Till huvudinnehållet

Beställ Dietisten Plus – ett år för 790 kr. Tidning ingår! Beställ idag!

Fyll i din profil för att få mer ut av ditt besök! Gå till mina sidor!

Bättre resultat med terapibehandling vid ätstörning

Behandling inriktad mot kroppsmissnöje gav bättre resultat än den vanliga ätstörningsbehandlingen. Det visar forskning från Region Örebro län. ”Våra resultat visade ett bättre utfall på … Läs mer,

Dietisten
Redaktionen 29 mars, 2023 Uppdaterades 28 maj, 2025 3 minuters läsning
Anorectic young girl eating apple for dinner

Behandling inriktad mot kroppsmissnöje gav bättre resultat än den vanliga ätstörningsbehandlingen. Det visar forskning från Region Örebro län. ”Våra resultat visade ett bättre utfall på symtom av ätstörning och kroppsmissnöje samt att mängden vårdkonsumtion totalt sett var lägre över en tvåårsperiod”, säger forskaren Maria Fogelkvist.

Behandlingen ges i grupp, och bygger på Acceptance and commitment therapy, ACT.  Terapiformen kan sägas vara en gren inom kognitiv beteendeterapi. Maria Fogelkvists forskning handlade om att utvärdera en behandling riktad mot kroppsmissnöje för patienter med ätstörning. Det gällde både behandlingseffekt och deltagares reflektioner om behandlingen samt begreppet kroppsuppfattning.

–  Många av deltagarna beskrev efter behandlingen att de upplevde att de blivit helt friska, eller att de kände sig mer fria från sin ätstörning. Det ger hopp om att det går att komma dit, säger Maria Fogelkvist, psykolog på ätstörningsmottagningen och tidigare doktorand på Institutionen för medicinska vetenskaper vid Örebro universitet.

Inom Region Örebro län används den här terapibehandlingen sedan elva år tillbaka. Det startar en grupp varje termin med 4-8 deltagare. Under tolv veckor träffas deltagarna varje vecka.

Gruppterapi som gav många insikter 

– Genom de intervjuer jag gjorde med deltagare som fullföljt behandlingen framkom att behandlingen var krävande och gav många insikter, och att den överlag upplevdes som hjälpsam, säger hon.

Flera av deltagarna beskrev att de varit motiverade till att lägga ner den tid och energi som krävdes för att behandlingen skulle kunna hjälpa. De beskrev specifika processer i behandlingen och på vilket sätt de varit hjälpsamma. De beskrev också att det var betydelsefullt att träffas i grupp, att dela erfarenheter med andra med liknande svårigheter och upplevelser.

– Våra deltagare hade olika upplevelser av besvär kopplat till sin kropp, och även olika önskemål om förändring efter behandling, och behandlingen verkar kunna möta den enskilde individens svårigheter. Många beskrev att de fortsatte att använda sig av strategier från behandlingen även efter att den var avslutad, berättar hon.

Resultaten från hennes forskning visar att den här behandlingen är hjälpsam för patienter med ätstörning som kommit en bit på vägen mot tillfrisknande, men där kvarvarande besvär kopplat till kroppen hindrar fortsatt förbättring.

– Vi gjorde en mätning innan de påbörjade sin behandling, sedan gjordes en mätning efter behandling, och uppföljning efter både ett och två år, säger hon.

Resultaten tyder på att skillnaden i symtomlindring mellan de som fått ACT-behandlingen och vanlig ätstörningsbehandling främst yttrar sig över tid. Det tyder på att deltagarna fortsätter att använda sig av de processer eller verktyg, som de tagit del av under behandlingen även efter att de avslutat behandlingen.

För individer med ätstörning och kroppsmissnöje är det vanligt med olika typer av undvikanden för att slippa obehagliga upplevelser, så som ångest. Ett exempel på undvikande kan vara att de beskriver att de inte kan gå till badhuset, även om de tycker om att simma. Det finns ofta stark rädsla för den ångest de förknippar med att exponera sin kropp i ett badhus. I behandlingen får de med sig olika strategier för att kunna utmana sådana typer av undvikanden, och att undersöka hur olika ordval, hur man uttrycker sig i tanke eller i tal, kan påverka upplevelser och beteenden.

– Vi såg att behandlingen över tid kan ge minskat behov av specialiserad ätstörningsvård, leda till en minskning av symtom av ätstörning och kroppsmissnöje, samt leda till att patienter upplever en ökad livskvalité genom ökat deltagande i aktiviteter i enlighet med identifierade livsvärden, förklarar hon.

Källa: Region Örebro län


Dela artikeln

Kognitiv hälsa

Hälsosam kost kan minska risken för demens

En ny litteraturstudie från Livsmedelsverket tyder på att kostmönster med högt intag av vegetabilier och fisk kan bidra till att fördröja kognitiv nedsättning och minska risken för demens hos äldre.

