Till huvudinnehållet

Viktigt: Säkerställ att du får Dietisten framåt.  Läs mer

Forskning

Ätsvårigheter hos barn är vanligt – men vården saknar strukturer

Ätsvårigheter hos barn är relativt vanligt och ofta komplext. Samtidigt saknas i stora delar av Sverige de strukturer och resurser som krävs för att ge barnen rätt stöd. Det visar ny svensk forskning.

Nina Granberg 25 februari, 2026 3 minuters läsning
IMG_1579
AdobeStock

Forskare vid Medicinska fakulteten vid Lunds universitet har i flera studier undersökt ätsvårigheter hos barn och hur vården möter dessa barn. Resultaten visar att problemen ofta har flera samtidiga orsaker, vilket gör både bedömning och behandling krävande och pekar på behovet av samordnade insatser från olika professioner.

– En tidig upptäckt av barn med troliga ätsvårigheter är sannolikt viktig för att barnet inte ska få större svårigheter längre fram, säger Kajsa Lamm, logoped och forskare vid Lunds universitet.

Hon och kollegan Maria Råstam är överens om att Pediatric Feeding Disorder (PFD) inte är ovanligt och att barnen i allmänhet vill äta, men inte kan.

Orsakerna till PFD är ofta komplexa och överlappar varandra. De kan vara medicinska, till exempel neurologisk skada eller nedsatt mag-tarmfunktion. Andra orsaker rör ätförmåga, näringsintag eller psykosociala faktorer, där exempelvis föräldrars stress påverkar barnet.

Denna komplexitet innebär att barn med PFD ofta behöver insatser från flera professioner samtidigt. Förutom läkare och logoped kan dietist, arbetsterapeut, fysioterapeut och psykolog ingå i teamet. En sådan samlad, multimodal vård är dock i dag en bristvara i Sverige, enligt forskarna.

Avsaknad av diagnoskod försvårar

En bidragande orsak är att PFD ännu saknar en egen medicinsk diagnoskod i Sverige. I stället används fortfarande diagnosen ”Matvägran hos spädbarn eller barn” (F98.2), som enligt Kajsa Lamm ger en missvisande bild.

– Så länge folk fortsätter tro att det handlar om trots eller barnets egen inställning till ätandet kommer inte rätt vård och hjälp att erbjudas, säger hon.

I en studie från Västerbotten, genomförd tillsammans med forskare från Umeå, ökade antalet barn med diagnosen PFD tydligt mellan 2012 och 2022. Ökningen sågs framför allt bland barn under fem år, men studien fångade främst upp de allvarligare fallen.

Båda forskarna menar att det är hög tid att PFD får en egen medicinsk kod även i Sverige. Utan en sådan riskerar ett samlat vårdperspektiv att förbli svårt att uppnå för många barn och familjer.

Vikten säger inte allt

Maria Råstam forskar även om ARFID, undvikande/restriktiv ätstörning, en diagnos som infördes 2013. Den används för personer med ett långvarigt restriktivt ätande som kan leda till näringsbrist och viktförlust. Många barn med ARFID behöver enteral nutrition via sond eller stomi.

I en studie publicerad hösten 2025 undersöktes förekomsten av ARFID bland svenska förskolebarn. Av 645 barn hade 5,9 procent ARFID, med lika stor andel pojkar som flickor. Studien genomfördes under covid-19-pandemin, vilket innebar att drygt hälften av BVC-mottagningarna inte deltog. Resultaten bör därför tolkas med viss försiktighet.

– Men våra resultat tyder i alla fall på att ARFID inte är ovanligt bland svenska förskolebarn. Studien visar också att många barn, i vårt fall 65 procent, har en normal vikt trots ätsvårigheterna. Det är därför viktigt att BVC inte stirrar sig blinda på vikten utan lyssnar på föräldrarna, säger Maria Råstam.

Stora nordiska studier bekräftar

Resultaten ligger i linje med en stor norsk studie baserad på närmare 36 000 barn. Där uppgavs 14 procent ha ARFID-symtom vid tre respektive åtta års ålder. Sex procent hade ihållande symtom vid båda tidpunkterna, och drygt sex procent hade symtom som var så allvarliga att de kunde påverka hälsa eller näringsstatus. Studien visade också att svår och långvarig ARFID påverkade barnens utveckling och var kopplad till hög samsjuklighet med autism och ADHD.

