Till huvudinnehållet

Viktigt: Säkerställ att du får Dietisten framåt.  Läs mer

Bättre resultat med terapibehandling vid ätstörning

Behandling inriktad mot kroppsmissnöje gav bättre resultat än den vanliga ätstörningsbehandlingen. Det visar forskning från Region Örebro län. ”Våra resultat visade ett bättre utfall på … Läs mer,

Dietisten
Redaktionen 29 mars, 2023 • Uppdaterades 28 maj, 2025 • 3 minuters läsning
Anorectic young girl eating apple for dinner

Behandling inriktad mot kroppsmissnöje gav bättre resultat än den vanliga ätstörningsbehandlingen. Det visar forskning från Region Örebro län. ”Våra resultat visade ett bättre utfall på symtom av ätstörning och kroppsmissnöje samt att mängden vårdkonsumtion totalt sett var lägre över en tvåårsperiod”, säger forskaren Maria Fogelkvist.

Behandlingen ges i grupp, och bygger på Acceptance and commitment therapy, ACT.  Terapiformen kan sägas vara en gren inom kognitiv beteendeterapi. Maria Fogelkvists forskning handlade om att utvärdera en behandling riktad mot kroppsmissnöje för patienter med ätstörning. Det gällde både behandlingseffekt och deltagares reflektioner om behandlingen samt begreppet kroppsuppfattning.

–  Många av deltagarna beskrev efter behandlingen att de upplevde att de blivit helt friska, eller att de kände sig mer fria från sin ätstörning. Det ger hopp om att det går att komma dit, säger Maria Fogelkvist, psykolog på ätstörningsmottagningen och tidigare doktorand på Institutionen för medicinska vetenskaper vid Örebro universitet.

Inom Region Örebro län används den här terapibehandlingen sedan elva år tillbaka. Det startar en grupp varje termin med 4-8 deltagare. Under tolv veckor träffas deltagarna varje vecka.

Gruppterapi som gav många insikter 

– Genom de intervjuer jag gjorde med deltagare som fullföljt behandlingen framkom att behandlingen var krävande och gav många insikter, och att den överlag upplevdes som hjälpsam, säger hon.

Flera av deltagarna beskrev att de varit motiverade till att lägga ner den tid och energi som krävdes för att behandlingen skulle kunna hjälpa. De beskrev specifika processer i behandlingen och på vilket sätt de varit hjälpsamma. De beskrev också att det var betydelsefullt att träffas i grupp, att dela erfarenheter med andra med liknande svårigheter och upplevelser.

– Våra deltagare hade olika upplevelser av besvär kopplat till sin kropp, och även olika önskemål om förändring efter behandling, och behandlingen verkar kunna möta den enskilde individens svårigheter. Många beskrev att de fortsatte att använda sig av strategier från behandlingen även efter att den var avslutad, berättar hon.

Resultaten från hennes forskning visar att den här behandlingen är hjälpsam för patienter med ätstörning som kommit en bit på vägen mot tillfrisknande, men där kvarvarande besvär kopplat till kroppen hindrar fortsatt förbättring.

– Vi gjorde en mätning innan de påbörjade sin behandling, sedan gjordes en mätning efter behandling, och uppföljning efter både ett och två år, säger hon.

Resultaten tyder på att skillnaden i symtomlindring mellan de som fått ACT-behandlingen och vanlig ätstörningsbehandling främst yttrar sig över tid. Det tyder på att deltagarna fortsätter att använda sig av de processer eller verktyg, som de tagit del av under behandlingen även efter att de avslutat behandlingen.

För individer med ätstörning och kroppsmissnöje är det vanligt med olika typer av undvikanden för att slippa obehagliga upplevelser, så som ångest. Ett exempel på undvikande kan vara att de beskriver att de inte kan gå till badhuset, även om de tycker om att simma. Det finns ofta stark rädsla för den ångest de förknippar med att exponera sin kropp i ett badhus. I behandlingen får de med sig olika strategier för att kunna utmana sådana typer av undvikanden, och att undersöka hur olika ordval, hur man uttrycker sig i tanke eller i tal, kan påverka upplevelser och beteenden.

– Vi såg att behandlingen över tid kan ge minskat behov av specialiserad ätstörningsvård, leda till en minskning av symtom av ätstörning och kroppsmissnöje, samt leda till att patienter upplever en ökad livskvalité genom ökat deltagande i aktiviteter i enlighet med identifierade livsvärden, förklarar hon.

Källa: Region Örebro län


Dela artikeln

Kan viktmedicin skydda minnet?

Läkemedel mot obesitas väcker hopp om att också kunna bevara minne och tankeförmåga. Men forskningen ger ännu inget entydigt svar. I en ny översikt i Science granskar forskare kunskapsläget – och lyfter behovet av att följa både kognitiv och fysisk funktion under behandlingen.

Dietisten
Redaktionen 20 november, 2026 • 2 minuters läsning
Webbild liggande (2)
Adobe.stock

Hur påverkar läkemedel mot obesitas och typ 2-diabetes hjärnan? Frågan får allt större uppmärksamhet när behandlingarnas effekter undersöks utanför viktminskning och blodsockerkontroll.