Nina Granberg 4 december, 2025 Uppdaterades 4 december, 2025 4 minuters läsning
AdobeStock_492726017

Foto: AdobeStock

Rapporten är ett av flera underlag i arbetet med att uppdatera kostråden för äldre så att de ligger i linje med NNR 2023. Fokus ligger på vad forskningen visar om hur äldre med hjälp av sina matvanor kan fördröja kognitiv nedsättning och därigenom bidra till att förebygga demenssjukdom.

– Vi ser att det är samma matvanor som minskar risken för de stora folksjukdomarna som också kan bidra till att bromsa försämringen av kognitiva funktioner och minska risken för demens, säger Josefin Edwall Löfvenborg, nutritionist på Livsmedelsverket.

Stort underlag

Litteraturstudien bygger på 52 systematiska översiktsartiklar, varav 32 med metaanalyser, som undersökt kopplingar mellan kostmönster, livsmedelsgrupper och vissa näringsämnen och utveckling av demens, lindrig kognitiv nedsättning och relaterade markörer.

Kännetecknande för de kostmönster som hos äldre visat sig motverka åldersrelaterad kognitiv försämring och demenssjukdom är dietmönster med högt intag av vegetabilier och fisk samt lågt intag av rött kött, charkprodukter och sockerrika livsmedel.

MIND-kosten lyfts fram

Rapporten pekar särskilt på medelhavskosten, MIND-kosten och följsamhet till olika kostråd som exempel på hälsosamma kostmönster som kan minska risken för demensutveckling. En nyligen publicerad amerikansk översiktsrapport bedömer evidensgraden som moderat för sambandet mellan hälsosamma kostmönster och lägre risk för åldersrelaterad kognitiv försämring, lindrig kognitiv nedsättning, demens och Alzheimers sjukdom.

Koster baserade på de svenska kostråden har stora likheter med både medelhavskost, MIND-kost och de kostmönster som ingått i den amerikanska rapporten. Det är därför troligt att även god följsamhet till svenska kostråd skyddar mot kognitiv nedsättning och demensutveckling. Klimatanpassade matmönster, såsom EAT-Lancet-kosten, lyfts också som potentiellt skyddande.

Olika varianter av västerländsk kost med hög andel energirika, näringsfattiga livsmedel och låg följsamhet till hälsosamma kostmönster har däremot kopplats till ökad risk för demens och demensrelaterade förändringar i hjärnan.

Vad vet vi om enskilda livsmedel?

Fisk

Flera metaanalyser pekar på att ökad fiskkonsumtion kan minska risken för både lindrig kognitiv nedsättning, Alzheimers sjukdom och demens. Studierna skiljer inte konsekvent mellan fet och mager fisk, och tröskelvärden är svåra att fastställa. En norsk risk–nyttovärdering bedömer att fiskkonsumtion sannolikt minskar risken för demens och att nyttan överväger riskerna upp till cirka tre portioner i veckan. För äldre blir toxikologiska begränsningar mindre relevanta än för yngre grupper.

Nötter

En stor studie från 2025 antyder att personer över 60 år som konsumerade nötter hade lägre risk att utveckla demens, särskilt vid intag upp till cirka 30 gram osaltade nötter per dag. Den samlade evidensen bedöms fortfarande som otillräcklig för säkra slutsatser om nötter i sig.

Kaffe och te

En aktuell metaanalys tyder på att både kaffe och te kan skydda mot demens, vilket ligger i linje med tidigare paraplyöversikter. Eftersom studierna ofta inkluderat även medelålders deltagare och resultaten delvis varit motsägelsefulla är det dock för tidigt att dra säkra slutsatser om betydelsen för äldre.

Ultraprocessad mat – osäker och svårtolkad evidens

Ett par översikter konstaterar att intag av ultraprocessade livsmedel kan öka risken för lindrig kognitiv nedsättning eller demens. Evidensen är dock svårtolkad, bland annat eftersom det saknas en forskningsanknuten definition av ultraprocessad mat, klassificeringssystemen varierar och kostundersökningar sällan är utformade för att mäta bearbetningsgrad. Intaget samvarierar dessutom ofta med andra kostfaktorer, vilket försvårar tolkningen. Den samlade evidensen bedöms därför inte som tillräcklig för att ligga till grund för specifika kostråd.

Näringsämnen kopplade till kognitiv hälsa

Alkohol

Ett högt intag kan öka risken för demenssjukdom. Den lägre risk som ibland setts vid lågt till måttligt intag bedöms sannolikt delvis bero på omvänd kausalitet. En nyligen publicerad mendelsk randomiseringsstudie indikerar att även låga nivåer alkohol kan bidra till förhöjd risk. Detta ligger i linje med NNR 2023, där man konstaterar att det inte finns någon säker nedre gräns för alkoholkonsumtion.

B-vitaminer och folat

Metaanalyser antyder att folat från kost och kosttillskott kan motverka demens och lindrig kognitiv nedsättning hos äldre. På grund av komplexa interaktioner mellan B-vitaminer och varierande näringsstatus krävs fler väldesignade studier innan rekommendationer om folsyratillskott kan bli aktuella.

