Ny forskning från Uppsala universitet visar att en specifik del av hjärnan som påverkar vår matlust är mindre hos äldre personer med fetma. Dåliga ätvanor … Läs mer,
Ny forskning från Uppsala universitet visar att en specifik del av hjärnan som påverkar vår matlust är mindre hos äldre personer med fetma. Dåliga ätvanor under en längre period kan alltså försvaga hjärnfunktionen som hjälper oss att kontrollera vår matlust. Resultaten publiceras nu i den vetenskapliga tidskriften The International Journal of Obesity.
Forskarna Samantha Brooks och Helgi Schiöth, vid Institutionen för neurovetenskap, Uppsala universitet, har i en tidigare studie visat att överdriven reglering av matlust hos personer med anorexia nervosa är kopplad till en större hjärnvolym i en särskild del av hjärnan. Forskningen visade även att desto mer kvinnorna med anorexia begränsade sitt matintag, desto större var denna del av hjärnan.
I den nya studien visar Samantha Brooks, tillsammans med sina kollegor vid Uppsala universitet (Christian Benedict, Helgi Schiöth, Elna-Marie Larsson, Håkan Ahlström and Lars Lind) samt forskare från andra europeiska universitet, vilka regioner i hjärnan, kopplade till vår matlust, som påverkas hos personer med långvarig fetma.\nUnder en femårig period har forskarna med hjälp av magnetscanning (MRI) studerat hjärnan hos 292 äldre män och kvinnor som har klassificerats med varaktig fetma eller normalvikt och funnit en minskning i den främre delen av hjärnan hos de med fetma.
Forskarna undersökte sedan effekterna av att vara fet på en hjärnfunktion som påverkar självregleringen av matintag, och fann brister hos personer med fetma i jämförelse med normalviktiga personer.\n– De äldre personer som var varaktigt feta under en femårsperiod uppvisade en minskning av den frontala hjärnvolymen och brister i en av hjärnans funktioner som hjälper oss att kontrollera vår matlust. Fetma är ett ökande problem i vårt moderna samhälle, och även om vi i vår forskning inte kan säga ifall fetma orsakar eller är en konsekvens av minskad hjärnvolym, rekommenderar vi utifrån de här resultaten att du tänker på vad du äter eftersom inte bara midjemåttet påverkas utan även din hjärnvolym, säger Samantha Brooks.
Brooks S et al. Late life obesity is associated with smaller global and regional gray matter volumes: a voxel-based morphometric study. International Journal of Obesity, in press.
Tidigare publicerad artikel:\nBrooks S et al. Restraint of appetite and reduced regional brain volumes in anorexia nervosa: a voxel-based morphometric study, BMC Psychiatry 2011, 11:179 doi:10.1186/1471-244X-11-179
SOS är en av världens mest omfattande långtidsstudier inom obesitasområdet. Efter mer än 40 års forskning är budskapet tydligt: omfattande, varaktig viktnedgång ger mätbara hälsovinster och minskar risken för flera sjukdomar.
Sedan slutet av 1980-talet har forskare följt över 4 000 personer med obesitas i SOS-studien (Swedish Obese Subjects) för att undersöka hur en stor och varaktig viktnedgång påverkar hälsa, sjukdom och livskvalitet.
För Ingrid Larsson, dietist och docent i experimentell klinisk nutrition vid Göteborgs universitet, har SOS-studien varit en del av forskarkarriären under lång tid. Hon gjorde sin avhandling med data från studien och har därefter medverkat i flera arbeten med fokus på bland annat kroppssammansättning, energiintag och andra nutritionella aspekter av obesitas.
Hennes handledare var professor Lars Sjöström, som grundade SOS-studien. Enligt Ingrid Larsson var han tidigt övertygad om att det skulle krävas mycket långa uppföljningstider för att förstå hur en stor viktnedgång påverkar hälsa, sjukdom och överlevnad.
– Jag är väldigt glad för att Lars Sjöström grundade den här studien. Han var långt före sin tid i sitt tänkande om obesitas, säger hon.
Unik storlek och uppföljningstid
Den kirurgiskt behandlade gruppen omfattade drygt 2 000 personer och jämfördes med en lika stor kontrollgrupp. Varje deltagare följdes under lång tid, i många fall upp till 20 år.
– Det är storleken och uppföljningstiden som gör studien unik.
Det som framför allt har gjort SOS-studien betydelsefull är enligt Ingrid Larsson möjligheten att följa deltagarna under så lång tid att effekter på sjukdomsrisk, hälsa och överlevnad har kunnat studeras.
– Det stora och genomgående resultatet är hur viktig en varaktig viktnedgång är för hälsan. Det gäller inte bara metabola riskfaktorer utan också risken att insjukna i många olika sjukdomar.
