Till huvudinnehållet

Viktigt: Säkerställ att du får Dietisten framåt.  Läs mer

Bättre resultat med terapibehandling vid ätstörning

Behandling inriktad mot kroppsmissnöje gav bättre resultat än den vanliga ätstörningsbehandlingen. Det visar forskning från Region Örebro län. ”Våra resultat visade ett bättre utfall på … Läs mer,

Dietisten
Redaktionen 29 mars, 2023 • Uppdaterades 28 maj, 2025 • 3 minuters läsning
Anorectic young girl eating apple for dinner

Behandling inriktad mot kroppsmissnöje gav bättre resultat än den vanliga ätstörningsbehandlingen. Det visar forskning från Region Örebro län. ”Våra resultat visade ett bättre utfall på symtom av ätstörning och kroppsmissnöje samt att mängden vårdkonsumtion totalt sett var lägre över en tvåårsperiod”, säger forskaren Maria Fogelkvist.

Behandlingen ges i grupp, och bygger på Acceptance and commitment therapy, ACT.  Terapiformen kan sägas vara en gren inom kognitiv beteendeterapi. Maria Fogelkvists forskning handlade om att utvärdera en behandling riktad mot kroppsmissnöje för patienter med ätstörning. Det gällde både behandlingseffekt och deltagares reflektioner om behandlingen samt begreppet kroppsuppfattning.

–  Många av deltagarna beskrev efter behandlingen att de upplevde att de blivit helt friska, eller att de kände sig mer fria från sin ätstörning. Det ger hopp om att det går att komma dit, säger Maria Fogelkvist, psykolog på ätstörningsmottagningen och tidigare doktorand på Institutionen för medicinska vetenskaper vid Örebro universitet.

Inom Region Örebro län används den här terapibehandlingen sedan elva år tillbaka. Det startar en grupp varje termin med 4-8 deltagare. Under tolv veckor träffas deltagarna varje vecka.

Gruppterapi som gav många insikter 

– Genom de intervjuer jag gjorde med deltagare som fullföljt behandlingen framkom att behandlingen var krävande och gav många insikter, och att den överlag upplevdes som hjälpsam, säger hon.

Flera av deltagarna beskrev att de varit motiverade till att lägga ner den tid och energi som krävdes för att behandlingen skulle kunna hjälpa. De beskrev specifika processer i behandlingen och på vilket sätt de varit hjälpsamma. De beskrev också att det var betydelsefullt att träffas i grupp, att dela erfarenheter med andra med liknande svårigheter och upplevelser.

– Våra deltagare hade olika upplevelser av besvär kopplat till sin kropp, och även olika önskemål om förändring efter behandling, och behandlingen verkar kunna möta den enskilde individens svårigheter. Många beskrev att de fortsatte att använda sig av strategier från behandlingen även efter att den var avslutad, berättar hon.

Resultaten från hennes forskning visar att den här behandlingen är hjälpsam för patienter med ätstörning som kommit en bit på vägen mot tillfrisknande, men där kvarvarande besvär kopplat till kroppen hindrar fortsatt förbättring.

– Vi gjorde en mätning innan de påbörjade sin behandling, sedan gjordes en mätning efter behandling, och uppföljning efter både ett och två år, säger hon.

Resultaten tyder på att skillnaden i symtomlindring mellan de som fått ACT-behandlingen och vanlig ätstörningsbehandling främst yttrar sig över tid. Det tyder på att deltagarna fortsätter att använda sig av de processer eller verktyg, som de tagit del av under behandlingen även efter att de avslutat behandlingen.

För individer med ätstörning och kroppsmissnöje är det vanligt med olika typer av undvikanden för att slippa obehagliga upplevelser, så som ångest. Ett exempel på undvikande kan vara att de beskriver att de inte kan gå till badhuset, även om de tycker om att simma. Det finns ofta stark rädsla för den ångest de förknippar med att exponera sin kropp i ett badhus. I behandlingen får de med sig olika strategier för att kunna utmana sådana typer av undvikanden, och att undersöka hur olika ordval, hur man uttrycker sig i tanke eller i tal, kan påverka upplevelser och beteenden.