I översikten sammanställer Stina Börchers, Giulia Mazzini, Henrik Zetterberg och Christoffer Clemmensen forskning från djurförsök, observationsstudier och kliniska prövningar Fokus ligger på GLP-1-baserade behandlingar, men även på kombinationer som påverkar andra hormonsystem, däribland GIP, glukagon och amylin.

Bilden som framträder är komplex: resultaten varierar, och det återstår att klarlägga vilka patienter som skulle kunna få en kognitiv nytta av behandlingen.

Lägre demensrisk i observationsstudier 

Djurstudier har visat effekter på minne och inlärning. I studier av patientuppgifter har GLP-1-behandling också kopplats till lägre demensrisk hos personer med typ 2-diabetes. Sådana samband visar dock inte att läkemedlen orsakar riskminskningen.

Resultaten från kliniska prövningar ger samtidigt anledning till försiktighet. I studierna EVOKE och EVOKE+ bromsade semaglutid inte sjukdomsutvecklingen vid tidig Alzheimers sjukdom, trots förändringar i flera biologiska sjukdomsmarkörer.

Direkt effekt eller bättre metabol hälsa?

En central fråga är hur en eventuell skyddseffekt uppstår. Påverkar läkemedlen hjärnans nervkretsar direkt, eller följer nyttan av förbättrad metabol hälsa och hjärt-kärlhälsa? Båda mekanismerna kan vara inblandade.

Forskarna pekar på att bland annat läkemedlens receptoregenskaper, hur de når hjärnan, patientens metabola tillstånd och sjukdomens stadium kan påverka resultaten. Att förstå dessa skillnader kan bli avgörande för att utveckla behandlingar som bevarar kognitiva förmågor.

Äldre och sköra behöver särskilt följas 

Att semaglutid inte bromsade tidig alzheimer utesluter enligt forskarna inte nytta i andra patientgrupper. Vid obesitas och typ 2-diabetes kan svårigheter med koncentration, planering och informationsbearbetning hänga samman med metabol och vaskulär ohälsa.

Forskarna efterlyser därför prövningar där kognitiva förmågor följs redan från behandlingsstart. De betonar också en avvägning med tydlig relevans för nutritionsbehandlingen: hos äldre och sköra kan snabb viktnedgång och muskelförlust försämra den fysiska funktionen och minska behandlingens möjliga nytta.

Källa: Börchers S, Mazzini G, Zetterberg H, Clemmensen C. Obesity pharmacotherapies and cognition. Science.


Dela artikeln

Virtuella patienter förbereder dietiststudenter

En äldre kvinna som gått ner i vikt eller en förälder vars barn inte växer som förväntat. Vid Göteborgs universitet får dietiststudenter öva på patientmöten med chatbotar och animerade avatarer. Målet är att ge fler tillfällen att träna samtal och nutritionsbedömning.

Dietisten
Redaktionen 18 november, 2026 • 1 minuts läsning
Webbild liggande (1)
Samtalen ska vara så realistiska som möjligt. Adobe.stock

Satsningen växte fram ur studenternas återkommande önskemål om fler patientmöten. Först utvecklades en textbaserad chatbot i samarbete med Institutionen för tillämpad IT. Nu finns även två virtuella patienter med tal och animerade ansikten.

En av dem är Sirpa, en äldre kvinna som tappat vikt. Studentens uppgift är att undersöka hennes matvanor, förstå viktnedgången och föreslå nutritionsåtgärder. Patienterna svarar utifrån en förutbestämd sjukdomsbild och livssituation. Studenterna får samla information, ställa följdfrågor och föreslå åtgärder tillsammans med patienten.

Utvecklarna arbetar med att göra samtalen realistiska. Patienterna ska inte alltid lämna fullständiga svar eller vara överdrivet samarbetsvilliga.

Kortfattade svar kräver följdfrågor 

Studenten Per Holby beskriver hur avatarens korta svar krävde öppna frågor. Medicinska begrepp behövde också förklaras med vardagliga ord. Samtidigt förekom problem: programmet kunde tappa samtalets innehåll eller sluta svara.

Avatarerna är fortfarande under utveckling. Lärarna Jenny van Odijk och Agneta Lind arbetar vidare med fler patientfall och bättre svar. På sikt kan virtuella möten också bli en del av examinationen, exempelvis tillsammans med journalanteckningar.

Källa: Göteborgs universitet.


Dela artikeln

Cookies

Den här webbplatsen använder cookiesför statistik och användarupplevelse.

Driva eget använder cookies för att förbättra din användarupplevelse, för att ge underlag till förbättring och vidareutveckling av hemsidan samt för att kunna rikta mer relevanta erbjudanden till dig.

Läs gärna vår personuppgiftspolicy. Om du samtycker till vår användning, välj Tillåt alla. Om du vill ändra ditt val i efterhand hittar du den möjligheten i botten på sidan.