Genom åren har SOS-studien visat att en stor och varaktig viktnedgång kan minska risken för typ 2-diabetes, hjärt-kärlsjukdom, vissa cancerformer och förtida död. Resultaten har också visat positiva effekter på psykiskt mående och livskvalitet.
Samtidigt har forskningen bidragit med kunskap om de utmaningar som många möter när de försöker bibehålla förändrade mat- och aktivitetsvanor över tid.
Effekten av stor viktnedgång
SOS-studien bygger på personer som genomgått bariatrisk kirurgi. Men enligt Ingrid Larsson är det inte operationsmetoden i sig som är studiens viktigaste lärdom.
– Det är effekten av den omfattande viktnedgången som bibehålls som är det viktiga. Vilken operationsteknik som användes spelar mindre roll, säger hon.
Två nya delstudier illustrerar detta. Den ena visar att betydande och långvarig viktnedgång är kopplad till minskad risk för cancer och cancerrelaterad dödlighet hos kvinnor.
Forskarna har också undersökt möjliga mekanismer bakom sambandet. Resultaten pekar bland annat mot att särskilt de med högst insulinnivåer före kirurgin hade störst riskreduktion vad gäller bröstcancer, även om studien inte kan fastställa några direkta orsakssamband.
Lättare vardag
Den andra nya delstudien visar att personer som lyckas bibehålla en stor viktnedgång klarar dagliga sysslor bättre och upplever färre begränsningar. När vardagliga aktiviteter blir mindre ansträngande påverkas även välbefinnandet.
– Då är det också lättare att bli gladare, att bli förnöjd med sin tillvaro.
Men att uppnå en stor viktnedgång är en sak. Att behålla den över tid är en annan.
I ett arbete som publicerades förra året undersökte forskarna vilka faktorer som var kopplade till långsiktig viktutveckling. Resultaten visade att personer som lyckades bibehålla ett lägre energiintag och en högre fysisk aktivitetsnivå hade mindre viktuppgång över tid.
Ingrid Larsson, dietist och docent i experimentell klinisk nutrition.Pressbild
Samtidigt såg forskarna att många hade svårt att hålla fast vid de förändrade matvanorna. Under det första halvåret skedde de största förändringarna. Men därefter började många gradvis överge dem.
– Mellan sex månader och fyra år överger man i större grad de förändringar man hade gjort under det första halvåret.
Enligt Ingrid Larsson kan resultaten ur ett kliniskt perspektiv tolkas som att patienter behöver stöd under lång tid för att mat- och aktivitetsvanor som bidrar till en lägre vikt ska kunna bibehållas.
Viktkontroll på egen hand
SOS-studien ger också en bild av hur mycket arbete många personer med obesitas lägger ner på att försöka kontrollera sin vikt. I kontrollgruppen uppgav 83 procent av deltagarna att de försökte göra det under en tioårsperiod. Den vanligaste metoden var att göra det på egen hand, utan professionellt stöd.
– Vi har alltså en patientgrupp som hela tiden försöker kontrollera sin vikt, och de gör det på egen hand, med egen metod.
Frågan blir då vilket stöd patienter behöver för att bibehålla en lägre vikt över tid. Det är också något som uppmärksammas i det nya nationella kunskapsstödet för obesitas, som Ingrid Larsson har varit med och tagit fram.
Blick mot framtiden
Hundratals vetenskapliga publikationer senare anser Ingrid Larsson att SOS-studien fortfarande har mer att ge. Hon lyfter särskilt frågor om ärftlighet och hur obesitas utvecklas över generationer som intressanta framtida forskningsområden.
– Det skulle vara oerhört intressant att fortsätta studera barnen och barnbarnen till dem som opererades. Men om sådana studier kan bli möjliga avgörs i stor utsträckning av framtida forskningsanslag.
Både växtbaserad kost och blandkost har näringsmässiga styrkor och svagheter. Det visar en ny avhandling från Göteborgs universitet där unga vuxna med olika kosthållningar jämfördes.
Isabelle Mulkerrins, nybliven doktor i kostvetenskap vid Göteborgs universitet, har studerat unga i åldern 16–24 år som åt vegansk, lakto-ovo-vegetarisk, pescetarisk eller blandkost. Ett tydligt...
Driva eget använder cookies för att förbättra din användarupplevelse, för att ge underlag till förbättring och vidareutveckling av hemsidan samt för att kunna rikta mer relevanta erbjudanden till dig.
Läs gärna vår personuppgiftspolicy. Om du samtycker till vår användning, välj Tillåt alla. Om du vill ändra ditt val i efterhand hittar du den möjligheten i botten på sidan.