– Vi såg att behandlingen över tid kan ge minskat behov av specialiserad ätstörningsvård, leda till en minskning av symtom av ätstörning och kroppsmissnöje, samt leda till att patienter upplever en ökad livskvalité genom ökat deltagande i aktiviteter i enlighet med identifierade livsvärden, förklarar hon.

Källa: Region Örebro län


Dela artikeln

Obesitas

Obesitaskirurgi kopplas till lägre demensrisk

Personer med obesitas och typ 2-diabetes som genomgått obesitaskirurgi hade lägre risk att utveckla demens än jämförbara patienter som inte opererats. Det visar en svensk registerstudie. Samtidigt var risken för alkoholrelaterad demens högre – ett fynd som understryker behovet av långsiktig uppföljning efter operationen.

Dietisten
Redaktionen 5 oktober, 2026 • 2 minuters läsning
Obesitas
Adobe.stock

Obesitas och typ 2-diabetes är båda riskfaktorer för demens. Men tidigare studier av sambandet mellan obesitaskirurgi och demens har gett motstridiga resultat. I den nya studien, publicerad i Alzheimer’s & Dementia, har svenska forskare undersökt hur risken skiljer sig mellan opererade och icke-opererade patienter som har båda diagnoserna.

Forskarna använde uppgifter från Skandinaviska obesitaskirurgiska registret, SOReg, och Nationella diabetesregistret, NDR. Totalt ingick 12 084 personer som genomgått obesitaskirurgi och 23 581 personer som inte opererats.

Grupperna matchades utifrån bland annat ålder, kön, BMI, diabetesbehandling, hjärt-kärlsjukdom och rökning för att göra dem så jämförbara som möjligt. Medelåldern var omkring 48 år och genomsnittligt BMI låg omkring 42. Genom att koppla uppgifterna till andra nationella register kunde forskarna följa vilka som senare fick en demensdiagnos. Uppföljningstiden var i genomsnitt drygt nio år.

Lägre risk för Alzheimer och vaskulär demens 

I den statistiska analysen var operation förknippad med omkring 40 procent lägre relativ risk för demens totalt. Den beräknade kumulativa förekomsten efter 15 år var 1,8 procent i den opererade gruppen och 2,7 procent bland dem som inte opererats – en skillnad på 0,9 procentenheter.

Sambandet sågs både för Alzheimers sjukdom och för vaskulär demens. För Alzheimer var den beräknade förekomsten efter 15 år 1,2 respektive 1,9 procent, och för vaskulär demens 0,4 respektive 0,7 procent.

Vad som ligger bakom skillnaderna är däremot inte klarlagt. Forskarna pekar på viktnedgång och förändringar i tarmhormoner, däribland GLP-1, som möjliga förklaringar. Studien kan dock inte avgöra vilka mekanismer som bidragit till resultaten.

Nutrition och alkohol behöver följas över tid

För alkoholrelaterad demens och Korsakoffs syndrom gick sambandet i motsatt riktning. Tio fall registrerades bland de opererade och sex bland de icke-opererade. Den absoluta förekomsten var låg, men den relativa risken var förhöjd och skattningen osäker eftersom fallen var få.

I diskussionen lyfter forskarna alkoholproblem, malnutrition och brist på mikronäringsämnen som möjliga bidragande faktorer. De betonar behovet av långsiktig uppföljning och stöd från flera professioner, med uppmärksamhet på psykisk hälsa och följsamhet till rekommendationer efter operationen, inklusive tillskott. För dietister är detta en särskilt relevant del av resultaten.

Visar ett samband – orsaken är inte fastställd

Studien är registerbaserad och visar inte att operationen i sig orsakat den lägre demensrisken. Trots matchningen kan skillnader mellan grupperna ha påverkat resultaten. Uppgifter om exempelvis fysisk inaktivitet saknades.

