Osteoporos

Benskörhet hamnar i skuggan – även under pandemin

Benskörhet är ett underbehandlat tillstånd som hamnat än mer i skuggan under pandemin, trots kunskaper om hur viktigt det är med frakturprevention. Det framhåller Kristian … Läs mer,

Redaktionen 29 mars, 2023 • Uppdaterades 28 maj, 2025 • 3 minuters läsning

Benskörhet är ett underbehandlat tillstånd som hamnat än mer i skuggan under pandemin, trots kunskaper om hur viktigt det är med frakturprevention. Det framhåller Kristian Axelsson, nydisputerad vid Göteborgs universitet och läkare vid ortopedkliniken på Skaraborgs sjukhus Skövde.

Benskörhet är ett tillstånd som historiskt sett prioriterats lågt, med underdiagnostik och underbehandling som följd, pandemi eller inte. Årligen inträffar uppemot 100 000 frakturer i Sverige, en del med allvarliga konsekvenser: ökad sjuklighet, nedsatt funktionsförmåga, sämre livskvalitet och förtida död.

– Eftersom en stor andel av dessa frakturer går att förebygga är det synnerligen tråkigt att effektiva åtgärder inte används, säger Kristian Axelsson, och fortsätter:

– Mitt i den brinnande pandemin blir undanträngningseffekter och omprioriteringar tydliga inom alla områden, det vill säga patienter med andra och mindre akuta, men på sikt mycket allvarliga tillstånd, får vänta. Detta är vardag för patienter med benskörhet.

Bättre organisation och läkemedel

Flera resultat i Kristian Axelssons avhandling har uppmärksammats under doktorandtidens gång, bland annat en delstudie om hur man med tämligen enkla organisationsförändringar, så kallade frakturkedjor, kan hitta patienter med hög risk för fraktur, behandla med osteoporosläkemedel och därmed minska risken för ny fraktur. Detta sparar både lidande och pengar.

– Det är första gången som någon visat att man kan förebygga frakturer på detta sätt. Tyvärr sker det bara på några enstaka ställen i Sverige, vården är väldigt ojämlik i detta avseende, säger han.

Två andra delstudier handlade om benskörhetsmedicinen alendronats förmåga att förebygga den svåraste formen av fraktur, höftfraktur, hos riskgruppen äldre med tidigare fraktur, och äldre som behandlades med kortisonpreparatet prednisolon.

Hos de äldre var risken för höftfraktur hos alendronatbehandlade 38 procent lägre och resultaten tydde på att man bara behövde behandla 26 patienter i tre år för att förebygga en höftfraktur. Hos prednisolonpatienter som fick alendronat var risken för höftfraktur 65 procent lägre och endast 24 patienter behövde behandlas under två och ett halvt år för att förebygga en höftfraktur.

– Våra resultat tyder på att en enkel och mycket billig medicin kunde förebygga frakturer i högriskgrupperna äldre och patienter med kortisontablettbehandling, vilket ger ytterligare stöd för nyttan med alendronatbehandling i dessa grupper, säger Kristian Axelsson.

Ökad tydlighet om resurser och ansvar

Fokus i avhandlingen är just frakturprevention. Reflektionerna av hur pandemin påverkat den förebyggande vården på området gör Kristian Axelsson utifrån både sin forskning och kliniska roll, som läkare i ortopedi och ansvarig för frakturkedjan i Skaraborg.

Han har deltagit i arbetet med Socialstyrelsens nationella riktlinjer, som presenterades i våras, om rörelseorganens sjukdomar där osteoporos, benskörhet, ingår. Han har också bidragit till arbetet inom Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, där man parallellt utarbetat Personcentrerade Vårdförlopp för att tydliggöra för regionerna hur dessa processer ska fungera.

– Jag hoppas att beslutsfattarna i de olika regionerna tar till sig denna uppmaning från Myndighetssverige så att vården blir bättre på att förebygga frakturer, minskar lidande och på sikt frigör resurser till annan vård. Resultaten i min avhandling ger ju starkt stöd för denna åtgärd, säger Kristian Axelsson.

Titel: Aspects of fracture prevention – The role of fracture liaison services and alendronate

Källa: Göteborgs universitet, Sahlgrenska akademin

Obesitas

Nytt kunskapsstöd för obesitas: ”Dietisten syns överallt”

Ett nytt nationellt kunskapsstöd för obesitas hos vuxna har publicerats på 1177.se för vårdpersonal. Stödet lyfter fram kombinerad levnadsvanebehandling som grunden i all obesitasbehandling. Enligt Ingrid Larsson, dietist och medlem i nationella arbetsgruppen som tagit fram stödet, lyfts dietistens roll tydligt fram genom hela dokumentet.