Ätsvårigheter hos barn är därmed sällan enkla att avgränsa och kan både vara ett huvudproblem och ett symtom på andra tillstånd.

– Det viktigaste är att den vårdpersonal som möter dessa barn är öppen och lyhörd och inte låser sig vid ett enda svar, säger Maria Råstam.

Artikeln bygger på en text i nyhetsbrevet Apropå från Lunds universitet.



Geriatrik

Undernäring får egen diagnos ”Ett paradigmskifte”

För första gången får sjukdomsrelaterad undernäring hos vuxna en egen diagnos i WHO:s klassifikationssystem ICD-11. Bakom beslutet ligger ett mångårigt internationellt arbete där svenska forskare varit drivande.

Nina Granberg 8 juli, 2026 Uppdaterades 9 juli, 2026 5 minuters läsning
AdobeStock
AdobeStock

För Elisabet Rothenberg, dietist och professor i geriatrisk nutrition, innebär beslutet betydligt mer än en ny diagnoskod. Tillsammans med Tommy Cederholm, professor i klinisk nutrition, har hon varit drivande bakom det svenska förslaget till WHO. Arbetet skedde i nära samarbete med ESPEN och med stöd av fler än 40 nationella och internationella nutritionsorganisationer.

– Det här innebär ett paradigmskifte, säger hon.

Hittills har sjukdomsrelaterad undernäring hos vuxna saknat en egen diagnos i WHO:s klassifikationssystem. Däremot har ICD-systemet innehållit diagnoser för andra former av undernäring, men inte för den sjukdomsrelaterade undernäring som är vanlig inom dagens hälso- och sjukvård.

– I den nuvarande ICD-10 finns många specifika diagnoser kopplade till undernäring, till exempel olika mikronäringsbrister och tillstånd som främst är förknippade till svält. Utmaningen, framför allt i västerländsk hälso- och sjukvård, har varit att det inte har funnits någon diagnos för den sjukdomsrelaterade undernäring vi möter hos vuxna patienter.

Elisabet-Rothenberg-1
Elisabet Rothenberg, dietist och professor i geriatrisk nutrition.Kristianstad university

Avsaknaden av en egen diagnos har gjort det svårare att identifiera och dokumentera sjukdomsrelaterad undernäring på ett enhetligt sätt. Enligt Elisabet Rothenberg är det just den bristen som den nya ICD-koden ska råda bot på.

– Nu får vi en formell etikett på problemet. Det gör att hälso- och sjukvården aktivt kan identifiera och dokumentera undernäring på ett helt annat sätt än tidigare.

Beslutet väntas också få betydelse långt utanför den enskilda patientens journal.

– Syns man inte så finns man inte. Finns det ingen diagnos går det inte heller att följa förekomsten av undernäring på ett systematiskt sätt. Det blir svårt att visa hur stort problemet är, att bedriva forskning och att planera vårdens resurser.

Den nya diagnosen skapar också bättre förutsättningar för uppföljning och forskning.

– Med en diagnos kan vi börja samla statistik och följa utvecklingen över tid. Vi får bättre möjligheter att jämföra data mellan länder och att utvärdera effekten av olika nutritionsinsatser.

Diagnosen är samtidigt inte ett mål i sig, betonar Elisabet Rothenberg.

– En diagnos behandlar förstås ingen patient. Men den är en viktig förutsättning för att vi ska kunna synliggöra problemet och ge undernäring den uppmärksamhet som tillståndet förtjänar.

Lång väg till ny diagnos

När GLIM-kriterierna hade publicerats såg Elisabet Rothenberg och Tommy Cederholm en möjlighet att ta nästa steg. GLIM-kriterierna beskrev hur sjukdomsrelaterad undernäring skulle diagnostiseras – nu behövde de också bli en del av WHO:s internationella klassifikationssystem.

För Elisabet Rothenberg och Tommy Cederholm blev nästa steg att ta reda på hur ett ändringsförslag kunde lämnas till WHO.

– Vi insåg ganska snart att vägen gick via Socialstyrelsens ICD-enhet.

År 2020 lämnade enheten in det svenska ändringsförslaget till WHO. Därefter följde flera års granskning och dialog innan organisationen fattade sitt beslut.

– Det här är inget som händer över en natt. Det är resultatet av många års arbete tillsammans med kollegor från hela världen.

