Diabetes

Betydelsen av GABA för diabetes stärks av två nya studier

Samspelet i kroppen mellan nervsystemet, hormoner och immunsystemet är mycket dynamiskt, men vid bland annat diabetes är balansen rubbad. I två nya studier publicerade i … Läs mer,

Redaktionen 29 mars, 2023 • Uppdaterades 28 maj, 2025 • 2 minuters läsning

Samspelet i kroppen mellan nervsystemet, hormoner och immunsystemet är mycket dynamiskt, men vid bland annat diabetes är balansen rubbad. I två nya studier publicerade i EBioMedicine visar en internationell forskargrupp ledd från Uppsala universitet resultat som förstärker nervtransmittorn GABAs betydelse vid både typ-1 och typ-2-diabetes.\nDet är känt att nervtransmittorn beta-aminosmörsyra (GABA) har betydelse för diabetes, men mer kunskap behövs för att förstå sambanden i detalj. GABA syntetiseras med hjälp av ett enzym som kallas GAD, dels från aminosyran glutamat i nervceller, men också i de insulinproducerande beta-cellerna i Langerhanska öar i bukspottskörteln. GAD finns två former i, GAD65 och GAD67. Vid typ-1-diabetes förstörs beta-celler medan typ-2-diabetes är associerad med nedsatt beta-cellfunktion och insulinresistens.

Patienter som nyligen har insjuknat i typ-1-diabetes har ofta antikroppar mot GAD65. Däremot har det inte funnits någon stark länk mellan GABA och typ-2-diabetes tills alldeles nyligen när det påvisades att GABA är viktigt för att kunna bevara och även bilda nya beta-celler.

De båda aktuella studierna, som nu publiceras i EBioMedicine (https://www.ebiomedicine.com) förstärker bilden av GABAs betydelse, för båda typerna av diabetes. Forskarna använde jonkanaler som GABA öppnar, GABAA-receptorn, som biologisk sensor för GABA och kunde på så sätt bestämma GABAs fysiologiska koncentrationsnivå i Langerhanska öar från människa. De kunde även visa att dessa jonkanaler blev mera känsliga för GABA vid typ-2-diabetes och att GABA hjälper till att reglera utsöndringen av insulin (artikel 1).

Forskarna isolerade sedan immunceller från blod från människa och studerade effekten av GABA på dessa. De visar att GABA bromsade dessa och även minskade utsöndring av ett stort antal inflammatoriska molekyler (artikel 2).\n– GABAs antiinflammatoriska effekt är viktig för bukspottskörtelns Langerhanska öar eftersom överlevnaden hos insulinproducerande beta-cellerna ökar när toxiska vita blodkroppar hämmas.\n– När beta-celler minskar i antal och försvinner, som är fallet i typ-1-diabetes, minskar även GABA och dess skyddande effekt på beta-cellerna. När inflammatoriska molekyler ökar kan dessa försvaga eller till och med döda de återstående beta-cellerna\nI sina fortsatta studier fokuserar forskarna på att klargöra verkningsmekanismerna för GABA i immunceller och i beta-celler från människa. De kommer också att studera hur läkemedel som redan finns kan öka, minska eller härma effekten GABA, säger Bryndis Birnir.

Artikelreferenser:\n1. Functional characterization of native, high-affinity GABAA receptors in human pancreatic beta cells (2018). Sergiy V. Korol#, Zhe Jin#, Yang Jin, Amol K. Bhandage, Anders Tengholm, Nikhil R. Gandasi, Sebastian Barg, Daniel Espes, Per-Ola Carlsson, Derek Laver, Bryndis Birnir*, EBioMedicine https://doi.org/10.1016/j.ebiom.2018.03.014

2. GABA regulates release of inflammatory cytokines from peripheral blood mononuclear cells and CD4+ T cells and is immunosuppressive in type 1 diabetes (2018). Amol K. Bhandage, Zhe Jin, Sergiy V. Korol, Qiujin Shen, Yu Pei, Qiaolin Deng, Daniel Espes, Per-Ola Carlsson, Masood Kamali-Moghaddam, Bryndis Birnir*,\nEBioMedicine https://doi.org/10.1016/j.ebiom.2018.03.019

Källa: Uppsala Universitet

Diabetes

Typ 1-diabetes: svårt att räkna kolhydrater

Även erfarna användare av kontinuerlig glukosmätning (CGM) upplever stora svårigheter att bedöma kolhydratintag korrekt. Det visar en ny svensk studie om vuxna med typ 1-diabetes som också pekar på ett tydligt behov av ökat dietiststöd i vården.

Nina Granberg 17 december, 2025 • Uppdaterades 17 december, 2025 • 2 minuters läsning

Studien är en tvärsnittsstudie baserad på en elektronisk enkät till vuxna med typ 1-diabetes vid tre diabetesmottagningar i Sverige. Försteförfattare är dietisten och doktoranden Sofia Sterner Isaksson, och studien är publicerad i BMJ Open. Uppgifter om glukoskontroll hämtades från Nationella diabetesregistret.

Avvikelser från kostrekommendationer

De...

Forskning

40 % av tonårsflickor har järnbrist – stark koppling till blödning och kost

Mer än varannan tonårsflicka har riklig menstruationsblödning och fyra av tio har järnbrist. Det visar en ny svensk tvärsnittsstudie som pekar på tydliga samband mellan menstruationsförluster, kostmönster och risken för järnbrist.

Nina Granberg 17 december, 2025 • Uppdaterades 19 december, 2025 • 1 minuts läsning

Studien är genomförd på två gymnasieskolor i Sverige och omfattar 394 flickor i åldern 15 år och uppåt, samtliga efter menarche (flickor som börjat menstruera).

Resultaten visar att 53 procent av deltagarna rapporterade riklig menstruationsblödning. Andelen med järnbrist, definierad som ferritin <15 µg/L, var 40 procent.

I den univariata analysen var riklig menstruations-blödning associerad med tre gånger högre odds för järnbrist jämfört med normal menstruation. En köttrestriktiv kost var också associerad med ökad risk, med 3,5 gånger högre odds för järnbrist jämfört med allätarkost.

Kombination ger kraftigt ökad risk

Den tydligaste ökningen sågs när dessa faktorer sammanföll. Flickor som både hade riklig menstruationsblödning och åt köttrestriktivt hade 13,5 gånger högre odds för järnbrist jämfört med flickor med normal menstruation och allätarkost.

Anna Stubbendorff, en av studiens författare som är dietist och doktorand i hållbar nutrition vid Lunds universitet, skriver på LinkedIn:

”Våra resultat visar att ett fokus på kosten ensamt är otillräckligt. Järnbrist är starkt kopplad till menstruationsförluster.”

Studien pekar på vikten av att inkludera frågor om menstruationsmönster vid bedömning av järnstatus hos tonårsflickor, särskilt i kombination med köttrestriktiva kostmönster. Författarna lyfter att både låg tillförsel och höga förluster kan bidra till att järnbrist förblir oupptäckt i denna åldersgrupp.

Läs mer om studien HÄR.