Osteoporos

Benskörhet hamnar i skuggan – även under pandemin

Benskörhet är ett underbehandlat tillstånd som hamnat än mer i skuggan under pandemin, trots kunskaper om hur viktigt det är med frakturprevention. Det framhåller Kristian … Läs mer,

Redaktionen 29 mars, 2023 • Uppdaterades 28 maj, 2025 • 3 minuters läsning

Benskörhet är ett underbehandlat tillstånd som hamnat än mer i skuggan under pandemin, trots kunskaper om hur viktigt det är med frakturprevention. Det framhåller Kristian Axelsson, nydisputerad vid Göteborgs universitet och läkare vid ortopedkliniken på Skaraborgs sjukhus Skövde.

Benskörhet är ett tillstånd som historiskt sett prioriterats lågt, med underdiagnostik och underbehandling som följd, pandemi eller inte. Årligen inträffar uppemot 100 000 frakturer i Sverige, en del med allvarliga konsekvenser: ökad sjuklighet, nedsatt funktionsförmåga, sämre livskvalitet och förtida död.

– Eftersom en stor andel av dessa frakturer går att förebygga är det synnerligen tråkigt att effektiva åtgärder inte används, säger Kristian Axelsson, och fortsätter:

– Mitt i den brinnande pandemin blir undanträngningseffekter och omprioriteringar tydliga inom alla områden, det vill säga patienter med andra och mindre akuta, men på sikt mycket allvarliga tillstånd, får vänta. Detta är vardag för patienter med benskörhet.

Bättre organisation och läkemedel

Flera resultat i Kristian Axelssons avhandling har uppmärksammats under doktorandtidens gång, bland annat en delstudie om hur man med tämligen enkla organisationsförändringar, så kallade frakturkedjor, kan hitta patienter med hög risk för fraktur, behandla med osteoporosläkemedel och därmed minska risken för ny fraktur. Detta sparar både lidande och pengar.

– Det är första gången som någon visat att man kan förebygga frakturer på detta sätt. Tyvärr sker det bara på några enstaka ställen i Sverige, vården är väldigt ojämlik i detta avseende, säger han.

Två andra delstudier handlade om benskörhetsmedicinen alendronats förmåga att förebygga den svåraste formen av fraktur, höftfraktur, hos riskgruppen äldre med tidigare fraktur, och äldre som behandlades med kortisonpreparatet prednisolon.

Hos de äldre var risken för höftfraktur hos alendronatbehandlade 38 procent lägre och resultaten tydde på att man bara behövde behandla 26 patienter i tre år för att förebygga en höftfraktur. Hos prednisolonpatienter som fick alendronat var risken för höftfraktur 65 procent lägre och endast 24 patienter behövde behandlas under två och ett halvt år för att förebygga en höftfraktur.

– Våra resultat tyder på att en enkel och mycket billig medicin kunde förebygga frakturer i högriskgrupperna äldre och patienter med kortisontablettbehandling, vilket ger ytterligare stöd för nyttan med alendronatbehandling i dessa grupper, säger Kristian Axelsson.

Ökad tydlighet om resurser och ansvar

Fokus i avhandlingen är just frakturprevention. Reflektionerna av hur pandemin påverkat den förebyggande vården på området gör Kristian Axelsson utifrån både sin forskning och kliniska roll, som läkare i ortopedi och ansvarig för frakturkedjan i Skaraborg.

Han har deltagit i arbetet med Socialstyrelsens nationella riktlinjer, som presenterades i våras, om rörelseorganens sjukdomar där osteoporos, benskörhet, ingår. Han har också bidragit till arbetet inom Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, där man parallellt utarbetat Personcentrerade Vårdförlopp för att tydliggöra för regionerna hur dessa processer ska fungera.

– Jag hoppas att beslutsfattarna i de olika regionerna tar till sig denna uppmaning från Myndighetssverige så att vården blir bättre på att förebygga frakturer, minskar lidande och på sikt frigör resurser till annan vård. Resultaten i min avhandling ger ju starkt stöd för denna åtgärd, säger Kristian Axelsson.

Titel: Aspects of fracture prevention – The role of fracture liaison services and alendronate

Källa: Göteborgs universitet, Sahlgrenska akademin

Forskning

Ny EU-satsning ska ge bättre kostråd vid psykisk ohälsa

Vilka kostförändringar kan hjälpa vid psykisk ohälsa – och hur ska råden utformas för att fungera i vardagen? Det ska EU-projektet Beethoven undersöka. Örebro universitet leder den biomedicinska delen av satsningen, som kombinerar kliniska studier med forskning om tarmflora, inflammation och människors livsvillkor.

Redaktionen 28 oktober, 2026 • 2 minuters läsning

Sambanden mellan kost och psykisk hälsa har fått allt större uppmärksamhet. Men det återstår frågor om vilka livsmedel och kostmönster som kan göra skillnad, vilka mekanismer som är inblandade och vilka personer som kan ha nytta av förändrade matvanor.

Det fyraåriga forskningsprojektet Beethoven ska bidra till att fylla dessa kunskapsluckor. Tretton organisationer deltar i projektet, som samordnas av Universität für Weiterbildung Krems i Österrike och pågår till augusti 2030. Finansieringen från EU uppgår till omkring 55 miljoner kronor, varav Örebro universitet får 5,5 miljoner.