Resultaten gäller personer med både obesitas och typ 2-diabetes. Dessutom hade 84 procent av de opererade genomgått gastric bypass, vilket begränsar möjligheten att överföra resultaten till andra operationsmetoder. Forskarna framhåller också att fynden inte direkt kan överföras till behandling med GLP-1-läkemedel.

Källa: Stenberg E, Cao Y, Eliasson B, Näslund E. The effects of bariatric surgery on dementia in patients with diabetes and obesity. Alzheimer’s & Dementia, 2026;22.


Dela artikeln

Forskning

Ny studie: Metaller i småbarns kost

Maten ger barn viktiga näringsämnen, men är också en väg för exponering för metaller som kadmium och kvicksilver. I en ny studie har forskare undersökt hur olika kostmönster hänger samman med halterna av både oönskade metaller och nödvändiga spårämnen hos svenska småbarn.

Dietisten
Redaktionen 2 oktober, 2026 • Uppdaterades 5 oktober, 2026 • 2 minuters läsning
Småbarn
Adobe.stock

Resultaten ger en sammansatt bild: de livsmedel som bidrar med näring kan samtidigt bidra till viss metallexponering. Studien bygger på Riksmaten småbarn och omfattar 305 barn i 1,5- årsåldern och 288 fyraåringar. Vårdnadshavarna registrerade barnens mat under två dagar. Forskarna analyserade sedan blod- och urinprov för bland annat arsenik, kadmium, kvicksilver, selen och zink och jämförde resultaten med barnens kostmönster.

Barn som åt mer fisk och skaldjur hade högre halter av selen, men också av kvicksilver och arsenikföreningen arsenobetain. Forskarna skiljer på olika former av arsenik: arsenobetain kommer framför allt från fisk och skaldjur och säger inte samma sak om exponeringen för den mer problematiska oorganiska arseniken. De såg också ett samband mellan grönsaksintag och låga halter av markörer för oorganisk arsenik hos fyraåringarna.

Hos de yngsta barnen var kostmönster med större inslag av växtbaserade kött- och mjölkalternativ, nötter och frön kopplade till högre kadmiumhalter. Sambandet var mindre tydligt hos fyraåringarna. Forskarna pekar på att växter kan ta upp kadmium från jorden, men studien kan inte avgöra hur mycket som kom från en viss produkt. De efterlyser därför fler analyser av metallhalterna i specifika livsmedel.

Låga metallhalter – men frågor om selen 

Halterna av giftiga metaller var generellt låga hos barnen. Samtidigt bedömer forskarna, utifrån de uppmätta blodvärdena, att omkring hälften kan ha haft en mindre gynnsam selenstatus. Fisk och skaldjur var kopplade till högre selenhalter, men studien ger inte underlag för att peka ut ett visst kostmönster som bäst för barn.

Forskarna betonar att detta är en studie av samband vid en viss tidpunkt. Kostregistreringen omfattade bara två dagar, och det var svårt att få urinprov från de yngsta barnen. Resultaten visar därmed inte att en viss mat orsakar en viss metallhalt eller hälsopåverkan. För dietister är studiens värde snarare att den visar varför råd om barns mat behöver väga in flera ämnen samtidigt och bygga på hela kosten.

Källa: Islam et al., Identifying dietary sources and patterns of exposure to toxic metals and other trace elements in Swedish toddlers and young children, Journal of Exposure Science & Environmental Epidemiology, 25 september 2026.


Dela artikeln

Cookies

Den här webbplatsen använder cookiesför statistik och användarupplevelse.

Driva eget använder cookies för att förbättra din användarupplevelse, för att ge underlag till förbättring och vidareutveckling av hemsidan samt för att kunna rikta mer relevanta erbjudanden till dig.

Läs gärna vår personuppgiftspolicy. Om du samtycker till vår användning, välj Tillåt alla. Om du vill ändra ditt val i efterhand hittar du den möjligheten i botten på sidan.