E-vitamin

Ett högt intag kan möjligen minska risken för demens, men optimala intagsnivåer är oklara och risker med höga intag från kosttillskott diskuteras. E-vitaminrika livsmedel harmonierar dock med befintliga kostråd.

D-vitamin

Det finns ingen tydlig koppling mellan D-vitaminintag och demensutveckling, men tillskott förefaller snarare främja än försämra kognitiv hälsa hos äldre. Rådet om tillskott till personer 75+ kvarstår.

I linje med NNR 2023

Sammanfattningsvis överensstämmer de kostmönster som i litteraturstudien visat sig kunna förebygga demens väl med NNR 2023 och därmed med Livsmedelsverkets generella kostråd för vuxna.

För äldre behöver dessa rekommendationer kombineras med strategier för att säkerställa energi- och proteinintaget, i enlighet med nuvarande riktlinjer.

Läs rapporten HÄR.


Demens i siffror

130 000–150 000 svenskar beräknas leva med en demenssjukdom. Bland de som fyllt 65 år uppskattas sju procent ha demens, över 80 år uppskattas nära en av fem (18 procent) ha demens. Antalet som har demens beräknas öka med närmare 80 procent till år 2050 i takt med att andelen äldre i befolkningen ökar. Alzheimers sjukdom är den vanligaste formen av demens och uppskattas utgöra mer än hälften av all demenssjukdom i Sverige. Näst vanligast är vaskulär demens som utgör omkring en fjärdedel av demensfallen.



Obesitas

Avbruten läkemedelsbehandling vid obesitas ger stora konsekvenser

När behandling med läkemedlet tirzepatid (Mounjaro), som används vid obesitas, avbryts återkommer både kilon och kardiometabola riskfaktorer. Det visar en ny studie publicerad i Jama Internal Medicine.

Nina Granberg 3 december, 2025 Uppdaterades 4 december, 2025 2 minuters läsning
AdobeStock_1727086592

Foto: AdobeStock_1727086592

Forskningsresultaten, som tidningen Läkemedelsvärlden rapporterar om, är en delanalys av studien Surmount-4 och omfattar 308 personer som behandlades med tirzepatid* (säljs under varumärket Mounjaro) i 36 veckor. Därefter randomiserades deltagarna till att antingen fortsätta behandlingen eller få placebo under ytterligare 52 veckor.

Under den inledande perioden förbättrades flera värden kopplade till risken för hjärt-kärlsjukdom och diabetes, bland annat blodtryck, blodfetter, midjemått, blodsocker och insulinkänslighet.

När behandlingen sattes ut återkom stora delar av vikten. Efter ett år hade 82 procent av de som fått placebo återfått minst 25 procent av sin viktnedgång. Hos dem som återfick 50–75 procent av viktnedgången steg till exempel det systoliska blodtrycket med i genomsnitt 9,6 mmHg, icke-HDL-kolesterolet ökade med 8,4 procent, långtidsblodsockret med 0,27 procent och fasteinsulinet med 46,2 procent.

Resultatet misstolkas ibland

Jenny Vinglind, ordförande för Obesitas Sverige kommenterar studien på Linkedin:

– Den nya studien som nu diskuteras säger egentligen något vi redan vet men som fortfarande behöver sägas högt: obesitas är en kronisk sjukdom. Och precis som vid andra kroniska tillstånd kräver många en fortsatt behandling för att behålla sina hälsovinster.

Hon påpekar att resultatet ibland misstolkas som att effekten av läkemedlen avtar:

– Det här tolkas ibland som att ”läkemedlen inte fungerar i längden”. Men i själva verket visar studien det motsatta: behandlingen fungerar så länge sjukdomen behandlas.

Hon lyfter också vikten av att anpassa behandlingens längd efter individen.

– I mitt arbete har jag mött många patienter som berättar att de är viktstabila på underhållsdoser ibland betydligt lägre än behandlingsdos. Vissa tar GLP-1 var 14:e dag i stället för varje vecka. Andra trappar ned successivt men fortsätter på låg dos för att behålla hungerregleringen och sin hälsa. Precis som vid andra livslånga behandlingar är det individens biologi och sjukdomsprofil som avgör vad som behövs över tid, inte en mall som passar alla.

Läs mer HÄR

*Läkemedlet Mounjaro (med substansen Tirzepatid) som till verkas av Eli Lily var i november 2025 Sveriges mest sålda läkemedel enligt färsk statistik från E-hälsomyndigheten.



Cookies

Den här webbplatsen använder cookiesför statistik och användarupplevelse.

Driva eget använder cookies för att förbättra din användarupplevelse, för att ge underlag till förbättring och vidareutveckling av hemsidan samt för att kunna rikta mer relevanta erbjudanden till dig.

Läs gärna vår personuppgiftspolicy. Om du samtycker till vår användning, välj Tillåt alla. Om du vill ändra ditt val i efterhand hittar du den möjligheten i botten på sidan.