Från beslut till praktik

WHO:s beslut är fattat, men innan diagnosen börjar användas i svensk hälso- och sjukvård återstår införandet av ICD-11. Enligt nuvarande plan väntas Sverige gå över till det nya klassifikationssystemet 2028.

– Från att det formellt finns en diagnos till att den börjar tillämpas på bred front är nästa utmaning.

Införandet kommer enligt Elisabet Rothenberg att ta tid.

– Bland oss kliniska dietister är detta inget problem. Det är helt underbart att vi har fått en diagnos som vi kan sätta. Men innan läkare på bred front börjar använda den här diagnoskoden kommer det att ta ytterligare ett antal år.

Utmaningen handlar enligt henne inte bara om en ny diagnoskod, utan också om att förändra synen på sjukdomsrelaterad undernäring.

– Det har ju varit undernäringsproblematikens stora utmaning i alla år att många ser inte problemet. Och ser man det så förknippar man det med att det är naturligt när man blir gammal. Eller att någon är så sjuk att det inte är konstigt eller snarast naturligt att vikt förloras. 

Den nya diagnosen får också konsekvenser för dietisternas kliniska arbete.

– För dietistprofessionen är det här en oerhört viktig diagnos. Dessutom är det en diagnos som dietisten kan ställa självständigt. 

Men ytterst handlar förändringen om patienterna.

– Till syvende och sist är det helt uppenbart att ur patientens synvinkel är det förstås en fördel att alla de problem som man har identifieras och åtgärdas på ett adekvat sätt.

FAKTA

Därför spelar en diagnoskod roll

ICD (International Classification of Diseases) är WHO:s internationella klassifikationssystem för sjukdomar och hälsotillstånd. Diagnoskoder används i hälso- och sjukvården för dokumentation, statistik, forskning och planering.

Den nya diagnoskoden för undernäring hos vuxna (5B72) innebär att sjukdomsrelaterad undernäring för första gången får en egen plats i ICD-11. Det kan få flera konsekvenser:

  • Enhetligare diagnostik – vården får en gemensam diagnos för sjukdomsrelaterad undernäring hos vuxna.
  • Bättre uppföljning – förekomsten av undernäring kan följas systematiskt över tid.
  • Bättre forskningsförutsättningar – en gemensam diagnos gör det lättare att samla in och jämföra data.
  • Bättre planeringsunderlag – vården får bättre möjligheter att synliggöra behov och planera resurser.

Från GLIM till ICD – lång väg till ny diagnos

  • 2016: Det internationella samarbetet GLIM (Global Leadership Initiative on Malnutrition) bildas.
  • 2019: GLIM publicerar internationella diagnoskriterier för undernäring.
  • 2019: Elisabet Rothenberg och Tommy Cederholm kontaktar Socialstyrelsens ICD-enhet för att undersöka hur kriterierna kan omsättas i en ny ICD-diagnos.
  • 2020: Socialstyrelsens ICD-enhet lämnar, med stöd från fler än 40 nationella och internationella nutritionsorganisationer, in ett svenskt ändringsförslag till WHO.
  • 2025: WHO beslutar att införa den nya diagnosen Undernäring hos vuxna (5B72) i ICD-11.
  • 2027: Den nya diagnoskoden träder i kraft internationellt.
  • 2028: Sverige planerar att införa ICD-11.

Läs mer:



Kvinnohälsa

Kosttillskott i klimakteriet – mellan marknadsföring och vetenskap

Klimakteriet har fått allt större uppmärksamhet de senaste åren. Samtidigt växer marknaden för kosttillskott som utlovar allt från hormonell balans till bättre energi och minskade vallningar. Men hur väl stämmer löftena överens med forskningen?

Nina Granberg 30 juni, 2026 Uppdaterades 1 juli, 2026 3 minuters läsning
AdobeStock
AdobeStock

Dela artikeln

Cookies

Den här webbplatsen använder cookiesför statistik och användarupplevelse.

Driva eget använder cookies för att förbättra din användarupplevelse, för att ge underlag till förbättring och vidareutveckling av hemsidan samt för att kunna rikta mer relevanta erbjudanden till dig.

Läs gärna vår personuppgiftspolicy. Om du samtycker till vår användning, välj Tillåt alla. Om du vill ändra ditt val i efterhand hittar du den möjligheten i botten på sidan.