Kostinsatser ska prövas i kliniska studier

Arbetet inleds med en sammanställning av befintlig forskning och kostråd. Forskarna ska kartlägga livsmedel, näringsämnen och kostmönster som har samband med psykisk hälsa och undersöka hur dessa samspelar med tarmens mikroorganismer och kroppens ämnesomsättning.

Därefter ska kliniska studier i tre europeiska länder kombineras med laboratoriestudier och analyser av biologiska markörer. Riktade kostinsatser ska undersökas hos personer med lindriga till måttliga symtom på psykisk ohälsa.

En central fråga är hur kosten påverkar inflammation och kommunikationen mellan tarm och hjärna. Ambitionen är också att bidra till mer individanpassade kostrekommendationer. Enligt Robert Brummer, professor vid Örebro universitet, behövs mer kunskap om både vilka kostförändringar som kan hjälpa och vilka personer som har nytta av dem.

Råden måste fungera i olika livssituationer

Projektet ska även undersöka varför kostråd kan vara olika lätta att följa. Forskare vid universitetet i Bayreuth leder arbetet med sociala, kulturella och geografiska faktorer. Utgångspunkten är att människors livsvillkor och sociala ojämlikheter behöver vägas in redan när rekommendationerna utvecklas.

Allmänheten ska bidra med erfarenheter genom bland annat enkäter, workshoppar och medborgarforskning. Även ekonomiska frågor och hållbar livsmedelsproduktion ingår i satsningen.

Målet är att utveckla vetenskapligt underbyggd vägledning som kan användas av yrkesverksamma inom nutrition och anpassas till olika åldrar och förutsättningar. De nordiska näringsrekommendationerna från 2023 är en av de referensmodeller som projektet ska utgå från.

För dietister är kopplingen mellan biologiska mekanismer och praktiskt genomförbara kostråd särskilt relevant. Kunskap om vilka insatser som hjälper behöver också följas av kunskap om hur patienterna kan få stöd att genomföra dem.

Projektet startade i september 2026 och har ännu inga egna behandlingsresultat. Om och hur de planerade kostinsatserna påverkar psykiska symtom återstår alltså att undersöka.

Källor: Örebro universitet, Universität für Weiterbildung Krems, universitetet i Bayreuth och projektpartnern Safe Food Advocacy Europe, 2026.

Läs om den svenska medverkan och projektets inriktning

Obesitas

Obesitaskirurgi kopplas till lägre cancerrisk

Personer som genomgått obesitaskirurgi hade omkring tjugo procent lägre risk för obesitasrelaterad cancer än personer med obesitas som inte opererats. Sambandet var likartat i olika åldersgrupper och hos kvinnor och män, visar en stor nordisk registerstudie publicerad i JAMA Surgery.

Redaktionen 26 oktober, 2026 • 2 minuters läsning

Tidigare forskning har visat ett samband mellan obesitaskirurgi och lägre cancerrisk, men resultaten har varit tydligast bland kvinnor. För flera cancerformer i mag-tarmkanalen har resultaten varit motstridiga. Forskare vid Karolinska Institutet och samarbetande lärosäten har nu undersökt om sambandet skiljer sig beroende på ålder och kön.

Studien omfattade drygt 784 000 personer med registrerad obesitas i Sverige, Danmark och Finland under perioden 1992–2023. Deltagarna var mellan arton och femtionio år när de inkluderades. Närmare 100 000 genomgick obesitaskirurgi. Med hjälp av nationella register jämförde forskarna förekomsten av tio cancerformer kopplade till obesitas hos opererade och icke-opererade personer.

Likartat samband i båda åldersgrupperna

Efter justering för bland annat ålder, kön och samsjuklighet var den relativa risken för de undersökta cancerformerna sammantaget nitton procent lägre i den opererade gruppen.

Sambandet var ungefär lika starkt i åldersgrupperna arton till trettionio år och fyrtio till femtionio år. För cancerformer som förekommer hos både kvinnor och män sågs ingen statistiskt säkerställd skillnad mellan könen.

De tydligaste sambanden sågs för levercancer och cancer i livmoderkroppen, där risken var omkring halverad. För äggstockscancer var den relativa risken tjugosju procent lägre. Forskarna bedömer att resultaten talar för att långsiktiga cancerförebyggande vinster av obesitaskirurgi kan komma flera patientgrupper till del.

Avvikande resultat för bukspottkörtelcancer

För bukspottkörtelcancer sågs däremot en högre risk efter kirurgi, särskilt bland yngre vuxna. I den yngre åldersgruppen var den relativa risken drygt fördubblad. Resultaten pekar därmed inte mot en lägre risk för samtliga undersökta cancerformer.

Studien är en observationsstudie och kan inte fastställa att operationen i sig orsakade skillnaderna. Även efter statistisk justering kan andra skillnader mellan grupperna påverka resultaten. Riskminskningen gäller dessutom relativ risk, inte nitton procentenheters lägre risk för den enskilda patienten.

Källa: Radkiewicz C, Santoni G, Kauppila JH et al. Bariatric Surgery and Risk of Obesity-Related Cancer by Age and Sex. JAMA Surgery