Nina Granberg 4 juni, 2026 • Uppdaterades 10 juni, 2026 • 2 minuters läsning

Det nya kunskapsstödet omfattar diagnostik, utredning, behandling och uppföljning av obesitas hos vuxna. Ingrid Larsson har ansvarat för nutritionsdelen inom området ”kombinerad levnadsvanebehandling” och menar att arbetsgruppen medvetet arbetat för att tydliggöra dietistens kompetens och ansvar.

– Dietisten syns överallt i kunskapsstödet.

Det märks bland annat i terminologin, menar hon.

– Vi skriver till exempel inte kostbehandling. Vi använder begrepp som nutritionsbehandling och nutritionsutredning för att tydliggöra vem som ansvarar för insatserna.

Hon menar att dietistperspektivet löper genom hela dokumentet, från utredning och behandling till uppföljning och långsiktigt stöd.

Nutrition grunden för behandlingen

Kunskapsstödet slår fast att kombinerad levnadsvanebehandling är grunden i all obesitasbehandling. Vid behov kan behandlingen kompletteras med läkemedel eller kirurgi, men dessa insatser beskrivs som tillägg till levnadsvanebehandlingen.

För Ingrid Larsson är kopplingen till nutrition central.

– Man kan inte genomföra obesitasbehandling utan nutrition.

Dietister behövs genom hela vårdkedjan

Enligt Ingrid Larsson är dietistkompetens viktig genom hela vårdförloppet, från utredning och nutritionsbehandling till läkemedelsbehandling, kirurgi och långsiktigt bibehållande av viktnedgång.

Hon lyfter också fram de prioriteringar som görs i kunskapsstödet. Patienter med störst risk för obesitasrelaterad sjukdom ska erbjudas behandling först. Till den gruppen hör personer med BMI 40 eller högre samt personer med BMI från 30 och uppåt som har svår samsjuklighet.

För patienter som inte omfattas av prioriteringarna rekommenderas i stället egenvård.

– Det är så oerhört viktigt att vi som professionsgrupp kan ge tydliga råd om vad patienten kan göra utan läkemedel och vad patienten kan göra med stöd av läkemedel.

Nästa steg i arbetet

Samtidigt betonar Ingrid Larsson att kunskapsstödet bara är början.

Hon menar att regionerna nu behöver säkerställa att den kompetens som krävs finns tillgänglig.

– Vi är inte tillräckligt många dietister i dag. Regionerna har ansvar för att erbjuda så jämlik och evidensbaserad vård. Och i det arbetet så måste man säkra tillgången till dietister.

Enligt Ingrid Larsson handlar utmaningen inte enbart om dietistresurser utan om hur vården ska organiseras för att kunna genomföra rekommendationerna i praktiken. Nästa steg blir att ta fram regionala riktlinjer och lokala vårdprogram.

– Vi har ett väldigt bra och evidensbaserat underlag i kunskapsstödet att luta oss mot när den här processen ska genomföras.

Dietister behöver vara delaktiga

Ingrid Larsson uppmanar dietister att engagera sig i det fortsatta arbetet.

– Läs in er på kunskapsstödet, framför allt de delar som rör nutritionsbehandling. Sitter du ensam på en arbetsplats så försök att liera dig med andra. Starta diskussionsgrupper och diskutera hur man kan arbeta med de här frågorna på lokal och regional nivå.

Hon vill också se fler dietister i arbetet med de nya riktlinjerna och vårdprogrammen.

– Dietistrepresentationen måste finnas med överallt så att nutritionsperspektivet inte saknas.

Läs kunskapsstödet HÄR.

Forskning

Hälsosamma levnadsvanor kan minska risken för sjukdom efter barncancer

Personer som överlevt cancer som barn löper en ökad risk att drabbas av hjärt-kärlsjukdom och andra kroniska hälsoproblem senare i livet. Två nya internationella studier visar nu att hälsosamma levnadsvanor kan minska risken.

Nina Granberg 10 juni, 2026 • 2 minuters läsning

I den ena studien, publicerad i Nature Communications, följdes över 18 000 personer som överlevt barncancer under upp till 30 år. Resultaten visar att faktorer som fysisk inaktivitet, övervikt,...