) är WHO:s internationella klassifikationssystem för sjukdomar och hälsotillstånd. Diagnoskoder används i hälso- och sjukvården för dokumentation, statistik, forskning och planering.
Den nya diagnoskoden för undernäring hos vuxna (5B72) innebär att sjukdomsrelaterad undernäring för första gången får en egen plats i ICD-11. Det kan få flera konsekvenser:
Enhetligare diagnostik – vården får en gemensam diagnos för sjukdomsrelaterad undernäring hos vuxna.
Bättre uppföljning – förekomsten av undernäring kan följas systematiskt över tid.
Bättre forskningsförutsättningar – en gemensam diagnos gör det lättare att samla in och jämföra data.
Bättre planeringsunderlag – vården får bättre möjligheter att synliggöra behov och planera resurser.
Från GLIM till ICD – lång väg till ny diagnos
2016: Det internationella samarbetet GLIM (Global Leadership Initiative on Malnutrition) bildas.
2019: GLIM publicerar internationella diagnoskriterier för undernäring.
2019: Elisabet Rothenberg och Tommy Cederholm kontaktar Socialstyrelsens ICD-enhet för att undersöka hur kriterierna kan omsättas i en ny ICD-diagnos.
2020: Socialstyrelsens ICD-enhet lämnar, med stöd från fler än 40 nationella och internationella nutritionsorganisationer, in ett svenskt ändringsförslag till WHO.
2025: WHO beslutar att införa den nya diagnosen Undernäring hos vuxna (5B72) i ICD-11.
2027: Den nya diagnoskoden träder i kraft internationellt.
Kosttillskott i klimakteriet – mellan marknadsföring och vetenskap
Klimakteriet har fått allt större uppmärksamhet de senaste åren. Samtidigt växer marknaden för kosttillskott som utlovar allt från hormonell balans till bättre energi och minskade vallningar. Men hur väl stämmer löftena överens med forskningen?
– Det här handlar helt om marknadsföring. Det handlar inte om vad man behöver eller inte behöver, säger Ingrid Larsson, docent och dietist vid Sahlgrenska universitetssjukhuset.
Driva eget använder cookies för att förbättra din användarupplevelse, för att ge underlag till förbättring och vidareutveckling av hemsidan samt för att kunna rikta mer relevanta erbjudanden till dig.
Läs gärna vår personuppgiftspolicy. Om du samtycker till vår användning, välj Tillåt alla. Om du vill ändra ditt val i efterhand hittar du den möjligheten i botten på sidan.
